söndag 31 december 2023

Året 2023

Så har detta års sista dag kommit till oss och vi till den, och inte visste vi hur allt skulle bli men det blev som det blev, och det mesta blev bra skulle jag väl säga. 

2023 var året då G började i ettan och vi gifte oss. Året då G lärde sig cykla. Året då M bestämde sig för att ta tag i sitt klagande och göra något åt det.

Vi kanske ska börja från början?

Detta år, 2023, inledde vi i Spanien. G och jag stod högst upp på takterrassen och beundrade och lite förfärades över Almontes galna raketskjutande. Dagen efter åkte vi ut till kompisen vid kotthögen och grillade kött och matade världens smalaste hund. Vi gick på julferia, jag klädd som republikens flagga, och vi åkte La tren de la bruja både framlänges och baklänges (ett tåg som gick på räls på marken + gubbe som slog oss med kvast). Dagen efter utförde M och jag lite utrensning i hans föräldrars gigantiska lada, medan svärfar nervöst såg på. En procent av Ms samlade verk rensades väl ut, mindre än en promille av allt som finns därinne. 

Några dagar senare åkte jag därifrån med tåg från La palma till Madrid, buss till Vitoria-Gasteiz och dagen efter buss till Bordeaux via San Sebastian, sov en natt och sedan tåg till Strasbourg, tåg till Karlsruhe där jag sov oroligt och lyssnade till djurparksdjurens bröl och min hjärnas nervösa malande. Dagen efter träffade jag mina nya tjörnkompisar på perrongen och vi tog tåget till Kiel och sedan färjan hem. Det var en himla härlig resa! Häftigt att jag vågade resa själv, men självklart när jag väl var påväg: Det här fixar jag. Det här har jag gjort förr. Att ta hand om sig själv är tusen gånger lättare än att också ha ansvar för sin familj. Att resa med tåg är en fantastisk upplevelse och värt den extra tiden på alla sätt. Sådana insikter fick jag. 

Så snart jag kom hem började jag planera vårt bröllop. Det visade sig innebära mycket mer än att köpa en klänning och boka en restaurang, även om jag började där. Det blev ett himla fint bröllop, och jag har inte ens bloggat om det än... För blogga har det blivit mindre av det här året än åren innan, kan jag se. De senaste fem åren har antalet inlägg minskat stadigt: 68, 41, 38, 33, 24. Kanske har det att göra med att mitt liv blivit mer och mer socialt? 2019 hade jag inte så många vänner och bekanta här som jag har nu, utan jag cyklade väl mest fram och tillbaka med G i cykelvagnen om jag minns det rätt och fick vardagen att gå ihop - ett heltidsjobb i sig. Kanske blir 2024 året jag bloggar lite mer, men vi får se. Jag ska inte lova för mycket.

Och på tal om att få vardagen att gå ihop så har jag tagit till en ny metod detta år. M köpte en stor skrivbok till mig när jag fyllde år och strax efter vårt bröllop kom jag på vad vi skulle använda den till, nämligen äktenskaplig kommunikation (comunicación matrimonial). Eftersom vi  vissa dagar knappt hinner prata med varandra så kan vi skriva i boken vad vi tänker på och vill att den andra ska veta. Nu har det i och för sig blivit så att boken till stor del fyllts med olika listor, och ja, det är jag som skriver dem. Listor med korta avbockningsbara punkter, t ex: tvätta handfatet uppe. Något M gör i detta nu. Boken hjälper oss att organisera hemarbetet utan att jag ska behöva tjata (så mycket) och bli arg, något vi testade i 12 år. M gillar att få korta konkreta punkter att bocka av och jag gillar att inte behöva göra och driva allt själv, även om det ändå är jag som driver det eftersom det är jag som skriver upp punkterna. Systemet kan säkert utvecklas och det kanske vi kommer göra 2024, men som sagt: jag ska inte förvänta mig för mycket, så vi får se.

Men ja, nu babblar jag på och tappar fokus. Det blir la så när man bloggar för sällan? Åter till året som gått:

Årets höjdpunkter: Bröllopet och att alla kom! De flesta långväga (Spanien och Umeå). G började i ettan. Hemresan från Spanien. Sunne sommarland och Abisko på semestern. Det var tillräckligt fint väder när G gick i simskola i havet. Veckan efter ösregnade det. Syrran och jag hade systerhelger helt i fred hemma hos henne. G och jag var i Umeå i februari och åkte pulka och badade i badhus.

Årets bottenskrap: G fick en reflex i julklapp som han hade köpt själv, och en bok som M inte hittade först. Sedan fick han en bilbana när han kom hem, som han tyvärr knappt lekte med. Semestern var lite för kort.

Årets framgångar: G lärde sig cykla. G lärde sig nästan simma. M bestämde sig för att börja plugga, vilket han ska göra nu i januari. G fick bättre julklappar. Jag odlade ganska mycket potatis (4kg sättpotatis) och hade en prunkande altan + lite köksträdgård hos mina föräldrar. Vi gifte oss!

Ja, det var väl det. 2023. Nästa år får  vi se hur det blir. Man vet aldrig, men jag hoppas det blir bra!

Hur har ert 2023 varit? Höjdpunkter, bottenskrap och framgångar? 

Gott nytt år!

lördag 18 november 2023

Fadersmålet

Fadern och sonen i fäderneslandet talandes på fadersmålet, Villarrasa 2018.

La lengua paterna, fadersmålet, är inte något man brukar prata om. Det är modersmål och första språk, la lengua materna och lengua nativa som är de dominerande termerna. Det finns säkert en anledning till det, en föreställning om att modern är närmre barnet och pratar mer med barnet än vad pappan gör, och så kanske det har varit och fortfarande kan vara. Men nu ska jag skriva om fadersmålet, mitt barns fadersmål.

Ända sedan alltid har min man talat sitt modersmål med vår son - spanska. Han och jag pratar också spanska med varandra, så G får och har fått språkligt inflöde vid flera tillfällen varje dag på spanska, skulle jag säga. Vi har dock aldrig haft någon uttalad policy, som bvc-sköterskan föreslog, så som att vi skulle enbart tala våra respektive modersmål med barnet. Vi pratar vårt familjespråk istället, vilket är en salig blandning av båda språken (translanguaging). Ofta tror jag dock att vi håller oss till ett språk, ibland pratar jag svenska och M svarar på spanska, eller så börjar jag på svenska men får inte önskad reaktion (t ex uppmärksamhet eller signaler på att M förstår vad jag menar) och går över till spanska. Till G säger jag småsaker på spanska, t ex Ven! och Venga! (kom och kom igen). 

Det första ord G sa var agua, som betyder vatten. Jag tror han sa det innan han sa mamma och pappa, mamá y papá. Han sa aua minns jag, hoppade över konsonanten. Det var på en parkering i Sevilla han sa det, solen sken och det var eftermiddag. Vinter eller vår. Det var väl då när han var strax över ett år, om jag minns rätt. 

Barn börjar uppfatta prosodi (språkmelodi) inifrån magen från vecka 25 har jag läst i Olle Kjellins bok Uttalet, språket och hjärnan. I vecka 25 var vi i Spanien. Gs allra första språk var alltså spanska, och säkert en del svenskspansk blandning.

Sedan föddes han i Umeå och lärde sig, enligt egen utsago norrländska. Ja, vi säger så. Vid två års ålder flyttade vi ju hit, till västkusten, och här pratar man varken norrländska eller spanska. Självklart blir det så att allt i förskolan, skolan och på fritids blir på svenska, även om samtliga verksamheter ska använda alla barns alla språk i verksamheten på något sätt, vilket man kan läsa om på Skolverket om man orkar. Och visst försökte jag lite i början. Gjorde en ordlista till personalen med Gs spanska ord, t ex botas för stövlar som han uteslutande sa ett tag. Men självklart märkte G vilket språk man pratar i förskolan och så pratade han det.

Spanskan har setts som något exotiskt och kul men jag tror inte G vill vara exotisk. Någon fröken har sagt att Då kan ju du lära mig spanska, och då har G sagt Nej. Han har aldrig velat prata spanska med svenskar som inte kan spanska. Jag tror han ser det som helt ologiskt, vilket det också är.

M har, som sagt, alltid pratat spanska med G och G har svarat på spanska. G har till och med ibland översatt saker till mig eller M till våra respektive modersmål så att vi båda ska förstå även om han vet att vi båda kan båda språken. Ibland pratar G spanska med sin pappa men säger vissa ord på svenska, ord han inte kan, men då säger han dem med spanskt uttal. Rätt kul! Jag tror det beror på att han vill att ordet ska passa in i den spanska meningen. Vad tror ni?

Värt att nämna är också att förutom att prata spanska med M, höra mig och M prata spanska eller blandning, så har G tittat mycket på barnprogram på spanska. Detta har gett honom ordförråd och mycket god hörförståelse. Sedan har självklart våra ganska långa vistelser i Spanien hjälpt honom, även om pandemin kom och gjorde så att vi inte kunde vara där på några år. Men efter pandemin har vi varit där två gånger och nu var spanjorerna här när vi gifte oss, så även då får han såklart öva sig på sitt fadersmål.

Nu har dock något helt fantastiskt hänt: G har fått modersmålsundervisning! (Eller fadersmålsundervisning, då.) Jag skickade in en ansökan i juli och veckan innan höstlovet ringde en mycket trevlig och driven chilenska upp och berättade att hon nyss fått vår ansökan. Kommunens posthantering lämnar tydligen en del övrigt att önska... Hon startade upp undervisningen redan veckan efter lovet och nu har G haft två pass. Innan första passet var han anti och undrade vad det skulle vara bra för, han kan ju redan spanska, men det hade tydligen varit roligt och inför andra passet nu i veckan var han taggad. Han fick dessutom en läxa båda gångerna. Tarea heter det, sa han. Och nu efter passet häromdagen sa han att det hade varit roligt och gått fort. Varje lektion är 30 minuter. 

Finns det minst fem barn i kommunen som ansöker om modersmålsundervisning på ett visst språk är kommunen skyldig att ordna det. Jag hade aldrig trott att vår lilla kommun skulle kunna skrapa ihop fem barn med spanska som modersmål, men tydligen finns det minst fyra till då. Toppen ju! Enligt vad läraren sa finns det en elev på en annan lågstadieskola och några elever på högstadiet, så jag hoppas att de fortsätter ge G denna möjlighet även när högstadieeleverna börjat på gymnasiet. Jag hoppas också att G fortsätter tycka det är roligt och att han kan ta del av detta i många år, men vi får väl se. Huvudsaken är att han håller uppe och använder båda sina språk på något sätt, tycker jag.

