lördag 31 december 2022

Året 2022


Så lider även året 2022 mot sitt slut och jag tänkte försöka mig på en liten sammanfattning. Förra året skrev jag ingen, ser jag nu, för vi var väl för upptagna med att vi inte kunde åka hit där vi är nu på grund av omikron. Men i somras tog vi revansch, och kanske var detta lite av ett revanschernas år? 

I början av 2022 bodde vi i mina föräldrars sommarhus och jag kände mig ganska uppgiven angående bostadsmarknaden och våra möjligheter att slå oss in på den. Vi gick på husvisningar men inget var bra eller billigt nog. Allt kändes orättvist och hemskt! Varför skulle inte vi skötsamma arbetssamma medborgare (ok, M är inte svensk medborgare, men ändå) kunna skaffa oss ett vettigt boende?  Men så plötsligt kom vår möjlighet och vi tog den, och blev med radhus! 

Våren ägnades åt att odla och flytta och sedan bar det av ner hit till Spanien med tåg, hela familjen. Väl här hann vi precis besöka Casa Annikas bergstrakter och hus (själv var hon i Sverige) innan M fick märkliga symtom och visade sig ha corona. Snabbt packade vi ihop oss och isolerade oss i huset på stranden i två veckor. När vi precis blivit friska kom Åsa från Bortugal och hälsade på oss med sina döttrar! Mycket trevligt! Vi fick en bra semester, trots allt.

I slutet av sommaren var jag dock fortfarande dålig i några olika infektioner, det ena avlöste det andra kan man säga och jag var megatrött varje dag fram till åtminstone början av oktober. Sedan köpte vi biljetter för att åka hit till Spanien igen (jag med tåg och M och G med flyg denna gång) och nu är vi här. 

Vi har hunnit bo in oss ganska bra i radhuset men under nästa år hoppas jag att vi kan komma i ordning lite mer och "få det lite mer som vi vill ha det" som man brukar säga, men när jag säger det menar jag inte några renoveringar utan bara lite "småfix", men som jag ändå kommer behöva få hjälp av pappa med...

Ja, det var väl det. Tack 2022 för ett bra år! Tack för radhuset och Spanienresorna och att jag fick bli frisk till slut från allt jag drog på mig! Välkommen  2023, med vad du än har i ditt så kallade sköte!

Gott nytt år!

fredag 30 december 2022

Spanien, några dagar i december

Jodå, jag kom fram ordentligt till min slutdestination till slut, tackar som frågar, även om bussfärden mellan Bordeaux och San Sebastian var lång, obekväm och gick i 120 knyck, minst. Så kändes det i alla fall. Bredvid mig satt en kille i 25årsåldern och tittade på Prison break med hebreisk undertext. Ingen hade munskydd. 

Hotellet i San Sebastian var så fantastiskt att jag idag bemödade mig med att skriva en recension på google maps och ge dem fem stjärnor på allt. Jag nådde resans höjdpunkt när jag satt och åt en synnerligen god middag på restaurang La Espiga efter en liten promenad i mörkret ner mot San Sebastians strand/bukt - la concha tror jag den heter, men sedan gick det utför, även om jag tillbaka på hotellet kände en sådan eufori att jag övervägde att bli vagabond på heltid. 

Det första som hände var att jag inte lyckades betala 44euro-notan på La Espiga med mitt kort. Jag försökte och försökte och jag försökte med det andra kortet också några gånger. Jag gick till en bankomat på samma gata och försökte ta ut pengar, men även där gick jag bet. Så gick jag tillbaka till restaurangen och satte mig på en barstol och loggade in på bankappen och kunde se att jo, jag hade pengar på båda korten och jo, båda korten är öppna för utlandsköp. Så gjorde jag och den trevliga och lugnande servitören ett försök till och hips vips så gick det att betala! Allt löser sig...  Och jo jag hade hunnit överväga att ta anställning som diskare eller ringa någon av mina svågrar och låta denne swisha till restaurangen (men har fått veta nu att företag i Spanien inte tar "swish" (det heter något annat på spanska), men det kanske hade gått att swisha typ servitören? 

Men som tur var behövde ingen av dessa metoder tas till utan jag kunde istället lugnt gå tillbaka till mitt hotellrum och sova gott hela natten till kl 06 då jag tittade på mobilen för att se vad klockan var och då såg ett sms från M om att G hade hög feber. Euforin övergick på mindre än en sekund till ångest och rivande längtan efter att få hålla om och ta hand om mitt barn. Jag kollade tidigare tåg från Madrid, men insåg att det varken skulle göra till eller från för mina möjligheter att hinna med sista bussen mellan Sevilla och Almonte, utan det skulle bara medföra en extra kostad på 120 euro och det kändes inte värt. Så vi satt stilla i båten och resan fullföljdes enligt plan. 

