Ännu en helg

Så kom ännu en helg till våra liv. Redan i fredags började den nästan, fast ändå inte. G och jag var lediga eftersom han skulle på ett återbesök efter de operationer han genomgick när han var ett och tre. Inget farligt sjukhusbesök men ändå ganska ansträngande eftersom undersökningen skulle göras flera gånger och det tog ganska lång tid emellan, av naturliga skäl. Och nu skriver jag sådär kryptiskt som man gör när man tänker på sitt barns integritet, GDPR och så. Men jag vet vad jag menar, och jag kommer minnas det.

I alla fall. Eftersom vi skulle vara där klockan tio på morgonen åkte  vi hemifrån redan innan åtta. Vi åkte buss hela vägen och det gick bra. Vi hann t o m med tidigare bussar på de två ställen vi bytte och kom således fram redan halv tio. Vi anmälde oss och G fick leka lite i båten. Den båten som jag själv lekt i otaliga gånger när jag skulle på återbesök efter de operationer jag gjorde som liten. 

När vi sagt hej till undersköterskan som skulle ta hand om undersökningarna och fått veta vilken tid vi skulle vara tillbaka träffade vi min syrra som jobbar på en avdelning alldeles bredvid och så fick hon visa oss ljusgården och lekterapin. Där hittade vi både en kulbana högt i taket och ett musikrum. I det musikrummet var det sedan G, jag och Dr Pepper som lirade en stund. De hade både djembetrummor, elgitarrer, elbas och elektriska trummor. De elektriska trummorna fastnade G mest för och nu önskar han sig sådana i julklapp... nåja, vi får väl se... Har vi plats för dem? (Visste ni förresten att Dr Pepper luktar och smakar nästan som mandelmassa? Eller som medicin man smaksatt med mandelmassesmak. Inte gott enligt mig, ganska gott enligt G.)

Fin bild i musikrummet på lekterapin

När två undersökningar var gjorda var det dags för lunch. Efter att vi spanat in syrrans jobb hakade hon på till sjukhusrestaurangen och vi åt varsin variant av dagens rätt. Mycket gott och mättande! Efteråt fick man till och med en kaka. 

Så var det dags för dagens tredje och sista undersökning. Sedan var undersköterskan nöjd och G fick en fin heliumballong, som jag till min stora lycka fick hålla! (Jag fick aldrig någon som liten... trauma)

Vi hängde kvar lite i lekterapin och i ljusgården och vi hann till och med läsa de två uppslagen i biologiboken som vi behövde läsa för att kunna göra det skolarbete i biologiarbetsboken som G gick miste om pga sin lediga dag. Det handlade om olika sorters växter. Mossor, ormbunkar, fröväxter.

Sedan tog vi en buss ner till stan och magiskt nog hann vi köpa sushi innan vår buss hem skulle avgå. Jag fattar än idag inte hur det gick till eftersom bussen från Östra gick 14.08 och bussen från Nisse gick 14.30. Ändå hann vi både åka mellan Östra och Centralen och köpa sushi, och vänta på bussen i över fem minuter. Flyt! (Och jag har lärt mig vilken av de två sushirestaurangerna på centralen som är snabbast. (Det är den närmast Nisse, inte den i hörnet)). 

På första bussen somnade jag så snart den kommit ut på motorvägen. På andra bussen somnade jag också så snart den kommit ut på motorvägen. Klockan fyra kom vi hem och då var det bara att sätta sig på baksidan i solen och äta en mycket tidig sushimiddag. Sedan jobbade vi i biologiarbetsboken och efter det hade vi tidigt fredagsmys med Lilla Aktuellt Skola och Satisfying videos på youtube, vilket inte var så satisfying då vissa så kallade satisfying videos går ut på att göra sönder saker i någon slags press och då blir jag bara arg över 1) hur mycket Skit det finns att köpa, och 2) att folk köper skiten och gör sönder den medan de filmar. Gah! 

Så jag gick och la mig i min säng, mellan mitt och min mans täcke och med vetekudde och tittade klart på serien Sigge får inte ligga. Jag blev uppriktigt lite ledsen när serien var slut för jag gillade den verkligen. Efter en kort ficklampepromenad fick M lägga G och jag kunde se på Svenska nyheter på TV, vilket är min alldeles egna fredagslyx. Jag behöver skratta in helgen, liksom.

Så kom lördagen och vi skulle röja i närmaste naturreservat. Det var lite halvostadigt  väder så vi tog bilen dit. Perfekt röjarväder, enligt G. Och det började bra! Vi klippte bort en hel massa björnbärsslanor, rosskott, slånbär och annat obetvänligt. Dels för att korna ska kunna beta bättre och dels för att de mindre blommorna ska få en chans när våren kommer. 

Så skulle vi göra en brasa. G älskar just den delen av röjningen. S som håller i det hade en tändsticksask med åtminstone några tändstickor i, och en gammal PRO-tidning. Han tänkte gå ur sa han, för tidningen var så dålig att tända med! Så försökte vi tända. Det gick inte så bra, men lite tog det ändå fyr! Då kom korna.

Nyfikna kvigor

"Bränner de sig på mulen får vi ringa veterinären!" sa G, där vi stod uppflugna en bit upp på berget. Pappa M däremot var inne i röken och fotograferade kossorna. S försökte tända lite till. Knasiga kossor som ville äta på det taggiga som vi hade röjt bort. M fick ta fram sina matadorskills och mota bort dem, flera gånger. 

Så skulle vi äta medhavd lunch, och då kom kossorna igen, ut från en enebärebuske. Tittut! Nej, gå. M fick vara matador igen. "Fuera! Fuera!" ropade han och motade dem lite med en kratta. Tillslut lunkade de iväg. När S började köra med röjsågen igen kom de inte tillbaka. Så nu vet vi det. Röjsåg gillar de inte, brasor gillar de... 

G och M åkte till stan men jag stannade kvar och röjde lite till. Vid halv två gav vi oss och jag traskade hem. Skorna skavde lite, men det fick gå. 

Väl hemma duschade jag av mig röklukten, lagade och åt en portion gröt, tog ett gram paracetamol eftersom mitt huvud gjorde ont (så som det gör när jag gjort för mycket eller fått för många intryck) och tog på mig mjuka kläder (vilket iofs är det enda jag äger) och la mig i soffan med intentionen att hitta något att titta på, på svtplay. Tillslut valde jag den norska ungdomsserien Någon ljuger (Noen lyver). Den börjar bra och jag höll upp intresset. En timme senare gjorde huvudet lika ont och jag tog också 400mg spanskt ibuprofenpulver. Sedan gav det med sig inom en kvart! 

Noen lyver

Så där satt jag i soffan med dubbla filtar och var helt uppslukad av TV-serien, tills min dansarrangörspartner ringde och vi pratade bort en timma om planer framåt med marknadsföringen. Hittills har nämligen bara en person anmält sig till den kursdag i lindy hop som vi ska ha i början av oktober, och det är min man. Så vi får la se om det blir av... hoppas det! Men om det ska bli av behöver minst 9 personer till anmäla sig, och det ganska snart. Så lite orolig och stressad börjar jag allt bli. 

Efter vårt lilla samtal tog jag tag i att laga mat. Eftersom jag fortfarande var helt slut fick det bli något av sådant vi redan hade hemma. Så det blev ugnsrostade rödbetor med fetaost och honung. Till detta en macka och ett kokt ägg. Och en ugnsbakad tomat också. Jo, men jag blev mätt och kunde fortsätta kolla på TV-serien.

