Nej, vi sitter inte i karantän

Vi sitter inte i karantän. Vi sitter på en klippa!

På många bloggar runtomkring mig läser jag inlägg där skribenten uttrycker att hon och hennes familj i Sverige sitter i karantän. Karantänlivet beskrivs på olika sätt - men nej! Vi sitter inte i karantän. Vi uppmanas att hålla oss mer eller mindre isolerade - ja, att praktisera det där som kanske kallas social distansiering för att platta ut den berömda kurvan men vi sitter inte i karantän. Nej, det gör vi faktiskt inte.

Bevis för att vi inte sitter i karantän: Folk kan fortfarande åka till jobbet. Vi kan gå och handla utan att behöva stå i kö utanför butiken. Vi kan gå på bibblan. Vi kan lämna våra barn på förskolan om de varit snorfria i två dagar i rad. Vi kan ta en lång och härlig promenad i naturen! Allt detta kan vi göra och allt detta tyder på att vi inte sitter i karantän.

Vi kan inte hälsa på mormor, farmor, farfar och dem. Vi kan inte hälsa på folk på äldreboenden. Vi kan inte umgås hur som helst med vem som helst utan helst bara ute. Ute utan att kramas. Helst.

Det går inte runt några poliser på gatan och kontrollerar oss. Det spatserar inga militärer utanför mitt fönster och inte utan för ditt. Vi har inte blivit tvingade av staten att ladda ner någon karantänkontrollsapp. Vi sitter inte i karantän.

Vi uppmanas inte att ha på oss andningsmasker. Vi uppmanas inte att isolera den sjuke i familjen. Vi uppmanas inte att bara sitta hemma hela dagarna. Inte alls.

Vi uppmanas arbeta om vi är friska, skicka barnen till förskolan om de är friska och helst gärna köpa något från den lokala restaurangen, pizzerian, bageriet. Vi uppmanas inte att sluta åka buss, men vi måste gå på i mitten. Vi får inte böter om vi åker fler än en person i samma bil. Vi blir inte stoppade i någon vägtull på väg till sommarstugan. Vi sitter inte i karantän. Vi sitter inte i karantän.

Det finns de som sitter i karantän, även här. Det är de som är nyss hemkomna från någon resa. Det är de som känner av symptom. Men ändå: inga militärer, inga appar, inga köer utanför matbutiken.

Jästen är slut, mjölet är slut och toapappret är slut - även här i vår relativt lilla affär på vår relativt lilla ort. Vad ska  folk göra nu? Baka och bajsa? Tänka att de sitter i karantän - fast de inte gör det.

Mina föräldrar, som båda tillhör riskgrupper av varsin anledning, håller sig hemma i frivillig isolering. Restaurangbesök och parmiddagar är inställda. De har varandra och de har fågelsången i skogen, dit de tar sig varje dag på en promenad.

Hur kommer folks hälsa egentligen påverkas av att sitta isolerade i hemmen så länge, som de gör i Spanien och Italien? frågar jag min syrra som är fysioterapeut. Blodtrycket? föreslår jag.

Den psykiska hälsan kommer påverkas mest akut, säger hon.

Och ja, jag tror det är en bra gissning. Den psykiska hälsan måste påverkas enormt av att kroppen inte ens får den dagliga lilla rörelse som krävs för att ta sig till tunnelbanan, till jobbet, till mataffären. Dessutom tror jag att det kommer bli svårt för folk att få till 30 minuters daglig motion i hemmet. Vad ska de göra? Vad ska de hitta på? Dansa - är mitt bästa förslag - till något röjigt. Springa i trappor? Springa på stället? Hoppa hopprep. Men ändå - jag tror det kommer bli svårt för många att få till.

Dessutom kommer den psykiska hälsan påverkas av att inte få vara ute bland människor, inte känna vinden i håret, inte se något annat än sitt hem. De som måste gå till jobbet kommer ändå till jobbet (så är det i Spanien just nu), men de som kan jobba hemma eller de som inte har något jobb - de måste vara hemma. Samtidigt rasar ekonomin. Samtidigt dör många hundra varje dag. Samtidigt installeras ett bårhus i en ishall. 

Hur ska de göra sedan när de släpper på karantänen då? Kommer de låta alla gå ut med en gång? Vad händer då? Nej, jag tror det kommer bli poco a poco. Först några, sedan några andra, sist riskgrupperna. Men det återstå att se; dels hur de gör, och dels hur det blir. Karantän - la cuarentena. Fyrtio dagar av isolering. Först var det femton, nu femton till. Kanske blir det fyrtio totalt, eller ännu fler...

Under tiden vi (min familj) här i Sverige inte sitter i karantän försöker vi njuta. Vi åkte till Dyrön i lördags. Det var underbart och förtjänar egentligen ett eget inlägg. G var snorfri både lördag och söndag och är således nu tillbaka i sina vanliga förskolerutiner. Vi båda jobbar. Vi får se hur länge. Vi får se hur allt blir. Viruset kommer allt närmare känns det som. Blir jag smittad vill jag ha en mild variant, tack!

Blir jag smittad får vi väl sitta i karantän, antar jag. Lite mer på riktigt. Men att Sverige skulle kunna förbjuda sina invånare att gå ut i naturen, det kan jag aldrig tänka mig. Aldrig. Men vem vet..?

På Dyrön ser husen äldre och näpnare ut och de har trädgårdar med vårblommor i.