måndag 5 april 2021

Påsken 2021

Så kom det en påsk. En till påsk med restriktioner. I vår region uppmanades vi att inte träffa någon annan än de vi bor med och därför avbokade jag en påskträff med ett flertal andra familjer i grannsamhället. De andra träffades nog, men G och jag avstod. Inte vet jag hur stor risken för smittspridning är vid sådana tillfällen, men det känns dumt att chansa. Jag vet av min lilla erfarenhet att det är svårt att hålla avstånd, även ute, när man är så van vid att stå lite närmre. Man vill liksom glömma skiten och bara vara och bete sig som vanligt och därför känns det bättre att avstå helt. Tråkig som jag är.

Vi har haft minipåsklov hela familjen vilket innebar att vi alla tre varit lediga i fyra dagar. Vilken lyx! Vad har vi hittat på då? Ja, vad minns man? Det känns som om jag har lagat en hel del mat och så har vi städat två gånger. En gång på långfredagen och en gång nu ikväll, på annandagen. På långfredagen hängde jag dessutom tvätt ute, minns jag, och frågade mig om det var väldigt syndigt gjort. Jag vet inte vilka regler som gäller nuförtiden på denna ö, men jag minns att min mamma sagt att på långfredagen fick de inte gå ut och leka utan de skulle vara inne och ha tråkigt och på radion var det bara sorglig musik. Den där sorgliga musiken verkar inte vara något som radion hållit fast vid  och ja, därför hängde jag tvätt - en ren efterhandskonstruktion. Förresten är inte min mamma från denna lilla ö utan från ett samhälle i Småland där korna bytte färg, en historia jag pratade om senast idag faktiskt. 

Påskaftonen bjöd på massa sol och ganska frisk nordanvind, men värre skulle det bli. G fick leta påskägg med hjälp av lappar med bilder på. Då jag ritat bilderna var de nog lite kryptiska, men med min och pappas hjälp kunde han följa spåren som påskharen lagt ut (säger vi) och hittade till sist ägget till sin stora förtjusning i soffan, bakom en soffkudde! Några Ahlgrens bilar (eller skor, som M tyckte det föreställde) och några Anton Bergs chokladägg från förra året fanns det i ägget. Det räckte i två dagar. Perfekt! Från förra året vadå? Jo, så här är det: Jag har äntligen insett att det överhuvudtaget inte är någon idé att jag fixar påskägg åt mig själv. Ett år, för flera år sedan, räckte mitt lilla söta påskägg till i juni... Ett annat år, förra året faktiskt, öppnade jag aldrig ens de där lyxiga påskgodisförpackningarna från tidigare nämnt fabrikat och i år när jag stod där i affärn och skulle se om jag ändå inte skulle ha några chokladägg till mig själv, slängde jag ett getöga på förpackningens baksida och insåg att de håller i över ett år. Därav var det givet att cykla hem utan dessa chokladägg och istället rota fram förpackningen från förra året (oöppnad då) från ett av skåpen och öppna och hälla några i Gs ägg. Jag hade nämligen inte någon förhoppning över att äta upp alla typ tio äggen själv i år heller... och nä, inte är de slut än. Härmed kan jag officiellt inför hela internet fastslå att jag är sämst på att äta godis! (Förutom de där rosa, sura och salta som jag börjat äta på jobbet, de är jag bra på att äta upp, men max en påse à 60 g i veckan, ok?)

Förutom påskägg så ägnades påskaftonen åt att sova middag och sedan åka på utflykt. Vilka sov middag? Jo, jag och M. Varför? Jo, för vi kvällen innan sett en film som var alldeles för spännande för att stänga av. Nämligen Jungle på svtplay. Den är nästan två timmar lång och nej, vi lyckades inte stänga av den för att gå och lägga oss i tid, så det fick bli en sen kväll. Tre backpackers i Bolivia träffar en fjärde kille som övertalar dem att hänga med till djungeln och träffa en gömd indianstam. Med sig har de en machete, ett gevär och en otroligt odetaljerad karta. Djungeln är full av gröna växter och vilda djur... Maktkamp utbryter i gruppen och det som skulle vara ett häftigt äventyr blir en ren kamp för överlevnad. Okej, det sista där hade jag tydligen plagierat från svtplays beskrivning ser jag nu. Så kan det gå. Detta var en film som jag aldrig hade vågat se själv. Tur att M kunde hålla mig i handen... Filmen bygger på verkliga händelser och nu är vi peppade på att läsa boken, då det tyvärr inte framkom så mycket kring hur huvudpersonen gjorde för att överleva i djungeln, mer än att han bad till gud och fortsatte vandra, ungefär. Men vad åt han? Vad drack han? Hur resonerade han? osv. Boken finns översatt till spanska och går att beställa från Casa del libro. På engelska finns den också, för den som föredrar det. Slut på reklam.