Vid kvart över åtta kom G och M hem. Då hade de både hunnit köpa konstnärsmaterial och åkt spårvagn men inte hunnit köpa nya strumpor eller skor till G. Nåja, man prioriterar olika, och de löser säkert det en annan dag. Jag fick lägga G och mer än så minns jag inte av den dagen. Det var åtminstone en vilsam lördag eftermiddag och kväll för min del och det var precis vad jag behövde!

Så idag kom en söndag och jag hade lite mer energi. G och jag gjorde läxor på förmiddagen medan M dammsög. Både G och M hade ungefär lika mycket motor/motivation, men en timma senare var vi alla klara. Sedan lagade jag lunch av det vi hade hemma och G och jag åt. M kunde inte äta lunch än, nänä. 

Jag vilade lite och tittade på två avsnitt av den norska serien som vid detta laget (avsnitt 23 ungefär) börjat bli lite väl långdragen och såpaaktig, men det kanske ger sig. Medan M och G gick ut (för det hade blivit uppehåll och soligt efter en mycket ostadig morgon vädermässigt) satte jag igång att laga köttfärssås, eftersom jag räknat ut att detta var den enda lucka under dagen när jag skulle hinna det. Jag hade nämligen en tanke om att cykla till biblioteket och lämna tillbaka böcker och sedan passera min vän E i grannbyn påvägen hem för att gå en promenad. Samtidigt skulle G och jag till simskolan vid 18, så det bästa var att laga köttfärssåsen i förväg. Sagt och gjort. Vid tjugo över två cyklade jag mot bibblan, som ligger ca en mil bort. Nu hade molnen skingrats men det blåste ganska kraftigt. Närmare bestämt 14 (20) och vad blir det för vindstyrka om jag också cyklade i ca 20km/h, det skulle jag be Es son räkna ut men honom såg jag inte röken av. Jag hann åtminstone i tid innan bibblan stängde och jag hann till och med sätta mig ner och läsa en kort bilderbok om Malala innan det var dags att cykla tillbaka, nu i lite mer medvind. 

Väl hos E bestämde vi oss för att "promenera i soffan", dvs sitta i soffan istället för att gå ut. Det var ett mycket bra val. Först satt vi dock vid köksbordet och jag fick äppelpaj och vaniljsås och det var fantastiskt gott! Dessutom fick jag prata med Es dotter och det var också fantastiskt! En stund i soffan hanns också med, liggandes. Sedan cyklade jag hem i någorlunda medvind, hann precis käka med G innan det var dags för simskola. 

Under tiden G simmade pratade jag med en annan simskolemamma. Hon är från Syrien (kom 2015) men har rötter i Armenien. Jag fick lära mig att det armeniska alfabetet har 38 bokstäver och att en man som hette något hämtat ner dem från ett berg en gång i tiden. Jag fick också lära mig att den armeniska diasporans armeniska språk skiljer sig ganska mycket från armeniskan i Armenien men att de inte tagit in t ex arabiska låneord när de bott i Syrien. Så kanske det är, jag vet inte. Samtidigt borde det vara naturligt att de tar in t ex arabiska låneord efter flera generationer i Syrien, men vad vet jag. (I spanskan finns massor av arabiska låneord som man inte tänker på att de är det: zanahoria, azúcar, almohada.) Och ja, azúcar betyder socker, så där har vi också ett arabiskt låneord i svenskan som vi inte tänker på, kan man säga.

Fast okej, om jag förstår det rätt har arabiskan tagit det från persiskan först och på sanskrit hette det också något liknande, men ni fattar. Spanjorerna har tagit det från arabiskan när iberiska halvön var moriskt. Slut på språkhistorianörderi.

Nåja, vi överlevde hemfärden över ön i totalt mörker, (vi måste skaffa extraljus till bilen!) och G fick leka lite medan jag och M hade en liten pratstund i köket om min högstadietid (lite otippat!). Sedan var det dags för kvällsfika och så fick M lägga G igen, så att jag kunde skriva detta babbel om allt jag gjort i helgen, så nu vet ni det. Dags för mig också att käka min kära gröt och gå och knyta mig! Det är en dag i morgon också och så vidare... Vi hörs!

Dagen efter ytterligare en valdag

Jo, men jag satt uppe igår till klockan elva i alla fall för att försöka utröna hur det skulle gå i årets riksdagsval. När jag gick och la mig var det så otroligt jämnt att den rödgröna sidan enbart hade ett mandats övertag över Tidösidan. Idag mitt på dagen hade de tre mandats övertag. 

Jag känner mig lugnare i år än sist. Jag kände mig lugnare även innan valet. Kanske har jag inte gjort allt jag kan men jag har åtminstone deltagit i en stor klimatdemonstration och jag har varit och lyssnat på vad kommunpolitikerna tänker göra för miljön. Och så har jag såklart röstat. Detta år på samma parti i alla tre valen. Jag kände mig helt enkelt övertygad. 

Jag känner mig lugnare kanske för att SD backat, både nationellt och i mitt valdistrikt. För fyra år sedan röstade 28% av de som bor i och nära min by på SD i riksdagsvalet. I år 24,7%. Det är några stycken färre. Det är mer ungefär var fjärde vuxen person du ser än ungefär var tredje. Jag känner mig stärkt för att MP har ökat, både nationellt och i mitt lilla distrikt. Mer i mitt distrikt än nationellt faktiskt, om än marginellt. 

Annars är det väl lite deppigt att stödet till Socialdemokraterna minskat i min by. Men det kan väl inte jag säga något om, som inte ens röstat på dem. Jag tycker de rört sig för mycket åt "stram invandringspolitik" och kärnkraftspositivitet för min smak. 

Dagen efter valdagen, som var igår, är en lite annorlunda dag för skolan är stängd. Så G och jag cyklar först ner till mitt jobb och vi försöker tända en brasa. Det går lite segt, sådär som det ofta gör i början. Morfar har slängt nästan allt papper som vi brukar använda för att tända, men vi hittar spån i källaren som vi fyller två tomma tekartonger med. Och till slut tar det fyr, ungefär samtidigt som pappa M hämtar G för att åka hem med honom på hans långa rast. Vid två kommer han tillbaka. Jag är trött hela dagen, riktigt märker i kroppen och sinnet att jag suttit uppe någon timma extra än vanligt. Tant börjar bli gammal... typ. Men nästa gång jag röstar är G tonåring och själv är jag också fyra år äldre än nu. Jag minns det från när jag var liten. Mamma brukade säga hur gammal jag skulle vara nästa gång och det var alltid ganska hisnande och overkligt.

Hisnande jämnt var det när jag gick och la mig. Och än kan det ändras, säger de. Kanske hoppar tre mandat över till Tidögänget. I så fall blir det fyra år till av värdelös klimatpolitik och hårdare tag. Självklart tycker jag det är bra att skjutningarna och sprängningarna har minskat såpass mycket, men jag hoppas också att barnen fångas upp tidigt tidigt och att de får växa upp i ett samhälle där de känner mening och hopp om ett etablerat och gott liv, ett liv som de kan använda till att göra samhället bättre! 

Det är först som vuxen jag börjat reflektera över att vi alla fyller en funktion i samhället. Att ingen berättade det för mig som barn! Det förvånar mig. Kanske var det så självklart? Vi jobbar inte bara för att man ska, eller bara för att få lön, utan också för att samhället ska fungera. Ja, självklart är det  väl. Men också därför är det smart att tänka på det: Vad vill jag bidra med i samhället? Vilken kraft vill jag vara?

