Den allvarsamma påsken

Jag får väl börja med att önska alla er som läser här en riktigt Glad Påsk innan jag leder in er i det allvar påsken omges med här.

Glad påsk! 

Här, i Spanien, går inte begreppet glad och begreppet påsk ihop över huvud taget. Här firas inte påsken med ägg och påskris utan den firas på ett mer allvarligt och sorgesamt sätt, samtidigt som folk såklart är glada för några extra lediga dagar och barnen har skollov.

Påskskyltning i Aracena

Påsken inleds med att barnen får betyg i skolan för att den första söndagen i påsklovet, palmsöndagen, få se Jesus rida på en åsna i den första av påskens alla processioner. Påsk och påsk, förresten... Heliga veckan heter det här (Semana santa). 

Mitt barn G såg farmor och farfars Jesus-staty i trappan. Den är knappt en meter hög skulle jag nog säga och Jesus står och posar i en typisk Jesuspose med ena handen på bröstet och den andra handen i luften. Två fingrar upp och tre ner mot handflatan. På sig har han någon slags särk och en mantel. "Jesus dansar" säger G. Och ja, det visade ju sig stämma. För under processionerna är det nästan som om Jesus och Maria dansar på sina pasos. De vaggar fram och under dem går det ganska många costaleros som bär upp pason. De går och går och ibland sätter de ner den tunga pjäsen, och sedan upp igen och iväg. Det är mödosamt och de är flera som byts av under processionens färd, som ofta tar flera timmar. Framför och bakom går nazarenos iklädda sina speciella dräkter med strut på huvudet och täckt ansikte. Även barn går med i processionen. De sprider doften av rökelse. De stora ljusen los nazarenos bär droppar stearin. 

La Piedad och den sjungande kvinnan på balkongen

Igår var det La piedads tur att vandra runt i byn. Plötsligt på en gata stannar de. Där står en kvinna på en balkong. Och hon sjunger. Hon sjunger ut smärtan i något som liknar folksång, något flamencoliknande (saeta), till jungfru Maria som sitter med den döende, eller kanske redan döde, Jesus i sin famn. Han är skadad och utmärglad. Kanske är denna scen från efter att han suttit på korset? Eller innan? Jag kan bibeln för dåligt!

Det är mäktigt och rörande att höra kvinnans sång från balkongen. Det blir så vacker akustik mellan husväggarna på den smala gatan Conde Cañete. Efteråt bryter en spontan applåd ut. Olé, så vackert du sjöng för vår jungfru och hennes lidande son! tycks applåderna säga. Sedan spelar orkestern. Det är sorgesamt och vackert. Starka trummor och trumpeter sällskapas av följsamma klarinetter. Processionen vandrar vidare och vi går hemåt för att äta middag men finner oss själva utelåsta så det blir middag på El Bolo. Jag äter bläckfisktestiklar och G äter några pommes men protesterar mer. M får i sig friterad bläckfisk och vi delar på en sallad och en tapa med räkor. 

På kvällen somnar G gott utan napp. Snart ska den ges bort till de ledsna och trötta åsnorna i parken, men det tar vi i ett annat inlägg.