Efter vår middagslur begav vi oss på utlovad utflykt till närliggande badplats. Knäppa som vi var (G och jag) hade vi med oss badkläder, men den isande nordanvinden, vilken blåste mer eller mindre rakt in på stranden, gjorde att vi hoppade över kallbadsmomentet och gav oss direkt på fikat. Med oss hade vi en sagolik chokladkaka från frysen, te, festis och vatten. M fikavägrade och satte sig att måla istället, medan G och jag utforskade omgivningarna, hoppade från klippavsatser (G) och fiskade med låtsasspön. Sedan cyklade vi hem igen och jag lagade en av mina favoriträtter: Korv stroganoff med havreris. 

Så kom påskdagen, som ett brev på posten. G och jag ägnade en stund åt ogräsrensning och sedan tjötade jag lite med några grannar som också var ute och påtade i sin trädgård. Jag visade dem hur kirskål såg ut och aktade mig för att tappa någon rotbit i deras trädgård. Sedan gick vi, jag med jordiga händer, till vattenpölarna på berget vilka G hoppade över, flera gånger, i sina ovattentäta springskor. Det såg så roligt ut att jag ville filma, vilket jag gjorde. Så där satt jag på klippan och filmade i godan ro, när jag kom att tänka på att jag filmade i motljus och borde flytta mig till andra sidan pölen. Och där och då, om det nu berodde på mina jordtorra fingrar, för många tankar i huvudet samtidigt, eller bara allmän fipplighet (qué torpe soy) tappade jag mobilen rakt i bohusgraniten. Den landade med ansiktet nedåt och fick en liten skada högst upp i högra hörnet. Inte så farligt, trodde jag - men oj så jag misstog mig! Skärmen var död. Helt och hållet stendöd. Helt svart. Litegrann blinkade den bara till högst upp när jag provocerade den, men annars inget. Jag kände genast stressen stiga och tänkte att vi måste gå hem, nu med en gång, för min mobil är trasig. Samtidigt ville jag låta G hoppa klart vilket han fick göra tills han var våt om ena skon och vi hade en för honom verklig anledning att gå hem. Väl hemma fick jag efter en stund vara ifred med datorn för att kunna söka rätt på en ny mobil att köpa, vilken jag inte kunde köpa utan min mobil. Nästan alla köp över internet ska ju godkännas med hjälp av mobilt bank-id, nu för tiden och det funkar ju inte om inte skärmen går att tända... M fick hjälpa mig att genomföra köpet och jag kan ju föra över pengar till dig med en gång, tänkte jag. Men nej, det kan jag ju inte. Även för att logga in på min bank behöver jag min mobil. Annat jag behöver min mobil till? Skriva under betyg på jobbet, frånvaroanmäla G till förskolan ifall han skulle bli snorig eller så, smsa förskolan ang. vad den eventuella frånvaroanmälan gäller, ringa förskolan, skriva till mina vänner, ringa mina vänner, ta emot kod på sms för att hämta ut två paket jag beställt för ett tag sedan, åka buss vilket jag aldrig gör men ändåååå!! Så sjukt mycket jag behöver min mobil till! Jag ville inte att det skulle bli så här, men så blev det. 

Vilken mobil jag köpte? Jo, en Fairphone 3+. Ingen aning om den är bäst eller nåt, dyr var den i alla fall, men samtidigt tror jag att den kan vara bra. Detta är en telefon jag har funderat på tidigare men jag ville väl inte köpa en ny förrän min gamla (fyra år drygt) gått sönder, och nu har den ju det... Till min nya telefon ska jag också köpa bakside- och framsideskydd, vilket M i Umeå hjälpte mig att googla upp mitt i min ångest, så att den inte ska kunna gå sönder lika försnablat lätt. Jag tappade alltså telefonen från ca 10 cm höjd! Attans vad hård klippan var!

Men när man inte har mobil har man ju tid till så mycket annat, eller hur? Läsa böcker till exempel! Igår, mobillös som jag var, hann jag läsa en hel bok! Inte så lång visserligen, men det har legat och gnagt i mig lite att jag inte fått läst den. "Dr Jekyll och Mr Hyde", heter den. En bok man hört talas om, eller hur? Antagligen finns den filmatiserad också, men den har jag inte sett. Nu är boken utläst och det känns bra. Spännande var den, men jag var lite besviken på att den inte slutade i Uttersons perspektiv, eftersom den började där. Lite märkligt, men kanske har författaren en poäng med det? Ingen aning. Vad tror ni?

