I mitten av augusti

I augusti infinner sig ofta en viss trötthet. Jag känner det och jag ser det när jag tittar tillbaka, skulle jag skriva - men nu när jag tittar tillbaka ser jag att jag bara skrivit om tröttheten för två år sedan (2022) och om en strategi för att orka börja jobba (2023). Visserligen var det väl inte så konstigt att jag var trött 2022, då jag hade haft allt möjligt under sommaren: covid, öronvaxpropp, örongångsinflammation och urinvägsinflammation, och ändå inte sjukskrivit mig (för jag var föräldraledig när jag hade covid, och utomlands, och orkade inte kolla upp hur man gjorde). Dumt, för sedan var jag trött flera veckor under hösten vill jag minnas.

Igår var jag trött pga det månatliga. Menssvagheten slog till när mensvärken hade gått över (tack vare spanskt ibuprofenpulver). Igår kanske jag också var trött för att vi varit hos syrran hela lördagen och umgåtts med henne och hennes son, och kusinerna kom liksom aldrig igång bra med att leka... inte förrän vi kom till skogen, syrran och jag slog oss ner på en bänk och kusinerna hittade några rör att titta in i, som ledde vatten från bäcken under promenadslingan. Ibland är det väl så, man har inte inspiration helt enkelt. Men vi fixade ändå dagen på något sätt. Jag hittade till och med en gymmaskin på ett utegym som jag tyckte var rolig. Knäppt! Har aldrig hänt.

Igår var jag trött och lät mig vara trött. Jag satt i flera timmar på vår soliga altan i totalt söderläge och virkade på min temperaturfilt, medan jag tog igen förlorad tid med vår pippifågel Lena som hoppade runt och småkvittrade i sin bur. Hon väntar på sin röda tjejkompis, men tyvärr kunde vi inte köpa henne igår eftersom hon inte levererats än till djuraffären. Jag hoppas hon levereras snart, för Lena behöver sällskap.

Gs kompis H kom hit och lekte igår, och det gick väl bra. De tittade på youtube och spelade nog lite Minecraft också, och inemellan gick de runt och sa saker och lekte väl eller så. Själv satt jag på altanen och virkade. M hade flytt fältet, svikare, jag som ville ha honom här. Nåja, det gick ändå bra. Och jag fick virka ifred, förutom när de försökte mörda mig med en leksakspistol och en leksaksyxa. Herrenadå!

Igår var jag trött men tog det lugnt, och plötsligt var det dags för middag. M och jag samarbetade (!) och lagade picadillo, eller patatas aliñadas som jag trodde att det hette. Potatissallad med rödlök, färskpotatis från eget land, gurka, paprika, tomat, kokt ägg, olivolja, vinäger och salt. Det blev gôragôtt som man säger i Göteborg. Till detta åt vi kycklingspett färdiga från mataffären. Sweet chili var god, teriyaki smakade inte lika gott som tzayspett men de påminde om dessa i smaken. Jag ska fråga nästa gång jag är på storaffären om de har tzayspett. Blev sugen! G gillade picadillon, fast jag gissat att han inte skulle göra det och kokat vanliga potatisar till honom, så imorse ville han att vi skulle äta det till middag igen, så jag gjorde en ny sats som vi åt till korv (G) och marinerad tofu (M och jag). Till lunch åt jag förresten upp resterna från igår, med kokt torskfilé. Så ja, en hel del picadillo har passerat min kropp sedan igår. 

Och nu blev jag självklart hungrig. Tur att jag får kvällsgröt snart! Det får jag varje kväll i Sverige.

Ja, så efter denna närande middag (igår) var det dags att baka ut den vetemjölsbaserade deg jag satt innan jag började laga middag. Och mitt i allt hörde A från Afrika av sig och ville ha hjälp med sina SFI-läxor. A från Afrika fick jag höra talas om av min granne S som känner henne via sin församling. Vi skulle ses någon kväll och prata svenska, sa vi. Men livet hann före. Jag såg A första gången för en vecka sedan när jag klev av bussen efter en fantastisk systerhelg, och kopplade att det måste vara hon. Jag började prata med henne och hon såg mycket, mycket tveksam ut. Jag förklarade att S hade nämnt att hon kände en tjej från en specifik kyrka, med ett specifikt namn och som kom från ett specifikt land. Kan det vara du, tro? Hon förstod inte frågan. Heter du A? Kommer du från Z? Känner du S? Eh, ja. Och efter en stund kopplade hon och hängde med i allt mitt babbel och blev överväldigande glad: "Du snäll! Du kan lära mig svenska!" Jajamen, inte lika snäll som S, men ja, jag kan nog allt lära dig lite svenska. (Jag är ändå behörig i SFI.) Så igår, plötsligt, ringde hon, och kom hit mitt i brödbaket och satte sig vid vårt slagbord och skrev så fint i sin gula skrivbok. Sedan läste jag och rättade alla småfel. Men visst, hon skriver så att man förstår utan för stora svårigheter, även utan min rättning. Textens ämne var, föga överraskande Min sommar. Och hennes text började så fint. "Min sommar var bra. Allt jag behövde fick jag." Snyggt! Hon förvånades först över att jag inte varit i kyrkan samma dag, över mitt svar att jag aldrig går till kyrkan, inte tror på Gud, och sedan blev hon lika förvånad när jag rättade hennes mening: Jag gick på havet, till Jag gick till havet, eftersom det bara  finns EN som kan gå på havet, vet du vem det är? Jo! Jesus! "Va? Hur vet du det?" frågade hon. Ja, men sånt bara vet man. Det lär man sig i skolan i Sverige... Så ja, ett roligt och berikande möte som jag inte hade väntat mig, men välkomnade, efter min lugna dag på altanen. 