För mig blev det utbildning, att hjälpa andra på vägen genom sin utbildning. Det är ett bra jobb, ett viktigt jobb, grunden till allt på ett sätt. Samtidigt är mycket grunden till allt. Busschaufförerna behövs för att köra eleverna till skolan. Lärarna behövs för att utbilda eleverna så de en  dag kan bli busschaufförer, läkare, grävmaskinister eller stödassistenter. Alla behövs på någon kant, för någon eller några människor. Ungefär så... Fast alla butiksbiträden, behövs de? Behöver vi köpa så mycket skit? Hade inte de kunnat jobba med något roligare? 

Så många som jobbar i butik! utbrast syrran när hon gjort en dag på stan i jakt på någon parfym och vad det var. Ja, det måste vara en hel drös med folk. Och det är klart att vissa saker behöver man ju, men såå mycket. Behöver vi det? Jag vet inte jag... 

Kan inte låta bli att hålla med ordföranden i Gabna sameby som sa att "Lösningen är återhållsamhet snarare än expansion." som svar på frågorna om det inte är bättre med gruvor i Sverige (i hans sameby) än i Kongo. Man kan också komma att tänka på Hans Roslings fantastiska föreläsning som börjar och slutar med en tvättmaskin. Den ska jag se en annan dag, för den blir jag gråtig av. 

Nu ska jag se Svenska Nyheters valspecial. Det behöver jag!

Så här har förresten mitt valdistrikt röstat i riksdagsvalet i år, 2026.

Hur känner ni er? Lugna? Nervösa? Dela gärna med er, om ni vill! 

Ta hand om er där ute!

En jojomorgon, två basar, tio tusen steg, fyra burkar marmelad och lite politik i september

Rosenskära Candy Stripes och Sommarrudbeckia Rustic Dwarf

Igår blev det en riktig sådan jojomorgon, som jag inte gillar. Den var jojo för att jag först skjutsade G till skolan, sedan handlade (och tjôtade med folk i affären), sedan gick in till rektorn och berättade att min son skurit sig ganska illa i pannan på ett byggstaket på skolgården, sedan körde hem med maten och till sist körde till mitt jobb. Det tog kanske inte så lång tid egentligen men det kändes som om jag aldrig kom dit jag ville. Väl på mitt jobb hoppade jag över min ryggträning och satte igång att arbeta istället. 

September har börjat med besked och det är stort kursslut (vilket betyder arbetstopp), möten, resor till två olika fd hemstäder, sjukhusbesök och så vidare planerat. Dessutom är det val och röjning och demonstration på gång. Och när september precis slutat blir det dans en hel söndag i min by. Hur kul som helst (!) men en del att fixa innan. Läs: skapa, skriva ut och hänga upp affisch. Jag har gjort en marknadsföringsplan och den är ambitiös. 

Inte konstigt att jag vaknar vid 04.25 och får stresspåslag efter att jag varit uppe och kissat... M får lugna mig genom att krama mig eller hålla mig i handen och säga Såja, visserligen på beställning, men det funkar ändå. 

När energin fortfarande var kvar efter semestern (den börjar nog avta snart) peppade G och jag igång på instrumentet bas. Vi pratade både om elbas och kontrabas. Han var inte helt säker på om han ville börja spela något av dessa instrument men vi bestämde ändå att jag skulle höra av mig till kulturskolan och fråga om han kunde få komma och titta och klämma och känna lite. Det fick han så igår åkte vi dit! Han var lite pirrig innan och ville inte stanna så länge, men det gick ändå bra när vi var där. Han tittade på basläraren de reojo (han sneglade från sidan) och höll mig i handen ungefär hela första halvan av de tjugo minuterna vi var där. Men jodå, han vågade prova båda instrumenten och till och med stråken, men den var lite svår. Sedan ville han åka hem. 

Det han främst var peppad på var att ha en egen elbas hemma. Kanske var han inte lika peppad på att gå på baslektioner på kulturskolan. Lite oklart där... Och jag tänker att det behöver vara mer klart och tydligt innan jag anmäler honom. Jag sa till läraren att vi skulle fundera, men det enda G funderade ut igår var att han ville ha en alldeles egen bas, vilket lite osökt påminner mig om att jag ville ha en alldeles egen häst, men kanske inte ville gå i ridskola. Gärna i trädgården... Och jovisst det kunde jag väl ha, sa pappa, när jag blivit vuxen och flyttat hemifrån! Konstigt nog har jag fortfarande inte gjort slag i saken.

Jag sa till G att det är dyrt med elbas och att du behöver lära dig spela i kanske ett år först så kanske du kan få en när du fyller elva om du fortfarande tycker det är kul då. Det kändes rimligt. Kulturskolan hyr ut billigt. M var med på detta, han tyckte också det lät rimligt. 

Men! Så pratade jag med en kollega idag som är musiker. Han gör sån skrikmusik. Han sa att man kan köpa en billig elbas och låta honom klinka (eller vad det nu heter) även om han inte går nån kurs, och att detta visst skulle kunna ge något. Han liknade det vid att ha böcker hemma. Jag kollade på sidan han nämnde och jo, det finns elbasar för 1400 kr. Så vem vet, det kanske blir en julklapp? Just nu har han en leksaksgitarr och en leksaks-el-gitarr utan strängar... Så vad som helst är ju en uppgradering från det.

Och kanske är det bättre att han inte går på några lektioner innan han själv är motiverad, istället för att jag ska tjata, ta dit honom och att det ska ta energi som han så väl behöver för läxor och tid som han så väl behöver för återhämtning efter skolan. Någon som tycker något i frågan? (att tillägga i ekvationen: vi bor på hundra kvadrat och det är redan lite trångt med grejer, men en elbas kanske man kan hänga på väggen...)

Efter middagen och att vi gjort klart läxorna igår behövde jag verkligen komma ut. Jag var stressad fortfarande efter vad det nu var på jobbet och allt. Visserligen hade jag varit ute på holmen och ätit "smutsiga" pommes frites med räkor till lunch med min vän E från grannbyn och firat mina tio år som tillsvidareanställd på ett jobb jag fortfarande trivs väldigt bra på, solat lite vid en klippa i badviken osv, men jag behövde ändå gå av mig en sväng, så G och jag gick ner till affären för att panta och köpa citroner till dagens marmeladkok. Väl där träffade vi han som gjort dokumentärserien Fiskarnas rike, men mer om det nedan. Och när vi kom hem igen hade jag vips gått 10 000 steg (totalt under dagen), också lite tack vare min irriterande jojomorgon.

Så idag torsdag var det också en hel del stresspåslag på jobbet pga det ena och det fjärde, t ex fuskande och blåljugande elever, och jag avslutade det hela med att promenera hem i duggregnet. Det var trevligt. Jag pratade med mamma samtidigt i telefon. Hemma serverade M pommes frites och fabriksrullade kalkonköttbullar. Nåja, det var mat, och han städade köket sedan. Vi tog en vilostund i sängen när han läste sagan El círculo de los 99 av Jorge Bucay (i boken Déjame que te cuente) och jag försökte få honom att fatta att han ska vara nöjd med vad han har, för det är den sensmoralen sagan har. Det är en mycket bra bok och den finns på fem bibliotek i Sverige ser jag. Bara att fjärrlåna! 