Förresten hälsar min mobil att den visst lever. De fyra larm per dag jag har inställt på den ljuder nämligen, och inte kan jag göra annat än att snooza dem heller! Detta medförde att jag imorse mellan kl 06 och 07 ungefär var femte minut fick ligga och snooza mina larm, tills telefonen gav upp... Dess innehåll (bilder) har jag dock lyckats rädda. Bara att koppla in usb-kabeln och föra över till datorn som vanligt ju. För detta behövs inte mobilskärmen, men för mycket annat som sagt... 

Dagen idag har jag "tjuvrökt" på Ms mobil och så har vi varit ute en del i blåsten 14m/s (18). På eftermiddagen vandrade vi till det där fågelspanarhuset nere vid hamnen och det var spännande tyckte alla. Fåglar vi såg idag var: strandskata, kråka, trut, gräsand (!) och skarv. Vi fikade på "vårt ställe" där det var lä och sedan vandrade vi hem. Efter detta bad jag M laga mat, vilket han också gjorde, medan jag la mig på övervåningen och läste "Bomullsängeln" av Susanna Alakoski. 

Ja, det var väl den påskhelgen det! Nu är det snart dags att gå och lägga sig, när jag snoozat färdigt "gå och lägg dig"-larmet på min halvdöda telefon! 

söndag 21 mars 2021

Vilken bra helg!

Vilken härlig helg vi har haft! Det är söndagskväll och jag känner mig nöjd och glad med helgen. Nu tänker jag avsluta den med att sitta framför brasan och se Gifta på låtsas eller vad det heter. Det är min egen-mys-serie, som passar bra att se de kvällar M lägger G och ska gå upp tidigt, tidigt morgonen efter. 

Men helgen var det ju! Lördagen innehöll omplantering av mina pensébebisar, vilka alla såtts i vindruveaskar, men nu fick flytta till egna eller nästan egna småkrukor och även flytta in i det svalare och ljusare rummet (ateljén). Detta fick jag göra helt ifred, vilket var ljuvligt! Sedan minns jag inte vad som hände mer innan lunch men efter lunch tog vi cyklarna och cyklade över till grannsamhället och käkade våfflor med mina föräldrar i deras uterum, på avstånd. G slickade i sig sylten och tog max tre pyttetuggor på sin våffla, men han smakade i alla fall! Sedan spelade han och M boule på gräsmattan (någon egen variant, antar jag) medan jag konverserade mina föräldrar om allt möjligt, till exempel om Ivar Aasen, ni vet. Inte för att jag mindes vad han hette mer än Ivar A (typ Amundsen) men att det var han som "uppfann" nynorskan, det försökte jag redogöra för. Sedan cyklade vi hem var och en sin egen väg (G och M tog alltså vägen om affären) och jag fick en pratstund med en vän på bron. Det var fint. 

Det enda som var jobbigt var att jag valt att prova min gamla cykel (inte så gammal i och för sig) som inte har varken motor eller batteri. En helt vanlig damcykel, alltså. Det var hemskt! Jag är alldeles för van att cykla elcykel, eller om det är så att det verkligen är något fel på denna cykel, men det tror jag nog inte ändå. Det är nog jag som är otränad... och ovan att inte få den där extra energiimpulsen vid varje trampning. Vädret var vackert och det blåste bara "lite grann" med havsbandsmått mätt. 

Väl hemma ville jag inte gå in så G och jag började röja lite i trädgården. Jag ryckte bort gräs (=ogräs) från en rabatt och G krattade lite på måfå. Plötsligt dök en grannpojke upp, som inte är här så ofta då hans farföräldrar har huset endast som sommarställe. Grannpojken och G kommer så fint överens tycker jag och genast kom han över och hoppade hinderbana i vår trädgård tillsammans med G. "Jag kom först!"  ropade grannpojken triumferande. "Jag kom sen!" ropade G lika glatt. Min lille pojke! Qué inocente eres... Vi gick en sväng till lekplatsen och sedan skulle grannpojken och grannfarmorn gå och köpa apelsiner på lillaffären här på holmen och då gick vi med. Det var succé. Pojkarna höll varandra stundvis i handen (på farmorns initiativ). Några söta kort av de unga tu fick vi också, att visa grannpojkens mamma. 

Sedan var Tove helt slut, men då var det dags att laga mat. Klockan hade hunnit bli halv sex och ingen middag var initierad. Jag lagade köttfärssås och spaghetti (helgstandard här) och vi åt med god aptit.