Vilka barnprogram G ser? Ja, här får ni mina tips på bra barnprogram på spanska: Pinos dagbok spanska, Leo el pequeño camión, Pocoyo, LBB EspañolBlippi, Los backyardigans, Willy Fog. Även Paw patrol finns på spanska och säkert en massa andra barnprogram som jag inte känner till eller kommer på nu. Har ni några tips?

Och förutom TV och vardaglig konversation läser också M för G på spanska ibland. Oftast har det varit svenska bilderböcker som M har "läst" genom att hitta på, på spanska, men han har några få böcker med spansk text också. Och häromdagen lånade G och jag en kapitelbok på spanska: Un misterio en mi colegio, och ber vi om det kanske biblioteket kan köpa in fler böcker på spanska. Det hade varit fint. 

Bueno , venga... det var väl det jag ville säga om ämnet ikväll. Fadersmålsämnet. Hittills har tvåspråkigheten gått bättre än förväntat och jag hoppas verkligen att G känner att han får med sig båda språken och att han, när han är lite äldre, kan blicka tillbaka och säga att han verkligen fick lära sig två språk som barn.

Hur tänker ni kring flerspråkighet? Har ni flera språk hemma? Hur använder ni dem? Berätta gärna i en kommentar!

torsdag 16 november 2023

Iskylan

Igår var havet stilla, men ändå iskallt.

Jag hakar väl på Åsa i en klagosång över kylan. Det känns orimligt kallt, men det är klart att det inte är orimligt. Det är mest obehagligt och fruktansvärt när jag går ut eller när jag ska sova och fryser om nästippen och om armarna. Jag har en vetekudde som jag fick av min gymnasiekompis med smeknamnet Muppen som jag lägger rakt över hela överkroppen, mellan halsen och magen. Ändå fryser jag om armarna och nästippen. 

G kom in till mig klockan 4 imorse och var helt iskall. Helt iskall var han såklart inte (han levde ju), men det kändes så när han kröp ner. Både han och M har sovit med sommartäcken de senaste vintrarna, så många vintrar jag minns faktiskt, men ikväll bytte jag till vintertäcken. M får ett duntäcke som väntat på honom i garderoben i flera år och G fick ett rätt tjockt syntettäcke vi köpte att ha till gäster, ännu endast använt av mina svärisar i maj. Hoppas de kan sova gott inatt och inte vaknar helt blöta av svett - för det är också obehagligt. Eller hur?

Nej, det är inte orimligt kallt. Vi är ändå i mitten av november. Men minus två grader, som det är nu, och viss nordlig vind (7 m/s) känns som is mot huden när jag går ut ändå, nu på kvällen, för att gå av mig lite, för jag kände att jag hade energi när jag slutade jobbet. Imorse hann jag inte gå någon morgonpromenad pga ett möte, men på lunchen gick jag ut i 15 minuter. Jag satte ett larm på 7 minuter och när det ringde gick jag en pyttebit till innan jag vände. Havet grått och småskvalpigt. Jag gick ut mest för att känna att det var skönt att komma in igen, och för att få lite dagsljus. Solen syntes svagt bakom de jämngrå molnen. Och efteråt kändes det värt det, men nu på kvällen nej. Det var bara hemskt. Mörkt, kallt och blåsigt och hemskt.

Det är inte orimligt kallt. Det är faktiskt orimligt varmt! Oktober var varmaste oktober hittills globalt, men det är inget man märker här och nu där det mest är isande kallt. På ett sätt förstår jag de som kallas klimatförnekare, de som säkert inte läser här. Hur kan man säga att det blir varmare att det är så kallt att man fryser om nästippen när man ska sova? Jag vill nästan tilläggsisolera huset akut, Nu! och köpa tjockaste täcket på marknaden och polarlakan som de har i södra Spanien (lakan i fleecetyg, helt fantastiskt skönt för kroppen när det är kallt och fuktigt men inte alls så bra för miljön då de är gjorda i plast och släpper mikroplast när man tvättar dem). Jag smsar grannen i lägenheten bredvid och hon svarar att jag kan testa att isolera bakom golvlisten på norrsidan. Självklart ska jag fråga pappa först. Det är sådant jag frågar pappa om. Jag tittar på mattor på Marketplace och hittar en fin i ull och en trasmatta till köket. Båda finns i samma område utanför Göteborg som min syrra bor. Vi får se om vi kan åka dit till helgen och köpa. Det hade varit värt, tycker jag.

Igår rapporterades det om ny rekordnivå för växthusgaser i atmosfären och idag läser jag om att den smältande permafrostens utsläpp av koldioxid och metan kommer fortgå i flera hundra år samt att vi just nu ansvarar för livsförutsättningarna för 5-10 generationer människor framöver (och oändligt många djur!). Nej, men jag blir inte alls stressad. Eller jo! Det blir jag!

Ändå tar jag bilen till skolan och jobbet. Hela denna vecka har jag gjort det, för jag pallar inte att cykla i minus två grader med min son, intalar jag mig. Bilen har fått motorvärmare och kupévärmare installerade och är  varm och skön när vi sätter oss. Motortempen visar på 50 grader. Det minskar dess utsläpp om jag förstått det rätt, men självklart släpper den ut mer än våra cyklar mycket mer, även om jag bara kör 4 km per dag. Och samtidigt är det vid korta resor som bilen släpper ut mest (per kilometer antar jag). Ja, hur jag än vänder mig är det inte bra att ta bilen, men det är skönt, för jag slipper kämpa i uppförsbacke och frysa ihjäl i nerförsbacke med mins sjuåriga son. Jag säger inte att vi inte kommer cykla alls under vintern, för det kommer vi säkert, men just nu, i chockkylan tar jag bilen. Hur gör ni?

Samtidigt håller jag mig till mina vegetariska luncher på arbetsdagar, samt till mitt löfte att inte köpa några nyproducerade kläder innan nyår. Och inte är det så att jorden behöver några få som "lever perfekt" utan det vi behöver är att den stora massan ändrar mycket i sin livsstil för att komma under den gräns som är hållbar. Här kan du räkna på hur du ligger till: Klimatkontot vilket kan vara relevant för att de egna utsläppen är de som är allra enklast att påverka, samtidigt som vi måste påverka på grupp- och samhällsnivå också. 

En sista sak innan jag slutar skriva för idag: Igårkväll var G och jag på biblioteket. Ute mörkt och kallt. Inne ljust och varmt. Det påminde mig om mina och Ms kvällsbesök på UB i Umeå. Jag berättade om dem för G. Inne på bibblan känner jag alltid sådan inspiration, och plockar på mig alldeles för många böcker. En av dem vi tog hem har jag redan hunnit börja läsa och jag vill varmt rekommendera den, även om jag bara hunnit läsa första kapitlet. Låt skogen leva av Nora Dåsnes. En seriebok som "egentligen" riktar sig till åldrarna 9-12. Riktigt bra hittills! Jag känner igen mig i huvudkaraktären Baos iver. Jag fattar inte heller varför inte allt kan ske Nu, med en gång! Tilläggsisolering, trädplantering, och alla flygplan på marken. Nu. Tack.

Ja, vi lär ju höras mer i ämnet framöver. Främst i ämnet miljö och natur, antar jag. För kylan får jag ta och börja acceptera nu. Jag får ta på mig den varmaste vinterjackan och börja använda vinterkängorna snart, känns det som. Vad har ni för strategier för att stå ut med mörkret och kylan och kanske till och med njuta av det hela?

torsdag 2 november 2023

Göra och få saker gjorda

Att göra något för någon annan, det är mitt kärleksspråk. Inte min mans, men mitt. Så därför blir jag extra tacksam och kär när han gör något, när han får saker gjorda. Än mer tacksam och kär blir jag när jag ser att han har tänkt och gjort något på ett bra och smart sätt, inte bara slängt in saker lite på måfå i diskmaskinen (vilket också händer). Som nu när jag såg att han satt mitt nyköpta kvällstepaket i hyllan i köket vid teerna, inte någon annanstans i köket. Det kanske låter helt självklart, men det är det inte. Jag tycker att vi har en ordning, utan att ha uttalat den, men den ser inte han på samma sätt som jag. Därför kan saker och ting hamna lite var de hamnar. Och så får man leta, i röran av andra saker som hamnat där de hamnat. Men nu hamnade ju teet där det skulle hamna, och det blir jag glad av.

Mycket har min man fått gjort idag. På listan stod: lämna in och hämta bilen från service, gå till frisören med G och köpa vinterkängor till G (titta på Alla Barn först). Och allt detta gjorde de, inklusive hänga på biblioteket en bra stund i väntan på bilen. Barnet blev klippt, kort kort, hos den billigaste frisören i stada och M berättade levande om hur de hade jobbat (långsamt och med rökpaus) och om Gs ansiktsuttryck när frisören lagt en stadig hand på hans hjässa (obekväm). Bilen var det inget fel på och vinterkängor hittade de, ett par Kavat second hand för 165 kronor. Dessa att alternera med fodrade gummistövlar blir nog perfekt denna vinter, eller vad tror ni? Dessutom köpte M sig ett par svarta jeans för 85 kr på samma affär - och han är inte den som gillar att köpa kläder, kan jag säga. Han är nästan värre än mig, eller bättre, för varför ska vi köpa kläder hela tiden? Nä, när jag läste om granskningen av HM och de där enorma klädbergen i Afrika bestämde jag mig för att inte köpa några nya kläder alls innan nyår, eftersom det är den enorma nyproduktionen som skadar mest. Hittills har det gått bra... Det jag gjort är att gå igenom och mycket varsamt rensat ut i min garderob, med andra ord behållit det mesta och sorterat upp det, vikt det mesta a la Marie Kondo och har nu en mycket bättre överblick. Kommande projekt är att köpa en ny garderobsinredning till två av våra garderober, då de är helt kaputt, men det får bli en annan dag - som så mycket annat... 

