tisdag 14 februari 2017

Alla hjärtebarns dag

Mitt lilla hjärtebarn. Fem och en halv månad är du nu. Och blåsljudet var borta sist de lyssnade, i början av november.

Mitt i Barn4-kaoset fick vi veta att en av läkarna hade upptäckt ett blåsljud när han lyssnade på vår son med stetoskop. Men va fasen, ska det aldrig vara nog? Jag valde att inte ringa mina föräldrar förrän dagen därpå när den riktiga hjärtundersökningen skulle vara avklarad. Vi hade nämligen fått tid på barnhjärtmottagningen dagen efter. Plutten var tre veckor. Jag var tre veckor när jag opererade hjärtat för första gången. Så liten.

Vi gick dit i sällskap med uskan Anna. Det var spännande. Vi körde den röda lånevagnen. Bebisen hade på sig ett par byxor vill jag minnas, med pingviner. Han brukade inte ha kläder för han var för varm.

Väl där visades vi in i ett rum. Jag såg en våg. Fick rycket och lämnade över pojken till närmaste vuxna. Vägde mig. Jag hade inte vägt mig efter förlossningen. Och jag hade gått ner en del. Kanske inte så konstigt med tanke på att min diet under flera dagar varit sockerdropp.

Bebisen klarade av EKG och stetoskopundersökningen väldigt väl. Det var tydligen samma läkare som varit jour när de bestämde sig för att skicka upp mig på IVA pga rytmrubbningar, innan förlossningen. Två studenter lyssnade också på bebishjärtat som slog och slog och slog med en våldsam, men helt normal, fart. Det var svårt att höra blåsljudet men det fanns där.

Sedan var det dags för ultraljud i ett rum med mysigt ljus och bubbellampa i hörnet. Barnet somnade på britsen. Jag höll honom i handen. Mitt lilla liv. Varför skulle du också behöva födas med hjärtfel?

Läkaren förklarade sedan att hjärtfelet var obetydligt och att det lilla hålet skulle växa igen. Ingenting att oroa sig för. Och det kändes ju himla bra. Så av någon magisk anledning har jag inte oroat mig. Jag är ju ganska bra på det annars. Kanske var det bara för mycket att ta in: för tidigt född, syresättning, sondmatning och så hjärtat.

Idag är det alla hjärtans dag. Ett jippo. Men också en dag att tänka på alla hjärtebarn. Alla barn som föds med hjärtfel. Det är en dag att skänka en tacksam tanke till vården och skattesystemet som finansierat mina båda hjärtoperationer och all annan vård som min familj och andra fått ta emot.

Vi har haft en riktigt bra dag här i familjen, hittills (vi är ju bara halvvägs in, men ändå!), med promenad längs isgatorna i solen. Vi har observerat den senaste trenden inom arkitektur: långsmala fönster som går hela vägen ner till golvet, och vi har pratat om livet, konsten och varför vi tycker om att vara tillsammans.

Snart blir det föräldragrupp för mig och lillpojken och målarkurs för familjefadern. Efter det ska vi ut och äta och "vårda förhållandet" som min syrra sa igår när hon peppade oss att boka bord.

Hoppas ni får en fin alla hjärtans dag!

2 kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...