Dagens dag, söndagen den 21/3 har handlat mycket om att vandra. Vid klockan nio gick jag ut en lång promenad på 1,5 timme och pratade i telefon med M i Umeå. Högt och lågt: VHS, semesterresor och nutida barnprogram avhandlades bland annat. Och plötsligt då jag klättrat upp på den yttersta utposten av ön såg jag att någon byggt ett hus. Ett hus här? På klippans kant! Vad kan detta vara? Efter en liten stunds undersökning förstod jag att det var ett fågelskådarhus och  gick in. Helt nybyggt. Sågspånen låg kvar i klippskrevorna. 

När jag kommit hem igen informerade jag G och M om min upptäckt och det beslutades om en eftermiddagsutflykt dit, med kanelbulle och festis. Mala bjöds in och vi begav oss alla iväg efter en mycket näringsriktig lunch bestående av hemlagat potatismos och industrilagade kalkonköttbullar. Från fågelhuset kunde vi kika i kikare och fota med zoom-kameran. Några ejdrar såg vi och några skarvar. Det blåste rakt in och fikat fick intas i lä, nere vid en badplats. En av mina favoriter. Sedan vandrade vi hem igen och G orkade faktiskt hela vägen. Han och M hade varit ute innan lunch och slängt återvinning, vilket också är en ganska rejäl promenad för en fyraåring. Ja, jag är imponerad - men inte förvånad att han somnade som en stock nu vid åtta.

Ejdrarna verkade sova på vågorna

Ja, men det var väl den helgen det. En himla bra helg. Vi orkade till och med städa till slut, så nu är det rent också. Härligt! Hoppas ni haft en minst lika fin helg som jag! Nu: Gifta vid första ögonkastet, sjögräschips, vatten och brasa. Tjofljöt!

tisdag 9 mars 2021

Vilda fantasier och vårpepp

Sommarrudbeckia Rustic Dwarf och Blåklint Blue Boy, juli 2020.

För ett år sedan byttes tågreseplanering mot fröer och kanske är det något  visst med årstiden, med ljuset som återvänder eller så är det något i vaccinet som inger hopp. Vi har börjat fantisera om att åka till Spanien igen. M längtar verkligen. Han har inte träffat sina föräldrar sedan de var här på Gs treårsdag, 2019. Vi har inte varit i hans hemby sedan påsken 2019. Det kommer att ha gått över två år när vi väl kommer dit. Alla barn kommer att ha blivit så stora, inte minst G. Han kommer vara som en annan unge för dem. Två och ett halvt år är stor skillnad mot fem... Ja, dubbelt så gammal som sist kommer han vara. Galet! 

Kanske sätter jag för mycket hopp till vaccinet och att vi plötsligt ska kunna ta några tåg genom Europa för att till sist landa i La Palma del Condado och därifrån åka bil till vår by. Kanske kan det inte bli så på länge än? Jag kan ändå inte låta bli att fantisera. Vilda fantasier om tågvagnar med lagom mycket folk och så Europas landsbygd som susar förbi utanför. Höstvackra träd. Hösten kommer att ha kommit kortare ju längre ner vi kommer, tvärtom mot våren. Om vi nu alls kan ta oss iväg. Om det nu alls blir till hösten. (Bara för att vi två vuxna boendes i Sverige blir vaccinerade (när det nu blir) är det inte säkert att resten av Europa hunnit bli det och då kanske man vill och bör undvika onödigt resande, även för de vaccinerade, och kanske är gränser stängda... och hur blir det med barnet som inte kan vaccineras? Ja, fortfarande är det många frågetecken och mycket osäkerhet... inget kan planeras än, men det kostar ingenting att fantisera!)

Nu alldeles nyss hittade jag en sak som jag länge saknat så mycket att jag blivit frustrerad: nämligen någon slags lista över olika tåglinjer i Europa. En lista över vilka tåg som avgår från en viss station en viss dag, dess ändstation samt alla stationer det passerar går nämligen att hitta på interrail-appen. Man väljer "Stations" i menyn längst ner, sedan i "From" skriver man in vilken station man vill resa från (logiskt) och vilken dag och tid. Sedan kommer alltså alla de tåg som går från denna station upp, vilken som är dess ändstation, hur lång tid det tar att resa dit och väljer man då det tåg som har ändstationen längst bort (mitt syfte med detta sök är nämligen att hitta direktlinjer och komma "så långt som möjligt" på dem) får man först se i en lista på alla de stationer tåget passerar samt vilket klockslag det passerar dessa. Sedan kan man välja "View on map" och se detta på en karta, om man t ex inte vet var Frankfurt ligger. Sedan antar jag att man kan fortsätta så här: skriva in Frankfurt, se vart tågen går och sedan nästa och nästa station tills man är framme. Så här ser det ut:

Hur bra som helst men samtidigt lite klurigt. Vi, som reser med barn, vill inte resa för länge under en och samma dag, samtidigt vill vi komma så långt som möjligt per resa eftersom vi inte vill lägga fem dagar på resan helst, som sist. Det blir eventuellt lite svårt att passa in allt så att resdagarna inte blir alltför långa och sena, osv. Kanske är fem dagar ändå det bästa? Vi får väl se.

