En fin utflyktshelg

Bö tjärn en gråmulen söndag i oktober

Den här helgen företog vi oss två utflykter. På lördagen bar det av till Skärhamn, och det blev en riktig kulturdag, medan det på söndagen blev en naturdag med utflykt till skogen.

Solen sken och det blåste inte mer än vad vi stod ut med när vi begav oss på cykel till Skärhamn. Jag hade för mycket kläder på mig, men det gjorde ingenting. Bättre det än att frysa! Vilken tur att vi har cykelvagnen att lägga extrakoftorna i. Det var en helt klarblå himmel och vackra höstfärger. Svanarna lyste som små vita prickar inne i viken mellan Morik och Aröd. Är inte Morik ett vackert namn? Jag undrar hur det är att bo där. Sedan vidare. Vi såg får, hästar, kor och några kalvar.

På biblioteket ville M skriva ut bilder och G ville läsa om Maksi. Och mitt i allt var det vernissage av en ny utställning, och självaste konstnären var där. Detta innebar gratis cider och gratis salta pinnar, vilket vi inte var sena med att upptäcka. Vi, i detta fall, var jag och G. M var helt uppslukad av sitt utskrivande av bilder. Jag började prata med konstnären, medan hennes och mitt barn lekte genom att röja ner böcker på golvet lite hursomhelst. Vi antog att de höll på med något slags performance, men vem vet. Det var Hlif Thorisdottir som ställde ut, och jag passade såklart på att berätta vilka tankar hennes verk väckte i mig. Bland annat tyckte jag att det var intressant att hon bara målat kvinnor, mycket porträtt och att det såg ut som akvarell men att det, enligt henne, egentligen var tygfärg som hon målat på och sedan tvättat ur. Hon hade också broderat på flera av verken, och vissa var målade på tyg som redan i sig hade ett vävt mönster. Mycket snyggt med flera lager på det viset, tyckte jag. Några verk föreställde kvinnor i någon typ av slöja eller huvudbonad. Där tänkte jag att det först såg ut som en medeltida huvudduk, men att man också kan se en parallell till dagens kvinnor i Norden med huvudduk. En intressant konstnär och ett intressant konstnärsskap, verkar det åtminstone vara! Jag är glad att vi lyckades pricka in vernissagen och att vi dessutom fick prata lite med konstnären.

Min första fråga till henne var: Hur hinner du måla? Denna fråga ställde jag medan jag menande tittade åt hennes två barn. Hon skrattade och sa att hon har ett eget företag, samtidigt som hon jobbar i en butik. Då kan hon jobba två dagar med konsten och tre dagar på arbetet som ger lön. Det lät ju smart. Vi får väl se om M kan komma dit någon gång att han jobbar så. Det hade varit häftigt, och lite läskigt!

Sedan cyklade vi vidare till Skärhamns Thairestaurang där vi åt en helt okej lunch. De ska tydligen stänga om mindre än en vecka och stället ska renoveras och få nya ägare, så det blev nog både första och sista gången vi åt där. Det ska bli lite intressant att se vad det blir för nytt stuk på stället sedan!

Efter maten cyklade vi tillbaka in mot Skärhamns centrum och hamnade på Lilla leran, där M vill gå keramikkurs. Det var ett mysigt ställe med väldigt vackra keramiksaker. Jag hoppas att hon lär honom att göra så fina saker till mig! Muggar, fat, skålar... Så fint! Medan M var inne och pratade med hon som har stället lekte G på en lekplats utanför. Där träffade jag en annan mamma som jag pratade med en ganska bra stund. Det var så fint att få stå i solen och prata! Barnen hade det bra och vi babblade på. Det visade sig att hon också hade sålt sin bil och köpt en elcykel! Världen! Den kanske är påväg lite, lite åt rätt håll ändå? (Det var nämligen också en kvinna på bibblan som berättade att hon cyklar, så gött!)

Efter lekplatsen och keramikbutiken kände jag starkt att det var dags att cykla hem, så det gjorde jag och G. M åkte och handlade på den stora affären i Skärhamn under tiden. Jag sov i soffan i en halvtimma när vi kommit hem, medan G lekte beskedligt med sina saker.

Sedan blev det söndag och då hade jag planerat att vi skulle ut i skogen och lufsa lite grann. Jag hade kollat in en aktivitet som Friluftsfrämjandet ordnar: Kaffestuga på torpet. De har ett torp som ligger nära Bö tjärn, och vi lyckades vandra dit (högervarvet) med G i bärstol på pappas rygg. Han blev först hur arg som helst att han inte fick springa rakt in i skogen hur han ville utan skulle följa någon himla led som mamma hade bestämt, men väl uppe i bärstolen gick det bra. På hemvägen fick han gå nästan hela vägen, samt rida lite på pappas axlar. Mamma Tove bar matsäcken i ryggsäck. Det var fint att komma till skogen, tyckte vi alla, särskilt G. Så fridfullt och skönt på något vis. Det var inte lika fint väder som på lördagen, men det regnade i alla fall inte och det blåste nästan ingenting, men gråmulet var det allt, vilket i och för sig gjorde det ännu mysigare att sitta inne i ett gammalt torp och äta medhavda makaroner med köttbullar (barnet) och pastasallad (mamman), och dricka lite te och äta kakor. "Kaka, mmm, gott!" sa G så fort han kom in och fick syn på de två enorma kakfaten!

Väl hemma sov jag i två timmar, helt slut av skogsluften. Efter en promenad på de två holmarna tillsammans med en ny bekantskap på ön avslutade vi söndagen med feber i soffan...