söndag 3 mars 2019
Vecka 9: Födelsedag
En dag föds man, och en dag dör man (tydligen). Jag föddes nära inpå att en svensk statsminister mördades och M föddes nära inpå att en spansk diktator somnade in. En dag föddes G och en dag föddes du, som läser här! M har aldrig varit så mycket för födelsedagar, kanske firades de inte så mycket när han var liten?, men när han väl köpt presenter och även fått hem dem med posten kan han nästan inte bärga sig för att få ge bort dem och se dem öppnas. Tio över tolv på natten frågade han mig om jag inte ville ha en liten present, redan nu, min födelsedag hade ju trots allt börjat. Nej, sa jag, vi tar det imorn. Till frukost blev det. Han sjöng för mig på spanska och så fick jag öppna några paket som alla innehöll olika typer av reflexprodukter. En kasse att bära mat i, helt i reflextyg, en "gympapåse" helt i reflextyg. Några pins som tydligen reflekterar ljus väldigt bra, även om det inte ser ut så på dem. Och så en saltsten med tillhörande minirivjärn, för att ha på bordet som bordssalt. Det var fint! Han har tänkt på mig och köpt saker som han tycker är vettiga. Och här är verkligen mörkt!
Hela veckan hade jag gått och haft lust att rensa ogräs i trädgården. Ogräs och lite skräp som flugit in i rabatterna, någonstans ifrån. Men sådant ges det såklart inte tid till under veckorna. Då är det lämna, jobba, hämta, käka, mörkt. Och här är det, som sagt, verkligen mörkt! Så det fick vänta tills igår, men då gav jag mig allt ut. Inför den stundande familjemiddagen hade M bestämt sig för att inte bara städa utan också rensa! Härligt initiativ! Han hade tydligen samlat på sig flera kassar med slängbart material och begav sig iväg med G i vagnen till återvinningen nere vid bron. Under tiden fick jag utlopp för min rensariver och la mig på knä i trädgården och drog upp det ena ogräset efter det andra. Det var mest våtarv, som man tydligen kan äta läser jag nu! och en annan blomma som jag inte vet vad den heter. (Korsört heter den tydligen.) Jag vet inte varför jag tycker den är så ful, men det är den verkligen. Våtarven däremot är marktäckande och inte helt ful, men av någon anledning känner jag att jag vill plantera andra blommor i trädgården än våtarv och därför rycker jag bort den, men lite lämnade jag kvar för jag orkade inte i mer än 45 minuter, och den kanske jag borde stuva nästa helg? Undrar om M vågar smaka på det!?
Efter ogräsrensandet gick jag in och värmde lunchen. Det var puchero som jag hade gjort en annan helg - en spansk gryta med kött och grönsaker. Resten av min lilla familj kom hem och vi åt med god aptit. G och M sov middag och jag försökte mig på att baka en tårta, som av någon anledning blev lite platt men ändå helt okej god. När G vaknat cyklade jag med honom till mina föräldrars hus och lämnade honom där med min syrra, för att de skulle få lite tid att lära känna varandra mer - hon och G. Väl hemma igen började jag laga maten. Lammstek och fläskfilé i ugn med rotsaker till. Avocadosoppa som förrätt. M dammsög och städade badrummen under tiden. Han skurade till och med duschkabinen, helt självmant. Ibland händer det!
Mitt i matlagningen kom familjen och lämnade över paket som jag fick öppna till tårtan sedan och bänkade sig vid bordet, hungriga. Själv var jag för stressad för att bli hungrig. Jag kände mig faktiskt inte hungrig alls utan åt bara för att vi skulle äta medan jag försökte få G att lugna sig, sitta på stolen och äta maten. Jag känner mig så oerhört stressad vid sådana här situationer (vilket jag nu förstår att G också märkte och reagerade på - han speglar mig). Jag kan knappt, för att inte säga inte alls, föra en konversation och tycker att hela grejen är allmänt jobbig. Men ändå, vi åt och folk tyckte det var gott - och det var det, särskilt lammköttet! Sedan blev det tårta och de sjöng för mig så jag grät lite, två sånger på svenska. Kaffe till kaffedrickarna, te till mig, inget till de andra. G fick glass och blev nöjd. Sedan lekte han lite men M märkte ganska omgående att han behövde sova. Medan M la G satt vi andra i vardagsrummet och pratade om det ena och det andra. En fin stund, för jag kunde äntligen slappna av.
Sedan gick de hem och M och jag plockade av bordet och kollade på någon konstig kortfilm och sedan somnade jag gott, kan jag säga. Bra födelsedagsfirande ändå!
Födelsedagen - dagen man föds. Något att fira alla år i hela livet, enligt mig. Varje födelsedag blir olika, men oftast fina på sina egna sätt. Hur tycker du om att fira din födelsedag? Berätta gärna!
Labels:
veckans ord
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis på födelsedagen i efterskott!
SvaraRaderaEn dag ska vi dö, alla andra dagar ska vi leva! tänkte jag när jag läste inledningen. Jag har väl läst det någonstans och tycker det låter fint.
Själv har jag ett komplicerat förhållande till min födelsedag två dagar före julafton (så onödigt!). Vem hinner fylla år då? Ska folk köpa dubbla julklappar till mig eller? Nu är jag ju så gammal att det inte är något att fira (nästa blir the big 50!) och nu känns det ännu mer onödigt. Det är också helt hopplöst att köpa presenter till mig tydligen så folk har gett upp. Jag brukar köpa något till mig själv och så går vi ut och äter så jag slipper laga mat. Eller så. När man fyller 50 förväntas ju något mer, men jag tror inte jag gör någon grej av det. Inte två dagar före jul.
Grattis i alla fall! Och vad skönt att få städat!
Tack så mycket, Åsa!
RaderaJa, det var väl onödigt att födas just innan julafton! Mina föräldrar fyller också år ganska tätt på denna stora högtid och det är alltid lika jobbigt att komma på presenter både till födelsedagar och jul exakt samtidigt.
Nästa år kanske vi också går ut och äter. Det kan vara enklare!
Du kanske kan fira din femtioårsdag någon annan dag? I maj eller nåt?