Annan vårpepp då? Jo, det var väl fröerna då. Syrran och jag har beställt oerhört mycket frön, mest jag faktiskt, och vissa av dessa har jag packat om och skickat till syrran. I helgen orkade jag sätta en andra sådd (den första bestod i egen-tagna penséfrön (ett experiment) samt myskmalva som visserligen växer vilt här så jag vet inte varför jag orkar så dem).  Denna andra sådd blev det rädisor ute (nu kommer snart en snöstorm, så vi lär väl se om de fixar det - de har inte grott än så...),  rosenskära, sommaraster, praktvädd, isländsk vallmo och säkert något mer som jag glömt. En hel massa små byttor (avklippta förpackningar) blev det, och de alla står och trängs på ett och samma plastlock som jag lånat av M. Locket är bra för det har en liten kant och då kan man vattna underifrån. Redan idag ser jag att vissa av fröerna grott och börjat skicka upp små böjda skott. Vad smarta de är växterna som krokar till sig när de ska tränga upp ur jorden! I det korta programmet "Odlingen" kan man lära sig mer om hur ett frö kan bli en blomma. Häftigt faktiskt!

Även detta år ballade jag ur totalt när jag skulle beställa fröer. Det blev alldeles för många och alldeles för många olika också, antagligen. Följande sorter har jag köpt: 

Sorter jag provat förut: Blåklint, Jätteverbena, , Bondböna, Sommarmorot, Rosenskära 'Early Summer', Sommaraster 'Amerikansk Busk', Praktvädd, Rädisa, Sommarmalva, Buskkrasse,  Körsbärstomat 'Vilma' och Sommarrudbeckia 'Rustic Dwarf'.

Sorter som är nya för mig: Vintersallat, Pak Choi, Vintermorot, Djungelgurka, sibirisk vallmo ”Iceland Mixed”, Allium, Sömntuta, Broksporre 'Flamenco', Spenat, Brytsockerärt,  Körsbärstomat 'Artisan Golden Bumble Bee', Tusensköna 'Habanera White with Red Tips', Körsbärstomat 'Black Cherry', Trädgårdsjättevallmo 'Brilliant' och  Fjädervallmo 'Danebrog'.

Myskmalva och ringblommor, augusti 2020

Vi får väl se vad som tar sig och om trädgården blir lika rikblommande som förra året. För att undvika att balla ur så här mycket nästa år ska jag göra allt jag kan för att ta vara på fröer från mina blommor det här året. Jag ska även göra slag i saken och vinterförvara jätteverbenan frostfritt i förrådet. Denna vinter tyckte jag att det aldrig blev någon vinter så den fick stå kvar i sin kruka där ute, men så kom snön och sedan en hel massa minusgrader och då dog den. Nu är den torr och grå och - död. Fröer från mina många ringblommor har jag dock sparat, så dessa kommer jag så direkt ute när det känns som läge för det. I april kanske? Fröer från förra årets malabarspenat har vi också i mängder, så det kan mycket väl hända att det blir några plantor även av denna roliga och ätliga växt. 


I helgen vårbrukade G och jag våra två pallkragar, men jag undrar hur långt de kommer räcka. I dessa vill jag främst odla ätliga växter. De frön till ätliga växter jag har nu är: squash, pumpa, morot, rädisa, bondbönor, sockerärt, spenat och vintersallat. Dock kommer allt detta inte odlas samtidigt. Rädisorna kommer först och sist kommer vintersallaten. Men ändå... Nej, det kommer inte räcka. Bondbönorna och sockerärterna får nog hitta en annan plats, när jag tänker efter. Kanske där jag hade mina sommarrudbeckior förra året? Eller kanske i "skräp-rabatten" där det inte blev någonting annat än akleja, gräs och några purpurklätt. Ja, men det löser sig nog... Det är tur att det är skoj att  gräva! Synd bara att ryggen blir så mör. Jag får ta lite i taget och kanske få hjälp av M eller så... 

Ja, våren: du kommer med ljus och vilda fantasier. Du kommer med fröer som gror och soldamm i rummet. Du kommer med snöstorm i övermorgon men sedan, sedan kommer du väl hit på riktigt kära vår? Det hade varit så trevligt!

måndag 1 mars 2021

420 månader

Så fyller jag, och mordet på Olof Palme, 420 månader. Mördaren är utpekad - men var det verkligen han? Och jag har blivit vuxen på riktigt. Eller?

