La placita

Igår (i fredags) gick vi på la placita som är varje fredag i byn. Det är alltid trevligt tycker jag. Oliverna är det bästa och djuren, fast jag tycker synd om dem, djuren alltså. Alldeles för många fåglar i samma bur. Kycklingar, kaninungar, guldfiskar.

Tur att vi är i en liten by, tänkte jag, så att ingen får för sig att begå något vansinnesdåd här. Klockan var halv tolv på förmiddagen. Ingenting hade ännu hänt. Folk levde sina vanliga liv. Gick på Drottninggatan eller på la placita...

Klockan fem, när jag satt mig till rätta på takterrassen för att läsa min bok fick jag veta vad som hänt. Syrran hade skickat ett meddelande, jag ringde upp. Så hemskt. Ingen jag känner, vad jag vet, men ändå! Fruktansvärt! Respektlöst! Overkligt!

Dagen idag (lördagen) har gått i motsatt tecken. Jag har njutit av livet. Picknick i det fria i naturen nära Aracena, sedan ett besök på Linares Hammam. Sist en middag på en bar i Aracena. Allt tillsammans med Casa Annika och hennes familj, och så G och M såklart!

Lev! Njut! Passa på! För, som Isak säger i Skam: det enda vi vet med säkerhet är att livet pågår just nu...