Och efter detta ringde jag ett utlovat samtal till min vän M i Umeå och återgav allt och snackade skit om dittan och dattan. Det var välgörande och allt för längesedan! Självklart blåste det som tusan, så jag fick sätta mig i en busskur. Mycket bra förresten att sitta i busskur och prata i telefon, särskilt här på landet där det oftast inte är folksamling i busskurerna och där de är av det gamla snittet som det inte blåser in i så värst (åtminstone den jag använder som telefonkiosk, för den används knappt som busskur och har inte heller blivit sönderslagen, peppar peppar!). 

Nä, nu blev detta alldeles för ordrikt. Bäst jag beger mig till köket och gör min gröt, hungrig som jag är av allt skrivande om picadillon. G har inte somnat, trots att jag nattat honom enligt konstens alla regler, så nu har M tagit över. Och de tjötar, om man säger så...

Nåväl. Det är la en dag imorgon också... Hoppas ni som läser här har fått en bra början på augusti och inte är allt för trötta, och om ni är det att ni vilar! 

Och så lite hemester

Så kom vi hem ordentligt, även om vi passerade fyra storstäder och en hamnstad, även om det kunde verka långsamt så gick det snabbt. Vi har väl helt enkelt vant oss vid det här sättet att resa nu, antar jag. Bara fyra nätter så var vi hemma!

Och hemma var det grått, åtminstone gråare än i Sydeuropa, men det kändes inte så farligt alls. Det kändes mer skönt. Min blomstervakt sa att han inte behövt vattna någonting och ville sänka sin lön till ett minimum, men han fick ändå nästan det vi kommit överens om. Blommorna levde ju, så det var toppen. Mina rosenskäror behövde näring, och det har de fått med besked, både köpes och bokashilakvatten och nu är de gröna igen, inte så gulnade som när vi kom hem. 

Vi inledde hemesterperioden starkt med att först umgås med mina föräldrar, syrran och hennes son, sedan en dag bara med syrran och sonen och efter detta en dag på Orust med våra vänner där och efter detta en dag med en klasskompis till G och hennes mamma. Det tog fyra timmar innan barnen började leka med varandra och när de väl började interagera genom att tortera en stackars öronmanet var det dags att cykla hem. Typiskt, men så blir det ibland. G och jag har varit på Dyrön, vår favoritö, och köat till färjan både på ditvägen och hemvägen (aldrig mer vill jag åka dit i semestertider), inte ens vår hemliga vik fick vi ha heelt för oss själva, som vi är vana vid. G har lekt hemma hos en annan klasskompis några gånger och jag har fått egentid vilken jag ägnat åt att måla om en byrå och att måla om en pall. Jag som aldrig har målat om något förut har känt mig väldigt händig, måste jag säga.

Vi har också prickat in en fin dag i Göteborg när vi besökte Botaniska trädgården, åt middag på restaurang med mina föräldrar och som grädde på moset våldgästade våra vänner från Barcelona (som numera bor ganska nära Botaniska och som var hemkomna från nämnda stad samma dag). Dagen efter den fantastiska Botaniskadagen åkte vi till Kaggeledstorget och köpte hem en kanariefågel. Lena heter hon och hon är hemskt söt, pigg och ivrig. 

G var mer intresserad av fågeln innan han fick den, men så kanske det är med barn och djur. Det är roligare att längta än att ha. Jag har i alla fall tagit henne helt till mitt hjärta och försöker ge henne det bästa liv en kanariefågel kan ha i en fågelbur. Buren förresten, den är lite större än minsta lagliga mått, vilket betyder att den såg enorm ut och nästan inte gick in i vår bil när vi var och köpte den av ett par i Trollhättan. Det var en av sommarens varmaste dagar och det sammanföll med Trollhättans stadsfestival Fallens dagar. Vi åt på restaurang, lekte på Skrotnisses lekplats och gick raskt för att se de berömda vattenfallen (som jag aldrig hört talas om förut), som släpps på under dessa dagar, när vattenmassorna får ledigt en stund från att agera energiskapare. Vi missade Johan Airijoki med en halvtimma, det hade ändå varit lite fint att se honom och höra honom nu när jag ändå nästankändehonom i Umeå, men så kan det vara och så kan det bli. Det var sent och vi behövde ta oss vidare, till buren, sedan hem.

G och jag har också förresten turistat i Skärhamn. Vi käkade glass och gick på bibblan och gick på loppis där vi inte köpte något. Den runda pallen syrran önskat sig var för dyr, tyckte jag. 350 kr för en fult målad pall på loppis ger jag inte! Jag berättade för pappa att jag hittat en pall på loppis, som jag mindes att mormor haft. "Den har vi någonstans" sa han. Och plötsligt kom jag på att den står ju i sommarköket i källaren. "Ta den" sa han. Gratis loppis i källaren. Och så fick den sandpappras, spacklas, slipas och målas (i samma färg som byrån, retroblå) för att under sommarens fantastiska kräftkalas överlämnas som födelsedagspresent till min kära syrra. 

Och i samband med kräftkalaset var det som att vi hade familjefestival. Första kvällen tacos, andra kvällen havskräftor inköpta av en lokal fiskare i liten fiskebåt, tredje kvällen grillat. Mamma tyckte att det blåste kallt på verandan, men det gjorde det inte. 

Och idag, en vilodag efter familjefestivalen. G och jag ska till Skärhamn igen, gå på bibblan, kanske äta glass om andan faller på (det gör den säkert) och försöka köpa mjukisbyxor till honom på second hand. Annars kanske stor-ICA har några? Annars får det lösa sig en annan dag. Jag har slutat köpa nyproducerade kläder, typ. Efter H&M-skandalen förra sommaren (de dumpar kläder i Afrika). Igår började jag lyssna på P3 Dystopia om köphetsen och känner mig ännu mer övertygad. Vi får för sjutton ta och lugna oss nu! Detta går inte!