Efter denna lilla vilostund gick jag ner för att koka päronmarmelad. Jag ballade ur lite och tog mig vatten över huvudet och kokade på 2250 gram päron, dvs en och en halv sats från detta recept. Det blev en jäddra massa, eller rättare sagt 4 glasburkar. Nästa gång kan jag kanske komma ihåg att det räcker med en enkel sats. Men syrran ska få två burkar. Det kan hon behöva. Och jo, päronen var gratis och lokalodlade i mina föräldrars trädgård. (Jag älskar färska lite hårda päron!)

Så ja, så går en vardag i början av september. Det ena och det andra gör man. Det ena och det andra ligger framför en. Och om nio dagar är det val och jag kommer rösta för moder jord, som ni säkert redan förstått, eftersom vi måste vända den här otroligt skadliga temperaturökningen fort. Här har ni lite underlag om ni behöver motiveras: Naturskyddsföreningens valkompass, Djurens rätts valguide och så Klimatgranskarens sammanställning av tre olika valguider.

Eller så läser ni bara Far inte till havet av Elin Anna Labba och ser Fiskarnas rike och funderar ett varv över både samernas och fiskarnas rättigheter och över att vår näringsminister uttalar sig respektlöst mot FN i fråga om hur väl vi i Sverige ser till samernas perspektiv. "Jag kommer rösta för fiskarna" sa jag till Fiskarnasrike-killen som jag träffade igår på mataffären. Han bor här i byn bredvid. "Bra!" sa han, och jag hoppas att han förstod att jag menade djuren och inte (de storskaliga) fiskarna som fiskar fiskarna.

Men ja, alla gör ju som de vill och som de känner är rätt. Huvudsaken är att sätta sig in i det hela, t ex genom att fundera över vad man tycker är viktigast och vad man tycker bör göras inom det området och sedan kolla upp vad partierna lovar inom just det området eller vad de gjort hittills. För mig är det som sagt miljön, men även demokratin, freden, jämlikheten... Ja, samhället är så mycket men nu är det dags för mig att sätta in fyra marmeladburkar i kylen, äta min kvällsgröt och gå upp och sova.

Tack för att ni läste! Hoppas september är snällt mot er och att rätt sida vinner valet!

89% vill mer

Tydligen är det så att inte bara lilla jag och inte bara lilla du, utan snarare 89% av 130 000 tillfrågade personer från 125 av världens länder som vill ha en mer ambitiös klimatpolitik. Och imorgon fylls Stockholms gator av vad jag antar är förändringsvilliga och vettiga människor i Den stora klimatdemonstrationen initierad av Naturskyddsföreningen. En liten sekund funderade jag på att åka dit och ansluta mig, men kom till insikt om att det hade varit en alltför stor apparat. Det är bättre att jag lägger min energi här. Gräver lite till där jag står. Men är du i närheten och sympatiserar du med jorden i detta akuta hälsoläge, ta dig dit! 

Så, hur gräver jag där jag står, då? Jo, den trogna läsaren kanske minns att jag ibland är med och röjer i naturreservaten runtom på min ö? Okej, det var längesedan, men jag har skrivit upp alla årets röjningar i min kalender, och jag har varit med i anden... men nu, närmare bestämt förra helgen, tog jag mig själv i kragen och cyklade dit. Denna gång var vi på ett för mig helt nytt ställe: Utänge ö, nordost om Skärhamn. På mig hade jag bra röjarkläder och med mig hade jag pastasallad. Vi var en grupp om sju personer och en hund som med sekatörer, röjsåg och räfsor tog oss an björnbärssnår och rosenskott. Det var både trevligt och kroppsligt härligt. Att röja ger mig en sådan fin känsla av att göra något positivt för naturen, inte bara låta bli att göra något negativt (t ex låta bli att åka flygplan, köra bil, äta kött och köpa för köpandets skull). När jag slukat pastasalladen bjöd en av röjarna på nybakta bullar från mina tågvänners bageri. Så goda!

Det är Naturskyddsföreningens lokalavdelning som anordnar dessa röjningar. Kanske finns det behov och intresse eller rentav redan organiserade röjningar i naturreservat även där du bor? Kolla med din lokala Naturskyddsförening!

En annan sak jag gjort på senaste, även den anordnad av Naturskyddsföreningen, var att delta som publik i en politikerutfrågning inför kommunvalet. Den anordnades nu i veckan i kommunhuset och pågick i två timmar. Logistiken blev så att jag cyklade även dit. Och det var tur, för på vägen hem såg jag en så vacker räv på vägen! "Hej räven!" ropade jag, och hen höjde sitt huvud nästan som till hälsning. 

Nå, vad sa politikerna då, undrar ni? Vilka var ens där? Jo! Åtta av de nio aktiva partierna på ön deltog, dvs (från höger) SD, KD, M, L, C, MP, S och V. Alla förutom MP och V representerades av något till åren komna herrar. MP representerades av en 35 årig man och V av en kvinna som jag skulle säga är jämnårig med mig. Så ni kan se det framför er... Utfrågningen leddes av en representant från Naturskyddsföreningen (medelålders man). Okej, så vad sa de?

Jo, det första de fick prata om var strandskyddet, som regeringen tydligen vill förändra. Vi bor på en ö och vattnet är aldrig långt borta. Kommunen har beviljats 9 dispenser den senaste tiden, enligt moderatorn, och Socialdemokraten var den första att tala i frågan. Han sa att de tycker att strandskyddet är jättebra men det är krångligt med alla undantag och han tyckte att det var en skrivbordsprodukt som kanske inte fungerar så bra i praktiken. Märk väl att allt jag skriver här om vad de sa baseras på mina ganska fåordiga anteckningar och det har passerat några dagar sedan utfrågningen ägde rum, men jag hoppas mig ha uppfattat dem rätt och jag hoppas även att jag har förmåga att åtminstone någorlunda korrekt återge vad de menade.

Vänsterpartisten sa att allemansrätten är viktig, att det är en svår avvägning vad man ska tillåta/söka dispens om och ej, men att man bör vara restriktiv vid dispenser. Som jag förstod det så är det så att strandskyddet är en lag och att privatpersoner (?) såväl som kommuner behöver ansöka hos Länsstyrelsen för att få dispens, t ex bygga ut ett hus som ligger inom strandskyddat område, eller förtäta ett bostadsområde inom strandskyddat område även om bostadsområdet redan innan fått dispens. Detta tyckte Liberalen var mycket besvärligt och onödigt byråkratiskt. 

Centerpartisten på plats tyckte att vi ska vara försiktiga med strandskyddet och att vi inte ska förstöra miljön för sommargästerna (!). Moderaten, däremot, tyckte att det var bra att lagen ses över så att det blir mer bestämmanderätt lokalt men att ett gott samarbete mellan miljöavdelningen och politiker behövs. Detta samarbete kan bli bättre än vad det är idag, enligt honom.

Miljöpartisten sa att hans parti är för ett starkt strandskydd. Han tyckte att vi behöver öka transparensen med varför beslut som strider mot strandskyddet tas och att det ska finnas en rättvisa. Kristdemokraten, som satt nästan mittemot mig, sa att det är bra med större kommunalt inflytande men att med detta kommer också ett större ansvar. Det behövs därför mer kunskap och utbildning kring strandskyddet, enligt honom. Representanten från SD sa till sist att han tyckte det var bra med mer makt över strandskyddet kommunalt men även privat. Själv vill han hugga ner skog han äger i Norrland men hindras tydligen av en bäck runt vilken det råder strandskydd.