Och så kom han hem, min man, tillsammans med min son, någon halvtimma innan mig. Fixade enkel middag och tog igen sig med sina låneböcker. Sedan kom jag, käkade kalops och vi hann till och med prata en stund. Jag satte en deg och han hjälpte mig att skala och riva morötterna till degen, men sedan drog han sig tillbaka. Redan kl 19 ville han gå och lägga sig, vilket hade kunnat vara rimligt eftersom han ska börja jobba två timmar tidigare än vad som skulle vara tidigt för dig och mig, imorgon. Men jag sa nej, G kan inte sova klockan sju. Så vi hade lite kvällsmys hela familjen. Vi tittade på Willy Fog y la vuelta al mundo en 80 días. En tecknad variant av Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar, producerad på 80-talet i Spanien. M har sett den som liten, så det är lite nostalgi för honom. Dessutom är den lugn, så som barnprogram var "förr i tiden" men G står ändå ut, trots att han är van vid dagens hetsprogram. 

Så skulle jag bara gå och diska lite och sätta in en brödplåt i ugnen, och då vips hips for ett glas i golvet! Jag orkade verkligen inte och kallade på M, som kom och sopade upp allt och dammsög noga. Tack, tack min fina man! Och nu, medan jag passar brödet, lägger han vår son. Han har läst någon saga och nu hör jag att han försöker få ungen att släcka lampan. Eventuellt börjar de prata om att ungen är hungrig så jag kanske får rycka in en liten stund och ge extra kvällsfika... Ja, det verkar så... Vi hörs!

söndag 29 oktober 2023

Vardagen vecka 43

Så har hela vecka 43 år 2023 passerat, i ett enda nafs, och här sitter jag på söndagskvällen, en timma tidigare än vad det känns och tänkte summera lite.

För det första kan jag konstatera att det var helt fantastiskt bra att jag skrev det där mastodontinlägget förra söndagen för det gjorde att skrivandet i mig lossnade vilket medförde att jag fann skrivlusten och samtidigt arbetslusten igen. 

Måndagen och tisdagen gick och sedan blev det onsdag och dags för avfärd till huvudstaden. Jag skulle nämligen på konferens på koncernens huvudkontor tillsammans med en kollega från det utbildningsföretag jag jobbar på och några andra kollegor från andra skolor i samma koncern. Konferensen var hela torsdagen och eftersom den skulle börja redan klockan tio bestämde jag mig för att åka upp redan på onsdagen och därmed ha en halvdag i Stockholm för att träffa mina kollegor och se en liten bit av staden.

Jag hade, i ärlighetens namn, gruvat mig lite för att åka. Själva resan kändes rolig men jag undrade hur jag skulle få ihop det med G och M. G skulle lämnas ca en timma tidigare på onsdagen än vanligt för att jag skulle kunna ta en buss strax innan åtta. M skulle ta två halva föräldraledighetsdagar för att kunna hämta G från fritids, men jobba sina morgonpass, vilket innebar att G behövde lämnas redan 06.30 på torsdagen. Jag förberedde honom dock på detta i flera dagar innan och samarbetet mellan honom och mig gick smidigt när det väl var dags, vilket innebar att jag gott och väl hann med min buss. 

Lite roligt på något sätt, för honom, att få äta frukost på fritids. Det brukar han inte göra. På torsdagen fick de till och med rostade mackor till frukost. Lyxigt tyckte G, som annars föredrar Falu rågrut till frukost hemma. 

Jag kom upp till Stockholm redan vid halv två. På tåget hade jag passat på att genomföra koncernens miljöutbildning från mobilen, en sådan där digital internutbildning som jag aldrig tycker mig ha tid att gå även om jag är mer än intresserad av ämnet. I Stockholm var det mycket folk och ett oerhört stort utbud av allt. Det kanske inte är någon nyhet för någon, visserligen, men det var verkligen slående hur stort utbudet är. Plötsligt fann jag mig gående på Drottninggatan och plötsligt såg jag det upp och nerpåvända trädet.  Bladen hade vissnat och det var så mäktigt. Jag vågade inte  gå rakt under det, kan jag säga. Sedan var jag tvungen att gå över gatan och blicka ner på Sergels Torg, bara för att. Det är mycket så i Stockholm: saker och  ting som man har sett på TV och som tydligen också finns i verkligheten, stora företags huvudkontor, stora hus, stora träd upp och ner. 

Hotellet jag bokat låg centralt och efter att jag installerat mig där promenerade jag bort till mitt jobbs Stockholmskontor. Där väntade några fina kollegor och vi fikade och pratade och jag fick en rundvisning. Det var fint men lite mindre än jag trodde. Intressant att ha sett! Efter detta gick två kollegor med mig till en italiensk restaurang där vi käkade pasta alla tre. Det var både trevligt och gott! Därefter följde en av kollegorna mig ända till mitt hotell och väl där hade jag gått 17399 steg och kunde äntligen pusta ut efter alla intryck, sittandes i min säng, scrollandes på min mobil - för det var det jag orkade. 

Jag sov gott, men drömde konstiga stressdrömmar om terrorister som (i min dröm) bombat pilgrimskyrkan nära Ms by. Inga döda men jag bröt ihop totalt ändå och vaknade mitt i natten med fuktiga ögon. Som tur var somnade jag om och sov sedan gott till klockan kvart i åtta, käkade hotellfrukost och promenerade i lätt regn till konferensen.

Tåget hem var ett sånt där rött, MTRX-tåg. Det var första gången jag åkte ett sånt och det var lite mer basic än SJ-tågen tyckte jag. På tåget testade jag att göra ytterligare en internutbildning men uppkopplingen var kass så jag lyssnade på en nerladdad P3 Dokumentär om nån sekt som svettades ihjäl. Kanske var det inte riktigt en sekt, men en grupp med människor som följde en karismatisk ledare som uppmanade dem att göra extrema saker och inte lyssna på sina egna kroppar. Lärdom: Lyssna på kroppen, inte på en karismatisk ledare!

Resan räckte också till ett Före-Efter-drama om skotten i Ådalen. Intressant och bra upplägg med kopplingar till ungdomars politiska kamp i olika tider. Skönt att komma hem sedan, klockan halv elva på kvällen, och lillbarnet hade somnat i min säng. Jag kunde lugnt, efter att ha plockat undan det värsta, lägga mig och sova i hans säng. Sov som en stock. 

En mör fredag följde. Jag jobbade lite men pratade mest med kollegor, kändes det som. Gjorde eventuellt fel med en elev, får försöka hantera det imorgon, ta det med chefen, se vad hon säger. Det löser sig nog på något sätt... och sedan var det plötsligt helg igen! 

Och helgen, den blev också bra, igen. Jag fick vara ensam hemma igår, lördag, och passade på att plocka lite, plantera de sista vårlökarna på gården, laga lunch, baka rabarberkaka, fixa med tackkorten från bröllopet, och när G och M kommit hem åt vi köttfärssås från frysen och när G somnat såg M och jag halva The Square. Han gör det inte lätt för sina karaktärer, den där Ruben Östlund. Det är ofta så att han utsätter dem för ganska obehagliga händelser och känslor. Har ni tänkt på det? Play tar nog priset i obehaglighet, men denna var också ganska jobbig. Jag hoppas vi orkar se klart den innan den försvinner från svtplay nästa söndag.

Redan igår bestämde vi att vi idag skulle satsa på att åka till simhallen tidigt på morgonen. Vilken förvirring, och lycka, imorse när jag plötsligt insåg att det var vintertid och jag fick en timma extra på morgonen. Inte för att jag fick sova en timma extra, men ändå. Vi kom fram till simhallen precis när de öppnade, och det var superbra. I barnbassängen var det en mamma och en liten pojke som simtränade, så det var ganska lätt att göra det med G också. Han gjorde så gott han kunde men behöver definitivt öva mycket mer för att rörelserna ska sitta. Helst med lärare såklart, men nu har vi inte anmält honom till någon simskola så då får jag leka simlärare ibland. Själv simmade jag 500 meter, medan G och M lekte i barnbassängen. Efteråt bastu och  bilen hem. Jag lagade ugnspannkaka till lunch och kalops till middag. 

Och ja, det var vecka 43 i lite drygt tusen ord det. Det var en bra vecka. En ovanlig vardagsvecka. Det känns ofta som om livet går ut på att få vardagen att gå runt, tycker jag. Tvätten ska tvättas och hängas, diskmaskinen fyllas och tömmas, maten lagas och serveras och barnet hämtas och lämnas. In emellan ska det promeneras, pratas och så ska mannen få sig en och annan kram. Barnet ska få kärlek och hallen hållas i någorlunda ordning. Så det var fint att mitt i allt få åka iväg en liten sväng. Spendera några sena kvällstimmar ensam i ett litet men rent hotellrum, utan massa grejer överallt, utan folk och saker att fixa med. Och nu kommer vecka 44. En vecka med lite sovmorgon, eftersom det är höstlov, fast vi båda ska jobba. Det blir bra det med. 

Hoppas ni haft en bra vecka 43 och en fin helg och att ni får en fin höstlovsvecka, vad ni än hittar på! Tjillevippen!

söndag 22 oktober 2023

En bra helg, trots allt

Trots allt en bra helg. Trots allt, ni vet allt. Allt som händer i världen, som känns för hemskt för att ta in, men igår tog jag ändå in det när jag såg en mamma i Gaza lägga ner sitt döda barn, insvept i vitt tyg. "Det är ett barn. Ser du att det är ett barn? Fattar du att det är ett barn?" sa jag till M samtidigt som jag började gråta. Han grät inte, tog inte in. Men det är inte lätt heller, man kan inte ta in allt hemskt som förmedlas hela tiden. Det är på något sätt för mycket. För mycket för dem som befinner sig mitt i det. Ingenting för mig, egentligen. Men ändå svårt att ta in, och därmed svårt att reagera på. Så märkligt. Jag kanske borde skänka pengar till någon organisation. UNICEF eller Läkare utan gränser. Ja, det borde jag. Jag som har, så att de kan komma till nytta till de som inte har.

Helgen kom lägligt efter en seg och trött vecka. Seg och trött eftersom jag var seg och trött och oinspirerad, utan flow. Jag har skrivit intensivt nu i några veckor, olika texter till olika potentiella kunder och i måndags tog det nästan stopp. Inte helt stopp, men det blev så himla trögt i maskineriet. Jag skrev en mening, suddade, skrev lite till, fel ord, inget flyt alls! Så som det måste vara för många av mina elever, så var det för mig! Oerhört frustrerande. Jag som brukar hitta orden lätt som en plätt och bara rada dem efter varandra, bla bla bla, satt där och suddade, letade efter ord, skrev fel ord, suddade igen och så höll det på, och när veckan hade gått hade jag ändå skrivit svar på mina två frågor indelade i totalt åtta underrubriker. Visst, allt är inte skrivet av mig just nu, en del är kopierat och inklistrat - en metod jag inte alls gillar, men så blir det när inspirationen och flowet är på semester men jag ändå har en deadline. 