Så ja, det var en liten inblick i vår hemester det, och då har jag inte ens nämnt det bästa! Morgonen när jag satt nere i vår närmsta havsvik alldeles allena och läste och konverserade sommargäster som sa att de skulle åka hem dagen efter, och tänkte (och sa) att det ska inte jag. Ha ha!

PS: Lena ska snart få en kompis, en röd kanariehona. De ska hållas i par eller grupp. 

Semester hos svärisarna

Så är vi inne på sista dagen hos svärisarna i Sydspanien för denna gång. Svärmor har ställt ut en stol på trottoaren utanför dörren och sitter och småpratar med en grannfru. Svärfar grejar runt lite med gud vet vad. Jag sitter i soffan och har mensvärk. Imorgon bitti tar vi tåget norrut och jag har laddat med svenska bindor och spanska värktabletter, så jag klarar mig.

Nå, vad har vi ägnat dessa 18 dagar åt? Jo, men lite av varje. 

Först en kärleksfull fas på ca två dagar innan jag tröttnade på hettan och svärisarnas enorma samlingar och vi drog till strandhuset, själva, med buss. Det var Lugnt och Skönt. 

Sedan följde några dagar här i Almonte eftersom vi ville titta på vildhästarna från nationalparken Doñana, som springer genom byn den 26 juni varje år, och eftersom vi ville gå på den årliga byfesten, La Feria. Där kan man köpa karamell och åka karusell och fröjdas hela natten, om man orkar. 

Efter detta följde en längre period i strandhuset och någon dag in i denna period dök svärisarna upp, sedan även deras tre vaktlar i bur. Och i helgen var även Ms storebror och en av hans småbröder med varsin fru och son där.

Vad vi har gjort i strandbyn? Jomen vi har badat i havet, fyllt och plaskat i barnpoolen, ätit lunch i centrum en gång och sedan promenerat hela vägen hem. Jag har stört mig på att mina svärisar har en miljon halvtrasiga grejer och inte klarar av att höra och ta in ordet "tirar", som betyder slänga. Idag t ex fick jag inte slänga ett slitet parasoll som skruven lossnat från. M har inte målat och G har tyvärr inte lekt så mycket med sina kusiner, men just nu dök den yngsta upp... och en dag badade han med mellankusinen i barnpoolen och hade så, så roligt!

Vi har umgåtts och tagit det rätt lugnt, ätit svärmors mat. Jag har också bakat en supergod chokladkaka till min svägerskas födelsesedagsfika. 

Vi har ätit middag med några kompisar i några omgångar och så har vi badat lite mer. 

På det hela taget har det varit en fin vistelse med mestadels lagom varmt väder! Samtidigt ska det bli lite skönt att åka hem...

Det gäller att ligga på noll

Sista dagen i strandhuset idag och jag tänker försöka formulera mig kring att det gäller att ligga på noll som svärdotter i detta hus.

För flera år sedan insåg jag att här kan man inte få några pluspoäng, inga beröm för något man gjort, så som jag är van vid från mina föräldrar. De har berömt mig, och gör det fortfarande, för allt möjligt. Tömma diskmaskinen eller gå ut med soporna belönas med beröm. Damma kökslampan...

Men här är det en annan skala som gäller, en skala med negativa tal, och på den vill man förstås ligga på noll.

Så jag sopar, moppar, hänger tvätt, tar undan disk, tömmer diskmaskin och återvinning, går med soporna, bakar födelsedagskaka och så vidare, allt för att ligga på noll. Och självklart också för att jag inte vill att precis allt hushållsarbete ska falla på min svärmor, och för att inte vara till för mycket besvär och för att visa tacksamhet för att vi får vara här!

Andra delen av resan

Om första delen var den till Donostia San Sebastian så får andra delen vara därifrån till Lekeitio och sedan Bilbao, för att avslutas på en tågstation i en liten by ca en halvtimma från min mans uppväxtby. 

Efter det att min familj vaknat i det lilla kvava rummet i Donostia begav vi oss ut för att käka frukost. Som tur var hittade vi en bar precis i närheten där vi inmundigade rostat vitt baguettebröd med olivolja och mixad rå tomat. Denna frukost ÄR Spanien för mig och det kändes skönt att liksom vara på plats. 

Hon i baren tyckte Donostia var långt mycket bättre än Bilbao, som vi berättade för henne att vi skulle besöka och samtidigt något helt annat än Lekeitio. Såhär i efterhand kan jag säga att hon hade fullständigt rätt, och jag kan känna att vi kanske borde hoppat över Bilbao och stannat en natt extra i Lekeitio istället. Det blev lite långt och lite mycket det hela.

Vi promenerade raskt från frukostbaren till den gamla delen av stan där M behövde ta en atmosferica-bild av en gata med en kyrka i varje ände. Snabbt var det gjort och vi började  gå tillbaka mot vårt pensionat. 

På vägen dit råkade vi trilla in i en bokhandel och köpa på oss lite böcker. Till mig Reyes de la montaña av Daniel Hernández Chambers, till G en National Geographic-bok om vulkaner, och några fler böcker därtill. Inte förrän jag var på plats i vår sydspanska by och skulle börja läsa min bok upptäckte jag att den var feltryckt eller fellimmad och börjar på s.33, utan vita sidor innan. Skumt! Kvittot har jag slängt (innan jag upptäckte detta), bokhandeln i San Sebastian kommer jag inte åka förbi ändå... jag har mailat förlaget. Får se vad de säger...

Nåja. Vi hann precis med bussen till Lekeitio kl 11. Någon som hette Tove var lite stressad, milt uttryckt. Men vi hann. Och bussbiljetten köptes ombord på bussen. 10€ lite drygt för alla tre.

Bussresan var hisnande på serpentinvägar med stup på ena sidan. Och havet. Skummande mot svarta klippor och stenar.

Till slut var vi framme i Lekeitio och det var dags att med våra 6 kollin vandra mot hotellet Metrokua. Det ligger vid "den andra stranden" Karraspio och det var därför jag valt det. Jag mindes den stranden som speciellt härlig sedan jag var där för 20 år sedan. Vi gick och gick och gick, någons pappa svor i värmen, men tillslut var vi framme. 