Några tjugoåringar passerade på gatan här utanför i helgen. De hade tittat på solnedgången på en klippa. De hade kameror och stativ och lite för tunna kläder. Vad glada de såg ut! Vilken tur, för glad ska man vara när man är i den åldern, sa jag. Glad och ute på galej med sina vänner, på en klippa vid havet. 

Men hur gammal är jag egentligen? Det var ju nyss jag var tjugo! Det känns åtminstone nyss. Så inser jag att femton år har gått och tycker först det är lite sorgligt men sedan att det är bra. Så mycket bra jag har hunnit göra och vara med om under dessa femton år; bott i Spanien i några omgångar, lärt mig dansa lindy hop, träffat en man som jag tycker om och fortfarande är tillsammans med, fått en underbar son, flyttat till Norrland och flyttat därifrån och verkligen inte minst: utbildat mig i fem år vid ett universitet och även fått en tillsvidareanställning på en arbetsplats där jag trivs. Jag har till och med blivit moster!

Det slår mig hur olika perioder i livet verkligen är olika perioder av livet, på det sätt att de präglas av olika saker och problem, kanske rentav teman. Ett tag är det problem att hitta en lämplig livskamrat, ett tag undrar man om man någon gång ska kunna bli gravid trots extremt oregelbunden ägglossning, ett tag undrar man var man ska bo och sedan plötsligt bor man där, lämnar och hämtar på förskola och har en skäggig typ som kramar en när man ber om det. 

Om olika tider i livet präglas av olika problem eller frågeställningar så kan man också lära sig att tänka att dessa problem kommer lösa sig, på ett eller annat sätt, och livet kommer gå in i nya perioder. På något sätt kommer jag att få veta om jag får ett barn till eller ej, och vi kommer på något sätt hitta ett boende som verkligen är vårt (och som vi äger), ett hem att leva i under många många år, förhoppningsvis. 

De femton åren som passerat sedan jag var tjugo har på många sätt varit bra, och på andra sätt varit tuffa. Men det är väl det som är livet? 

fredag 26 februari 2021

Det personliga är politiskt

Det är fredag kväll och jag vet inte hur längesedan det är vi senast satt i soffan tillsammans, M och jag, och tittade på en serie eller en film. För längesedan, känns det som. Mer än en vecka, säkert två. Jag längtar efter att få göra just det: sitta tillsammans i soffan och känna att båda vill och orkar se en serie, att vi hinner, inte måste upp så tidigt. Kanske blir det av ikväll, kanske inte. M nattar G och det kan ju hända att han somnar där medan jag skriver det här. Vi måste börja vänja G vid att somna själv. Läsa saga, sjunga sång, ligga kvar i två minuter och sedan säga godnatt. För ett tag sedan gjorde jag så och det funkade, men sedan har vi kommit ifrån det igen. Det blev mer tid för oss då, mer tid för oss.

Det personliga är politiskt tänker jag och tänker på att  vi inte hinner se en serie ihop, kanske inte ens Rapport, för M ska upp och jobba så tidigt, oftast, och han kom hem så sent, och G somnar senare ändå så vi orkar inte. Imorgon ska han visserligen inte upp tidigt alls, för vi är alla lediga, men kanske orkar vi inte ändå - det är fredagskväll och vi har städat. Energi har använts och ja, nu är det kväll. 

Ibland blir jag så trött av att projektleda hela projektet familj, vardag, hus och hem, att jag storknar och klagar. Ibland blir jag arg. I veckan klagade jag: Jag orkar inte ta hand om allt. Så här är min dag, sa jag till M och skrev upp ett dagsschema, så han tydligt skukle se hur mycket tid jag lägger varje morgon på att väcka mig själv, duscha, väcka G, få i båda frukost, klä på osv, tills vi till slut cyklar iväg, cykla över broar och berg och ända till förskolan. Väl där: låsa cykeln, ta oss upp till förskolan, lämna, tillbaka, kanske handla något på vägen till jobbet, jobba... cykla och hämta, cykla hem, fixa middag, leka med G och sedan är klockan vips sju. Se på barnprogram, eller plocka på med något (köket, leksaker...) medan G ser på barnprogram. Och sedan är klockan kvart i åtta och lillungen behöver börja lägga sig. 

