Hamstern har handlat

Kanske ett halvår efter alla andra började jag igår se serien Nedsläckt land på svtplay, samtidigt som jag virkade och pustade ut efter dagen. Programmet ställer sig frågan om hur förberedda vi är inför en större kris, och detta är faktiskt något som både jag och M tänkt på tidigare. Inte alls förberedda, verkade det som i det första avsnittet av programmet.

Efter att avsnittet var slut googlade jag lite på vevradioapparater och hittade en blogg med någon slags nybörjarguide i preppning. Och sedan var jag igång. Sedan vi flyttade hit har vi haft en tiolitersdunk med vatten, och vi har även lagt in två vattenflaskor överst i frysen vilket är bra om strömmen går, för då fungerar de som kylklampar ett tag. Vattnet i dunken ska tydligen bytas minst var sjätte månad och i min nyfunna iver för att förbereda oss inför en möjlig kris gick jag genast ut och bytte vattnet i dunken och satte nytt datum på den.

Enligt preppinglistan behöver man ha 28 liter vatten per vuxen person för att klara sig i två veckor. Det har inte vi. Vi har 15 liter vatten. Och om det går åt två liter vatten per dygn + kanske 1 liter för vårt barn klarar vi oss på detta i tre dygn. Det låter ganska lite när man räknar ut det. Kanske borde vi köpa fler dunkar? Kanske två tjugolitersdunkar med kran?

Sedan är det maten också. Mat, vatten och värme verkar viktigast. Och mental förberedelse. Det mentala vettesjutton hur det ska gå med, men mat är ju något man kan köpa i affären ändå! "Nästa gång du går och handlar, lägg i några extra konserver och andra stapelvaror." står det i preppingguiden. Och eftersom idag var "nästa gång jag handlade" köpte jag en hel del, vilket ni kan se på bilden. Jag vet att M har köpt lite tidigare också, nån korv på burk och så, men jag satsade mer på vita bönor, makrill och fiskbullar, vilket är mat som jag tror att jag skulle stå ut med att äta även om det inte blev kris. Kommer väl krisen så äter jag säkert vad som helst, eftersom jag vet hur jag själv fungerar...

Värmen har vi inte löst, även om vi faktiskt har en kamin som vi kan elda i (men vi har ingen ved). Jag har istället räknat ut att den bästa strategin vid ett långvarigt strömavbrott för oss är att cykla iväg till mina föräldrars hus och elda i deras kamin. Då får vi ta med oss vårt förråd av konserver och knäckebröd i cykelvagnen och hänga hemma hos dem. Skulle de också vara där så är vi dessutom fem personer som värmer oss på samma brasa, istället för uppdelat tre på den ena brasan och två på den andra. Deras kamin har dessutom en ugn så där kanske vi kan laga mat?

Jag vet inte om jag är galen men jag får någon slags mysighetskänsla när jag tänker på sådant här. Jag fattar med förståndet att OM det skulle hända att hela landets elförsörjning slogs ut, som de experimenterar med i TV-programmet, kommer det inte vara mysigt alls. Det kommer vara oerhört påfrestande och jobbigt. Jag kommer vara irriterad och arg och orolig, antagligen. I fantasin är man ju den som styr upp och räddar situationen, men hur är man vid en sådan extrem situation när varken elen eller vattnet fungerar i flera dagar? Antagligen inte så sansad och rationell som i fantasin...

Ikväll ska jag inreda vårt lilla preppingförråd med mat och sedan ska jag se om M vill se avsnitt två av serien med mig. Ja, det känns som en fin fredagsplan!

Hur tänker ni kring sådant här? Lever ni som om det aldrig kommer hända eller har ni förberett er till tänderna? Det skulle vara spännande att veta!