Jag har jobbat mycket den här veckan med att tänka att det är okej. En dag hade jag nästan ryggskott, antagligen stressrelaterat, en annan dag sov jag banne mig middag mitt på eftermiddagen. 25 minuter avslappning. Det behövde jag. Jag har till detta slaviskt gått mina 6000 steg varje dag, eller fler, för att få min applåd och min stjärna (i min stegräknarapp). Min nya rutin är att jag går en promenad på morgonen, efter lämning och innan jag loggar in på jobbet. Ibland parkerar jag cykeln en bit från jobbet och går en sväng och sedan cyklar jag sista biten, går in, gör te och loggar in på datorn. Ser vad jag har att göra och försöker göra det. Blåser det lite, eller inget alls, går jag vid havet. Blåser det mycket går jag bland träden, upp mellan klipporna. Det blir inte sextusen steg men det blir kanske hälften, eller en  tredjedel. Och då blir kvällspromenaden kortare, plus att jag får ljus. Nu måste vi fokusera på att få ljus, vi är snart i november hörrni! 

Ja, hösten går fort. Hösten går fort och lite långsamt, men nästa vecka kommer gå fort. Och det var ju helgen jag skulle skriva om! Nu har jag flow så nu kommer orden lite som de kommer. Bara att hänga med, om ni orkar. Helgen. Hur var helgen? Bra, trots allt. Jag somnade ganska tidigt på fredagen, helt slut efter den (som sagt) sega veckan, vilket var tur för på lördagen skulle vi upp rätt tidigt. Klockan halv elva skulle vi nämligen vara på plats på Kafé Llama Lloyd på Hisingen i Göteborg. Min man ställer ut åtta akvareller där nu under en vecka och igår var det vernissage. Vår granne J hängde med. Väl där fick jag nästan en chock av hur himla litet det var! Ska vi få plats med en vernissage här? Ja, det visade det sig att vi fick. Ska G stå ut att vara här kl 11-15? Ute regnade det och isvinden ven (den kom i torsdags). G och J och jag gick en liten promenad runt ett av grannhusen, för att se en lekplats på baksidan. Inte så mycket att se eller göra. Okej, jag pekade ut ett stort träd och sa till J att ett sånt skulle vi ha hemma på gården, eller hur? Kanske inte så stort, men ändå, ett träd. Han sa inte emot. Sedan gick vi in igen, för det var så himla satans kallt. Vi käkade lunch, soppa och bröd, och sedan kom mina föräldrar, och strax därefter kom våra vänner Rockstjärnorna från Barcelona. Fast de spelar inte rock då, mer pop och tecno, kanske det heter. Jag vet inte vad det heter... Och de bor inte i Barcelona längre, utan i Göteborg. Jaja. De kom i alla fall, några av våra närmaste vänner är de, fastän vi inte ses så ofta. Min väns mamma var med och hon och min mamma kunde prata om hur det var att ens barn äntligen flyttat hem, och jämföra sina spanska svärsöners kunskaper i svenska, och så vidare. Min vän och jag kramades och skrattade och spelade Master Mind med G. Hennes man och son gick ut för att lyssna på en orkester som spelade i regnet. 

Och till slut var klockan tre och vi kunde åka hem. Men G ville åka spårvagn och bröt nästan inte ihop när det verkade som om han inte skulle få det. Så G och M åkte till ändhållplatsen Varmfrontsgatan och J och jag irrade dit i bil. Sedan åkte vi hem och väl hemma gjorde jag mig ett litet fotbad i badkaret för jag var så fruktansvärt kall om fötterna, och sedan ner och laga mat, medan M, G och J var och handlade. Tomatsoppa och ugnspannkaka blev det, och J orkade med oss ännu en liten stund och stannade på middag. Jag kände mig som en stjärnkock. Och efter att mättnaden infunnit sig och njutet över mättnaden njutits, så gick jag ut på en mörk promenad. Allt för mina sextusen steg och applåd. 

Och sedan in, titta på killar som bygger underjordiska byggnader för hand i djungeln med G, värma Gs iskalla fötter, han som inte fått fotbad. Och sedan, sedan skulle han sova, men innan det hann jag prata en sväng med syrran. M la och jag fick läsa i min bokcirkelbok, eller om jag surfade bort tiden. Ja, det gjorde jag nog... Så tittade vi på Där ingen skulle tro att någon kunde bo, för det gick på TV när vi satte på den och det var så himla mysigt att titta på. Lugnt och fint och likt här, fast färre hus. Och sedan tittade vi på Rapport, och såg mamman som la ner sitt döda barn.

Sedan sova och så blev det söndag.

Och eftersom rubriken lovar att inlägget ska handla om helgen så blir det en redogörelse för söndagen också, jobbig jag är, va? 

Idag, söndag. Mindre blåsigt, mindre kallt, regnade först frampå kvällen. Mitt mission idag var att ta det lugnt och att plantera vårlökar. Jag har nämligen köpt vårlökar för nästan åttahundra spänn (föreningens, men ändå) och de behöver komma ner i jorden snart. Jag använde ett trick som jag lärt mig på instagram. Jag borrade hål i jorden för att sätta krokuslökarna. Det gick finemang. När det var dags för påskliljorna tog batteriet slut och det var dags för lunch, så jag gick in och laddade både batteriet och mig själv. Så bakade vi en kaka, G och jag, men mitt i kom Gs vän och ville leka så de gick ut med sina pappor och DÅ läste jag i min bokcirkelbok. Dörren av Magda Szabo. Bra faktiskt. Berättad i förstaperson (jagform) men handlar mest om en annan tant. Tror jag ska rekommendera den till mamma.

Sedan var det dags för fika. Chokladkakan blev superfin, eftersom jag bakat den i en fantastisk form som vi fick av tidigare nämnda Barcelonarockstjärnevännerna när vi gifte oss. God blev den också, kakan alltså, så vi satte i oss halva. Hoppla!

Efter kakan gick jag ut på promenad. Ringde min vän E i grannbyn. Hon låg på soffan och frös. Jag traskade runt och babblade. När jag kom hem hade jag gått mina steg med råge och gick ut och satte några fler lökar. Tio påskliljor, sedan blev det för mörkt och regnigt och jag gick in. Borrmaskinen blev lerig men jag torkade av den med blöt trasa, hoppas den håller för lite väta... Jag torkade den med hushållspapper sen, så ni vet. 

Och efter detta, middag. Nykokt spaghetti med köttfärssås från frysen. Det var gott. Underbart trick att inte ställa sig och laga värsta middagen på söndagskvällen, min tröttaste tid på veckan. Sedan satt jag några minuter och kollade på youtube med G, som suttit klistrad typ hela dagen förutom vid kakbak, läsläxeläsning och lek på gården då... Jag hängde en tvätt och sedan var det banne mig dags för kvällsfika och att lägga lillpojken. Ja, och det var den helgen det.  Berättad i 1500 ord. Tack för att ni läst, ni som läst. Och tack för att ni la tiden på något annat, ni som inte har läst allt. Hoppas att ni haft en fin helg, ni med, trots allt. 

Jag hoppas nästa vecka blir lite mer energifylld, och jo, det tror jag faktiskt att den blir. Tack och godnatt! 

torsdag 7 september 2023

Drömmen om ett träd

Som en urvriden liten trasa känner jag mig nu denna torsdagsmorgon såhär i början av september. Frustration och trötthet. Jag har gått med i min bostadsrättsförenings styrelse med hopp om att kunna påverka och gräva där jag står, men börjar inse att det kanske inte är helt rätt forum. Jag vet inte. Jag brinner. Kanske är min låga för stark, kanske är den för oväntad i ett litet radhusområde på Västkusten? Jag vill plantera fler vårlökar, och det kommer jag få. Jag vill plantera träd, men där möter jag motstånd. Träd har löv och löven faller till marken. Ingen kommer orka kratta löven som faller på asfalten och lekplatsens gummigolv. Det blir för jobbigt. Trädet kommer inte ha vuxit upp förrän om tio år ändå och då är ditt barn tonåring. Min tanke är mer att trädet kommer ge skugga och möjliggöra för barnen att leka på lekplatsen om tio år. Nej,. mitt barn kommer inte leka där när han är sjutton. Vi kommer kanske inte ens bo kvar då, men andra barn kommer leka där. De som är i 70-80-årsåldern nu kommer inte bo kvar, där kommer det flytta in barnfamiljer. Det är dessa barn jag tänker på. Försöker se det hela större än mig själv.

Så mitt i mitt skrivande ringer en kollega, som jag bett höra av sig till mig för pepp. Hon peppar mig. Hon är på min sida. Hon pratar om små små steg. Jag pratar om krokusar i den vintertrötta vårgräsmattan. Hon pratar om att jag borde kontakta kommunens hållbarhetsstrateg och få pepp och tips från henne. Kanske arrangera något litet evenemang? Gå via barnen... osv.

Nu ska jag lönearbeta. Och sedan ska jag beställa krokusar.

måndag 28 augusti 2023

Två helger


De två sista helgerna i augusti har redan passerat. Min farmor har fyllt hundra år trots att hon varit död i femton år. Förra helgen, den första av de två sista i augusti, var en helg som gick i vårdande av Moder Jords tecken. Denna helgen, den sista av de två sista i augusti, gick i återhämtningens tecken - skulle man kunna säga om man skulle säga något om dem. Och nu skriver jag ju om dem så nu skriver jag så. 

ModerJordhelgen
Helgen skulle bli intensiv men bra, kände jag på mig. På lördag morgon begav vi oss med cykel till närmaste naturreservat och röjde sly. Berberis, björnbär, slånbär och rosor klipptes bort och eldades upp. Betesdjuren höll sig undan medan vi, ca tio personer från Naturskyddsföreningen, röjde med sekatör och röjsåg. G älskar verkligen att röja, och denna gång var vi med hela familjen. "Att röja är ett bra jobb" sa G. "Man kan röja med de man känner, de man inte känner och de man känner igen. De här känner jag igen." Bra sammanfattat! Fler borde vara med och röja, sa vi till varandra (som alltid) när vi cyklade därifrån. Fler ungdomar framförallt, ungdomar under 55 alltså. Vi får försöka dra med oss några nästa gång! Kanske annonsera bredare om att röjning är på gång? Det är faktiskt en väldigt trevlig aktivitet och man känner att man gör nytta. 

