Vilken bra helg!

Vilken härlig helg vi har haft! Det är söndagskväll och jag känner mig nöjd och glad med helgen. Nu tänker jag avsluta den med att sitta framför brasan och se Gifta på låtsas eller vad det heter. Det är min egen-mys-serie, som passar bra att se de kvällar M lägger G och ska gå upp tidigt, tidigt morgonen efter. 

Men helgen var det ju! Lördagen innehöll omplantering av mina pensébebisar, vilka alla såtts i vindruveaskar, men nu fick flytta till egna eller nästan egna småkrukor och även flytta in i det svalare och ljusare rummet (ateljén). Detta fick jag göra helt ifred, vilket var ljuvligt! Sedan minns jag inte vad som hände mer innan lunch men efter lunch tog vi cyklarna och cyklade över till grannsamhället och käkade våfflor med mina föräldrar i deras uterum, på avstånd. G slickade i sig sylten och tog max tre pyttetuggor på sin våffla, men han smakade i alla fall! Sedan spelade han och M boule på gräsmattan (någon egen variant, antar jag) medan jag konverserade mina föräldrar om allt möjligt, till exempel om Ivar Aasen, ni vet. Inte för att jag mindes vad han hette mer än Ivar A (typ Amundsen) men att det var han som "uppfann" nynorskan, det försökte jag redogöra för. Sedan cyklade vi hem var och en sin egen väg (G och M tog alltså vägen om affären) och jag fick en pratstund med en vän på bron. Det var fint. 

Det enda som var jobbigt var att jag valt att prova min gamla cykel (inte så gammal i och för sig) som inte har varken motor eller batteri. En helt vanlig damcykel, alltså. Det var hemskt! Jag är alldeles för van att cykla elcykel, eller om det är så att det verkligen är något fel på denna cykel, men det tror jag nog inte ändå. Det är nog jag som är otränad... och ovan att inte få den där extra energiimpulsen vid varje trampning. Vädret var vackert och det blåste bara "lite grann" med havsbandsmått mätt. 

Väl hemma ville jag inte gå in så G och jag började röja lite i trädgården. Jag ryckte bort gräs (=ogräs) från en rabatt och G krattade lite på måfå. Plötsligt dök en grannpojke upp, som inte är här så ofta då hans farföräldrar har huset endast som sommarställe. Grannpojken och G kommer så fint överens tycker jag och genast kom han över och hoppade hinderbana i vår trädgård tillsammans med G. "Jag kom först!"  ropade grannpojken triumferande. "Jag kom sen!" ropade G lika glatt. Min lille pojke! Qué inocente eres... Vi gick en sväng till lekplatsen och sedan skulle grannpojken och grannfarmorn gå och köpa apelsiner på lillaffären här på holmen och då gick vi med. Det var succé. Pojkarna höll varandra stundvis i handen (på farmorns initiativ). Några söta kort av de unga tu fick vi också, att visa grannpojkens mamma. 

Sedan var Tove helt slut, men då var det dags att laga mat. Klockan hade hunnit bli halv sex och ingen middag var initierad. Jag lagade köttfärssås och spaghetti (helgstandard här) och vi åt med god aptit.

Dagens dag, söndagen den 21/3 har handlat mycket om att vandra. Vid klockan nio gick jag ut en lång promenad på 1,5 timme och pratade i telefon med M i Umeå. Högt och lågt: VHS, semesterresor och nutida barnprogram avhandlades bland annat. Och plötsligt då jag klättrat upp på den yttersta utposten av ön såg jag att någon byggt ett hus. Ett hus här? På klippans kant! Vad kan detta vara? Efter en liten stunds undersökning förstod jag att det var ett fågelskådarhus och  gick in. Helt nybyggt. Sågspånen låg kvar i klippskrevorna. 

När jag kommit hem igen informerade jag G och M om min upptäckt och det beslutades om en eftermiddagsutflykt dit, med kanelbulle och festis. Mala bjöds in och vi begav oss alla iväg efter en mycket näringsriktig lunch bestående av hemlagat potatismos och industrilagade kalkonköttbullar. Från fågelhuset kunde vi kika i kikare och fota med zoom-kameran. Några ejdrar såg vi och några skarvar. Det blåste rakt in och fikat fick intas i lä, nere vid en badplats. En av mina favoriter. Sedan vandrade vi hem igen och G orkade faktiskt hela vägen. Han och M hade varit ute innan lunch och slängt återvinning, vilket också är en ganska rejäl promenad för en fyraåring. Ja, jag är imponerad - men inte förvånad att han somnade som en stock nu vid åtta.

Ejdrarna verkade sova på vågorna

Ja, men det var väl den helgen det. En himla bra helg. Vi orkade till och med städa till slut, så nu är det rent också. Härligt! Hoppas ni haft en minst lika fin helg som jag! Nu: Gifta vid första ögonkastet, sjögräschips, vatten och brasa. Tjofljöt!