Bussen med Alsa från San Sebastian till Madrid var en dröm, och jag hamnade i samspråk med min stolsgranne, en ung sjuksköterska med arbete på akuten på ett av sjukhusen i Vitoria Gasteiz. Hon höll med om att spanjorer/basker söker vård alldeles för fort, t ex en halvtimme efter att de fått ett litet sår på fingret (hennes exempel) men angående antibiotikaanvändningen hade hon inga fler åsikter än att rekommendationerna skiljer sig åt i olika länder och så är det bara. Och ja, vad skulle hennes åsikt i detta spela för roll? Hon är inte den som skriver ut något ändå...

När vi väl kom in i Madrid förfärades vi över höghusen och hur folk kan leva så, och sedan guidade hon mig till rätt tunnelbana och rätt tunnelbanebiljett och en stund senare var jag (via fullsatta tunnelbanevagnar) framme på Puerta de Atocha, en av Madrids tågstationer. Och där hände detta fantastiska: Min vän A och jag möttes upp och hade en halvtimma tillsammans i Atochas eget palmhus. Så fint att få träffa henne lite snabbt! Hon bor i Madrid nu men kommer från en by nära Sevilla. 

Så skönt att sedan äntligen få komma hem till mina svärföräldrars hem i Almonte och få krama G och fråga hur han mådde (inte bra) och vara med honom och M och svärisarna. Fram emot julafton mådde han bättre, även om han dan före dan varit inne med oss på barnakuten i Huelva pga mycket ont i benen, och även om han däckade under siestan på julafton och knappt gick att väcka förrän han fått makaroner och ibuprofen så repade han sig bra tills kusinerna anlände vid 21.30.

Julaftonen här är så märklig. Den är liksom en vanlig lördag, man får göra vad som helst och ingen gör något särskilt förutom farmor då, eller någon annan stackars mamma, som står i köket och svettas av stresspåslag och bestämt avsäger sig all typ av kökshjälp. Vi gick runt på byn och gjorde lite ärenden och var hem till en av Gs kusiner en stund, men mest var det en väntan. För att råda bot på väntan fick G, M och svärmor varsin julklapp av "tomten"/mig redan på morgonen. G fick nån slags racerbana med Paw patrol-tema som visade sig inte vara värd ett öre mer än de ca 40 euro jag betalat för den, men glad blev han i alla fall. 

När man väl ska äta middag där  vid tiosnåret är man så trött av att ha väntat/stressat ihjäl sig i köket (svärmor lagade (under flera dagar) 7 förrätter, 3 huvudrätter och 3 efterrätter, jag lagade 2 efterrätter och en svägerska lagade en förrätt), att inget är roligt längre. Så upplevde jag det i alla fall och lovade mig själv att aldrig mer fira jul här, men vi får la se... Vi gick och la oss vid midnatt, vilket alla tyckte var hur tidigt som helst, och festen pågick till 01.30 berättade M som hade svårt att sova pga hosta.

På juldagen flydde vi fältet och begav oss ner till strandbyn, tre mil bort. Där har vi haft några helt fantastiska dagar skulle jag vilja säga. Solen har skinit på vår bleka vinterhy och G har sprungit runt barfota och barbent på stranden och lekt. Vi har verkligen fått rå oss själva och jag har känt hur mycket jag uppskattar det! 


Visst är det trevligt att få träffa familjen och svärisarna men någon måtta får det vara, till slut krockar man och tröttnar man och då blir det bara jobbigt. Tur då att de har flera hus att välja bland! Men nu har vi återvänt ändå till Almonte för igår skulle svärmor sjunga med sin kör i ett kapell och idag ska vi gå på konsert i byns kulturhus. Imorgon är det nyårsafton och den ska firas med svärföräldrarna. "Ingen speciell mat, bara en kalkon i ugnen" sa svärmor, och det lät ju himla gott tyckte vi!

Hoppas ni som läser har haft en fin jul och mysiga mellandagar! Ett gott slut på 2022 får jag passa på att önska er!

måndag 19 december 2022

Pratar mig genom Europa

Så är jag iväg på vinterns första äventyrsresa genom Europa. Det är så det känns och det känns så roligt! Jag är visserligen 36 men känner mig som 23, vilket till största delen beror på att jag reser själv och på att jag lyssnar på musik från min ungdom när tåget svischar fram genom snötäckta vinterlandskap i norra Tyskland och inre Frankrike. 

