Hopplös känsla: söka bostad i Göteborg

Bildkälla: nya.boplats.se

Den här bilden får symbolisera lite hur det känns just nu. Vi har väl, vad vi vet, bestämt oss för att flytta till Göteborg, för att ge det en chans. Någon gång i vår kommer det att ske, om det går som det ska med allt. Om vi hittar bostad. Det ser ju inte så ljust ut, som ni ser på bilden! Den här lägenheten är bara ett exempel. Den är lagom stor och absolut lagom billig, bara ca tusen kronor dyrare än vad vi betalar idag, och 25 kvadratmeter större, men den går inte att få. Ni de coña. Inte en chans. Den ligger i ett bra område och huset ser ju helt okej ut. Den har till och med balkong, till och med badkar!

Att hitta lägenhet i Göteborg känns som ett äventyr bara det, som ett nästan omöjligt äventyr. Ett projekt. Dessutom ställer de kriminella gängen och över huvud taget segregationen till det. Om man kan välja så väljer man. Och vi kan välja. Kanske. Eftersom vi har barn vill vi välja ett så bra område som möjligt, inte bara för vår egen trygghetskänsla och trivsel utan framförallt för hans skull. Vi vill ju att han ska växa upp i en så bra miljö som möjligt så att han ska få så goda förutsättningar som möjligt. Vi vill att han ska få bra kompisar och inte dras in i något. Sedan är vi också medvetna om att miljön och föräldrarnas utbildningsbakgrund absolut inte är någon garanti för en lycklig barndom. Nejdå. Jag vet. Det förekommer mycket dåligt i sådana områden också. Vad ska man göra? Hur mycket kan man skydda sitt barn? Och så vidare.

Vi vill åtminstone hitta en lägenhet i ett så tryggt område som möjligt. Vi vill bo ganska nära mina föräldrar, men inte alldeles för nära. Vi vill ha nära till M:s jobb, som vi visserligen inte riktigt vet var det kommer att ligga. Och vi vill förstås ha nära till en bra förskola. Och till naturen. Ja, ni ser ju själva omöjligheten. Om jag ska välja en av dessa faktorer väljer jag trygghet i närmiljön. Alla gånger!

På grund av allt det här, men allra mest på grund av bostadsbristen, känns det nästan omöjligt att hitta en lägenhet som passar oss i Göteborg, och som vi kan få. Jag har nästan 2000 dagar på Boplats. Vi har okej inkomst tillsammans. Båda har fast jobb. Inga betalningsanmärkningar. Vi röker inte och har inga husdjur. Vi är skötsamma! Ändå ska det vara så svårt!

Jag tror och hoppas ändå att det en dag bara går i lås. Att vi hittar en lägenhet som passar oss och att vi får kontraktet. Att vi har råd med hyran, (räknat på att båda jobbar 75%). Varje dag kommer det ut kanske tre lägenheter som uppfyller mina krav, men jag söker ingenting än eftersom inflytt är i november - januari och vi är inte intresserade av att flytta än. Vi vill ju åka till Spanien först, fly den spanska vintern. När nu det blir. Det går inte heller att bestämma än, men kanske snart.

På tal om Spanien! Det absurda är ju att vi har en lägenhet i Spanien. M äger en lägenhet där. Han har försökt sälja den, eftersom han inte använder den, men det går inte. I Spanien finns det hur mycket boende som helst, och hyrorna är lägre än här, liksom inkomsterna, men de finns! Så olika det kan vara! Trots detta vill vi inte bo där. Vi vill bo i Göteborg, där det nästan inte finns några lediga lägenheter alls! Livets paradoxer!

(ps. Bara medan jag skrev den här texten har antalet intresseanmälningar på lägenheten ökat till 3177)