Vilda fantasier och vårpepp

Sommarrudbeckia Rustic Dwarf och Blåklint Blue Boy, juli 2020.

För ett år sedan byttes tågreseplanering mot fröer och kanske är det något  visst med årstiden, med ljuset som återvänder eller så är det något i vaccinet som inger hopp. Vi har börjat fantisera om att åka till Spanien igen. M längtar verkligen. Han har inte träffat sina föräldrar sedan de var här på Gs treårsdag, 2019. Vi har inte varit i hans hemby sedan påsken 2019. Det kommer att ha gått över två år när vi väl kommer dit. Alla barn kommer att ha blivit så stora, inte minst G. Han kommer vara som en annan unge för dem. Två och ett halvt år är stor skillnad mot fem... Ja, dubbelt så gammal som sist kommer han vara. Galet! 

Kanske sätter jag för mycket hopp till vaccinet och att vi plötsligt ska kunna ta några tåg genom Europa för att till sist landa i La Palma del Condado och därifrån åka bil till vår by. Kanske kan det inte bli så på länge än? Jag kan ändå inte låta bli att fantisera. Vilda fantasier om tågvagnar med lagom mycket folk och så Europas landsbygd som susar förbi utanför. Höstvackra träd. Hösten kommer att ha kommit kortare ju längre ner vi kommer, tvärtom mot våren. Om vi nu alls kan ta oss iväg. Om det nu alls blir till hösten. (Bara för att vi två vuxna boendes i Sverige blir vaccinerade (när det nu blir) är det inte säkert att resten av Europa hunnit bli det och då kanske man vill och bör undvika onödigt resande, även för de vaccinerade, och kanske är gränser stängda... och hur blir det med barnet som inte kan vaccineras? Ja, fortfarande är det många frågetecken och mycket osäkerhet... inget kan planeras än, men det kostar ingenting att fantisera!)

Nu alldeles nyss hittade jag en sak som jag länge saknat så mycket att jag blivit frustrerad: nämligen någon slags lista över olika tåglinjer i Europa. En lista över vilka tåg som avgår från en viss station en viss dag, dess ändstation samt alla stationer det passerar går nämligen att hitta på interrail-appen. Man väljer "Stations" i menyn längst ner, sedan i "From" skriver man in vilken station man vill resa från (logiskt) och vilken dag och tid. Sedan kommer alltså alla de tåg som går från denna station upp, vilken som är dess ändstation, hur lång tid det tar att resa dit och väljer man då det tåg som har ändstationen längst bort (mitt syfte med detta sök är nämligen att hitta direktlinjer och komma "så långt som möjligt" på dem) får man först se i en lista på alla de stationer tåget passerar samt vilket klockslag det passerar dessa. Sedan kan man välja "View on map" och se detta på en karta, om man t ex inte vet var Frankfurt ligger. Sedan antar jag att man kan fortsätta så här: skriva in Frankfurt, se vart tågen går och sedan nästa och nästa station tills man är framme. Så här ser det ut:

Hur bra som helst men samtidigt lite klurigt. Vi, som reser med barn, vill inte resa för länge under en och samma dag, samtidigt vill vi komma så långt som möjligt per resa eftersom vi inte vill lägga fem dagar på resan helst, som sist. Det blir eventuellt lite svårt att passa in allt så att resdagarna inte blir alltför långa och sena, osv. Kanske är fem dagar ändå det bästa? Vi får väl se.

Annan vårpepp då? Jo, det var väl fröerna då. Syrran och jag har beställt oerhört mycket frön, mest jag faktiskt, och vissa av dessa har jag packat om och skickat till syrran. I helgen orkade jag sätta en andra sådd (den första bestod i egen-tagna penséfrön (ett experiment) samt myskmalva som visserligen växer vilt här så jag vet inte varför jag orkar så dem).  Denna andra sådd blev det rädisor ute (nu kommer snart en snöstorm, så vi lär väl se om de fixar det - de har inte grott än så...),  rosenskära, sommaraster, praktvädd, isländsk vallmo och säkert något mer som jag glömt. En hel massa små byttor (avklippta förpackningar) blev det, och de alla står och trängs på ett och samma plastlock som jag lånat av M. Locket är bra för det har en liten kant och då kan man vattna underifrån. Redan idag ser jag att vissa av fröerna grott och börjat skicka upp små böjda skott. Vad smarta de är växterna som krokar till sig när de ska tränga upp ur jorden! I det korta programmet "Odlingen" kan man lära sig mer om hur ett frö kan bli en blomma. Häftigt faktiskt!

Även detta år ballade jag ur totalt när jag skulle beställa fröer. Det blev alldeles för många och alldeles för många olika också, antagligen. Följande sorter har jag köpt: 

Sorter jag provat förut: Blåklint, Jätteverbena, , Bondböna, Sommarmorot, Rosenskära 'Early Summer', Sommaraster 'Amerikansk Busk', Praktvädd, Rädisa, Sommarmalva, Buskkrasse,  Körsbärstomat 'Vilma' och Sommarrudbeckia 'Rustic Dwarf'.