Väl där checkade vi in och fick vårt fina rymliga rum med utsikt mot skogen på baksidan av det lilla hotellet. Rummet hade en balkong med räcke täckt av vinrankor. Allt kändes helt fantastiskt! "Här vill jag stanna i två veckor!" tänkte jag flera gånger under den första dagen. Vi käkade lunch och sedan var det dags att bada. M hade blivit förkyld men badade en stund med oss ändå. All grönska runtom var så vacker. Vågorna snälla, vattnet höll svensk sommartemperatur, dvs inte supervarmt men ändå skönt. 

På kvällen gick vi in till Lekeitiobyn och åt middag. På hemvägen fick vi låna ett paraply för det hade börjat regna och åska. Ungdomarna på stranden tjöt varje gång det blixtrade till över havet eller över bergen. Samtidigt så mysigt och romantiskt på nåt sätt.

Den andra dagen i Lekeitiobyn bestämde vi oss för att försöka ta oss över till ön San Nicolas som ligger i bukten runt vilken byn är uppbyggd. De har byggt en stengång ut till ön men det går bara att gå över vid lågvatten. Vi pratade med en man från trakten och han sa att vi borde hinna om vi gav oss iväg med en gång och inte stannade så länge på ön. Tidvattnet vänder var sjätte timma, tydligen. Och ja, vi hann över och vi hann gå en sväng på ön och sedan hann vi tillbaka. Jag fotade många olika blommor och G och M gick på upptäcktsfärd till öns topp. Sedan gick vi tillbaka och då hade vågorna redan börjat skölja över stengången på vissa ställen. En timma senare var den helt täckt av vatten.

G badade på stranden under övervakning av M medan jag gick iväg mot piren. Vi möttes sedan där och gick tillsammans i riktning mot fyren. G och M stannade efter halva vägen vid en lekplats och jag gick vidare själv. Otroligt vilsamt. Det var en mulen förmiddag men det gjorde ingenting. Jag hittade en vandringsled att gå med syrran en annan gång...

Sedan gick vi och käkade lunch på pensionärsklubben tillsammans med byns arbetargubbar och efter detta tog vi oss tillbaka till hotellet via en mataffär. När vi kom tillbaka hade vi varit ute i fem timmar!

På eftermiddagen regnade det och jag satt på balkongen och läste hela El Coronel no tiene quien le escriba (Översten får inga brev) av Gabriel Garcia Márquez och hörde regnet smattra mot bladverket. M sov bort sin förkylning under en fyra timmar lång siesta. G kollade på video med hörlurar. 

Sedan enkel middag på hotellrestaurangen för G och mig, M åt det vi köpt i mataffären. Innan läggdags gick jag en ensam kvällspromenad längs den lilla floden Lea och hittade fler vandringsleder åt mig och syrran. Vi kanske kan dra dit 2036? Eller vad tror du?

Dagen efter var det tyvärr dags att lämna mina drömmars by och åka till storstaden Bilbao. Vi fick skjuts till bussen av hotellreceptionisten och hade en fin men lite seg bussresa. Väl framme guidade busschauffören oss i vart vi skulle gå och köpa subventionerat busskort (Barik), något vi borde gjort redan i Donostia, och sedan tog vi spårvagnen för några centimos var till vandrarhemmet Poshtel Bilbao. Ett ställe jag tyvärr inte kan rekommendera. Otroligt lyhört, lite halvtrasigt och med en skolklass som närmaste rumsgrannar. Men vi hade i alla fall tre sängar och eget badrum. Men ändå... frostade fönster, trökigt. Bu. 

Vi kunde inte få rummet förrän kl 15 så vi vandrade iväg och käkade lunch och sedan tillbaka till vandrarhemmet för att checka in. Lite senare begav vi oss ut för se stan, besöka en second handbutik där vi köpte varsitt plagg, och försöka hitta någon lekplats utan knarkare vilket var lättare sagt än gjort. Men när vi gett upp och G och jag skulle åka hem i förväg hittade vi en stor och fin lekplats i en park med orkestermusik, nära Bilbaos tågstation (vid spårvagnshlpl Arriaga). G lekte en stund och sedan tog vi vagnen men hoppade av vid Pío Baroja där det fanns ytterligare en lekplats. G klagade över att han var trött i benen men blev pigg igen så fort han såg en rutschkana.

Tillslut var vi tillbaka och vilade medan vi inväntade M som varit i ytterligare en bokhandel. På kvällen åt vi middag på en restaurang jag skulle beskriva som kreativ och nyskapande och som låg på samma gata som vandrarhemmet. Monocromo vermuteria gastrounderground. Jag tänkte på C, på att hit borde hon gå om hon någon gång besöker Bilbao.

Sedan försökte vi sova till skolungdomarnas brötande uppsluppna röster och rop och till grannrummens dånande duschar. Och det gick ändå ganska bra. 

Dagen efter var det dags för Guggenheimmuséet och att leka på lekplatsen bredvid. Vi var där vid öppning kl 10, vilket är att rekommendera. Några av verken var häftiga, några bara kladd. Någon hade satt upp kartonger på en vägg... G stod ut i en timma, sesan gick jag ut med honom till lekplatsen och vi gick en sväng längs gatuförsäljarna men köpte inget. Vi pratade en stund med en argentinska som målade med fingrarna och hon gav G en fin liten sten med en mandala och sött budskap: Ama todo que te surja.

Sedan kom M ut, G klagade över trötthet så de gick tillbaka till vårt rum. Jag gick in igen och grät på riktigt till ett verk kallat Daddy, daddy! som påminde mig om Alan Kurdi, drunknad på Medelhavet, även om verket visade sig vara äldre än Alan. 

