En svår tid

Detta mörka, eländiga och gråa slutet av december. Det är en svår tid för mig. Det är alltid nu, runt den tjugonde jag bara vill dra, resa och kanske till och med bo någon annanstans. Jag vill till södra Spanien där solen skiner och apelsinerna mognar. Jag vill känna kastanjedoften och käka turrón, men bara nästan, för turrón är inte ens särskilt gott.

Ett år gjorde vi ju det, vi drog efter julafton och stannade alldeles för länge, ända till påsk. Men imorse när det slank ur mig vid frukostbordet att nu längtar jag till Spanien kunde jag samtidigt inte låta bli att hitta en massor av anledningar till att inte flytta dit: ingen vab, inget fritids, konstiga öppettider på förskolan = när ska man jobba? Sämre lön för bussförare (tror jag), sämre arbetstider, sämre väder, sämre kvinnosyn och barnsyn... Jag tror nästan M blev lite stött när jag hävde ur mig alla nackdelar med att bo i Spanien. Det är ju inte säkert att allt hade varit sämre heller, men ändå. Nej, jag vill inte bo där. Tyvärr. 

Vädret måste väl ändå vara bättre, tänker ni? Men nej - på vintern är det ljusare och varmare än här men det är ändå kallt och rått och fuktigt. Det känns som om kläderna har hängt i ett tält när man tar ut dem ur garderoben och de måste grillas på element innan man tar på sig dem. Dessutom är alla så vansinnigt snyggt klädda. Ja, kanske inte alla, men jag känner ändå av normen av klackar, snygga kjolar och läppstift på ett helt annat sätt än här. Själv vill jag hellre luffa runt i något praktiskt än klä upp mig. När jag är där blir jag ambivalent kring detta och vet inte riktigt hur jag ska göra. Som tur är kan jag komma undan som svensk, tror jag, ändå försöker jag anpassa mig lite grann. 

På sommaren är det alldeles för varmt för att vara ute stora delar av dagen, och på natten är det ju mörkt. Tur det, förresten, att de inte har midnattssol - för då hade det inte gått att bo där alls! Ungefär mars till maj är vädret okej i Spanien, och i oktober. Resten av året: för kallt eller för varmt. 

Ändå, trots alla dessa "brister", som jag ser det, är det svårt att helt motivera att bo kvar i detta mörka, kalla och gråa. Varför bosatte sig folk här från första början? undrar jag en morgon när jag sätter mig på cykeln. Kanske låg de kvar i sina hyddor och sov tills solen gick upp? Kanske hade de varma kläder? Kanske njöt de lika mycket som jag av de ljusa sommarnätterna och den behagliga temperaturen i juli? 

"Jag vill att det ska bli sommar nu" säger G. Och jag kan inte annat än hålla med.