En bra helg, trots allt

Trots allt en bra helg. Trots allt, ni vet allt. Allt som händer i världen, som känns för hemskt för att ta in, men igår tog jag ändå in det när jag såg en mamma i Gaza lägga ner sitt döda barn, insvept i vitt tyg. "Det är ett barn. Ser du att det är ett barn? Fattar du att det är ett barn?" sa jag till M samtidigt som jag började gråta. Han grät inte, tog inte in. Men det är inte lätt heller, man kan inte ta in allt hemskt som förmedlas hela tiden. Det är på något sätt för mycket. För mycket för dem som befinner sig mitt i det. Ingenting för mig, egentligen. Men ändå svårt att ta in, och därmed svårt att reagera på. Så märkligt. Jag kanske borde skänka pengar till någon organisation. UNICEF eller Läkare utan gränser. Ja, det borde jag. Jag som har, så att de kan komma till nytta till de som inte har.

Helgen kom lägligt efter en seg och trött vecka. Seg och trött eftersom jag var seg och trött och oinspirerad, utan flow. Jag har skrivit intensivt nu i några veckor, olika texter till olika potentiella kunder och i måndags tog det nästan stopp. Inte helt stopp, men det blev så himla trögt i maskineriet. Jag skrev en mening, suddade, skrev lite till, fel ord, inget flyt alls! Så som det måste vara för många av mina elever, så var det för mig! Oerhört frustrerande. Jag som brukar hitta orden lätt som en plätt och bara rada dem efter varandra, bla bla bla, satt där och suddade, letade efter ord, skrev fel ord, suddade igen och så höll det på, och när veckan hade gått hade jag ändå skrivit svar på mina två frågor indelade i totalt åtta underrubriker. Visst, allt är inte skrivet av mig just nu, en del är kopierat och inklistrat - en metod jag inte alls gillar, men så blir det när inspirationen och flowet är på semester men jag ändå har en deadline. 

Jag har jobbat mycket den här veckan med att tänka att det är okej. En dag hade jag nästan ryggskott, antagligen stressrelaterat, en annan dag sov jag banne mig middag mitt på eftermiddagen. 25 minuter avslappning. Det behövde jag. Jag har till detta slaviskt gått mina 6000 steg varje dag, eller fler, för att få min applåd och min stjärna (i min stegräknarapp). Min nya rutin är att jag går en promenad på morgonen, efter lämning och innan jag loggar in på jobbet. Ibland parkerar jag cykeln en bit från jobbet och går en sväng och sedan cyklar jag sista biten, går in, gör te och loggar in på datorn. Ser vad jag har att göra och försöker göra det. Blåser det lite, eller inget alls, går jag vid havet. Blåser det mycket går jag bland träden, upp mellan klipporna. Det blir inte sextusen steg men det blir kanske hälften, eller en  tredjedel. Och då blir kvällspromenaden kortare, plus att jag får ljus. Nu måste vi fokusera på att få ljus, vi är snart i november hörrni! 

Ja, hösten går fort. Hösten går fort och lite långsamt, men nästa vecka kommer gå fort. Och det var ju helgen jag skulle skriva om! Nu har jag flow så nu kommer orden lite som de kommer. Bara att hänga med, om ni orkar. Helgen. Hur var helgen? Bra, trots allt. Jag somnade ganska tidigt på fredagen, helt slut efter den (som sagt) sega veckan, vilket var tur för på lördagen skulle vi upp rätt tidigt. Klockan halv elva skulle vi nämligen vara på plats på Kafé Llama Lloyd på Hisingen i Göteborg. Min man ställer ut åtta akvareller där nu under en vecka och igår var det vernissage. Vår granne J hängde med. Väl där fick jag nästan en chock av hur himla litet det var! Ska vi få plats med en vernissage här? Ja, det visade det sig att vi fick. Ska G stå ut att vara här kl 11-15? Ute regnade det och isvinden ven (den kom i torsdags). G och J och jag gick en liten promenad runt ett av grannhusen, för att se en lekplats på baksidan. Inte så mycket att se eller göra. Okej, jag pekade ut ett stort träd och sa till J att ett sånt skulle vi ha hemma på gården, eller hur? Kanske inte så stort, men ändå, ett träd. Han sa inte emot. Sedan gick vi in igen, för det var så himla satans kallt. Vi käkade lunch, soppa och bröd, och sedan kom mina föräldrar, och strax därefter kom våra vänner Rockstjärnorna från Barcelona. Fast de spelar inte rock då, mer pop och tecno, kanske det heter. Jag vet inte vad det heter... Och de bor inte i Barcelona längre, utan i Göteborg. Jaja. De kom i alla fall, några av våra närmaste vänner är de, fastän vi inte ses så ofta. Min väns mamma var med och hon och min mamma kunde prata om hur det var att ens barn äntligen flyttat hem, och jämföra sina spanska svärsöners kunskaper i svenska, och så vidare. Min vän och jag kramades och skrattade och spelade Master Mind med G. Hennes man och son gick ut för att lyssna på en orkester som spelade i regnet. 