Efter lunch gick vi till en lekplats på andra sidan floden och sedan tog vi vagnen till Doña Casilda parken där det fanns en lekplats under tak. Vi såg en påfågel, det började regna och vi begav oss tillbaka till hotellet.

Efter lite siesta tog sig M ut igen för att leta upp en fotoaffär (utan lycka) och G och jag vilade. Jag läste och han kollade på youtube med hörlurar. Vi spelade hjälpligt ett parti Uno och sedan skulle vi gå ner och äta mat vi köpt i mataffär. Gazpacho, nudlar, picos och chorizo. G ville inte, varken gå ner till vandrarhensköket eller äta. Han åt tre skedar gazpacho och såg apatisk ut och jag kom på att han kanske var sjuk. M kom tillbaka från sin tur på stan och tog upp G till rummet. Mycket riktigt. Drygt 37 grader i kroppstemperatur. Jag käkade fort, gick upp och bytte av M, duschade G, gav honom barnalvedon och la honom. Redan kl 21 sov han. Skolungdomarna somnade kl 03.

Dagen efter allt detta var det en tidig morgon och vi hade 14 timmars resa framför oss. G hade 38.0 fick ytterligare en barnalvedon och piggnade faktiskt på sig, trots ingen frukost. På bussen kollade han på två miniorernafilmer på bussens på varje säte inbyggda skärm och drack en chokladfestis. Vid bensträckaren i Lerma åt vi varsin glass och han verkade rätt pigg och glad. Skönt.

I Madrid var vi trötta och hängde på en restaurang nära tågstationen i två timmar och förfasades över hur bråttom alla hade i pendeltågssystemet som vi nyss nyttjat (1 station). Det var varmt ute men AC på restaurangen.

Alviatåget söderut var i tid och vi hade trevligt resesällskap, men i vagnen bredvid fanns det tyvärr en full och ev. påverkade snubbe som sjöng och brötade så mycket att alla i hans vagn bytte vagn. Tyvärr fick han åka med till vår station, där han (som tur var) möttes av polis.

Och så var vi plötsligt, ca kl 21.40, framme i grannbyn där tåget stannar. Ms mamma och storebror mötte upp och körde hem oss i Ms pappas gamla bil med däck helt utan mönsterdjup, men det visste vi inte då. Då var vi mest lättade av att äntligen vara framme i rätt landsända!

Första delen av resan

Så sitter jag i min säng i ett kvavt rum på ett hostel i Donostia San Sebastian, medan min familj fortfarande sover. 

Resan hittills har gått bra och peppen har mestadels varit hög. Vi tar det från början: 

Att ta sig ut och hemifrån var lite halvtufft. M "skulle bara" en massa grejer och jag försökte softa och påminna om tiden. Tillslut fick jag peka med hela handen, annars hade vi aldrig kommit iväg. 

M körde oss till Göteborg där mina föräldrar mötte upp och pappa skjutsade oss till färjan. Väl där, vid incheckningsdisken, fällde jag en lättnadens tår. Vi hann! 

På färjan var G och jag astaggade på att resa så vi sprang runt en hel del, upp på soldäck och ner till hytten igen. Vi käkade niddag på den billiga inte så väldigt bra restaurangen och gick och la oss. Orkade inte med folk och båtkorridorer mer.

I Kiel gick vi ganska direkt till tågstationen men passerade köpcentret för att köpa med oss lunch.

Tåget till Karlsruhe var i tid och allt förflöt bra tills de helt plötsligt meddelade att tåget inte skulle gå längre än till Hamburg och att alla måste kliva av. Jaha? Vi fick veta att vi skulle byta till ett tåg som skulle avgå 5 min eftet det att vi kom in på perrongen. Vi sprang, till perrongen bredvid (som tur var) och hann precis med tåget. På tåget var en hel drös andra människor som också blivit dirigerade dit, från vårt tåg och andra, och vi fick stå och trängas med en bunt soldater vid dörrarna i säkert 1h. Då stannade tåget och stod still länge, på en station någonstans i Tyskland. Till slut kom en polizeikonstapel och sa att tåget var för fullt för att få åka vidare, några måste gå av. En soldat med sittplats offrade sig och gav platsen till oss. G och jag trängde ihop oss, M stod kvar med väskorna. Efter ytterligare nån timma blev 2 sittplatser till lediga, nära oss, så M satte sig där. Och G hoppade dit och jag fick rast och kunde lyssna på P3 Dokumentär om ett miljonbedrägeri. "Mannen som svarade på ett Nigeriabrev". Hemskt!

Tre timmar senare än beräknat var vi framme i Karlsruge, hungriga och trötta. Tur då att hotell med restaurang låg mittemot stationen.

Vi sov rätt okej trots skrålande tyskar på hotellets uteservering. Tyskland hade vunnit en EM-match nämligen...

Dagen efter regnade det och vi tog tåget tidigt till Bordeaux. Denna resa var helt problemfri och M och jag pratade en stund med livets snyggaste kille (enligt oss båda). Fransos som bott i Uruguay och kunde spanska. Matematikforskare. Snygg, smart och trevlig! Undrar hur hans liv är...

Bordeaux var fint och levde upp till förväntningarna, men lite stressande med all trafik. Vi tog vagnen till vattenspegeln (ett vattenfyllt torg) och G sprang runt där i en timme medan M var i konstbutik och köpte torrpastell för tusen spänn... efter vattentorget råkade vi se en cykelmanifestation som fick mig i eld och lågor! Wohoo!!! Heja!! Sedan, i jakt på glass, fick jag gå in i en garnaffär. Underbart! Jag köpte ett  merinogarn för 17.50€. Och vi alla fick glass. Alla nöjda och glada...

Sedan gick vi tillbaka till hotellet. M fick bära G en del för han var trött i benen och lovrädd för alla hundar.

