Semesterns första dagar

Så äntligen, genomvarm och med en halvkokt hjärna, stapplade jag ut från mitt kontor på fredagseftermiddagen. Jag tog en liten knäckemackesnackpaus med mina föräldrar innan jag cyklade upp till förskolan och hämtade G på just denna avdelning för allra sista gången. Det kändes vemodigt och jag grät nästan en liten skvätt. Tänk att min lille pojke redan ska sluta på småbarnsavdelningen och efter sommarlovet få börja på "stora förskolan". Det är häftigt! Ofattbart! Från Barn 4 till fyra år på nolltid! (En väldigt lång och samtidigt väldigt kort nolltid, men ändå.)

Semestern började så med en cykeltur hem. I värmen. Och väl hemma åt vi middag (pastasallad) och sedan fick G bada i badbaljan i trädgården, då jag inte orkade ta mig till en badplats som vi gjort kvällen innan. Vattnet i badbaljan blev snabbt bösigt (små grässtrån överallt) och G vägrade bada i det. Såklart. Då vet vi att det är garanterat onödigt att köpa någon trädgårdsbassäng till honom... Efter en stund kom M hem och sedan blev jag så varm så varm så varm att jag  var tvungen att doppa mig i havet från närmaste badstege. Sagt och gjort. Jag, några maneter och fullt med små blåmusslor gjorde sällskap i de mjuka vågorna. G ville också bada, sa han, så han hade flytväst på sig, men han vågade sig aldrig i. Lika bra! Det är tydligen 15 meter djupt där. Hur fångar man upp en unge som flyter iväg med sin flytväst? Nä, det får bara inte hända.

Lördagen. Den enda planen för lördagen var att ta oss till Gs favoritbadstrand på andra sidan bron för att bada. Familjens motor var på sparlåga och det hela gick väldigt långsamt. Till slut, vid ungefär halv tre gav vi oss iväg. Det var folk, mycket folk. Bilar hade parkerat där det egentligen inte är någon parkering. Men folk höll faktiskt avstånd, vad jag kunde se. G "simmade" i vattnet medan jag höll honom under magen. M simmade till flotten och sedan var det min tur. De har gjort en bana mellan flotten och det grunda, med en tamp med flöten på. Mycket bra, tycker jag, som har stor respekt för havet och tänker på alla som drunknar.

Efter en bra stund i vattnet klädde vi på oss och åt chips i skuggan. Det var Ms idé. Jag tyckte den kändes invandrad, men hängde på. Chips är gott...

Vi cyklade hem igen och efter middagen fick jag mig en lugn stund med den bok jag läser nu. "Maken" av Gull-Britt Sundström. Den är utgiven 1976 och min mamma har köpt den för 34 kr på Konsum, 1981. Hittills bra. Vi får la se. Det känns lyxigt att läsa. Att bara läsa. Bokcirkelboken har jag nyss läst ut. "Flykten" av Jesús Carrasco. En till en början ganska långsam bok, men spänningen tilltar. Den utspelar sig på en obarmhärtigt varm slätt i Spanien och jag riktigt känner värmen stråla genom boken. Den kvava, stickande värmen från solen. Den som bränner och dödar. Den värmen.

Innan läggdags gick vi på en liten kvällspromenad till lilla bron när plötsligt oerhört mörka moln rörde sig ut mot oss från fastlandet. Det såg ut som om det skulle bli ösregn så vi gick hem ganska omgående.

Kvällen avslutades med ett avsnitt av Falsk identitet och jag som konstaterar att vi har för långt uppehåll mellan avsnitten. Ja, faktiskt så långt uppehåll att jag hinner glömma och har svårt att hänga med. Serien är svår som den är... Kanske blir det bättre under semestern. Det är så mycket jag vill se: Ett fall för Vera, Uppdrag granskning: Knutby, och säkert mer om jag bara börjar leta. Men ja, vi får väl se. Vi får hoppas att G vänjer sig av helt vid att sova middag och istället somnar tidigare, så att  vi har tid att träffas bara vi två och faktiskt se någon serie ihop, eller bara prata. Det hade varit mysigt.

Söndag. Det är idag det. Idag har M varit ovanligt aktiv i hemmet och det är verkligen något jag gillar. Han har dammsugit, lagat lunch och tagit bort ogräs mellan plattorna. G har lekt med en grannpojke som är här ibland i sin farmor och farfars sommarhus. De lekte så fint, så fint. Det var första gången ett barn var här själv och lekte. Visserligen var hans föräldrar inte ens hundra meter bort, men ändå. Modigt av honom! Och med vilken harmoni de lekte! De turades om och visade varandra sakerna, pratade, spelade keyboard samtidigt. Ja, väldigt väldigt fint var det att se!

Ett tag efter lunchen promenerade jag till mina föräldrars hus för att hämta deras bil som vi får låna nu ett tag under semestern. Det tog 45 minuter och jag passade på att lyssna på de första 45 minuterna av Greta Thunbergs sommarprogram. Väldigt bra och intressant och mörkt. Är det hopplöst? frågade jag mig. Mamma tipsade mig om att läsa Hans Roslings böcker som kontrast, för att få hopp. Ja, jag får väl göra det. Någon gång... Men oavsett om det skulle vara kört med klimatet eller ej, så tänker jag ändå att jag måste göra mitt: cykla, äta vegetariskt om inte jämt så åtminstone en hel del, inte flyga, inte köpa massa saker och kläder... inte äga bil. Det jag också måste göra, och som jag gör, är att vara ute i naturen och visa mitt barn naturen och lära honom om att vi inte får störa eller förstöra. Bara njuta och ha respekt. (Mördarsniglar ej inräknade, sorry.) Med ett intresse för naturen tror jag att man rätt naturligt (!) också får ett intresse för miljön och en känsla av att vi måste bevara miljön och göra vad vi kan för att leva hållbart. Jag hoppas det.

Nu, efter middagen som jag fixade (köttfärssås från frysen som jag tinade och spaghetti som G hjälpte mig att koka - min hycklare!) gick vi på familjepromenad till återvinningen. "Vi är familjen" sa G och M konstaterade att han aldrig sagt så till sin familj. Han konstaterade även att han aldrig fått hoppa i vattenpölar när han var liten, något G gör så fort han får chansen. Det började regna och min regnjacka läckte in... Den är knappt två år gammal. Ska de bli så ovattentåliga så snart? Bör jag impregnera den? Hur gör man det bäst? Det känns ju inte bra att köpa en ny redan (se ovanstående resonemang).

Ja, och det var väl ungefär det. Så har semestern varit hittills. Ganska lugn och skön och som jag vill att den ska vara. Nu återstår bara resten... Hoppas ni har en fin sommar!