Vi borde ha bil, sa han, så vi slipper cykla så långt. Du borde inte låsa cykeln, om det tar tid... och fler liknande saker sa han. Mitt svar var att jag tycker om att cykla, och självklart låser jag min dyra cykel för det tar ungefär 15 sekunder totalt, men det jag vill ha, det enda jag behöver är lite mer jämn fördelning av ansvaret och arbetsuppgifterna i hemmet. Det såg faktiskt ut som om en polett trillade ner, men vad vet jag. En kollega har samma dag berättat att hon får tre timmars fritid, vilket hon lägger på handarbete, varje dag i utbyte mot att hon tar det större övergripande ansvaret i familjen... Det skulle jag aldrig kunna få, känns det som. Bara Ms schema omöjliggör detta, och att G fortfarande är ganska liten. Men kanske kommer det en tid, kanske...

Så kommer fredagen och då det städvägrades förra helgen och den ansvarige (inte jag) inte tagit tag i det under veckan, tvingar jag fram en städning där alla måste delta och belöningen är fredagsmys med glass. Jag tar på mig rollen som specialpedagog, då jag är den enda med pedagogisk utbildning och då jag varken orkar bråka eller fixa allt själv. M instrueras i hur han ska instruera G och meningen är att de ska plocka leksaker medan jag plockar köket, då jag redan plockat en hel del från golvet och Det Tar Aldrig Slut. M tröttnar och tycker G hjälper till för dåligt, jag vet att fokus på målet som morot (glass), dela in uppgiften i små hanterbara steg och ge kontinuerligt beröm är det enda som funkar. (Nu måste vi städa upp det här så att vi kan få glass sedan, för idag är det fredag och vi har längtat efter glass hela veckan, och nu ska vi se - ser du någon dinosaurie med lång hals? Var ska den ligga? Bra! Precis där ska den ligga!) Ja, jag kräks litegrann mentalt på mig själv när jag hör min egna överpedagogiska röst säga detta. Lägg ner morsan, liksom! Men, som sagt: jag orkar varken bråka eller ta allt själv - och jag vill gärna, gärna, väldigt gärna ha ett rent hus inför helgen. Det hade varit Så Skönt! 

Och till slut, efter mycket om och men och uttalanden om hur urbota Tråååkigt det är att städa och att här ska man minsann städa hela tiden, alltid är det nåt, (ända till Kina och den dåliga kvalitén på dammsugaren dras resonemanget) är hela huset städat, eller ja: åtminstone alla golv. Och det är undanplockat på köksbordet. Soffan är i ordning...  Och då tar G och jag oss varsin glass och sedan en ficklampepromenad i mörkret, medan M sjunker ner i soffan och googlar snygga bilder att rita av. Sedan ser vi på Mumintrollet och M och jag gör tillsammans en analys av de könade aktiviteterna (Vår i Mumindalen: mamman lagar mat till alla hela tiden och låter snäll och lugn vad som än händer, hon läker till och med det förvandlade mumintrollet med sin omtanke och kärlek. Barnen leker hela tiden. Alla vuxna män är fullt upptagna av sina hobbies: pappan skriver på sina memoarer, Snorken försöker uppfinna ett flygande skepp och Hemulen letar med stor iver efter blommor. Som pricken över i-et vill bara den där Snusmumriken röka pipa och resa och fiska och ta det lugnt, utan ansvar för någonting mer än sig själv...)

Och så är det fredagskväll och mörkt och sent och rent, och jag ska se om M har somnat djupt eller om han ändå vill se ett avsnitt av mig av serien vi följer just nu: Tunna blå linjen. Vilken serie följer du? Och hur får du ihop vardagen, egentligen?

lördag 20 februari 2021

Färdig med vintern

Är vi framme snart?

Hörru vintern! Jag är färdig med dig nu! Jag är trött på nära tio minus (som det var för några veckor sedan, flera dagar i sträck) och stelfrusna fingrar trots dubbla vantar, jag är trött på snö och slask och skräck inför eventuell ishalka. Nu du vintern, nu vill jag ha vår!

Kanske var det dumt av mig att inte köpa några skridskor, när isen ändå la sig. Kanske var det dumt att inte ta mig ut på någon skidtur trots att både skidor och pjäxor letats fram och transporterats hit. Men nu blev det så. Jag tog mig inte iväg på varken skridskoutflykt eller skidfärd. Kanske kommer det en vinter om ett år igen, eller inte, man vet ju inte så noga. Men nu, nu satsar jag på våren istället!

