Trettondagen

En kall men solig trettondag har vi haft idag. Inte för att jag har tänkt på att det varit just trettondagen, förutom en liten stund när jag insåg att bibblan var stängd, men vi tar det från början. Här kommer ett klassiskt sen hände det, sen hände det-inlägg innehållandes ingredienser som följda husmorstips, stängda bibliotek, elva minusgrader och älg vid mörk väg. Nu kör vi!

Imorse vaknade G inte förrän kl 8.30, och då hade han ändå gått och lagt sig i bra tid igår. I så bra tid att M och jag hann se första avsnittet av första säsongen av Bron. Det var säkert tio år sedan sist och M har aldrig sett den, jag såg den själv. Jag tror han började se med mig från säsong 2. (Tolv år sedan var det visst, jag googlade nu.)

Så innan G vaknade hade M hunnit gå upp och smita iväg till jobbet och jag hunnit skriva med en vän på mobilen, nerbäddad under mitt fluffiga täcke. När ytterdörren stängdes vaknade G och trippade över från sitt rum in till mig, kröp ner under mitt varma täcke. Efter en stund gick vi ner och åt frukost tillsammans i köket. Det händer nästan aldrig, men det var mysigt. G åt sex mackor (av tomatbrödet) och jag åt kanske fyra. Till detta drack vi båda te. Han har börjat dricka te min pojke nämligen, lite roligt tycker jag. Rooibos med god smak tycker han mest om. 

Efter frukost började jag feja. Jag dammsög nedervåningen och plockade undan en del, tog ut vår stora yllematta som vi har i vardagsrummet på snötvätt. Hu så tung den var! Jag la den på den frusna och någorlunda snötäckta gräsmattan och sopade på snö, sedan sopade jag av snön igen, vände mattan och upprepade proceduren. Jag vet inte om det är exakt så man ska göra, men jag hoppas den blev lite renare och lite mindre dammig. Snön är som torrt pulver nu när det är ungefär 11 minusgrader, men kanske fångar den upp något när den rör sig över mattan i takt med sopborstens tag. Sedan fick den hänga ute över en stabil trädgårdsstol en stund i en oformlig hög innan jag tog in den och lyckades hänga den dubbelvikt över vår tvättställning. Det var inte så stabilt, men det gick. Efter någon timma eller två bedömde jag den som torr (den var aldrig våt utan bara lite fuktig) och så kunde vi lägga ut den på parkettgolvet igen. 

Under tiden jag städade så dansade G. Han dansade oupphörligen till Pocoyos musikvideos i soffan, på soffbordet och på golvet. Solen sken in genom vardagsrumsfönstren och livet kändes lätt! Det var en fin förmiddag. 

Efter lunch där vid halv ett gjorde vi oss redo för att åka till Stenungsund och uträtta några ärenden och hämta min syrra. Vi började givetvis med lekplatsen och den långa tunnelrutschkanan. Det var bara vi där, sedan kom väl två barn till och sedan en liten miniknatte, men inte så konstigt kanske när det är så kallt. G åkte väl en tre fyra gånger innan vi gick in på det trettondagsstängda kulturhuset för att se om det fanns något bokinkast. Det fanns det! Jag hade räknat kallt med att bibblan skulle vara öppen, men insåg efter googling när vi anlände till lekplatsen att det var stängt på grund av denna helgdag, som vi inte firar i detta land - men ändå. Som tur var kom jag på att det kanske fanns bokinkast, och jodå. Böckerna fick också åka rutschkana! 

Efter detta lite snöklumpskastning på is och sedan gick vi in i det lilla köpcentret och köpte bokstöd,  glitterpenna och rött te med god smak till G och satte oss sedan på ett kafé. Fika på kafé i stan var något jag ägnade mig ganska mycket åt på den gamla goda tiden då jag bodde i Umeå, men hu så dyrt det är! Det var det säkert då också! Dyrt och sött, men ändå lite mysigt. Då gick man mest på kafé för att ha någonstans att träffa sin vän och sitta och prata utan att behöva vara hemma, eller för att ta en paus när man var på stan. Nu för tiden går jag nästan aldrig på kafé. Sist var nog i somras och då blev jag bjuden, vill jag minnas! Eller jo, ibland fikar vi på en gårdsbutik här i närheten, men inte heller det så ofta. Kanske tre gånger per sommar?

Efter fikat gick vi till Coop för att köpa två små saker och sedan till en blomsterhandel för att köpa en blombukett till min pappa, som fyllt år och skulle firas på kvällen. Vi utgick från en mörklila stjärnflocka och så plockade floristen, en ung tjej från Ukraina, ihop något med tulpaner, bolltistel och lite annat som jag glömt nu. G valde ett kort (ett stort med ett stort rött hjärta) och fick skriva själv Grattis morfar och sedan sitt namn. I bilen sedan ritade han tre gubbar, medan han klagade på att det var mörkt och att jag körde för fort.

För fort körde jag inte, men ändå såg jag inte älgen Kalle. Det var när vi hämtat syrran vid tåget och var påväg i skymningen över vår stora ö. "Älg!" sa syrran plötsligt och jag bromsade litegrann, från kanske 60km/h till 50. Han (eller hon) stod invid vägen och funderade nog på om det var dags att gå över snart. Den stod nära buskar/träd och syntes knappt alls i mörkret. Typiskt! Den kunde väl stått på ett snötäckt fält så man hade kunnat se den lite bättre i skymningsljuset? Men nej, invid vägen nära växtlighet ville den vara. Syrran satte på varningsblinkersen och jag körde vidare, blinkade med helljuset lite väl hysteriskt till alla vi mötte - helt osäker på om de uppfattade min varning på rätt sätt. Men jag vet verkligen inte hur man ska kommunicera att skogens enorma konung står vid vägen och funderar på att gå över. 

Hela kvällen har jag tänkt på älgen till och från. Vilken tur att den stod där bredvid, att den inte hoppade ut precis när vi kom! Syrran blev nog lite trött på mig och sa att jag kunde få ge älgen ett namn så kanske det skulle kännas bättre, och då döpte jag den till Kalle. Min mamma var också förvånad (vilket jag inte heller förstod) över att det finns älgar här, men jo det gör det, åtminstone en enda älg - Kalle. M har också sett älg när han kört buss här, men bara någon enstaka gång. Då åt de äpplen i en trädgård väldigt nära där vi bor. 

Till slut kom vi hem till mina föräldrar och fick oss en mycket god middag. Det var snittar med rökt lax, färskost och pepparrot, fondue med kött och grönsaker och sedan till efterrätt något som hette Trifle med äpplen, glass, grädde och krisp.

G åt men hade tråkigt för att kusinen inte var med, så han fick titta på skräpvideos på min mobil. När vi skulle åka hem bröt han ihop för att han inte får ta in vår kupévärmare och leka att den är en lägereld så vi fick låna med oss min pappas lilla värmefläkt hem och nu passar jag på att använda den. Den står och blåser varmt här till och från. Ljuvligt! Vi måste verkligen köpa en luftvärmepump! Någon som har tips?

Och nu sover det lilla livet och hans busskörande pappa och jag sitter här och knåpar ihop detta. Egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat, nämligen en historia vi idag fick höra om min pappas morbror. Vi får se, kanske en annan dag. Det hade varit fint att skriva ner den för att minnas. Han är  död sedan några år. 

Ja, men godnatt då. Nu blev klockan elva. Dags att knyta sig! Imorgon är en ny dag.