Systerhelgen

En väldigt fin systerhelg har passerat. Vi har det som tradition, syrran och jag, att ses ibland på tu man hand och hinna prata klart och göra mysiga saker som vi tycker om. Med ibland menar jag ca en gång per år... Det är lite svårt att finna en helg nämligen när både hon och jag har möjlighet att vara bara med varandra.

Den här helgen spenderades i hennes mycket smakfullt inredda lägenhet (som det hade stått i bostadsannonsen om jag skulle ha försökt sälja den) i lugn och ro utan varken män eller barn, även om ett sött litet barn och hennes mamma kom och hälsade på en timma igår.

Klockan 8.20 på lördagsmorgonen tog jag bussen från min fridfulla lilla förort till den västkustska by jag brukar säga att jag bor i. Ute var det grått och kala träd, ett lugnt väder. Jag lyssnade på P3 Dokumentär om ett cyanidmord  och var förväntansfull och glad inför vår helg, så där som man är när man är påväg på semester och vet att hela det härliga ligger framför en.

Syrran mötte upp vid bussen och vi tog en liten tur för att kolla på bröllopsskor till mig. Ingenting jag såg lockade mig ens att bemöda mig att prova och vi släntrade ut igen, via en tebutik, till bussen som skulle ta oss hem till henne. Väl där fick jag vila i soffan medan hon gick och köpte mat. 

Och det var väl vad vi gjorde sedan: lagade god mat, bakade bröd och kladdkaka och pratade. Vi tog oss också ut på en långpromenad förbi en tjärn och runt en annan. Göteborgare som motionerade, dividerade och matade ankor. Staden, alltså, staden! Tänk vad mycket det finns där! Aktiviteter, affärer, folk i olika stilar, spårvagnar, bussar och bilar. Intryck! Så skönt för mig och min mentala hälsa att jag inte bor där längre, kan jag känna. Jag behöver landets lugn. Den lilla ortens otrafikerade cykelbanor och skogsstigar. Klipporna ner mot havet med inte en käft, åtminstone inte så här års. 

På kvällen lajvade vi spa i syrrans säng. Vi la ansiktsmask och trädde in fötterna i fotmask-sockor och de blev så lena att jag trodde de var någon annans. Vi somnade under varsitt täcke. Hon under ett tunt, lagomt, jag under ett tjockt moln av dun. Det varmaste. 

På morgonen sedan åt vi lyxfrukost med undangömd salami, brie, hjortronsylt, spansk grape, te, juice, yoghurt och framförallt kalljästa rågfrallor. Mitt mål var att fylla hennes frys med bröd och det lyckades vi ganska bra med. Frysen är inte per definition full men nu har hon bröd för ett tag, och två paket jäst och lite mer mjöl om andan faller på. Jag älskar banne mig att baka bröd till folk!

Och innan hemfärd dök den lilla flickan upp som jag stickat kofta till en gång och hon var så söt och rar och rolig där hon tultade runt och lekte med duplo och var alldeles lagom mammig. Lilla lintott! 

Efter lunch tog jag bussen mot stan och träffade en kollega för första gången på riktigt. Det var roligt! Hon var längre än jag trott, och jag troligen kortare... Vi pratade om serier och konst och hur jag skulle kunna stötta min konstnär i hans konstnärsskap. Jag ska bara orka också.. Det och allt annat.

Och nu är det måndag och jag är på jobbet. På bussen hem slumrade jag till. Det var så skönt att bara lyssna på motorljudet och känna bussen röra sig stabilt framåt på motorvägen. M och G hämtade mig på fastlandet och körde hem mig. Underbart! 

Hoppas ni haft en fin helg och får en bra vecka!