Och till slut var klockan tre och vi kunde åka hem. Men G ville åka spårvagn och bröt nästan inte ihop när det verkade som om han inte skulle få det. Så G och M åkte till ändhållplatsen Varmfrontsgatan och J och jag irrade dit i bil. Sedan åkte vi hem och väl hemma gjorde jag mig ett litet fotbad i badkaret för jag var så fruktansvärt kall om fötterna, och sedan ner och laga mat, medan M, G och J var och handlade. Tomatsoppa och ugnspannkaka blev det, och J orkade med oss ännu en liten stund och stannade på middag. Jag kände mig som en stjärnkock. Och efter att mättnaden infunnit sig och njutet över mättnaden njutits, så gick jag ut på en mörk promenad. Allt för mina sextusen steg och applåd. 

Och sedan in, titta på killar som bygger underjordiska byggnader för hand i djungeln med G, värma Gs iskalla fötter, han som inte fått fotbad. Och sedan, sedan skulle han sova, men innan det hann jag prata en sväng med syrran. M la och jag fick läsa i min bokcirkelbok, eller om jag surfade bort tiden. Ja, det gjorde jag nog... Så tittade vi på Där ingen skulle tro att någon kunde bo, för det gick på TV när vi satte på den och det var så himla mysigt att titta på. Lugnt och fint och likt här, fast färre hus. Och sedan tittade vi på Rapport, och såg mamman som la ner sitt döda barn.

Sedan sova och så blev det söndag.

Och eftersom rubriken lovar att inlägget ska handla om helgen så blir det en redogörelse för söndagen också, jobbig jag är, va? 

Idag, söndag. Mindre blåsigt, mindre kallt, regnade först frampå kvällen. Mitt mission idag var att ta det lugnt och att plantera vårlökar. Jag har nämligen köpt vårlökar för nästan åttahundra spänn (föreningens, men ändå) och de behöver komma ner i jorden snart. Jag använde ett trick som jag lärt mig på instagram. Jag borrade hål i jorden för att sätta krokuslökarna. Det gick finemang. När det var dags för påskliljorna tog batteriet slut och det var dags för lunch, så jag gick in och laddade både batteriet och mig själv. Så bakade vi en kaka, G och jag, men mitt i kom Gs vän och ville leka så de gick ut med sina pappor och DÅ läste jag i min bokcirkelbok. Dörren av Magda Szabo. Bra faktiskt. Berättad i förstaperson (jagform) men handlar mest om en annan tant. Tror jag ska rekommendera den till mamma.

Sedan var det dags för fika. Chokladkakan blev superfin, eftersom jag bakat den i en fantastisk form som vi fick av tidigare nämnda Barcelonarockstjärnevännerna när vi gifte oss. God blev den också, kakan alltså, så vi satte i oss halva. Hoppla!

Efter kakan gick jag ut på promenad. Ringde min vän E i grannbyn. Hon låg på soffan och frös. Jag traskade runt och babblade. När jag kom hem hade jag gått mina steg med råge och gick ut och satte några fler lökar. Tio påskliljor, sedan blev det för mörkt och regnigt och jag gick in. Borrmaskinen blev lerig men jag torkade av den med blöt trasa, hoppas den håller för lite väta... Jag torkade den med hushållspapper sen, så ni vet. 

Och efter detta, middag. Nykokt spaghetti med köttfärssås från frysen. Det var gott. Underbart trick att inte ställa sig och laga värsta middagen på söndagskvällen, min tröttaste tid på veckan. Sedan satt jag några minuter och kollade på youtube med G, som suttit klistrad typ hela dagen förutom vid kakbak, läsläxeläsning och lek på gården då... Jag hängde en tvätt och sedan var det banne mig dags för kvällsfika och att lägga lillpojken. Ja, och det var den helgen det.  Berättad i 1500 ord. Tack för att ni läst, ni som läst. Och tack för att ni la tiden på något annat, ni som inte har läst allt. Hoppas att ni haft en fin helg, ni med, trots allt. 

Jag hoppas nästa vecka blir lite mer energifylld, och jo, det tror jag faktiskt att den blir. Tack och godnatt!