Frågor från publiken? Jo, men jag var först ut. "Har strandskyddet något att göra med djur och natur? Eller är det bara för oss människor?" frågade jag. Fokus i deras svar hade nämligen varit ganska mycket på oss människor, våra hus, vår rätt att komma ner till vattnet, hugga ner skog osv. Men jo, strandskyddet finns där också för flora och fauna, sa moderatorn, men grodor kan ju inte rösta i höstens val, la han till. (Det är ju därför vi är här, tänkte jag.)

Nästa fråga var på vilket sätt varje parti vill gynna lokal livsmedelsproduktion. SD fick börja med att svara och han sa att de vill stödja yngre människor som vill starta eller ta över jordbruk i generationsskiften. KD sa att det hade varit bra att upprätta odlingslotter på kommunal mark i närheten av där folk bor. M ville stötta yngre att starta företag samt underlätta för att odla. Jag har för mig att de gillade KDs tanke om odlingslotter. L sa att de vill att kommunen ska kunna köpa mer lokalproducerat och att kommunen redan gör detta. Han nämnde att kommunen serverar 500 000 portioner per år (i skola och äldreomsorg) och att det hade varit fint om en del av detta hade kunnat vara producerat inom kommunen. Han sa att Lagen om offentlig upphandling (LoU) kan vara ett hinder men att det finns möjlighet att göra direktupphandlingar vid mindre belopp. Han berättade att lokalt fångad makrill serverats på skolor och att de också planerar att servera lokalt producerad lutfisk på äldreboendena, men absolut inte på skolorna.

C sa att de vill underlätta för lantbruk men att detta också är en fråga på riksnivå. MP sa att vi behöver inventera och förbereda jordarna på ön och därför bör kommunen anställa en kommunekolog som kan undersöka jordarna. Han sa att jordbrukare är viktiga och att vi behöver samverka. Han sa också att vi behöver öka kunskapen om odling och lagerhållning samt öka värdet på det  vi har genom att starta en kvarn på ön (något som det tydligen redan finns ett projekt kring).

S talade om en deppig utveckling i och med att det endast återstår 1700 hektar odlingsmark som brukas nu mot 3200 hektar år 1950. Det var en lantbrukare i publiken som kom med den informationen. Socialdemokraten tyckte också det var en god idé med kommunala kolonilotter.

Vänsterpartisten avslutade med att säga att vi kanske borde försöka påverka upphandlingarna och att kommunen behöver öka sina kunskaper inom vad som gäller vid upphandling av lokal mat. 

Publiken pratade om fritidsodling, kommunkossor och om att Omställning Tjörn just nu jobbar på en försörjningsplan.

Den tredje frågan, som kom efter pausen, var hur  vi ska öka den lokala energiförsörjningen med god energi. V sa att vi behöver mer solenergi och att det behöver underlättas för småhusen att installera solceller men att vi också behöver bruka mindre energi generellt. S sa att de lagt en motion om en kommunal solcellspark. De sa också att de är positiva till vindkraft till havs, även om kommunen tydligen inte har någon makt i den frågan.

MP tackade projektet om energigemenskap och sa också att det ska vara enklare att våga, vilja och kunna priducera lokal energi samordnat. Han tyckte att vi behöver ha ett helhetsgrepp för att producera och lagra energi samt tyckte kommunen borde starta ett kommunalt energibolag.

C sa att de drivit på för havsbaserad vindkraft och jobbat emot negativa skrivningar i remissvar. De tyckte vi borde ha ett generellt beslut om att man ska få sätta upp solceller. L sa att stora investeringar redan var gjorda och att kommunen inte har något inflytande över vindkraft i havet, men att ökad elproduktion är bra. 

Moderaten sa att han gärna vill ha mer kärnkraft, bara inte på vår ö. Han tyckte istället att vi ska utnyttja alla tak för solceller. KD sa att de var positiva till att bygga en solcellspark, skapa energigemenskaper, ha batterilager för reservkraft och att det är positiva till etablering av en sopförbränningsanläggning i vår stora bilhamn som skulle kunna producera el genom att förbränna sopor på ett effektivt sätt.

SD i sin tur höll med moderaten om att det är bra med mer kärnkraft men att vi också måste isolera våra hus bättre.

Sedan var tiden för detta samtal nästan slut och moderatorn avslutade med en lite kortare frågestund om cykel. Alla partier sa att de var positiva till att lägga mer pengar nästa mandatperiod på att bilda cykelbanor men de pratade också om att det är lite komplicerat att göra längs statliga vägar. Vi pratade om alternativ så som cykelleder och bygdevägar. 

Och efter detta cyklade jag hem i skymningen, såg en räv, en blixt och ett häftigt moln som valde att inte börja släppa regn förrän jag kommit in under tak i hemmets trygga vrå. Det var en bra kväll och det känns bra att både ta reda på vad politikerna vill och att visa att jag är en av dem som bryr mig. Vi var nog ca 20-30 personer i publiken och samtalet var hela tiden mycket respektfullt och trevligt. En del av demokratin.

Är du också en av oss i majoriteten som vill ha en mer ambitiös klimatpolitik? Visa gärna det på något sätt om du har möjlighet. Kanske i demonstrationen i Stockholm imorgon? Eller i det lilla hemmavid. I det lilla bor det stora och även de personliga valen kan vara politiska. Kram!

Första dagen i fyran

Så börjar vår son plötsligt i fyran. Han som föddes igår? Jag minns när jag satt i en matsal på sjukhuset när han var nyfödd och började gråta för att jag tänkte på honom i mellanstadieåldern, hoppades att han skulle ha det bra då (i framtiden) och ha vänner. Idag vet jag hur det blev.

Igår kväll hade han ett litet prata-av-sig-behov innan han somnade. Helt naturligt eftersom det är en stor dag idag. Första dagen på mellanstadiet. Han pratade om hur första skoldagen skulle vara. De har en rutin som han varit med på några gånger förut vid det här laget. Det går ut på att den första skoldagen är i det närmaste magiskt rolig. Det är popcornvagn, hinderbana och andra stationer som barnen går runt till och har roligt vid. Så fint att det gör en kul grej av denna första dagen på skolåret, tycker jag!

Jag frågade om man går själv eller om man går i grupp på något vis, runt bland stationerna. "Jag ska gå med mina kompisar" sa G och jag vet att han syftade på L och V. De som nu ingår i hans lilla tremannagäng. 

Imorse kom han upp i tid, fick se Fåret Shaun på Barnkanalen (nu är det slut på youtube på morgonen, nu är det barnkanalen som gäller, som alltid under läsårets vardagar). Vid femöverhalvåtta stängde vi av och han skulle klä på sig. Jag fick stötta upp lite. Han behöver det fortfarande. Sedan behövde han gå på toa, och det var väl bra. Det blev pyttelite bråttom men vi hann ändå i god tid cykla till skolan. Inte ett enda skolbarn såg jag på vägen och hann tänka att vi kanske har tagit fel på dag, eller går min klocka helt fel? Samtidigt visste jag att det inte var så. Väl framme hade många redan cyklat till skolan och det var en hel del bilar på parkeringen. G gick in på skolgården och jag smög också dit efter en stund. Han gick en lov. Sedan sken han upp när han såg sin vän V och de gjorde en high five! Det var det jag behövde se, kände jag. Så jag smög mig därifrån och cyklade iväg, efter att jag smsat Vs mamma om vad jag sett, och hur bra det kändes. 