Sorter som är nya för mig: Vintersallat, Pak Choi, Vintermorot, Djungelgurka, sibirisk vallmo ”Iceland Mixed”, Allium, Sömntuta, Broksporre 'Flamenco', Spenat, Brytsockerärt,  Körsbärstomat 'Artisan Golden Bumble Bee', Tusensköna 'Habanera White with Red Tips', Körsbärstomat 'Black Cherry', Trädgårdsjättevallmo 'Brilliant' och  Fjädervallmo 'Danebrog'.

Myskmalva och ringblommor, augusti 2020

Vi får väl se vad som tar sig och om trädgården blir lika rikblommande som förra året. För att undvika att balla ur så här mycket nästa år ska jag göra allt jag kan för att ta vara på fröer från mina blommor det här året. Jag ska även göra slag i saken och vinterförvara jätteverbenan frostfritt i förrådet. Denna vinter tyckte jag att det aldrig blev någon vinter så den fick stå kvar i sin kruka där ute, men så kom snön och sedan en hel massa minusgrader och då dog den. Nu är den torr och grå och - död. Fröer från mina många ringblommor har jag dock sparat, så dessa kommer jag så direkt ute när det känns som läge för det. I april kanske? Fröer från förra årets malabarspenat har vi också i mängder, så det kan mycket väl hända att det blir några plantor även av denna roliga och ätliga växt. 

I helgen vårbrukade G och jag våra två pallkragar, men jag undrar hur långt de kommer räcka. I dessa vill jag främst odla ätliga växter. De frön till ätliga växter jag har nu är: squash, pumpa, morot, rädisa, bondbönor, sockerärt, spenat och vintersallat. Dock kommer allt detta inte odlas samtidigt. Rädisorna kommer först och sist kommer vintersallaten. Men ändå... Nej, det kommer inte räcka. Bondbönorna och sockerärterna får nog hitta en annan plats, när jag tänker efter. Kanske där jag hade mina sommarrudbeckior förra året? Eller kanske i "skräp-rabatten" där det inte blev någonting annat än akleja, gräs och några purpurklätt. Ja, men det löser sig nog... Det är tur att det är skoj att  gräva! Synd bara att ryggen blir så mör. Jag får ta lite i taget och kanske få hjälp av M eller så... 

Ja, våren: du kommer med ljus och vilda fantasier. Du kommer med fröer som gror och soldamm i rummet. Du kommer med snöstorm i övermorgon men sedan, sedan kommer du väl hit på riktigt kära vår? Det hade varit så trevligt!

420 månader

Så fyller jag, och mordet på Olof Palme, 420 månader. Mördaren är utpekad - men var det verkligen han? Och jag har blivit vuxen på riktigt. Eller?

Några tjugoåringar passerade på gatan här utanför i helgen. De hade tittat på solnedgången på en klippa. De hade kameror och stativ och lite för tunna kläder. Vad glada de såg ut! Vilken tur, för glad ska man vara när man är i den åldern, sa jag. Glad och ute på galej med sina vänner, på en klippa vid havet. 

Men hur gammal är jag egentligen? Det var ju nyss jag var tjugo! Det känns åtminstone nyss. Så inser jag att femton år har gått och tycker först det är lite sorgligt men sedan att det är bra. Så mycket bra jag har hunnit göra och vara med om under dessa femton år; bott i Spanien i några omgångar, lärt mig dansa lindy hop, träffat en man som jag tycker om och fortfarande är tillsammans med, fått en underbar son, flyttat till Norrland och flyttat därifrån och verkligen inte minst: utbildat mig i fem år vid ett universitet och även fått en tillsvidareanställning på en arbetsplats där jag trivs. Jag har till och med blivit moster!

Det slår mig hur olika perioder i livet verkligen är olika perioder av livet, på det sätt att de präglas av olika saker och problem, kanske rentav teman. Ett tag är det problem att hitta en lämplig livskamrat, ett tag undrar man om man någon gång ska kunna bli gravid trots extremt oregelbunden ägglossning, ett tag undrar man var man ska bo och sedan plötsligt bor man där, lämnar och hämtar på förskola och har en skäggig typ som kramar en när man ber om det. 

Om olika tider i livet präglas av olika problem eller frågeställningar så kan man också lära sig att tänka att dessa problem kommer lösa sig, på ett eller annat sätt, och livet kommer gå in i nya perioder. På något sätt kommer jag att få veta om jag får ett barn till eller ej, och vi kommer på något sätt hitta ett boende som verkligen är vårt (och som vi äger), ett hem att leva i under många många år, förhoppningsvis. 

De femton åren som passerat sedan jag var tjugo har på många sätt varit bra, och på andra sätt varit tuffa. Men det är väl det som är livet?