När vi kom hem från röjet duschade vi av oss eldröken och tog det lugnt och jag somnade till och med en stund i solen på baksidan, lyssnandes på mina grannars ryska eller ukrainska småprat med sina vänner. Så skönt att inte förstå något. 

På söndagen var det dags för gårdsloppis, som jag hade anordnat efter bästa förmåga. Eller anordnat och anordnat, det var mitt initiativ och grannarna hakade på och samlade ihop det de själva ville sälja. Vi var nog ungefär tio hushåll som sålde och det kom ca 50-75 personer skulle jag uppskatta. På morgonen öste regnet ner men det blev uppehåll och riktigt varmt och skönt redan vid lunch. Tur att vi planerat loppisen till två eftermiddagstimmar! Jag fick sålt en overall, en sulky, en tröja och ett par byxor, samt en hel del kaffe och kaka. Jag köpte en t-shirt, en vindjacka och en leksaksbil för sammanlagt ca 200kr. Det var en mycket lyckad dag och folk var peppade på att göra detta igen! Inspiration till att göra detta fick jag av Maria Soxbos bok Ställ om! Jag har inte läst ut den än men någonstans där i mitten står det något om att göra saker tillsammans med sina grannar eller i sitt grannskap och det kändes som om loppis var en bra första aktivitet. Förhoppningen är att vi kan hitta på mer gemesamma aktiviteter på gården för att stärka gemenskapskänslan och lära känna varandra lite mer. Det ska vara trevligt och roligt att bo på vår gård, vill jag!


Återhämtningshelgen
Under både torsdagen och fredagen kände jag mig trött. Det hade tagit ut sin rätt att börja jobba och samtidigt hetsläsa ut en bok om Clementine Churchill inför bokcirkeln i torsdags. Jag hann precis läsa den på de 15 dagar jag hade på mig! Den var oerhört intressant och faktatung. Hemskt att Clementine är någon jag aldrig hört talas om och inte ens visste hade funnits! Hon levde ett väldigt speciellt liv och gjorde många bra saker för folket i Storbritannien. Läs den gärna om ni har tid och ork!

På fredagen satt jag på jobbet och donade på och kände mig sömnig när plötsligt telefonen ringde. Det var M. Något dramatiskt hade hänt honom påväg till sitt eftermiddagspass och polis inväntades. Jag blev alldeles skakis, men det var ingen fara med varken M eller den kollega han hade åkt med (han åkte buss till sitt pass). Efter någon timma, när jag lugnat mig, hämtade jag G och vi åkte hem för att äta middag. Tack mig själv för att jag vid ett annat tillfälle lagat massor med köttfärssås som jag fryst in i treportioners-påsar! Efter middagen lovades G glass hos mormor och morfar och han lämnades av där. Jag åkte för att hämta M men han hade redan hunnit hem, tydligen, så jag styrde bilen hemåt och fick prata med min ganska upprivna man som förklarade i ganska kaosartad ordning allt som hänt och allt som skulle kunna ha hänt. Sedan åkte vi och hämtade G och han fick dra hela historien för mina föräldrar igen medan G och jag drog och köpte micropopcorn med smörsmak.

Lördagen gick åt till att återhämta oss från fredagen och jag läste i nya bokcirkelboken (Vänligheten av John Ajvide Lindqvist) och somnade så gott efter en liten stund.  Det ösregnade nästan hela dagen men jag tog mig ändå ut tre gånger. Cykeltur på förmiddagen med inbjudningar till 7-årskalas, och inhandling av lite pannkaksingredienser påvägen hem, promenad på eftermiddagen när det först inte regnade så mycket med ytterligare en inbjudan, och sedan in i skogen på en ny stig. Regnet tilltog och det visade sig att vi hamnat i en regnskog. Vi hittade en ny genväg och det kändes häftigt! Och sedan på kvällen gick jag ut själv en sväng och spanade in de höga flödena efter regnet.

Så igår söndag städade vi, bråkade med tvättmaskinen som levde sitt eget liv eftersom en plastpåse tydligen fastnat i nålfällan/pumpfiltret och lyckades till sist lista ut och lösa detta. Pjuh! Jag gick en ganska lång promenad och pratade i telefon med min vän M och sedan drog G och jag en sväng till mina föräldrar för att få födelsedagspresent, en väckarklocka, som idag har invigts. "Gå! Väck mig inte! Väckarklockan ska väcka mig!" sa G imorse när jag kollade läget och drog ifrån mörkläggningsgardinen i hans rum.

Kvällen avslutades igår med kyckling i currysås och grannen J på middag. Sedan lite utelek och tjöt med ytterligare en granne, för min och Gs del. M målade och bearbetade. Vi båda gick och la oss i tid och jag vaknade imorse med ont i halsen.

Så ja, det var de två sista helgerna i augusti det. Ganska bra helger ändå, om än väldigt olika!

tisdag 15 augusti 2023

Trappa upp

Det gäller att trappa ner inför semestern, sägs det, men jag tänker att samma sak gäller när man börjar jobba igen: trappa upp! Om man kan, givetvis. Det beror självklart på arbetets karaktär och ens egna karaktär, samt andra faktorer. Men för att inte komplicera det hela mer tänkte jag beskriva hur jag gjort för att trappa ner och trappa upp. 

Mellan vårt bröllop och semestern var det några veckor med lönearbete, men för att behålla den goa känslan från de fem dagar jag var ledig runt bröllopet valde jag att låtsas att jag hade semester fastän jag arbetade. Ja, jag gick upp på morgonen och gjorde vad jag skulle på jobbet men jag passade också på att vara ute i det fina vädret och att hitta på saker på kvällarna. En kvällstur till badstranden ibland, och liknande. När själva skolan var slut skulle G gå två veckor på fritids innan det riktiga sommarlovet (dvs min semester) började. Då gjorde vi så att vi satsade på att vara där en halvtimme senare än vanligt och vi cyklade dit, bredvid varandra. Cykelvagnen har alltså övergetts och snart är det väl dags att slänga den på tippen eller skänka den till någon. Den är rätt sleten efter nästan fem års daglig användning!

Nu när min semester är slut (jag började jobba för en dryg vecka sedan) gör vi lite på samma sätt, fast tvärtom. Vi trappar upp. Förra veckan var M och G lediga så då var det bara mig själv jag skulle väcka och få iväg på morgonen. Jag valde att gå upp vid 07 istället för 06.15, som är min vanliga vardagstid. Det innebar att jag han kolla på serie med M på kvällarna och la mig 23.30. (Ja, jag är en nattuggla!) 

Nu är G på fritids i en vecka innan skolan drar igång (och han börjar ettan!) så då gör vi lite samma som innan semestern. Vi satsar på att vara på skolan i lagom tid och får därför lite sovmorgon. Det hela underlättas av att jag inte har någon arbetstopp på jobbet just nu och hinner därför med det jag ska ändå. Sedan hämtar jag inte först på fritids heller, ska sägas. 

Ja, men jag tror faktiskt på detta: att försöka få in en lagom lunk och vända tillbaka dygnet lite i taget. G somnar liite tidigare än han gjorde under sommarlovet och han vaknar lite tidigare. Nästa vecka ska han somna och vakna ännu tidigare, men det tar vi då. Då har vi ju redan trappat upp ett steg och det är dags för nästa.

Hur gör ni i början av terminen? Har ni några tricks?

måndag 14 augusti 2023

Tips




Jag älskar att tipsa om saker och ting. Serier jag har sett, grödor jag har odlat, radioprogram osv. Här följer nu några av sommarens samlade tips, från mig till er. Varsågoda!

TV-serietips:
En liten hobby jag har under sommarhalvåret är att titta på ungdomsserier. Detta har pågått i några år nu och serier som Eagles, Någon som du och Portkod har följts. Denna sommar har jag sett tre ungdomsserier och jag rekommenderar alla. Först ut var Från trakten om Zeina och Bror som blir familjehemssyskon när Zeina blir placerad hos Brors familj i Värmland. Rolig att se!

Den andra serien jag såg var Fejk om tre tjejer som bär på en oerhörd hemlighet. Lite klurig och jag tror jag förstod allt, men jag är inte helt säker på att jag riktigt förstod hur den slutade och vad huvudkaraktären ville säga med sin sista replik. 

Den tredje serien jag betade av under sommaren var Vakuum. En finlandssvensk serie om en tjej som har svårt att stå upp för hela sig själv, och om dömande gäng runt omkring henne. Detta är den serien jag kunde relatera till mest. Det finns likheter med min studietid i Umeå.

Sedan har M och jag också lyckats hitta lite tid nu i sommar för att se en serie ihop. Min pappa rekommenderade den brittiska kriminalserien Happy Valley och den ser vi nu. Mycket spännande! Tur att jag har M bredvid mig att hålla i handen.

Radiotips:
Jag har bara lyssnat på ett enda sommarprat hittills i sommar och det var Maria Wolrath Söderbergs. Hur bra som helst! Det handlar om glappet mellan vad vi vet att vi måste göra och vad vi faktiskt gör för att leva så klimatvänligt som möjligt. Det är ett program som jag önskar att alla skulle lyssna på! 

Sedan har jag blivit tipsad om följande tre sommarprat som jag inte hunnit lyssna på än: Bo Landin, Annie Lööf och Lina Wollf. 

Odlingstips:
Jag vill tipsa er alla om att nästa år odla potatis och tomatsorten Venus. Det är de grödor som gett mest utdelning i år! Potatisen har jag odlat både på friland och i 10-litershinkar (vilket fungerar på balkong eller i mitt fall altan). 

Handarbetestips:
I sommar har jag virkat två sjalar. Den ena är färdig och den andra är fortfarande pågående. Den första heter Thoughts of Ireland  och den andra Magic Summer. Till Magic Summer väntar jag på mer garn, då jag uppenbarligen hade lite för lite, trots ett nystan med hur många meter som helst. 

