Hänt sedan sist

Livet går i ett här nere i Spanien. Det händer alltid någonting och mina stillsamma kvällar medan M lägger G finns inte här alls. Här lägger vi oss alla tre klockan tjugotre och på dagarna jobbar jag, på eftermiddagen går vi till parken eller träffar folk. Alltid händer det något. Det är därför jag inte skrivit här på ett tag.

Men vad har hänt sedan sist, då?

Jo, påskens fyra dagar gick utan att vi hittade på något särskilt men på måndagen åkte vi äntligen iväg på en liten utflykt. Det var en bra dag för det var fint väder och "alla andra" var på jobbet. Vi åkte först till skogen vid Rocina (mitt emot El Rocío) och G njöt i fulla drag! Han älskar verkligen skogen, den ungen!

Vi gick på trägångar och tittade på fåglar från fågelspaningsskydd som de byggt på lite olika ställen. Vi såg alla möjliga fåglar, så som storkar, skedstorkar, olika sorters änder och glador. Jag upptäckte hur svårt det var att fota dem!

Skedstorkar i Rocina

Fåglarna kvittrade i pinjeträden och det var så skönt att komma iväg från byn ett tag.

När vi andats oss fulla på skogsluft åkte vi vidare ner mot stranden Matalascañas. Där parkerade vi i skuggan (på ett ställe som jag vet är bra!) och vandrade längs strandpromenaden. Vi gick ner till vattnet och badade fötterna. Vattnet var varken varmt eller iskallt, så att bada fötterna räckte gott tyckte vi. G tyckte det  var läskigt med vågorna men som tur var hade det bildats en pöl av havsvatten i sanden som han plaskade i. Han roade sig även med att kasta gegga!

Sedan begav vi oss till svärföräldrarnas strandhus och vattnade alla deras fantastiska blommor innan det var dags att bege sig hemåt för att gå ut och fika med ett par kompisar.

Vad har hänt mer sedan sist?

Förutom en lördagsutflykt till Huelva och Rociana och att vi hamnat i en artikel på SVT Väst med anledning av vår långa tågresa, så har  vi varit på en religiös tillställning som kallas La primera comunión - den första nattvarden. Detta var inte bara de berörda barnens första comunión utan min första också - faktiskt. La primera comunión är ett av de sju sakramenten i den katolska kyrkan och det innebär att barnen går i katekesundervisning för att sedan ta nattvarden framme i kyrkan, med sina uppklädda anhöriga sittandes på kyrkbänkarna. Fast ibland måste man ställa sig upp också, det ingår i gudstjänsten.

Barnen som gör detta är i tioårsåldern och flickorna har på sig väldigt fina klänningar som nästan ser ut som brudklänningar och pojkarna har ofta sjömanskostym. De har varsitt träkors runt halsen och de läser upp ett stycke ur bibeln och leder en bön där församlingen ber till Gud om olika saker, t ex att alla barn ska få ha ett bra liv och att världens ledare ska tänka på de fattiga (och där fällde jag en liten tår, faktiskt). Tyvärr kunde jag inte se när barnet för vars skull vi var där tog sin första nattvard, för vi satt längst bak i kyrkan och jag fattade aldrig när det var som de gjorde det. Prästen var tydligen rolig, i alla fall, för det var många som skrattade åt det han sa, men jag uppfattade inte ens hälften tyvärr (både på grund av dålig akustik och att han pratade fort, plus att jag inte är van vid kyrklig spanska). Jag minns ändå att han sa att synden luktar illa, och så kanske det är? Han frågade också ett barn om hon verkligen, verkligen tror på Gud och hon sa "Ja!". Men vad skulle hon säga?

Efter kyrkan var det dags för lunch på restaurang. Lunchen varade från kl 13 till kl 18. Klockan 16 somnade G i vagnen, som tur var. Det var ganska mycket folk och många olika smårätter. Vi satt vid ett stort runt bord tillsammans med Ms bröder och en kusin till kusinen och hennes man. Det var okej, men inte supermycket drag i den festen direkt. Barnen sprang runt och vi gjorde vårt bästa för att hålla koll på G och få i honom mat... Klockan 18 bröt vi upp, rätt trötta.

Efter att vi bytt om till ofina kläder gick G och jag till parken och lekte av oss lite. Det behövde han!

Ja, det var väl det som har hänt sedan sist. Nu är det en knapp vecka kvar tills vi ska åka hem och det känns faktiskt skönt. Hemlängtan kom efter ungefär halva vistelsen den här gången. Nu har känslan lugnat sig, men ett tag ville jag bara åka hem! Hem till mina vanliga rutiner och värderingar...

Men tills vi åker hem ska jag försöka njuta av värmen och solen och det spanska sällskapet! Vi hörs!