Kvinnomagen

Aldrig är jag så hungrig och aldrig är jag så mätt som när jag är här i min andalusiska by. Här äter man lunch sent, klockan två halv tre om man har tur. Tur har jag i alla fall med maten som alltid är underbart god. Svärmors långkok, fisk i ugn eller friterade soldaitos de bacalao eller croquetas. Medelhavsmaten som är så nyttig. Jag antar att hennes mat räknas dit, trots att kusten här, la costa de la luz, tar emot Atlantens blå vågor och inte Medelhavets turkosa vatten.

Och det är i magen maten hamnar. På nästan samma ställe som bebisen bor när man är gravid. Och runt magen och armarna hamnar det goa som man inte lyckats göra av med under långa promenader i Västerbottens skogar eller runt omkring i den soliga spanska byn. 

Tänk att kvinnokroppen alltid ska vara utsatt för sådan press och sådan granskning! Den ska vara lagom stor och lagom liten på sina olika ställen. Det ska vara mycket hår på huvudet men ingen annanstans. Den ska vara len och ren och lukta gott. Allt det här vet vi redan.

Kvinnomagen. Den är det vackraste som finns när den bär ett barn. Då ska den få plats och framhävas i kläderna. Det är det gravidkläder är till för. Men när barnet är fött och det gått ett tag (hur länge?) verkar det som om magen på något magiskt (!) vis ska återgå till hur den var när man var ung och smärt och bebben var långt, långt ifrån påtänkt. Så kändes det idag och igår när jag provade kläder i en butik. Expediterna försökte i all välmening få mig att välja kläder som trollar bort magen. Och jag kände mig tjock. Gordita, tack för diminutiven, kära du!

Men vad ska man göra? Jag köpte osötad yoghurt med 3% fett att äta istället för den sötade goda grekiska med 10% fett. Jag promenerar under dagen för att transportera mig, jag promenerar på kvällarna med svärmor och hennes tantgrannar. Jag borde la gå och simma? Inte äta så mycket? 

Usch! Jag blir så irriterad och ledsen! Jag vill tvinga världen att designa kläder som passar mig istället för att jag ska modifiera min kropp så att den passar kläderna och ideal skapade för och av män!

Nu åker vi snart till stranden. Men inte för att bada utan för att ta det lugnt och vara själva några dagar M, G och jag. Det blir skönt. Jag ska försöka släppa allt och bara njuta. Se upp mot solen, bort mot Atlantens vida horisont och vara lycklig över att det är hit livet tagit mig. Hit till Andalusien! Hit till min man och son. Här är jag i min kropp och jag mår bra! Ha!