Ja, där har ni några tips att förhoppningsvis inspireras av! Nu är det dags för er att tipsa mig!


söndag 6 augusti 2023

Semestern 2023

Så kom plötsligt semesterns sista kväll och jag tänker att den här sommarsemestern har gått fort men samtidigt har vi fått mycket gjort! För det är väl så att ju mer man fyller tiden med, desto fortare går den? Samtidigt är det så att det är under semesterns lediga veckor man har möjlighet att göra saker, till exempel resa bort flera dagar i rad och se nya spännande platser. Och det är väl mest det vi har gjort. 

Känner ni mig rätt så vet ni att det är mycket lockande för mig att beskriva hela semestern i detalj från dag ett till idag men inte orkar ni läsa om det, och inte hinner jag skriva det heller innan eventuellt M kommer ner  och vill se Happy Valley med mig, om han nu vill det. Just nu lägger han G (21.45), frågan är hur vi ska vända hans tider till nästa veckan när han börjar fritids... Vi får se... nu tappade jag tråden. Ja, Känner ni mig rätt så hade jag velat beskriva varenda sommarvind och solstråle, saltstänk och tång mellan tårna, men det orkar varken jag eller ni med så nu tar vi några höjdpunkter i någorlunda kronologisk ordning, och bröllopet får ni läsa vidare om en annan dag, okej, häng med!

Den första höjdpunkten var när G och jag återförenades med M i Göteborg efter en vecka på olika orter. M hade gått målarkurs medan G och jag jobbat och varit på fritids. M var så snygg där han satt och väntade på oss bland blommorna vid spårvagnshållplatsen! Tänk vad några dagar isär kan göra! 

Dagen därpå åkte vi till Sunne, vilket var något G sett fram emot ända sedan jag i början av juni nämnt att vi skulle dit. I Sunne finns det nämligen ett badland och sådana har G tittat sönder sig på, på youtube. Vi tog tåget dit från Göteborg och fick byta till rälsbuss i Kil. Det var varmt som i en ugn och vi kämpade oss till hotellet och fick vårt rum som G tyckte var fantastiskt trots att inredningen var från ett annat årtionde med furu och heltäckningsmatta. I två nätter skulle vi stanna. 

Den absoluta höjdpunkten från Sunne var när vi efter en halvtimmas vandring i 27 gradig hetta äntligen kom fram till Sunne sommarland och kunde hoppa i barnpoolen och bara skvätta och leka och åka vattenrutschkana tusen gånger (G). Deras barnavdelning var verkligen helt suverän med grund bassäng (ca 20 cm skulle jag gissa) och många olika rutschkanor i olika storlekar men även andra roliga vatteneffekter som man kunde styra själv med hjälp av rattar. M åkte en läskig vattenrutschkana själv och trodde att han skulle trilla ur, och sedan åkte vi alla en rosa rutschkana tillsammans som var väldigt läskig enligt G och mig, mest för att det var så mörkt inuti den. 

Vi hade några härliga timmar på sommarlandet och sedan promenerade vi tillbaka, mycket nöjda. På kvällen köpte vi japansk hämtmat och satt vid ån och käkade. Jag fick till och med sitta i fred och virka en stund medan G och M lekte. Jag tänkte mycket på Göran Tunström och Maskrosbollen, en av mina favoritböcker.

Vi stannade en dag till och då var vi tillbaka på badlandet i några timmar på eftermiddagen och använde den anropstyrda busstrafiken för att ta oss dit och därifrån, helt klart värt! Det var så lugnt och skönt i Sunne. Söta trähus och allt såg så mysigt ut! Det enda jobbiga var att det tog 9 timmar att ta sig hem, då det var något växelfel i Kil. Lite väl segt, men men... Nästa gång kanske vi tar bilen (tyvärr). 

Efter Sunne skulle vi vara hemma några dagar och M började jobba igen. Vi hade inga särskilda planer och det passade alldeles utmärkt då semesterns andra höjdpunkt var en riktig överraskning! M kom hem från jobbet och sa till mig att några pratade spanska på gården. Va? sa jag, Ut och ta kontakt! Och ut gick han, lite smygande och plötsligt sa han något på spanska och den spanska mamman for upp och de började prata. Det visade sig att en granne hade besök av sin finska systerdotter och hennes spanska fru samt deras två finsk-spanska barn. Hur söta som helst och dag två, när G hade vant sig vid att dessa nya barn vistades på gården, lekte G och den finsk-spanska storasystern A hur fint som helst hela dagen, på spanska. Dagen efter gick vi ner till närmsta havsvik, den spanska mamman, barnen och jag, och vi pratade oavbrutet i flera timmar medan barnen lekte afrikanska djur på klipporna och i vattenbrynet. En himla härlig dag! Så roligt att få prata spanska och så fint att se att G verkligen behärskar språket flytande tillsammans med en ny vän. Jag ångrar SÅ att jag inte bad om mammans nummer eller instagram eller nåt. Det hade varit kul att ha kontakt, men men... jag kanske kan få det via min granne vid tillfälle. (Och så fint att vi här i radhusområdet kan dela med oss lite av de som kommer på besök. Förra sommaren kom en vän till mig hit (när vi var i Spanien) och hennes barn lekte med ett annat grannbarn hela tiden.)

Lagom till att spansk-finnarna åkte hem var det dags för mig och G att ge oss ut på ett stort äventyr flera hundra mil hemifrån. Detta var ytterligare en höjdpunkt som vi verkligen sett fram emot, och försökt planera för så gott vi bara kunde! Triangakök, regnkläder, pjamas och gosedjur packades ner och vi begav oss mot Göteborg Central för att tillsammans med agent A och hans mamma (min syrra) ta oss till Abisko turiststation, nästan ända längst norrut i Sverige. Både tåget till Stockholm och nattåget var i tid och väl där, på stationen i Abisko var luften frisk och lätt att andas. Bergen blånande med lite snö högst upp. Vi var i Abisko i tre nätter och fyra dagar (två halva och två hela) och vi hann komma in i väl fungerande rutiner för matlagning och barnpassning, samtidigt som vi vandrade till olika platser. Den absoluta höjdpunkten (i dubbel bemärkelse) var när vi dag 2 tog linbanan upp på blomsterfjället Njullá. Utan mer ansträngning än att krampaktigt hålla G i handen i 20 minuter och känna hur det svindlade till i magen ibland var vi uppe på kalfjället där barnen genast fick leka i närmaste snölega. Sedan gick vi vidare en bit och lagade mat på stormköket, fjällpasta (tortellini), till agenterna och oss agentmammor. Dagen efter gick vi resans längsta vandring, totalt 6 km, och vi var alla helt slut efteråt. Det tar mycket på en att gå med barn. Det ska hållas handen, agentuppdrag ska delas ut, det ska passas och peppas och vilas och fyllas på med lagom mängd russin... Hade vi gått själva hade vi säkert kunnat gå mycket längre, men det blev ändå bra så här. Roligt att ta barnen till fjällen, även om jag blir sugen på att gå själv med syrran någon gång, om hon skulle vilja det, eller med någon annan fjällvan vuxen. Nästa sommar blir det förhoppningsvis Marsliden och kanske Tärnaby, om jag får med mig familjen på det. Jag hade så gärna velat visa fjällvärlden för M.

Bara några dagar efter hemkomst från Abisko drog simskolan igång. Här kanske vi inte kan snacka om ren och skär höjdpunkt rakt igenom men jag kan ändå glädjas över att det inte blev så dåligt väder som det verkade på prognosen, vilket resulterade i att G kunde vara med på samtliga 17 pass (två gånger om dagen i två veckor), vilket i sin tur resulterade i att han lärde sig en hel del och tog två märken (Sköldpaddan och Livbojen röd). För att få Sköldpaddan ska man kunna flyta på rygg i minst 5 sekunder och sedan vända sig. Han har, enligt fröknarna, lärt sig tekniken för bröstsim men kan inte riktigt simma fem meter än. Deras råd var att vi skulle fortsätta öva i simhall. Lär han sig att simma 5 meter så kan han vara med i fortsättningsgruppen nästa år. Vi har pratat om att inte anmäla honom till simskola nu i höst utan istället gå själva med honom till simhallen åtminstone någon gång i månaden, förhoppningsvis oftare, och träna. Det gäller bara att bestämma sig, tänker jag. 

Och nu då, för att avsluta denna fyra veckors semester på bästa sätt, har vi nu i helgen varit en sväng till Göteborg. Vi åkte dit på fredagen och besökte Botaniska trädgården och på lördagen blev det ytterligare en höjdpunkt: nämligen Liseberg! Vi var där kl 10.30-16 och dyrt var det men också häftigt och roligt. Första gången i livet för G. Han fick det som belöning för att han deltagit i simskolan, vilket funkade som muta tillsammans med kakor hela simskoleperioden.

Och nu vaknar M från nattandet och jag ska avsluta detta... Ni ser, ni fick alla detaljer i alla fall, ingen som är förvånad gissar jag.

Jag hoppas att även ni fått en härlig sommar och att ni berättar om den i varsin kommentar! Imorgon börjar jag jobba och det känns helt okej, särskilt som veckan ska bjuda på regn, regn och mera regn. Och särskilt som jag gillar mitt jobb! Tjillevippen!

lördag 15 juli 2023

Vårt bröllop - La boda (del 1)

I november bestämde vi oss för att gifta oss och i slutet av maj blev det av. Jag bestämde mig aktivt för att inte börja planera något förrän jag kommit hem från Spanien i januari och därav följde några intensiva planeringsmånader med känslomässiga toppar och dalar. Tänk så fantastiskt det blev och att ingenting gick riktigt åt skogen ändå, trots att jag varit så orolig! Nu är vi gifta (ja, jag har hämtat hem personbevis för att säkerställa den saken) och jag kan äntligen kalla M för min man utan att känna att jag ljuger lite grann.

