Se Skam som det litterära verk det är!

Serien Skam speglar inte alla ungdomar i det norska samhället. De har inte med klassperspektivet, landsortsperspektivet eller ens några gothare. Ingen är hippie, ingen sitter i rullstol. Men är det verkligen Skams uppgift att belysa exakt allt och alla i det norska/nordiska/västerländska samhället idag? 

Jag tycker inte det. Skam är en fiktiv saga. En berättelse som i många avseenden liknar den så kallade verkligheten. Eller som min tjugoåriga kusin sa: "Det som händer i Skam hade kunnat hända mig själv för fem minuter sedan." Och det är väl där serien hittar så rätt! Den är lätt att känna igen sig i för många. Även om man inte är ung just nu så har man ju varit ung och därför kan många känna igen sig. Jag, som är nästan dubbelt så gammal som de yngsta i serien, har också väntat på att någon kille ska ringa, och gått på fester och hoppats på att få hångla. Jag känner igen mig, även om jag inte är från Oslo, även om jag inte har bott i en flott lägenhet i innerstan utan mina föräldrar, även om jag aldrig rökt på. 

Vi, som tittare, kan inte kräva av en fiktiv berättelse att den representerar allt i samhället. Vi kan inte kräva att få allas berättelse berättad i den här berättelsen. Det skulle vi aldrig kräva av en roman, hur populär den än var. För där skulle vi verkligen förstå att det här händer inte på riktigt, det här är en låtsasvärld, hur lik verkligheten den än verkar. 

Jag kan hålla med om att serien visar upp en förskönad bild av att festa, supa, knarka. Jag kan hålla med om att det i serien verkar som om "alla ungdomar" gör så, och att det kanske kan bli ett ideal för de ungdomar som tittar på den. Samtidigt tror jag att folk är smartare än så. Att de inte kommer att börja leva ett "Skam-liv" om de inte redan gjorde det. Jag hoppas på det. Och alla i serien gör faktiskt inte allt det där. Ta Linn till exempel. Hon verkar leva ett betydligt lugnare liv. Karaktären Linn alltså, som inte finns på riktigt. 

Det är fint, tycker jag, att en så underhållande och medryckande serie kan ta upp även lite svårare ämnen så som psykisk ohälsa eller snubbar som skiter i sina tjejer. Det är bra att det finns djup där, även om det skildrar en liten skara rikemansbarn centralt i en storstad. Det är trevligt att tjejernas perspektiv äntligen syns (mest i säsong 1 och 2) och att vi får följa en kille som kommer ut och de vettiga reaktionerna runt det. 

Kanske är vi så vana att se serier och filmer som skildrar "de rika, unga och snygga" att vi har lätt att ta till oss Skam bara för det. Kanske hade folk inte känt sig lika identifierade om det hade handlat om ungdomar från landsbygden som körde epa och hjälpte sina föräldrar med djuren? Då kanske inte serien hade gått hem på samma sätt?

Hur som helst så har författarna och upphovsgivarna sin fullständiga frihet att utforma sitt verk som de själva vill. De bestämmer vad de ska berätta, hur mycket och i vilken ordning. De har tänkt till och det är ju därför det blir så bra! Att de verkar ha gjort ordentlig research före gör ju bara det hela så mycket trovärdigare för den unga publiken. Att de också tar upp lite svårare ämnen i detta, är självklart fint och viktigt. Trots detta kan inte alla få plats bara för att de vill. Alla kan inte bli representerade, för det är inte på riktigt. Det är ingen dokumentär. Det är ett litterärt verk!