Färjan till Kiel var bekväm men full av fulla medelålders människor som skrålade och brötade runt, även mitt i natten. Jag sov ändå som en prinsessa i min hytt. På morgonen frukostbuffé och så fick vi gå ut genom en varuhiss eftersom landgången i Kiel var trasig och eftersom den hiss det var tänkt att vi skulle åka med inte riktigt fungerade. I varuhissens trängsel träffade jag, otippat nog, ett par från samma ö som jag bor på. Ett par jag aldrig träffat förut men som det visade sig att jag hade mer gemensamt med än man kunnat ana, eller så hade man kunnat ana det med tanke på att de gjorde en liknande resa som jag. Det roliga var att vi gör resan samtidigt och att vi också kommer åka tillbaka med samma färja, samma dag. 

Kiel var kallt, dimmigt och snöigt. Jag tog mig till köpcentret nära tågstationen och köpte en lunchmacka att ta med, och en liten julklapp var till G och M. Sedan ville jag gärna stå på stationen och frysa ett tag... Köpte en te som jag hällde över i min medhavda termos. Måsar och kråkor spankulerade runt och tåget kom inte. Återigen träffade jag på paret från Tjörn och vi höll varandra sällskap i iskylan. Tåget var någon timme försenat men till slut kunde vi hoppa på och jag hittade min plats. Paret satte sig på andra sidan gången och jag pratade med tjejen nästan hela tiden, hela vägen till Karlsruhe. Det var ett sagolikt vinterlandskap utanför fönstret, nästan hela vägen. Och även i Karlsruhe låg snön.

Mitt hotell låg 100 meter från stationen och det kändes väldigt skönt att komma fram kl 19.30, en och en halv timma för sent. Jag käkade middag på hotellets restaurang och kände lugnet. Sov gott om än lite oroligt i det allt för varma och kvava hotellrummet.

Redan klockan 07 var jag nere för att äta frukost och sedan det ljusnat begav jag mig ut på en liten promenad bara för att få se något av stan. Vad kan Karlsruhe vara? Folk i Sverige säger att det hände något där under andra världskriget men varken hotellfrukostvärden eller Wikipedia visste något om den saken. Jag såg litegrann men bestämde mig för att istället värma mig och vila på hotellrummet innan tåget skulle gå 09.53.

Tåget tog mig till Strasbourg och precis innan jag skulle kliva av kom jag i samspråk med en 25årig tjej från Tyskland som tydligen kunde prata spanska. Vi började prata om klimat och tågresor och vi var båda helt med på noterna. Nu får folk sluta flyga! sa vi till varandra och tog sedan sällskap in till Strasbourgs gamla stadskärna (gissar jag att det var) och hamnade tillslut på ett mycket bohemiskt kafé i ett snett och vint korsvirkeshus. Där mötte hennes vän upp och vi satt och pratade och skrattade och åt en, för mig andra, frukost.

Klockan ett begav jag mig av till stationen igen för att invänta tåget mot Bordeaux som skulle gå klockan 14. Två saker som jag märkt är typiska för franska tågstationer: Tungt beväpnad militär och stora folksamlingar som väntar på att spårnummer ska visas vid deras avgång. 

I Tyskland vet man spårnumret redan när man köper biljetten, alltså veckor före tåget ska avgå! I Frankrike får man veta det tio minuter innan, om man har tur. Detta innebär att folk samlas i någon centralhall där skärmar finns med samtliga avgångar och väntar på att spårnumret till just deras avgång ska visas. Detta kan ju inte vara speciellt smart utifrån en antiterror-synpunkt? Det är väl just stora folkmängder som man vill undvika? Och speciellt stora folkmängder som helt håller fokus åt ett och samma håll, nämligen samma skärm? Jag frös och tröttnade lite så jag satte på Glesbygd'n i mina hörlurar och smygdansade bakom väskan och vips hade spårnumret kommit upp och jag kunde, med alla andra som skulle med samma tåg, bege mig till spår 1. 

Tåget mellan Strasbourg och Bordeaux var helt i tid och jag hamnade i någon slags familjekupé. Där satt jag mitt emot en mamma i min egen ålder ungefär och hennes två söner. Sex och fyra år. De var som franska motsvarigheter av G och hans svenska kusin A. Det roliga var att fyraåringen dessutom hette samma sak som Gs kusin, fast en fransk variant av namnet! Mamman och jag småpratade på franska lite då och då och jag kände det som om jag hade kunnat lära mig språket bara jag bodde här i två, tre månader eller så. Kanske någon gång, vi får se... 