"Men det kanske inte är någon som vill komma" sa jag när jag pratade med restaurangägaren första gången, då i januari när vi bestämde datum och bokade in oss. Jag hade valt pingsthelgen för jag tyckte att det passade perfekt eftersom alla almontebor är lediga då tack vare la romería del Rocío (pilgrimsvandringshelg till Daggens jungfru). "Klart de kommer!" sa han betryggande och ja, han hade faktiskt helt rätt. Bara tre personer som vi bjöd in kunde inte komma, främst av ekonomiska skäl. Men helt solklart var det inte att alla spanjacker skulle dyka upp. Mina två väninnor blev eld och lågor med en gång och lovade att komma så länge de inte skulle bli utvalda till valarbetare, då det tydligen skulle vara kommunalval dagen efter och i Spanien är det lag på att dyka upp i vallokalen och göra sin plikt om man blir uttagen till röstmottagare och rösträknare. Svärisarna och svågrarna var inte lika förtjusta. Det var väl typiskt att vi skulle gifta oss Just Precis när jungfru Maria skulle hyllas. Dumt och dåligt planerat. Flytta bröllopet för sjutton! skanderandes det från Andalusiens mest jungfruliga hörn så att det hördes ända hit. Nej, svarade den svenska vikingabruden. Icke. Här kommer ingen och ändrar på mina planer! Och jag har ju skrivit om detta förut men det var ett väldigt uppochneråkande i bergochdalbanan innan de till slut landade på Landvetter. M höll sig till sin plan och skjutsade hem sina föräldrar men lät bröderna, fruarna och kusinerna ta sig på egen hand i den gemensamt hyrda minibussen till hotellet i Göteborg. Tack, M, för att du stod på dig! Strongt! 

Den första kvällen (torsdagen) var ganska lugn. Jag hade preppat med mat som jag ganska snabbt förstod inte skulle behövas. Svärmor lastade ur flera kilo kakor, 5 kg serranoskinka från Aracena, 6 tjocka chorizokorvar, mandlar och gud vet vad ur sin väska. Och gud visste vad, för svärfar hade även tagit med sig en stor fin affisch av just daggens jungfru, La virgen del Rocío (santísima etc) och räckte över till mig som fnissade och inte visste var jag skulle ta vägen. Hur skulle jag kunna sätta upp den här hemma? Det löste svärfar i smyg dagen därpå och den sitter faktiskt fortfarande uppe i köket... Stor och lite lagom blaffig. Min äkta make sa att den ska sitta till augusti för det är tradition och det känns okej. 

Mina föräldrar kom förbi efter middagen och smakade på svärmors medhavda kakor, och vi fick fota dem tillsammans med G som tyckte det var lite tokigt att farmor och mormor var i samma rum samtidigt, ungefär. Vi tolkade så gott det gick mellan dem och min mamma var väldigt besviken över att hon inte lärt sig spanska. 

Fredagen började med att svärisarna och M och G åkte till Bohus fästning för att visa den för resten av spanska familjen. Perfekt! Jag stannade hemma för att vila mig inför alla intensiva dagar samt ställa i ordning inför kvällens middag. Jag hade på vänners inrådan beställt grillplanka på stora mataffären i Skärhamn och ställde fram tallrikar, bestick osv. M hade köpt massa alkoholfri dricka. 

Sedan käkade jag lunch och cyklade ner till mina föräldrar för att möta upp min väninna från Bollullos och hennes gitarrspelande man och deras yngsta dotter (16 år). Där satt de i godan ro och konverserade på engelska med mina föräldrar. Så glad jag var att se dem! Vi satt där en stund och sedan gick vi en liten men långsam promenad och sedan åkte vi och hämtade de två grillplankorna. Väl på affärn blev jag hungrig men kopplade inte att jag borde köpa två bananer och trycka utan provsmakade på massa fiskpaté istället. Ja, jag var lite uppe i varv... 

Så körde vi hem till mig och väl här hittade vi ingen parkering. Jag var hur hungrig som helst och kunde inte tänka en enda klar tanke. Precis när vi parkerat kom våra vänner från Umeå i bil och jag lyckades väl med nöd dirigera dem någonstans för att parkera (utan att låta det minsta trevlig och välkomnande) och sedan gick jag in och drack två stora glas saft, åt en banan och tryckte i mig choklad. Sedan ut och frågade min granne A om var de kunde parkera. Hon i sin tur ropade på en annan granne som tipsade om ett ställe, och dit åkte jag och gitarrmannen för att parkera. Tur att socker finns!

Fortsättning följer en annan dag...

söndag 25 juni 2023

Midsommarhelgen 2023


Morgondopp och SUP-paddling i närmaste havsvik

Träffa bekant som spontant bjöds hem på svensk-spansk midsommarlunch med egenskördad potatis

Midsommarfirande med hoppborgshinderbana på närmaste idrottsplats tillsammans med Hela Byn och fler därtill

Virka på altanen, sjalen växer fram

Midsommarmiddag hos hungriga föräldrar

Att sent cykla hem med lånad fleece

Kattpassning som inte alltid passade katten

Mördarsniglar älskar kattmat




Besök från Lidköping/Spanien

Färjetur

Idyllisk promenad

Restaurangmiddag

Bergsvandring till ravin långt bort

Färjetur i skymning

Spontant hälsa på mina föräldrar efter klockan 21

Cykla hem

Somna sent - Vakna tidigt




Promenad på idyllisk före detta hemö

Manetspaning och tång som vajar

Mat vid vagn på brygga

Animal Kingdom på museum

Hinna med bussen

Prata med roddare

Ro!

Varma bilen hem

God middag på altanen

Kvällsdopp vid badstrand

Hem och vattna

Barn som inte vill somna



(mittenfotot taget av Casa Annika)

torsdag 8 juni 2023

Inte idag

Bröllopet var superlyckat och jag ska skriva om det en annan dag, men inte idag, för nu är det för sent, igen. Godnatt!

onsdag 24 maj 2023

Fortfarande ogift, snart gift

Så ändras snart min civilstatus från Ogift till Gift. Tänka sig, lilla jag, ska gifta mig! Det var inget jag hade planerat, egentligen, förut, innan allt planerande tog vid. Jäklarns vad jag har jobbat med det här! Det var inte alls bara att boka en restaurang, fixa vigselförrättare och köpa en klänning. Nej. 

Jag har också fått hantera typ allt annat. M har dragit några strån till stacken också, ska erkännas, t ex har han engagerat sig i att fixa ringar, inhandla mat, städa badrumsgolvet som brukar lukta äckligt med klorin, så nu luktar det Spanien istället osv. Han har också fått stå ut med och hantera min stress. Samt hjälpa till att frakta saker till ön där vi ska vigas och ha festen på lördag. 

Just nu känns det som om vi kommer glömma ringarna i hemma garderoben. Tänk om vi gör det? Det är nog bäst att jag åker med dem och lägger dem i min bröllopshandväska imorgon. Ja, det gör jag, när jag lämnat G på skolan. Bra idé! Jag lägger fram dem med en gång så att jag kommer ihåg! 

Såja. 

Men ja, det är väl ungefär ett tusen trehundra sjuttio tre saker jag har förberett inför det här bröllopet. Sjukt ändå. Skulle kunna skriva en lista. Skulle kunna bli bröllopsplanerare efter det här! Typ. Fast det ska jag inte bli. Det vore slöseri på en sådan fin lärarlegitimation!

Det enda som är kvar att fixa nu innan svärföräldrarnas (blivande svärföräldrarnas!) ankomst imorgon är att städa köket extra noga, dammsuga ett litet extravarv på vissa ställen, moppa köket, lägga lite småsaker i förrådet, baka bröd, laga potatis- och purjolökssoppa, ta upp sängen som en av dem ska sova i till Gs rum (tillsammans med M), lägga Gs madrass i vårt rum, bädda deras sängar och Gs madrass, ta fram handdukar till svärisarna... ta in lite syrenkvistar kanske och ställa på köksbordet? Ja, lite sånt. M ska också städa badrummen och hänga upp lite tavlor (äntligen!). Ja, lite sånt. Och tidigast klockan halv fyra lär svärmor och svärfar vara här. Planet ska landa 14.10. Just nu är de i Málaga med sina barn och ska sova på hotell, för det första planet går tidigt imorgon. Sedan har de 40 minuters byte i Zürich. Vi får hoppas att det går.

Ja, det har varit mycket inför det här bröllopet. Inte bara praktiska saker utan också väldigt mycket känslor. Sedan blir väl allt förstorat gånger tre också, på grund av stress. Jag har haft ryggskott och jag har härjat runt och varit arg och lite ledsen och känt mig pressad från alla möjliga håll, men snart är det över. Snart är det gjort. Snart är de här och snart har de sett hur vi bor! Jag tänker främst på spanska familjen nu. Ms bröder som inte hälsat på en enda gång. Men snart har de det! Coolt! Jag ska ösa över dem beröm för att de har tagit sig ända hit! Jag hoppas att de känner att det varit värt det.

Sedan ska det bli himla kul bara själva grejen att samla vänner och familj och på något sätt ena dem för en enda kväll, runt oss. Som ett brokigt broderi. Och så ska det såklart bli himla kul att få bli gift. Att gå från ogift till gift. Att få pussa M inför en 35-personerspublik och en vigselförrättare. Med havet som fond, och klipporna. Solen i ögonen och vinden i det väluppsatta håret. 

Ja, det ska bli kul detta! Och jag ska göra allt jag kan för att minnas att andas. Och njuta.

Vi hörs på andra sidan den stora festen! Hej hopp!

onsdag 26 april 2023

En släng av fysisk ohälsa

En gång i veckan, under tiden min son dansar, har jag en tjugo minuter lång pratstund med en kvinna som jobbar som psykiater. Hennes dotter dansar i samma grupp som min son, och där sitter vi i varsin uttjänt röd biografstol och filosoferar om livet, en liten stund. 

Hon är psykiater och hon tycker inte om begreppet psykisk ohälsa. Varför inte? frågade jag, efter att ha funderat på det i en vecka. Psykisk ohälsa? Ja, men vad är fysisk ohälsa? Det kan vara vad som helst från en liten förkylning till att man är dödssjuk. Samma med psykisk ohälsa, enligt henne. Och därför blir begreppet för brett och därmed irrelevant. Och ja, det ligger ju någonting i det. Kanske är det dumt att vi i samhällsdebatten talar för allmänt om psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan bland unga har ökat, och sånt. Samtidigt är det kanske det smidigaste sättet att formulera sig? Eller måste man specificera allt inom begreppet? Ångesten har ökat. Depressioner är vanligare. Panikångestattacker sker dagligen. Inte vet jag.