Igår hängde vi på en lekplats i 2 timmar i Bordeaux, åt lunch och tog tåget till Hendaye och därifrån lokaltåg hit till San Sebastian. Lokaltåget var billigt (8,50€ för 3 pers) och långsamt, stannade i varenda by. Men ja, en del av resan. Väl här hittade vi till vårt pensionat och sedan gick vi en tur på stan, genom gamla stan. G badade i havet medan M målade landskapet, och sedan åt vi en för sen middag på två olika restauranger (pinxtos). Gunnar var så trött att han knappt orkade äta den potatisportion han serverades kl 22. 

Nu har vi alla sovit gott och det är dags att vakna, packa ihop oss och gå ut och hitta frukost för att kl 11 ta bussen till Lekeitio. 

Det är fantastiskt att resa såhär! Vi får se så mycket och det är härligt att veta att man inte bidrar till extrema utsläpp. 

Vi hörs!

Reseplanering sommaren 2024

Så har M stuckit iväg med USB-stickan med alla biljetter för att skriva ut dem på biblioteket. Det börjar pirra i magen. Visst är allting klart? Visst har vi alla biljetter i rätt ordning på rätt dagar och alla hotell bokade? 

Så här ser vår reseplanering ut, inkl priser för 2 vuxna och en sjuåring:

Dag 1: Bil hemifrån till Tysklandsterminalen i Göteborg. Färja Göteborg-Kiel kl 18.45 till dagen efter kl 09.15. (3246 kr inkl frukost och trebäddshytt med havsutsikt)

Dag 2: Tåg Kiel-Karlsruhe kl 11.11-17.09 (2600 kr)

Dag 3: Tåg Karlsruhe-Bordeaux kl  8.06-14.02 (2547 kr)

Dag 4: Tåg Bordeaux-Hendaye kl 14.20-16.47 (963 kr), sedan lokaltåg eller buss till Donostia San Sebastian, till vilket vi köper biljetter på plats. 

Dag 5: Buss Donostia San Sebastian-Lekeitio. Även till denna buss köper vi biljetter på plats.

Dag 6: Vara i Lekeitio.

Dag 7: Buss Lekeitio-Bilbao. Biljetter köps på plats.

Dag 8: Vara i Bilbao.

Dag 9: Buss Bilbao-Madrid kl 09.00-14.10. (925 kr) Sedan tåg Madrid-La Palma del Condado kl 18.05-21.35. (2197 kr). Bil i ca 30 min från tågstationen till Ms föräldrar.

Summa förköpta biljetter: 12 478 kr. 

Hemresan:

Dag 1: Tåg La Palma del Condado-Madrid kl 09.02-12.36, sedan tåg Madrid-Barcelona kl 16.00-18.30.

Dag 2: Tåg Barcelona-Lyon kl 10.07-13.20

Dag 3: Tåg Lyon-Frankfurt kl 10.04-15.59

Dag 4: Tåg Frankfurt-Kiel kl 07.58-12.44, sedan färja 18.45-09.15.

Dag 5: Bil Göteborg-hem.

Summa biljetter: 11 683kr

Vi kommer sova på hotell i Karslruhe, Bordeaux, San Sebastian, Lekeitio, Bilbao, Barcelona, Lyon och Frankfurt. Totalt blir det 10 hotellnätter, vilka också kostar en slant.

Det svindlar ärligt talat till lite i magen när jag tänker på hur mycket pengar vi lägger på den här resan. Samtidigt tänker jag att pengar är siffror på internet och att vi måste få leva och uppleva medan vi kan! Jag håller alla tummar och tår för att alla tåg, färjor och bussar går som de ska och att inget krånglar till sig, för hakar resan upp sig för mycket får vi köpa nya biljetter. 

Vi har ändå säkrat upp planeringen genom att ta direkttåg alla sträckor förutom inom Spanien. I Spanien har vi ju byte i Madrid, men där har vi några timmar på oss båda gångerna, så det borde gå. Huvudsaken är att vi tar oss till Barcelona den dag det är tänkt (hemresan), så att resten av resan kan flyta på. 

För att motivera kostnaden tänker jag på tre saker: 1) Detta är vår bröllopsresa. Därför unnar vi oss 5 nätter i Baskien på vägen ner. 2) Vad kostar det inte att åka all inclusive till Kanarieöarna på jullovet? Jo, typ samma som detta! Och då får vi ändå se många fler ställen, testa fler restauranger, fler hotell och dessutom får vi 18 gratisnätter hos mina svärföräldrar. Det är en ynnest som kan komma av att vara tillsammans med en utlänning. 3) Detta är ett äventyr på riktigt för hela familjen. Vi lär oss mer om geografi och om olika länder och platser än vi skulle gjort om vi stannat hemma eller flugit. G är superpeppad och pratar mycket om de olika stoppen vi ska göra. Han har dessutom preppat med både korsordsbok och mattepysselbok. Jag har också planer på att köpa ett litet skrivhäfte till honom i Kiel som han eventuellt kan föra lite dagbok i. Vi ska också ta med superhjälteleksaken vi köpte en annan sommar i Mannheim och någon bil, så han har något att leka med under resan.

På ett sätt är detta på tok för dyrt, å andra sidan har vi som sagt siffror på internet som vi sparat ihop sedan i oktober. Vi har varsin helt okej lön och god koll på vår ekonomi, så jag känner ändå att vi har råd. För oss handlar det om prioriteringar.

Samtidigt är det sjukt att en flygbiljett för hela familjen hade kostat en bråkdel av detta, då det borde vara tvärtom. Men i samma andetag tänker jag på hur mycket jag hatar att flyga dels av flygrädsla/overklighetskänsla men framförallt på grund av de skador flygresor orsakar på miljön. Jag har flugit upp "min kvot" och mer därtill för längesedan, tyvärr. Tyvärr för att jag inte då förstod riktigt hur skadligt det är, hur enormt mycket mer utsläpp det orsakar. Sedan vet jag att jag inte ensam kan rädda miljön på det här sättet men jag tror verkligen att alla bäckar små bildar en stor å, som forsar och far fram och banar väg för ett nytt sätt att leva som är mer snällt mot planeten och orsakar mindre global uppvärmning.

