Året 2023

Så har detta års sista dag kommit till oss och vi till den, och inte visste vi hur allt skulle bli men det blev som det blev, och det mesta blev bra skulle jag väl säga. 

2023 var året då G började i ettan och vi gifte oss. Året då G lärde sig cykla. Året då M bestämde sig för att ta tag i sitt klagande och göra något åt det.

Vi kanske ska börja från början?

Detta år, 2023, inledde vi i Spanien. G och jag stod högst upp på takterrassen och beundrade och lite förfärades över Almontes galna raketskjutande. Dagen efter åkte vi ut till kompisen vid kotthögen och grillade kött och matade världens smalaste hund. Vi gick på julferia, jag klädd som republikens flagga, och vi åkte La tren de la bruja både framlänges och baklänges (ett tåg som gick på räls på marken + gubbe som slog oss med kvast). Dagen efter utförde M och jag lite utrensning i hans föräldrars gigantiska lada, medan svärfar nervöst såg på. En procent av Ms samlade verk rensades väl ut, mindre än en promille av allt som finns därinne. 

Några dagar senare åkte jag därifrån med tåg från La palma till Madrid, buss till Vitoria-Gasteiz och dagen efter buss till Bordeaux via San Sebastian, sov en natt och sedan tåg till Strasbourg, tåg till Karlsruhe där jag sov oroligt och lyssnade till djurparksdjurens bröl och min hjärnas nervösa malande. Dagen efter träffade jag mina nya tjörnkompisar på perrongen och vi tog tåget till Kiel och sedan färjan hem. Det var en himla härlig resa! Häftigt att jag vågade resa själv, men självklart när jag väl var påväg: Det här fixar jag. Det här har jag gjort förr. Att ta hand om sig själv är tusen gånger lättare än att också ha ansvar för sin familj. Att resa med tåg är en fantastisk upplevelse och värt den extra tiden på alla sätt. Sådana insikter fick jag. 

Så snart jag kom hem började jag planera vårt bröllop. Det visade sig innebära mycket mer än att köpa en klänning och boka en restaurang, även om jag började där. Det blev ett himla fint bröllop, och jag har inte ens bloggat om det än... För blogga har det blivit mindre av det här året än åren innan, kan jag se. De senaste fem åren har antalet inlägg minskat stadigt: 68, 41, 38, 33, 24. Kanske har det att göra med att mitt liv blivit mer och mer socialt? 2019 hade jag inte så många vänner och bekanta här som jag har nu, utan jag cyklade väl mest fram och tillbaka med G i cykelvagnen om jag minns det rätt och fick vardagen att gå ihop - ett heltidsjobb i sig. Kanske blir 2024 året jag bloggar lite mer, men vi får se. Jag ska inte lova för mycket.

Och på tal om att få vardagen att gå ihop så har jag tagit till en ny metod detta år. M köpte en stor skrivbok till mig när jag fyllde år och strax efter vårt bröllop kom jag på vad vi skulle använda den till, nämligen äktenskaplig kommunikation (comunicación matrimonial). Eftersom vi  vissa dagar knappt hinner prata med varandra så kan vi skriva i boken vad vi tänker på och vill att den andra ska veta. Nu har det i och för sig blivit så att boken till stor del fyllts med olika listor, och ja, det är jag som skriver dem. Listor med korta avbockningsbara punkter, t ex: tvätta handfatet uppe. Något M gör i detta nu. Boken hjälper oss att organisera hemarbetet utan att jag ska behöva tjata (så mycket) och bli arg, något vi testade i 12 år. M gillar att få korta konkreta punkter att bocka av och jag gillar att inte behöva göra och driva allt själv, även om det ändå är jag som driver det eftersom det är jag som skriver upp punkterna. Systemet kan säkert utvecklas och det kanske vi kommer göra 2024, men som sagt: jag ska inte förvänta mig för mycket, så vi får se.

Men ja, nu babblar jag på och tappar fokus. Det blir la så när man bloggar för sällan? Åter till året som gått:

Årets höjdpunkter: Bröllopet och att alla kom! De flesta långväga (Spanien och Umeå). G började i ettan. Hemresan från Spanien. Sunne sommarland och Abisko på semestern. Det var tillräckligt fint väder när G gick i simskola i havet. Veckan efter ösregnade det. Syrran och jag hade systerhelger helt i fred hemma hos henne. G och jag var i Umeå i februari och åkte pulka och badade i badhus.

Årets bottenskrap: G fick en reflex i julklapp som han hade köpt själv, och en bok som M inte hittade först. Sedan fick han en bilbana när han kom hem, som han tyvärr knappt lekte med. Semestern var lite för kort.

Årets framgångar: G lärde sig cykla. G lärde sig nästan simma. M bestämde sig för att börja plugga, vilket han ska göra nu i januari. G fick bättre julklappar. Jag odlade ganska mycket potatis (4kg sättpotatis) och hade en prunkande altan + lite köksträdgård hos mina föräldrar. Vi gifte oss!

Ja, det var väl det. 2023. Nästa år får  vi se hur det blir. Man vet aldrig, men jag hoppas det blir bra!

Hur har ert 2023 varit? Höjdpunkter, bottenskrap och framgångar? 

Gott nytt år!