Mammans utekväll!

Ikväll har jag haft det helt underbart! Mitt humör när jag kom hem var tusen gånger bättre än igår vid samma tid. Att komma ut och andas frisk vuxenluft var verkligen vad jag behövde! Tack CasaAnnika för ditt förslag!

Kvällen började med en busstur ensam ner på stan. Bara att åka buss ensam utan barnvagn är ju en fröjd, alltså! Jag kunde sitta precis var jag ville och behövde inte hålla koll på om någon låg och andades i vagnen...

Sedan gick jag till jobbet där min kollega mötte upp. Jag lämnade igen lite bebiskläder som jag lånat av en annan kollega (stl 44-56). Och vi hade ett livligt och glatt samtal om amning av prematura bebisar och så vidare. Trevligt!

Det bar iväg ut och in på en restaurang. Pinchos. Jag hade höga förväntningar och var nyfiken på hur spanskt det skulle vara. Inte så spanskt alls faktiskt. Förutom att de serverade "tapas" ovärda namnet. De kallade det i och för sig inte för tapas utan för smårätter. Ja. Pyttesmå små små tapasrätter, skulle jag säga. För ca 43 kr styck. Tjena! Det var alltså ungefär en tredjedel av en vanlig tapasportion i Spanien men minst dubbelt så dyrt. Och så är det väl alltid på restauranger som serverar så kallade tapas i Sverige, åtminstone i Umeå. Det är pyttelite och svindyrt. Totalt kostade min middag 243 kr. Kanske inte så svindyrt men jo, kilopriset var nog rätt rejält. Och inte var det särskilt spanskt  heller. Men jaja. Det var kul att se något nytt! Och jag hade det bästa sällskap man kan tänka sig!

Sedan gick vi på Folkets bio och såg filmen Småstad. Den var faktiskt himlans bra. Men varför är vissa klipp i svartvitt och vissa i färg? Det lyckades vi inte lista ut! Favoritcitatet för oss två (lärare i svenska) var "Jag har läst en bok. Genren på boken är roman." (ungefär). Det skrattade vi (bara vi) gott åt!

När vi sedan gick mot bussen genom ett nattmörkt Umeå kändes livet ganska mycket lättare än till exempel igår. Det var så skönt att bara få komma ut och andas och tänka på något annat en stund. Att få snacka skit och skratta, utan att hela tiden ha koll på lille bebisen.

Men självklart var det också superskönt att komma hem och bli mött vid busshållplatsen av min man och son. De är så fina! Det ser jag verkligen nu, efter en kväll ute...