Jag vet allt om Segeltorp men ingenting om Stockholm

Matalascañas, första januari 2018. 

Nu slog den här tanken mig helt plötsligt: det kommer bli för G som det blev för mig. Farmor och farfar långt bort, mormor och morfar närmre. God kontakt med mammas hemstad, mindre kontakt med pappans, vilket i och för sig förutsätter att vi verkligen flyttar till Göteborg...

Min mormor bodde endast en lagom lång cykeltur från oss, när jag var barn. Tydligen hade mamma ångest när de bestämde sig för att köpa huset så nära hennes föräldrar, men visst hade det sina fördelar. Mormor hämtade syrran och mig från förskola och fritids ibland och vissa dagar var vi hos henne när vi var lite halvsjuka istället för att mamma eller pappa skulle behöva ta ut vård av barn. Vissa lördagskvällar dansade vi till musiken på Bingolotto medan våra föräldrar var ute och roade sig med något betydligt roligare, kanske ett restaurangbesök och bio? Barnfritt! Och vi fick vara hos mormor och se hur hon klappade telefonen när Loket skulle ringa någon som skickat in sin lott från förra veckan, i förhoppning om att det var hennes, vilket det aldrig var.

Farmor och farfar fick vi en helt annan relation till. De bodde i Stockholm och de kom och hälsade på en eller två gånger om året, och vi åkte upp till dem ungefär lika ofta. Någon enstaka gång sammanstrålade vi i något dygn i sommarstugan i Hälsingland. Stockholm, var ett abstrakt begrepp för mig, medan Segeltorp, där de verkligen bodde, var mycket mer välkänt. Vi kunde vägen till stallet och till skogen. Vi hittade ganska bra i området där de bodde. Vi lekte i naturtomten ovanför deras villa och vi träffade våra två kusiner. Någon gång hälsade vi på vår farbror på hans jobb, verkligen häftigt tyckte vi, eftersom han jobbade på TV.

Det som gjorde att vi aldrig fick riktigt någon känsla för Stockholm var att vi alltid bara var hemma hos farmor och farfar och aldrig riktigt inne i stan. Det kanske inte gör något i och för sig, men jag vet att mamma blev uttråkad. Vi åt frukost, lunch, fika, middag, fika och mer fika och de tittade på TV och textTV och pratade oavbrutet om egna och andras sjukdomar, samt tjatade på varandra om att ta sina mediciner. Jag förstår att det kunde vara svårt att stå ut.

Mina svärföräldrar är inte sådana, men jag inser nu att både jag och M aktivt måste ta ut G från deras hus och allt invant och visa honom mer än bara just detta! Just nu kanske det inte spelar så stor roll, men jag tänker på hela hans barndom. Jag vill att han ska få en känsla för byn, regionen och landet, inte bara för de olika släktingarnas hem. Samtidigt vill jag ju att han passar på att umgås med sin spanska familj, när han väl är här, men ändå. Jag tror som sagt att vi aktivt måste vidga våra och G:s vyer när vi är här! Visa honom något mer. Förutom Sevilla och Huelva måste vi se till att åka till La Sierra de Huelva, Granada, någon by vid Medelhavet kanske? Galicien (där jag aldrig varit)! Ja, det måste vi bara göra!

Annars kommer han att känna Almonte, och just de gator där vi alltid är, utan och innan men inte ha en särskilt god uppfattning om varken Andalusien eller Spanien i stort, precis som jag kände till Segeltorps alla hörn men inte alls visste vad Stockholm var. Inte för att det ena är bättre än det andra, men för att ge en större bild helt enkelt!