I Bordeaux var det mörkt när jag kom fram och Frankrike hade, som ni vet, precis förlorat VM-finalen mot Argentina. Skönt för mig, förmodligen, eftersom det annars hade varit en galen fest hela natten fick jag veta. Även här i Bordeaux, ligger hotellet precis mittemot stationen och jag sitter nu här på sängen och skriver det här. Så trött var jag att jag efter att jag ätit middag på en mycket hipp restaurang bredvid hotellet somnade som en prinsessa i den något obekväma sängen. 

Men vilken resa! Hittills i alla fall! Jag känner mig fri och glad och kan leva ut min sociala sida helt och hållet. Jag pratar mig helt enkelt genom Europa och får uppleva så mycket som jag inte ens kunde ana, känns det som. Samtidigt känner jag mig trygg och bekväm med detta sätt att resa eftersom jag gjort det några gånger nu. Det känns inte som någon uppoffring alls utan mer som en lyx: Jag får se så mycket och prata med så många människor. Det blir som en semester i semestern. 

M och G kom fram välbehållna till farmor och farfar i Spanien igår. Det känns bra! På tisdag hämtar de mig i Sevilla och då är jag antagligen mätt på resandet. Och tisdag är imorn kom jag på! Den här rutten går både snabbt och långsamt på samma gång. När man precis kommit in i det är man nästan framme. Nåja. Först ska jag se Bordeaux, sedan sätta mig på bussen till Donostia San Sebastian och sedan sova där. Idag blir det en kort resa (4 timmar) men imorgon reser jag hela dagen från kl 08.30 till kl 19 + bilresan hem till Almonte. 

Ja, vilken resa! Jag är så nöjd. Jag njuter!

tisdag 13 december 2022

Reseplanering vinter 2022

Lite ironiskt att mitt förra inlägg fick heta Varje dag och så skriver jag inte igen förrän en dryg månad senare. Så kan det bli. Så blev det. Men här kommer min reseplanering för min julresa till Spanien. En enorm jäkla lyx känns den som så här i vintermörkret, med snö och frost och många minusgrader. Låt oss börja i detta citat från August Strindbergs pjäs Fröken Julie:

"ack! låt oss resa härifrån — tar upp en kommunikationstabell ur fickan — genast, med nästa tåg! — vi äro i Malmö klockan sex och trettio; Hamburg åtta och fyrtio i morgon tidigt; Frankfurt-Basel en dag, och i Como genom Gotthardsbanan om, låt mig se, tre dar. Tre dar!" 

Så enkelt, med en kommunikationstabell som betjänten Jean händelsevis har i fickan planerade han deras tågresa, som de aldrig åkte på eftersom Julie bestämd gick ut med ett rakkniv i handen i sista scenen, men annat är det nu! Nu valde jag återigen att planera min resa med hjälp av SJs länk till Omio. (Jag jämförde även vad det hade kostat med ett tågluffarkort via Interrail och kom fram till att det inte blivit billigare. Jag vet inte om jag hade helt rätt i jämförelsen, men återigen tog jag detta beslut.)

Om några dagar reser jag så här:

Dag 1: Buss till Göteborg tidigt på morgonen för att sitta och jobba en sista dag hemma hos mina föräldrar. Sedan tar jag färjan Göteborg-Kiel på kvällen, framme kl 09.15.

Dag 2: Tåg till Karlsruhe kl 11.12 - 17.09. Där sover jag på ett hotell nära stationen. 

Dag 3: Tåg till Strasbourg kl 09.53 - 10.37. Lite rundvandring. Vad ska jag hitta på? Tips, någon? Kl 14.10 tar jag tåget till Bordeaux. Framme ca kl 20. Sover på hotell nära stationen.

Dag 4: Buss från Bordeaux kl 14 till Donostia San Sebastian. Framme kl 17.55. Här tar jag Flixbus och det är billigt! Jag sover på hotell invid en kyrka och rätt nära busstationen.

Dag 5: Buss från San Sebastian till Madrid (Alsa) på morgonen och tre timmar senare vidare från Madrid med tåg till Sevilla på eftermiddagen. Framme  i Sevilla ca kl 19. Där får M och G hämta mig med bil eftersom sista bussen kommer att ha gått. 

Hemresan får ni läsa om vid ett senare tillfälle... 

Det är inte så lätt att boka dessa tåg/buss/båtresor och därför lägger jag ut min reseplanering, för att minnas när jag ska boka nästa gång och för att kanske inspirera någon att också våga resa på detta sätt.

Önska mig lycka till! Och hoppas att alla tåg och bussar går i tid och kommer fram i tid och att det helt enkelt flyter på så smidigt som möjligt, och gör det inte det så lär jag väl lösa det på vägen... 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...