Jag: Jo, hemma, men inte ute. Det är för besvärligt.
Den gravida kvinnan: Men det är ju bara att amma. Det är ju det bästa.
Jag: Jag pallar inte amma ute. Jag har nämligen amningsnapp och det är besvärligt och dessutom ligger han och skriker och slåss ibland när han ska amma, så jag pallar inte.
Den gravida kvinnan verkade ändå inte förstå men där bröt en tredje kvinna in och backade upp mig. Hon sa att jag gör rätt och att jag måste hitta det sätt som fungerar för mig och min bebis, punkt. Så skönt! Tack! Bekräftelse är vad vi borde ge varandra, inte åsikter som säger att vi gör fel.
Själv har jag haft ganska många åsikter om hur folk gör med sina barn. Ofta började jag meningen med: "Jag har själv inga barn, men...". Folk har säkert tänkt att jag inte borde lägga mig i, men ibland har jag inte kunnat låta bli. Även om man inte har barn kan man ha tankar kring olika saker vad gäller dem, och ibland - med nära vänner, har jag känt att jag behövt uttrycka dem. Så jag hoppas att jag inte sårat någon.
Självklart får folk ha åsikter och det kan vara konstruktivt att prata med någon som ser saker från ett annat håll. Kan det vara såhär? Har ni tänkt på detta? Har ni testat detta? Det funkar för mig om det görs med respekt och förståelse. Inte som en tillsägelse: gör så här, det är bäst. Amma, för tusan!
Även om amningen upphöjs enormt i samhället så finns det en annan sida. De som valt att inte amma och nästan propagerar för det. De senaste dagarna har jag fått höra om några olika kvinnor som efter ett tag insett att det inte funkar att amma och därför slutat. Det har varit deras väg. Det rätta för dem. Men för mig, som kämpat och fortfarande kämpar med amningen, är det inte den vägen jag ser framför mig just nu.
Jag har precis, igår, slutat med tilläggsmatning efter varje amning. Han får fortfarande ersättning på natten eftersom det känns smidigast just nu. Jag hoppas därmed att han kommer stimulera igång en ökad bröstmjölksproduktion. Enligt BVC-sköterskan förstår min kropp att ingen mjölk behövs på natten och anpassar sig efter det. Enligt andra (vårdpersonal) så kommer inte produktionen att öka om jag inte ammar på natten. Enligt ännu andra i vården så är sömn minst lika viktigt som något annat för att man ska få tillräckligt med mjölk.
Målet är att amma tills han är sex månader, minst. Men blir det kortare eller längre så är det upp till mig och mitt barn. Tills dess hoppas jag på att kunna stå emot andras kommentarer lite bättre, och kanske inte berätta allt för alla. Det kan väl hon strunta i, varför jag inte ammar just nu och just här? Eller? Hon vet inte hur det är för oss!
Så, konstruktiva tankar kring livet är välkomna! Men åsikter och typ påhopp om att alla borde amma alltid, nej tack. Inte heller råd om att sluta för att det är mycket enklare... Nej. Låt mig finna min väg, och peppa gärna!
Du behöver inte förklara, varken för den gravida kvinnan eller någon annan. Naturligtvis gör du det som är bäst för just ditt barn och dig, och bakgrunden till att du gör som du gör har ingen utanför er familj med att göra. Jag har också fått ovälkomna åsikter och "råd", framför allt om varför dottern inte har örhängen (mest när hon var bebis). Och efter ett tag började jag svara skarpare, till de påhopp som förtjänade ett skarpare svar. Träna på lämpliga svar, som Varför undrar du det? Vad har du med det att göra? Det finns en anledning till att jag gör som jag gör, men det har ingen annan med att göra etc. Nä, inga bra exempel, men du förstår vad jag menar.
SvaraRaderaHej! Ja, jag fattar precis vad du menar! Intressant att folk gav råd om att du borde sätta örhängen på dottern. Jag vet ju att det är vanligt där, som en del i att köna barnen egentligen. Det är ju också vanligt med helrosa eller helblå inredning i barnvagnen... Då kan ingen ta miste!
RaderaJag ska komma på något bra att säga. Tack för peppen! :)
Ja, amning är verkligen ett ämne som skapar mycket känslor och åsikter. Jag tror också på att öva in ett bra svar typ, det är mitt val! Jag tyckte det var jobbigast när några av mina närstående hade åsikter, speciellt mina syskon, den ena har tre barn och den andra har inga men båda gav råd och ja, vi hade inte alls samma synsätt. Många tårar! Till slut röt jag ifrån att det angår endast mig och mitt barn/bebis. Jag tyckte det var jobbigt att amma borta när bebisen var liten och gömde mig ofta på toaletten, amningsrum men sen blev jag nog tvärtom och slängde fram bröstet vid matbordet och ja, en del blev chockade... Mitt bästa råd är att försöka inte se allt svart eller vitt. Ibland tolkar man andra fel för det ligger mycket egna känslor bakom.
SvaraRaderaPS. Jag hoppas blogga igen när vi är i Spanien över jul, då brukar jag behöva skriva av mig. Vi har precis överlevt vinterkräksjukan så... Ingen tid över för egna tankar och funderingar.
Kram
Ja, du har rätt i allt du skriver! Jag tror också att det är en process på något sätt. Att först kan det kännas jobbigt att amma offentligt men sedan känns det bättre. Vi får se hur det blir för oss. Huvudsaken är att han får mat, äter och växer. Sedan känns det också bra att han har fått så mycket bröstmjölk som han ändå fått, trots en jobbig början.
RaderaDet ska bli kul att läsa när du skriver från Spanien! När jag var där i somras hade jag också behov av att skriva av mig så jag skrev tre brev till tre olika vänner där jag KLAGADE! hehe...