Själv har jag på senaste tiden drabbats av ett släng av fysisk ohälsa, även om jag häromdagen också bröt ihop av stress och oro, oro för att jag är för stressad kanske det var. Håller jag på att gå in i väggen? sådana tankar. Men nej, antagligen inte. Chefen plockade bort lite arbetsuppgifter i alla fall, åtminstone tills fram till bröllopet. Och så åkte jag hem, lagade mat och då - då kom det smygande: ryggontet. Förra veckan var jag sjukskriven 1,5 dagar pga rejäl förkylning och denna vecka sjukskriven 2 dagar (ev. fler, det får vi se), pga ryggskott. Helvete vad ont jag har! Idag känns det möjligen lite bättre, då det går bra att stå och gå, men gör svinigt ont när jag ska resa mig från sittande. Just nu sitter jag på en pall och skriver. Just nu känns det okej i ryggen men jag kommer garanterat få mitt straff när jag ska resa mig sedan.

Så är jag så jobbig också när jag mår dåligt. Jag går in i det helt och hållet och tycker att precis alla ska få veta hur dåligt jag mår så att samma alla kan tycka synd om mig! Snark! Det är inte särskilt vuxet, va? Men måste man vara vuxen jämt? 

Igår hade jag digitalt vårdbesök med en fysioterapeut på vårdcentralen. Hon fick mig att göra en övning som jag sedan skulle göra varannan timma, ifall det inte gjorde ondare av att göra den. Men tyvärr känner jag att det gör ondare när jag gör den, så jag skippar den. Får se hur jag mår på fredag när jag har återbesök.

Samtidigt som jag har svajnigt ont så vet jag att det en dag går över. En dag kommer jag att känna att nu är det bra, nu mår jag som vanligt igen. Kanske redan imorgon? Förhoppningsvis till helgen i alla fall. 

Vardagen har fått anpassa sig lite efter min rygg. Vanligtvis är det jag som lämnar G på morgonen och hämtar på eftermiddagen men både igår och idag har lillen fått gå upp en timma tidigare för att följa med M till fritids. Fritids som öppnar en kvart innan M börjar jobba. Idag kom de nästan försent, men jag tror det gick bra. Sedan hämtar M honom under sin flera timmar långa paus. Idag är tanken att jag ska skjutsa honom till dansen. Hoppas att det går bra, att jag tar mig både i och ur bilen. Jag tror det. 

Och där kanske psykiaterkvinnan sitter i en biofåtölj redo att filosofera om livet, eller inte. Det är inte alltid vi synkar. Vi får se. Men om hon är där, ja då kommer hon så snällt att få lyssna på mina klagomål kring min fysiska ohälsa, och sedan filosofera vidare om livet och allt annat. 

Hur mår ni? Bättre än jag hoppas jag!

fredag 21 april 2023

Saker att bli glad av


Jag blir glad när min sexochetthalvtåriga son berättar för mig att Sankte Per tappade sina nycklar och därför kallas gullvivan för Sankte Pers nycklar. Det hade jag ingen aning om. Tänk vad de får lära sig i skolan nu för tiden!

Jag blir glad av att gullvivorna blommar nu och jag blir glad av att de vårblommor jag planterat ut förra våren och hösten kommit upp och blommar för fullt. Förra våren köpte jag pärlhyacint, jordviva och tête-a-tête i kruka. De två första hade jag inne på köksbordet. Alla tre planterades ut när de vissnat ihop och nu kommer de igen. Härligt! Dessutom har alla lökar G och jag planterade på gården sent i höstas kommit upp. Det ser fortfarande lite glest ut kanske, med små blomgrupper här och var men detta är bara början, tänker jag. Nästa höst planterar vi fler! Och oavsett om de inte är supermånga så är några blommor fler än noll. Det är olika sorters narcisser och krokus jag talar om här, samt pärlhyacint och snödroppar.

Jag blir också glad av den mängd vilda blommor som blommar nu. Svalört, vitsippa och blåsippa är de jag kan namnet på. Igår såg jag också en första maskros i en södersluttning. De vilda blommorna är extra viktiga för våra pollinatörer har jag förstått, så de ska inte klippas ner eller rensas bort. Lyssna gärna på radioinslaget Varannan vild hjälper naturen på traven

Jag blir glad av att vädret lajvar sommar trots att det nyss kändes som vinter och trots att det bara är april. På söndag och måndag kommer regnet men tills dess satsar jag på att njuta! Äta middag på baksidan, plantera om mina sådder, känna solens värme mot min solkrämsbestrykta kind. Samtidigt blir jag glad av att M och G köpt ett parasoll till vår baksida (som ligger i totalt söderläge) och även några hinkar att sätta potatis i. Snart blir jag glad av att han hjälper mig gräva upp ett potatisland och att mina föräldrar tycker det är en bra idé... 

Jag blir glad av att se att en hel del elever valt att cykla till skolan, dessa sköna vårdagar. Motion, frisk luft, fågelsång och lite mindre avgaser i atmosfären. Det finns hopp! Det gör det väl?

Slutligen blir jag glad av att min förkylning börjar släppa och att det därmed börjar klarna i hjärnan. Bordsplaceringen till bröllopet börjar ta form, kostymen vi köpt till G på internet passar (han kommer vara finast av alla!) och kvällsljuset är så vackert. 

Vad blir du glad av, denna fredag i slutet av april? Berätta!

onsdag 19 april 2023

Försök till återhämtning

Det kanske inte är så konstigt om man umgås med två rå-snuviga barn att man själv drar på sig något tillslut. Eller så var det inte kusinerna Grus som smittade mig i påskas utan kanske deras morfar medan vi byggde planteringslåda till min altan. Jag vill ha minst fem, sex stycken men det tror jag inte han går med på. Den första gick bra i alla fall, inte för att vi är klara än - men ändå! Den är helt tillverkad av restvirke och skruvar som redan fanns i verkstaden. Tänk att jag till slut fick till det att snickra ihop med min pappa! Vem hade kunnat tro det? Inte han, inte jag. 

På söndagen får jag ont i halsen och på måndagen är det värre. Jag som hade planerat att må bättre för att kunna lägga på ett extra kol på jobbet nu när det hopar sig med två deadlines nära inpå varann. (Får man skriva varann? Det lät bäst så, men det heter väl egentligen v a r a n d r a?)

Med tanke på nära förestående deadlines och ett viktigt möte som handlade om detta bestämde jag mig för att jobba halva måndagen, men sjukskriva mig den andra halvan, vilket fick som resultat att jag kunde närvara vid det viktiga mötet med de viktiga personerna och sedan vila resten av dagen, ungefär, med gott samvete. När jag vaknade igår, på tisdagen, och insåg att jag inte mådde bättre ens denna dag bestämde jag mig för att vara sjukskriven helt, hela dagen, och ägna dagen åt återhämtning för att sedan kanske kunna vara på banan igen.

M tog tillfället i akt och lämnade G på skolan, något jag gör alla andra dagar även när M är ledig (eftersom jag ändå ska till jobbet och han behöver sova ut). Nu var det dock jag som behövde sova ut, och det fick jag! De kom iväg helt smidigt och tyst och till och med tjugo minuter innan jag brukar få ut oss ur huset på mornarna. Receptet tror jag stavades: ingen video. Och att G var peppad på att åka buss till skolan, något han inte fick eftersom de missade bussen, men han tog en sparkcykel istället och fick visa sina kompisar att han minsann kan cykla sparkcykel hela vägen till skolan! De blev imponerade berättade M. Jag med! 

Dagen igår ägnades således åt återhämtning, men driven som jag är till att göra saker kunde jag inte låta bli att hänga om några gardiner som hängde lite fel och plocka i ordning på Gs rum. Dammsuga hoppade jag dock över, även om det behövdes, eftersom jag skulle spara på krafterna och återhämta mig. Hela dagen fick jag gå runt och säga till mig själv att ta det lugnt och inte göra saker. Samtidigt såg jag detta som ett friskhetstecken: vill jag göra saker så är jag väl ändå påväg att må bättre? Och så bestämde jag mig för att arbeta idag. 

Återhämtande saker jag gjorde igår var att läsa ca 50 sidor i min bokcirkelbok (Att föda ett barn) och bli förvånad när huvudkaraktären visade sig vara gravid! Jag hade inte alls kopplat ihop hennes illamående tidigare i boken med det, när illamående är det klassiska gravidsymtomet i alla kulturella verk! Kanske tyckte jag det var helt overkligt att hon hade kunnat bli gravid efter ungefär ett ligg, men så var det. Uppenbarligen hade jag missat att koppla bokens titel med dess innehåll, något som borde ge mig underkänt i svenska för årskurs nio (nästan) och förpassa mig till skolbänken igen, men ja, även en sol kan vara vissen och behöva vila sig från att tänka smarta tankar så som att koppla titel till innehåll och illamående till graviditet. Jag undrar förresten om bokens titel Att föda ett barn har någon koppling till novelltiteln Att döda ett barn. Det låter nästan samma, men är ju såklart totalt motsatt.

Sedan lugnade jag mig ytterligare genom att lägga mig på soffan och lyssna klart på P3 Serie Brottskod 06.

Jag identifierade även att vi behöver måla över lite skav här och var på olika dörrkarmar och trappräcke, informerade M om detta som passade på att köpa vit färg och pensel. Men måla började jag inte göra. Jag skulle ju återhämta mig. Även jord och planteringslådor köpte han igår, och jag kunde till slut inte låta bli att plantera oregano och penséer i en av dem. (Jag var ensam hemma i 12 timmar ungefär! Vad skulle jag ta mig till?) Men att sätta upp lådan på altanräcket krävde att någon hämtade verktygslådan i förrådet och skruvade i två skruvar och detta kunde jag inte förmå mig, eftersom jag ju skulle återhämta mig och därför fick det vara som det var. Blomlåda på altangolv. Ett litet tag. I helgen åker den förmodligen upp, om inte förr.

Slutligen kom M och G hem från sin eftermiddagstur. Med sig hade de ett nytt parasoll i roligt mönster och kamomill-te som present till mig. Det var fint att få hem dem igen, för även om jag haft det otroligt lugnt och skönt tillsammans med min inre förmanande röst om att ta det lugnt, så konstaterade jag att om jag hade levt utan man och barn hade mitt liv varit sååå mycket lugnare men jag hade också blivit uttråkad efter en kvart. Eller så hade jag hittat på massa annat, för att inte ha det för lugnt. Träffat vänner, gått och dansat, vad vet jag... Men annorlunda hade det varit i varje fall.

Och på tal om detta. Nu ska jag åka hem och umgås lite med min familj innan det är dags att lägga sig igen. Förkyld och dan som jag är, ont bakom ögonen, snörvlig i näsan.

Hoppas ni får en fin vårkväll!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...