Jag cyklade över parkeringen och fram till skolbussen som min bussförarkompis S kör. Vi brukar vinka när vi cyklar förbi honom där han står parkerad på morgonen, eller hälsa inne på affären där han köper sina två bananer (varje morgon). Men idag cyklade jag fram till hans buss som nu stod vid affären och sa hej. Vi bytte några ord och kunde båda konstatera att nu börjar rutinerna igen. "Det är bra för då får jag träffa dig" sa han. Fint! Det är fint att vara en positiv liten pyttedel i någon annans vardag. Fint att både han och jag tycker att det är roligt att vinka. Den där lilla vardagskontakten som faktiskt betyder något för en, hur kort den än är. 

Sedan cyklade jag vidare till mitt jobb och när jag kom fram hade jag fått två bilder av Ls mamma på alla tre killarna. Det kändes så fint. De såg så glada ut! 

Tack för L och V! Tack för att G har dem. Tack för en bra skola som peppar igång läsåret. Heja alla som börjar i fyran idag!

Två böcker. Läs dem!

 

Båda lånades på bibblan igår. Den översta läste jag ut i eftermiddags. Den nedersta läser jag ut imorn. 

Andrev Walden Ditt lilla mörker i ljuset är en samling krönikor. Lättlästa och träffsäkra. De som inte handlar om rymden fastnade jag för mest, samt de små bilderna med texter till. 

Torkel Klingbergs och Åsa Wikforss bok om kunskap i en tid med AI tycker jag att alla ska läsa. Alla lärare men framför allt alla mina elever! Men ja, alla andra över 14 år också för den delen. Mycket intressant och viktig!

Båda böckerna valde jag att läsa efter rekommendation av två olika kollegor. Vad läser du just nu? Hur kom den boken/de böckerna till dig?

En sommarresa genom Sverige

Förra året när jag näst sista dagen satt på sängkanten i vårt rum i strandhuset i Spanien bestämde jag mig för att denna sommaren skulle jag se till att vara i en röd stuga på landet i Sverige. Jag ville ha en Sverigesommar, och en Sverigesommar fick jag. 

En vecka efter Ms och Gs hemkomst från Spanien packade vi ihop det vi trodde att vi skulle behöva och styrde kosan norrut, närmare bestämt mot Storlien. M körde upp bilen via Karlstad (där han träffade Lars Lerin lite oväntat) och sedan till Mora där han sov en natt för att sedan köra genom den ändlösa skogen till Storlien. Medan han företog sig detta äventyr åkte syrran, hennes son, G och jag buss till Nässjö och sedan nattåg till Storlien. Det var snälltåget och eftersom det var ganska rejält försenat till Nässjö hann vi gå till en mycket fin lekplats vid Ingsbergssjön och två av fyra fick leka av sig, tre av fyra fick glass. Själv åt jag sushi som vi precis hunnit köpa på Göteborg Central. Lärdom till nästa gång: Gör allting i god tid! Tänk att allting tar minst en kvart extra mot vad du tror (köpa mat, gå och kissa). 

Vi släntrade ner till perrongen i Nässjö i lagom god tid och nattåget kom in. Vi hittade vår kupé som var varmare än varm och gjorde oss hemmastadda. Det lilla vädringsfönstret hölls öppet trots ett enormt oljud utifrån. Det lät som ett motorljud. Elen i eluttaget under bordet funkade inte (tur att jag tagit med powerbank!), tvålen i toaletterna var slut och ett handtag var borta på en dörr mellan vagnens entré och korridoren. Allt detta har jag nu felanmält och frågat om kompensation för... Vi får la se vad de säger. Men, trots allt somnade vi faktiskt alla och sov tillräckligt gott under natten, om än i några omgångar.

Till Storlien anlände vi osannolikt nog vid utsatt tid och vi vandrade den korta men backiga biten upp till Storliens Högfjällshotell, något överdimensionerat för den ganska lilla skara gäster som befann sig där just då. Vi hade bokat ett rum per familj, vilket var ett genidrag. Det är skönt att komma undan en stund och lättare att få till vila under dagen. 

Vi åt hotellfrukost, packade om lite och begav oss ut på en första liten fjällvandring. Vid detta laget var M fortfarande i Mora och kollade in Anders Zorns konst. Syrran, jag och pojkarna gick mot två fjällsjöar och badade först i den ena, åt lunch på vackert ställe och sedan badade vi i den andra. Syrran och hennes son höll sig till pasta och pesto hela vistelsen medan G och jag första dagen åt makaroner och frysta fabriksrullade köttbullar som hållit sig någorlunda kalla då jag lagt dem i ryggsäcken tillsammans med två frysta vattenflaskor. Maten lagades på varsitt stormkök. Denna första dag var det verkligen  varmt. Kanske 26 grader och sol. Därför baddade vi i den första fjällsjön, trots att den var så kall att det nästan gjorde ont. Efter lunch traskade v i vidare till den andra fjällsjön. Där vilade vi, doppade fötterna och sedan hittade jag en långgrund liten sandstrand. I denna sjö var det mycket varmare. Norra och Södra Sandtjärn heter sjöarna, förresten! Vi var de enda som badade där. Två män stod en bit bort och fiskade. 

Efter badet gick vi tillbaka till hotellet och kunde checka in och få tillgång till våra rum. Barnen ville genast prova hotellets pool men den var tyvärr stängd första dagen, eller "tyvärr". De två andra dagarna var den öppen men den var så kall att varken syrran eller jag kände för att doppa oss, även om vi tillslut gjorde det ändå. 

M kom upp framåt eftermiddagskvisten och vi lastade in, han duschade och sedan åt vi middag på hotellets soliga veranda. De hade en bra meny med både god vuxenmat och bra barnmeny. Systersonen fick visserligen ett meltdown när han fick fel mat, och dessutom varit hungrig i någon timma, men detta rättades snabbt till av köket. Jag förstår honom verkligen. När man är verkligt hungrig vill man ju bara ÄTA, och det enda man vill är att någon ska ge en mat nu! Och gärna rätt mat, särskilt om man är ett barn som vill ha viss mat och inte annan...   

Nåja. Dag två var det dags för den riktiga fjällvandringen. Denna hade syrran och hennes son testat ut redan året innan, när de var där själva. Mycket bra faktiskt att de hade rekat! Denna tur kallas för Blomsterstigen och anlades redan på 1890-talet av doktor Ernst Westerlund. Vi vandrade först över skidbackarna fram till Ernstkumlet där vi lagade mat i skydd av ett slags vindskydd. Konserverad köttfärssås och makaroner till G, M och mig, pasta och pesto och oliver till syrran och hennes son. En dimma (eller ett moln) svepte in och det blåste ganska kallt. Jag var glad att jag tagit på mig ganska mycket kläder (t ex ylleunderställ) men jag frös om armarna. Vi vandrade  vidare över fjället och kom strax upp på kalfjället. M blev lyrisk, som man blir, vid sitt första möte med denna annorlunda värld!

Vi stannade vid Vindarnas tempel och kokade kaffe och te, åt choklad och tog igen oss lite. Innan vi kom fram till hotellet igen lyckades vi identifiera kungens fjällstuga. Roligt tyckte systersonen och jag! Detta var nog första, men absolut inte sista, gången jag under resan utropade att "Här har jag varit när jag var nio år! Jag känner igen mig!". Jag var nämligen på en pensionärsresa till Storlien med min mormor och JHF när jag var nio år.

Vandringen tog nog totalt ca 5 timmar och var drygt 6km lång. Jag har för mig att vi gick från hotellet kl 10 och kom tillbaka strax innan kl 15. Så trött i benen var jag! Och frusen om armarna! Vi vilade en stund och sedan var det dags för ett dopp i en kalla poolen. Nåja, barnen hade roligt i alla fall.