Tanke inför kommande bokning av tågresor genom Europa: Inte sova i Barcelona! Hotellet i Barcelona är det dyraste (3000kr för en natt) och även om det finns många hotell nära stationen Sants dit vårt tåg kommer och varifrån tåget nästa dag går, så är inte alla kompatibla med en trepersonersfamilj som vill stanna en natt. Nästa gång ska jag försöka göra såhär istället: Kolla vilken station nästa dags tåg har som första stopp och köpa biljett ända dit, dag 1 på resan. På så vis kan man sova i en mindre stad (Girona, verkar det vara på sträckan Barcelona-Lyon) för ett billigare pris. Samma sak skulle jag vilja göra i Tyskland för att undvika Frankfurt, som jag tyvärr inte är särskilt peppad på. På så vis får man också längre sovmorgon dagen man ska vidare från Barcelonaregionen och södra Tyskland. Denna tanke slog mig dock först när jag köpt alla biljetter denna gång... 

Rolig bonus: Jag stötte på Gs gamla förskolefröken häromdagen. Hon inspirerades av oss när vi tog med G på tågluff som tvååring. Hon inspirerades till att själv skippa flyget och istället ta buss och tåg ner genom Europa, med sin man. Så häromdagen när jag träffade henne på cykelbanan var jag tvungen att fråga henne om deras semesterplaner i år. Och jo, de ska ta Kielfärjan (som jag tipsat om) och sedan tåg ner till Prag och sedan ner till Krakow och efter det hem till Sverige via Berlin. De ska dessutom ta med sig ett grannpar ner till Prag, men efter några dagar där skiljas åt då grannparet ville vidare till Italien för att sedan flyga hem. Se! Fler och fler testar. Det är ju fantastiskt! Genom att leva som man vill och tycker är rätt, trots andra rådande normer och skeva priser, kan man faktiskt inspirera fler! 

Bonus 2: Jag har också noterat att vi blir fler och fler som cyklar med våra barn i cykelvagn och lådcykel här i min by. När vi bodde på Klädesholmen och jag cyklade med G i cykelvagn 1h om dagen fram och tillbaka till förskola och jobb, såg jag nog bara en annan familj som gjorde så. Nu vet jag minst tre lådcyklar och två som cyklar med barn i barnstol. Det tar sig!

En fantastisk lördag

Idag har det varit en väldigt varm lördag efter en vår som först var kall och inte verkade vilja komma igång för att sedan plötsligt explodera i sommar. Ända sedan första maj har det varit som sommar ute, och idag, första dagen i den officiella sommarmånaden har det varit ännu mer sommar - hur nu det var möjligt!

Med våren och försommaren och ljuset kom energin. Jag, som ofta är driven och har ganska mycket på gång, har inte direkt saktat ner utan snarare bara ökat. Jag har jobbat, odlat, cyklat, träffat folk, ätit megagod pizza, rest till Stockholm (tre gånger sedan i mars) och läst bokcirkelböcker. Och utöver det fortsatt ta huvudansvaret för hemmet och allt det vardagliga. Därför har jag inte skrivit så mycket här.

I torsdags somnade jag till Skolverkets webbinarium. Jag skulle bara lägga mig en stund och blunda på syrrans säng, samtidigt som jag lyssnade på webbinariet. Men så slocknade jag totalt och vaknade lagom till att de sa att "nu har vi pratat färdigt om Gy 25, nu går vi vidare till yrkesprogrammen", när det bara var Gy25 jag var intresserad av! (Gy25 är en stor förändring som kommer i gymnasieskolan och komvux nästa år.) Väl hemma bejakade jag min trötthet och åt nån snabb restmiddag, duschade och tog på mig pjamas. Sedan la jag mig i min säng och såg Dokument inifrån: Vi ska ha barn och förfärades, tills G och M kom hem från sin stadsutflykt.

Igår, fredag, hade jag AW med mina tomatplantor och planterade ut dem i det nybyggda växthuset hos mina föräldrar/på jobbet, och blev varm och trött. Idag lördag var det dags att ta det lugnt och sedan fira vår ettåriga bröllopsdag (en vecka försent nästan). Så nu, nu ska jag berätta vad vi gjort idag denna fantastiska första lördag i juni.

M väckte mig vid åtta och berättade att hans trafikledare ringt och sagt att Tjörnbron var avstängd på grund av en osannolik olycka. En blixt  hade inatt slagit ner i en tunnel som är en del av brosystemet mellan fastlandet och Tjörn och en del av klippan, som bron är borrad igenom, hade lossnat och ramlat ner rakt på en bil. Två personer hade skadats. Detta ledde till att hela brosystemet stängts av och Ms busstur ändrats. Jag kunde dock lugnt ligga kvar i sängen medan G kollade på Minecraftvideo på min telefon, med hörlurar tack och lov! 

Till slut pallrade jag mig upp och ner och fixade frukost i soffan till G och frukost på altanen på baksidan till mig. Det var en ljuvlig morgon. Lugnt och skönt, och när G pillat i sig sina mackor satte han på sin dator och började spela Minecraft. Jag lät honom hållas eftersom min ambition var att ta det riktigt lugnt. Efter en stund fick jag ändå något slags energipåslag och bestämde mig för att dammsuga och torka golven på nedervåningen. Sedan duscha. Sedan klä på såväl mig som G, som hade flytt till sitt rum med datorn pga dammsugaren. Och sedan tillbaka till altanen. Parasollet uppfällt vid det här laget. G spelade vidare och jag ringde min svärmor. Det kändes inte som om jag behövde åka till Spanien, för det kändes som Spanien här och nu: värme, sol och min svärmors röst. 