Vi kom in en så bra rytm tycker jag. Frukost, vandring/utflykt inkl lunch, vila familjevis, bada i poolen, vila barn+M och syrran+jag med korsord i hennes säng, middag, skärmtid/korsordstid, sova.

Dag tre tog vi bilen till Tännforsen och Handölsforsen. Även här hade jag varit som nioåring, kunde jag konstatera. Det var två väldigt häftiga vattenfall med tillhörande forsar. Väl värda ett besök. Tännforsen är mer lättillgänglig och preppad än vandringen vid Handölsforsen. Den senare innehåller visserligen en hängbro för lite extra spänning! Mellan besöken vid vattenfallen åt vi lunch i Duved. 

Sedan var det bara en natt till i Storlien och dagen därpå skildes vi åt. G och M och jag tog bilen vid halv tio söderut. Vi stannade i Hallen och åt lunch i småbåtshamnen i Storsjön. Där finns det bra med bänkar och bord. Det blev makaroner och ölkorv och passerade tomater. Så bra och smidigt att ha med sig stormkök måste jag säga! Billigt, bra och mysigt!

Sedan åkte vi och spontan-hälsade-på en vän från Umeå som jag inte träffat på åtta år. Hon bor en halvtimma därifrån. Tur att hon var hemma för det var mycket fint att ses!

Efter detta stannade vi vid Fjällkonditoriet i Oviken och jag köpte mjuka tunnbrödskakor, G fick en glass och M klämde en tårtbit. Så åkte vi igen. Efter en liten stund mötte vi en bil som blinkade hysteriskt med helljusen. Något händer längre fram, sa jag till M. Sakta in lite. Och mycket riktigt, lite längre fram låg en bil halvt voltad vid vägrenen. Det hade redan stannat två personbilar och två motorcyklister så vi kunde lugnt köra förbi. Efter en stund mötte vi ambulans med alla lampor och ljud på, två räddningstjänstbilar och två brandbilar. Senare läste jag att en person fått åka till sjukhus med ambulanshelikopter. Ambulansen kom ikapp oss sedan men körde långsamt. Kanske hade den inte lastat någon, eller så hade den lastat någon som var så skadad att den var tvungen att köra försiktigt. Vi vet inte.

Hela den dagen, hela den långa, långa vägen till Mora genom skog, skog och mera skog, satt jag och var helnervös för att vi skulle volta. Kör långsammare, kör inte så långt ut mot kanten, satt jag och sa oräkneliga gånger till stackars M. Själv hade jag kört från Storlien till Hallen och sedan körde jag från Vemdalen till Sveg. När jag kör själv känner jag åtminstone att jag har kontroll. Men M kör väldigt bra, det gör han faktiskt!

Till slut, till sluuut kom vi fram till Orsa där vi tänkte äta middag. Jag hade ringt för att boka bord på Brasseriet på udden men inte kommit fram. Vi åkte dit ändå. Klockan var halv sju och jag var superhungrig. Men nej, tyvärr, de kunde inte ta emot oss trots en mängd tomma bord. De  var bara två som jobbade med serveringen tydligen. Dåligt. Jag gav dem en ganska sur blick och sedan åkte vi till plan-b som vi sett på vägen dit. Vasakällaren. De hade mat. Punkt. Maten mättade. Punkt. Det fick duga. Punkt igen. 

Sedan besökte vi Orsa hembygdsgård och jag fick klappa på timmerstugor och blev lite mer harmonisk. Då konstaterade vi också att vi lika gärna kunnat göra mat på stormköket där och sparat en femhundring, men whatever nu var vi ju mätta.

Till slut kom vi fram till Mora och det hotell vi bokat, som faktiskt visade sig vara bra. City Stay Fridhemsgatan heter det och man har tillgång till kyl och mikro samt kök men ändå ett fint rum med egen toalett och dusch samt att man inte behöver städa. Detta var samma kväll som VM-finalen och M och G gick till en sportbar för att titta på den. Jag däckade under tiden i sängen. Illamående av trötthet.

Morgonen efter var det dags att bege sig mot Sunne. Men först ville jag besöka en levande fäbod i Dalarna. Den fäbod i Älvdalen som jag jobbat på en dryg vecka i tonåren verkade tyvärr ha lagt ner men jag försökte hitta en annan. Tyvärr kunde Dalarna inte uppbåda en enda levande fäbod att besöka, eftersom informationen på nätet visade sig inte längre stämma. Ett hett tips om du vill besöka en fäbod är att ringa dit först och fråga! För fäbodar ligger liksom inte direkt nära varken något samhälle eller någon större väg... skulle det visa sig.

Istället för att misströsta helt sökte jag istället upp en säter i Värmland. Jag hittade faktiskt en på första försöket som vi skulle få besöka. Den heter Kårebolssätern och den ligger mycket längre in i skogen än vad du kan föreställa dig. Jag måste ha läst kartan lite fel för jag trodde den låg 4 km från stora vägen, men det visade sig vara snarare en dryg mil som min stackars man var tvungen att köra på grusväg. Först körde han i 12km/h men sedan vågade han öka till åtminstone 25. Han var supernervös hela tiden att bilen skulle gå sönder på grund av gruset, och jag försökte lugna från baksätet. Till sluuut kom vi fram. Där fanns blåbär och G blev på gott humör. M tyckte fortsatt att detta  var den mest ovärda och onödiga omväg vi kunnat ta! Vi promenerade över sätern och jag träffade en man som bodde i en av de små stugorna och han berättade lite. Det var fint. Sedan åkte vi därifrån, en något kortare väg. 

När vi väl kommit ut på stora vägen igen (väg 62 denna gång) åkte vi snart förbi Norra Ny Kyrka. M tyckte den såg häftig ut och vände. Den var faktiskt häftig! Byggd med tjärade träspån luktade den mycket gott i solskenet. 

G och jag gick till en lekplats bredvid medan M utforskade kyrkan invändigt med hjälp av en turistbroschyr en årskurs 2 tillverkat år 1972. Sedan körde vi vidare mot stugan i Sunne.

Det är intressant det här med att åka bil. Det tar alltid längre tid än vad google maps säger, kanske för att jag sitter och ropar att man inte ska köra så fort. Det tar också längre tid eftersom man kanske ser ställen man vill stanna vid, eller rentav behöver stanna för att äta och röra på sig lite. Det är smidigt att man kan stanna varsomhelst men samtidigt tar varje stopp ca 30 minuter extra, åtminstone för oss. Till slut får man känslan att man aldrig kommer komma fram!

Till stugan kom vi åtminstone fram klockan halv fem. Jag insåg att jag inte skulle orka laga middag så vi åkte ganska omgående in till Sunne och åt sushi i parken. Sedan handlade vi på Coop (vilket var en pärs för trötta mig) och så åkte vi tillbaka till stugan. Stugan var förresten mycket fräsch och fin och ligger lite utanför Sunne, på landet-landet. Jag kan verkligen rekommendera just den stugan! 

Dagen efter åkte vi till Sunne Sommarland, något G längtat till länge. Sist vi var där var väl för tre år sedan. Fortfarande tyckte han dock barnavdelningen var bäst och roade sig intensivt där i säkert två timmar. En smart sak var att vi tog med pastasallad som vi åt på gräsmattan, istället för att köpa flottiga hamburgare och kebab. Varför är sådan skräpmat så lättillgänglig? Varför har de inget vettigt? (okej, jag tittade inte ens på menyn men ändå)

Vid fyra lämnade vi stället och begav oss till stugan. Där åt vi middag och vilade. Sedan blev jag oerhört sugen på en grusvägspromenad så jag begav mig ut. Hittade en runda i appen Naturkartan över Berga, som jag gick. M och G hämtade mig i bil innan sista asfaltssträckan. Skönt! Jag var rejält trött i fötterna eftersom jag dumt nog gått i sandaler.