Vid halv ett var vi hungriga och jag fixade enklast möjliga lunch och packade utflyktsväskan. Efter vi käkat cyklade G och jag ner till färjeläget och tog färjan ut till vår favoritö Dyrön. 

Vi kom iland och gjorde vad som föll oss in. Först vandrade vi upp till öns lilla matbutik och köpte oss varsin glass. Dessa åt vi i skuggan av ett träd på lekplatsen. Sedan gick vi och köpte ett rör med mentos, för det hade vi glömt och det var väldigt viktigt tyckte G. Efter detta vandrade vi neråt mot sydhamnen men stannade till vid minigolfbanan där G roade sig med att putta bollen igenom alla banorna utan att räkna poäng. Det är väldigt skönt att han är lika lite tävlingsinriktad som M och jag, tycker jag. Han vet inte ens att man kan räkna poäng i minigolf och han är inte intresserad av att tävla i någon sport. Han kanske inte ens vet att man kan tävla i sport? ... Vad mer undanhåller jag från min son? hm... Nej, han är mer intresserad av musik och att leka DJ. Det ska bli grymt att gå på hans spelningar framöver! 

Nåja. Efter minigolfrundan frågade jag honom vad han ville hitta på och han föreslog genast att vi skulle gå till Hemliga viken, så det gjorde vi. Hemliga viken är en liten vik på öns östra sida, nära vandringsleden. Den är, trots sin fulla synlighet från leden, helt hemlig eftersom bara vi vet om den. Åtminstone känns det så, och aldrig har vi sett någon annan där. Viken har helt lena, helt svarta klippor som liksom rinner ner mot vattnet och en liten stenig strand. Just idag hade jag inte tänkt bada, på grund av det månatliga, men väl där var det som om Poseidon drog i mig med all sin kraft. Jag var så fruktansvärt, fruktansvärt varm och efter det att jag tagit på G hans gröna badbrallor (han skulle bara doppa fötterna sa han, och det stod han vid konstigt nog), drog jag av mig alla mina kläder och tog fem snabba kliv ut över de halvhala små stenarna och tångruskorna och bara la mig. Så fantastiskt, underbart ljuvligt! I med kroppen, i med huvudet, i med allt. 

Så satt jag där på knä en bit ut och dolde min lekamen under vattenytan medan jag ropade på G att komma efter. Nej, nej, du får komma hit mamma, sa han... Nåja, jag fick badat i åtminstone 20 minuter tills jag började frysa, varpå jag instruerade G i att hämta handduken och lägga den nära stranden så att jag snabbt kunde skyla mitt skinn när jag kom upp igen. Han gjorde som jag sa fastän handduken var svår att hitta där i ryggsäcken bland allt annat. Så klädde jag mig igen och G påminde om att vi planerat att dricka varsin festis så då var det bara att göra det. Vi åt chips och drack vatten och sedan doppade jag mig faktiskt igen. Några få personer vandrade eller sprang (!) förbi på leden, och jag höll mig under ytan. G badade fötterna. Sedan fick jag sitta på den svarta klippan och titta på min son medan han smällde blåstång i vattenbrynet, helt tillfreds en bra stund. Himlen blå, vattnet blå, klippan svart och min sons gröna badbyxor. Åskmuller i fjärran.

Så efter en stund till var det dags att börja vandra tillbaka över ön mot färjeläget och restaurangen där vi gifte oss. Vi hade bokat bord till kvart över sex och M väntades med färjan. Men så, när vi kommit fram till restaurangen och återigen vinkat åt restaurangägaren tillika pappa till en pojke i Gs klass, hade vi en halvtimma kvar till vår bokning och var tvungna att fördriva tiden på något sätt. Vi gick således upp mot den utkiksplats där M och jag hade tänkt att gifta oss (men den dagen blåste det för kallt) och plötsligt såg vi att någon byggt nya bänkar där på berget. Vi gick dit för att titta och hittade till vår förvåning en badtunna. Ingen skylt, inget staket, och badtunnans motor var igång. Vill du bada? frågade jag G och han nappade direkt. Vattnet var trettio grader och barnet badade och badade, ända tills färjan kom och vi var tvungna att gå och möta M.

Restaurangmaten var god och mättande, och alla fick glass till efterrätt. Sedan gick vi tillbaka till badtunnan och G badade igen medan M fotade mig när jag vandrade runt på klipporna, glad och tillfreds med livet. En ljum vind. Mörk klippa, gul lav, vita sandaler och rödmålade tånaglar. Så kom jag att börja fundera på om vattnet i badtunnan verkligen var rent. Jag har hemska minnen från orena bassänger på Azorerna och hur mycket syrran och jag kräktes efter bad i dem. Men G ville bada mer och jag tänkte att skadan är väl redan skedd i så fall, om han nu fått i sig något trots min ganska stränga uppmaning att inte doppa huvudet för att inte få in vatten i munnen. Vattnet cirkulerade hela tiden men den lilla klorbojen verkade tom... Efter en stund kom han upp i alla fall och satte genast igång att leka DJ.

Till sist kom färjan och vi tog den över till fastlandstjörn igen. G ville stå på soldäck och det gjorde vi en stund, men det blev faktiskt lite kyligt i vinden efter ett tag. Skönt att jag hade varsin regnjacka till G och mig i cykelväskan, även om det ännu inte börjat regna trots varningar om skyfall. 

Så cyklade vi hem alla tre och på vägen mötte vi en familj vi är lite kompis med. De sa att vi får la ses någon dag och prata mer... Det låter trevligt tycker jag! Väl hemma fick jag stödvattna uteblommorna lite, hänga upp badkläder och få i G lite kvällsfika. Nu sover han gott i sin säng och jag ska faktiskt göra det samma. 

Detta var en fantastiskt lördag, jag säger bara det! Tack för att ni som läst har läst och hoppas ni också haft en fin dag och får en härlig start på sommaren! Godnatt...