Dagen efter åkte vi till Kil och åt dumplings på bästa dumplingsstället jag vet. Det ligger på Storgatan. När vi var mätta och belåtna tog vi en stund på varsitt ställe. Jag på hantverksbutiken Händiga händer vägg i vägg, och G och M på lekplatsen. Sedan åkte vi vidare till Alma Löv Museum Of Unexpected Art. Mycket väl värt ett besök! Och konsten var verkligen oväntad och oväntat häftig! Vi tittade på allt vi orkade och sedan fikade vi, tittade lite till och åkte tillbaka till stugan efter ett kort stopp vid Mårbacka, som precis stängt för dagen.

Dagen efter detta var det dags för hemfärd. Alla var ganska trötta men jag bestämde ändå att vi skulle stanna i Köpmannebro och äta medhavd pastasallad på en brygga och titta på slussen, samt vid Håverud och titta på akvedukten. Vid detta laget var dock M väldigt less på mina extraturer att han stannade i bilen. G och jag traskade ändå upp till akvedukten och gick till och med över den. Häftigt och lite läskigt! 

Sedan åkte vi hem med bara ett kort stopp på en skolgård i Mellerud för choklad, frukt och lite lek.

Det var en väldigt fin semesterresa detta, måste jag säga. Hela dagen igår var jag dock helt slut och försökte verkligen ta det lugnt genom att läsa bok, rensa bort förväxta sockerärter och lusangripna rosenskäror samt tvätta. På kvällen åkte G och jag buss till Skärhamn för att äta på Thairestaurangen. M var i Göteborg och målade. 

Jag kan varmt rekommendera fjällvandring i Storlien för den som vill ha enkla dagsturer. Jag kan också varmt rekommendera Sunne och Sunne sommarland samt Alma Löv-museet. Dessutom är grusvägspromenader i sommarskymning mycket välgörande för själen!

En maxad sommardag

Vilken dag det blev, denna lördag rättså i början av juli! Jag vaknade ganska tidigt med efterdyningsångest och hade drömt konstiga saker också. Kände mig varm och kall, kall och varm, orolig, olustig, stressad över än det ena, än det andra. Varm kall, kall, varm. Väckte min man, sökte tröst. Insåg att det enda som skulle hjälpa var att gå ner och äta frukost. 

Sagt och gjort. Jag satte mig ute på baksidan under en något mulen himmel. Underbart med mulet efter många dagar med strålande sol! Jag åt min frukost i lugn och ro. Skrev lite med syrran. 

Kom på att jag behövde vattna mina tomater, som växer i ett växthus i mina föräldrars trädgård. Så jag duschade och cyklade dit. Vattnade. Ringde en zoobutik på ön för att fråga om de hade kanariefågelfrön, eftersom jag insett att deras fröblandning kommer ta slut medan vi är iväg på semester och vi ska åka rätt snart... Detta var en del av morgonstressen. Men ja, de hade fröblandning. Perfekt. 

Jag satte mig i en skön utefåtölj och ringde syrran. Hon ångestlindrade mig och sa att jag skulle orka cykla för att köpa fågelfröna. Det var mitt förslag och hon hejade på. För att komma till zoobutiken var jag dock tvungen att cykla över halva ön, tur att jag satt cykelbatteriet på laddning! Tur att jag åt två knäckemackor med rökt bog innan jag gav mig av! 

Jag cyklade och cyklade och efter 40 minuter stannade jag och guidade två vilsna turister som också var ute på cykeltur. Sedan cyklade jag vidare. Trampelitramp. Det var så vackert överallt! Åkrar, ängar, blommor, en ko som betade i sin hage med sina två kalvar. Hej kosera! Trampelitramp. Jag kan cykla! Jag kan cykla av mig min ångest! Det var varmt och härligt, molntäcket hade lättat, fartvinden svalkade skönt. 

En timma tog det totalt att cykla till fågelfröbutiken. Sedan var det bara att cykla tillbaka... M var snäll och hade sagt redan innan jag gav mig av att han kunde hämta mig om jag behövde det, men det behövde jag inte. Jag var stark, jag var glad, jag cyklade!

Så stannade jag på en liten saluhall för att se om de dagen till ära serverade lunch, de har gjort det på lördagar under våren nämligen.. men nej tyvärr, inte idag. Men istället träffade jag mina tågvänner och fick prata lite med deras ettåriga supersöta dotter och sedan fick jag ventilera en lång stund med mamman. Det var som ekologiskt balsam för själen! Helt fantastiskt! Efterdyningsångesten försvann helt och hållet! Hon läkte mig.

Under samtalet hade jag hunnit bli hungrig och köpte några små goda tomater, en underbart god bulle som pappan i tågkompisfamiljen bakat, och en drickyoghurt. Mycket gott. Helt normal lunch, säger vi... Så tog vi sällskap till hennes hemort, tågkompismamman och jag. Vi cyklade genom en granskog med schackspel. Sedan trampelitrampade jag vidare hemåt. Rätt trött vid det här laget! 

Kom hem. Drack kall gazpacho från en annan dag, ät varm ängamat från annan dag, rostade två mackor jag bakat igår. Kraschade i sängen i en timma.

Sedan var min systerson mer än redo för att paddla SUP. Och eftersom jag hade nyckeln till min väns sjöbod där vi gemensamt har två suppar skärpte jag mig, tryckte i mig en banan och tog bilen för att hämta syrran, systersonen och nysvågern (även kallad "J som lever"). 

Vid sjöboden var det Varmt. Syrran och nysvågern pumpade upp vår SUP som blivit lagad sedan sist och sedan var det bara att sjösätta och börja paddla. Syrran och pojken på den ena, jag på den andra, nysvågern tog sitt dokumentationsansvar på allvar och fotade med riktig kamera med objektiv från bryggan. 

I lite mindre än en timma paddlade vi runt och sedan badade vi och aktade oss för de blå brännmaneterna. Så kom E i grannbyn och sa hej, tog över nycklarna (som var hennes) och bytte om för att bada med sin familj. De hade stort behov av att återförebas med havet efter en inlandssemester! 

Vi åkte hem och jag släppte av syrran och company vid våra föräldrars hus, ringde M och sa att han fick koka spaghetti och värma köttfärssåsen, för vid detta laget var jag både hungrig och trött! 

Efter middagen gick vi tre ner till närmsta havsvik och G och jag kvällsdoppade oss medan M målade akvarell. Jag satt en stund på en solvarm klippa och en stund på en brygga och tittade på G som lekte så fint och harmoniskt. Det var en mycket fin och stilla stund. Var och en pysslade på med sitt, vi var tillsammans utomhus och vi var i harmoni. Vid tjugo i åtta ville G gå hem och då gjorde vi det. Vi kom överens om lekstund eftersom han suttit otroligt mycket vid skärm under dagen. Och här är vi nu. Jag sitter på altanen och skriver detta, G spelar ett litet retro Nintendospel efter att ha lekt i nästan en timma med sina leksaker. 

Det är snart dags att avrunda dagen. Plocka iordning lite.. jag ska hänga en tvätt och sedan hoppas jag på att sova riktigt gott inatt efter denna maxade sommardag!