Ja, snön kom för några veckor sedan och har faktiskt legat riktigt stabilt sedan dess, konstigt nog. Förra helgen var det sol och underbart, men snön låg kvar tack vare två ynka minusgrader. I onsdags dock skulle snön komma på nytt, och det gjorde den - med besked. Tack vare väderprognosen, som vi denna gång hade koll på, kunde vi förutse snökaoset som uppstår då det faller en till två decimeter snö under en natt i Västsverige, varpå vi bestämde oss för att evakuera. Således kom M och G till huset där jag arbetar, och som mina föräldrar äger, i grannbyn på tisdagskvällen. Detta hus ligger i samma by som förskolan och matbutiken. Det ligger nog också en aningen närmre Ms jobb. Igenom detta lilla samhälle går det några fler bussar åt rätt håll per dag än vad det gör där vi bor (Ja, för här ute på holmen går ju bara EN enda buss åt "rätt håll" per dag och det är skolbussen. Denna buss är givetvis inställd när det är sportlov, vilket det varit denna vecka.) Att evakuera till mina föräldrars hus var därför givet. 

Under natten till onsdagen smygföll snön så tyst, så tyst över hus, träd, berg, vägar och trädgårdar. Den föll så tyst som bara snö kan falla och på morgonen vaknade vi upp till en värld täckt av ungefär 15 cm nysnö.

(Och om det är någonting jag lärt mig om mig själv denna vinter är det att jag första dagen med snöväder Tänker Fel. Jag tänker att det kommer gå, klart jag kan cykla - och jag tänker helt fel. Jag vet inte om jag på allvar kan tro att de kan snöröja här, så som de kan snöröja i Umeå, eller om jag bara tror att min cykel är en supercykel som klarar allt... Men fel, det har jag.)

Trots det tjocka snötäcket, och trots ingen hade plogat på gatan där huset vi sovit i ligger, baxade jag ut cykeln och cykelvagnen ur garaget och ut på gatan. Det var bara att pressa den genom djupsnön för på gatan hade det kört några bilar så det fanns åtminstone spår. I dessa spår tänkte jag cykla. Det gav jag upp efter ungefär en meter, eller mindre. För det gick inte. 

Plan B aktiverades: Skjuta cykelvagnen framför mig som en barnvagn. Försök pågick i en halvmeter och ja, jag gav upp. Inte heller det gick. Så ut med ungen ur vagnen, av med hjälmen, på med vantarna och så en enda instruktion: Vi ska gå (Plan C). Så vi gick. Bussen (åt rätt håll) hade nyss passerat och jag kunde se att nästa skulle komma en timma senare. Ute på storvägen, där bussen går, var det bättre plogat och jag övervägde en sekund att gå och hämta cykelekipaget igen, men bestämde mig för att nej, det blir för jobbigt. Så vi gick. Vi promenerade hela vägen till förskolan, och det var nog den jobbigaste promenaden på länge. Samtidigt som jag tänkte att vi rollspelade filmen "Vägen" så försökte jag fokusera på att för varje steg vi tar kommer vi ett steg närmre förskolan och det är väl bara att sätta den ena foten framför den andra.

Det snöade diagonalt också, för att inte säga horisontellt. Rakt i våra ansikten. Det är kallt mamma! Jaha, vad kan jag göra åt det? hann jag tänka. Men G visste bättre råd och drog ner mössan över hela ansiktet. Ser du nåt? undrade jag. Nej, mamma. Så hela vägen höll jag G i handen medan vi promenerade på den någorlunda plogade men ändå moddiga bilvägen ända upp till förskolan. Jag tror det tog 40 minuter, om inte mer. Men till slut var vi framme (då hade vi också fått pulsa genom totalt oplogad lössnö två sträckor - se bild ovan, när barnet höll på att ge upp och fick bäras en liten bit). Och jag kunde konstatera att min fyraochetthalvtåring inte hade klagat mer än kanske två - tre gånger under vår bohuslänska fjällvandring utan skidor och pulka. Varför har vi ingen bil/spark/slädhundssläde med 50 tillhörande hundar? Ja, cykel är optimalt men inte när det kommit så här mycket snö på en och samma gång.

Promenaden tillbaka till jobbet från förskolan var så mycket enklare! Att gå själv, utan (lite långsam, men mycket tapper) fyraåring var ganska underbart faktiskt. Jag passade på att ringa mina föräldrar och rapportera om läget och jag passade på att inte bli träffad i ansiktet av snöflingorna.

På eftermiddagen sedan skulle M hämta, och det gick faktiskt att cykla då. Märkligt nog! Trottoarerna var visserligen nästan gömda under all snö, men ändå. På kvällen gick jag en promenad för att köpa det livsnödvändiga Bregott, och då kunde jag gå på trottoaren/cykelbanan nästan hela vägen. Men ja, någon feministisk skottning var det inte direkt, så jag fick hoppa ner från trottoaren då och då för att kunna ta mig fram. De har lite att lära, snöröjarna på Tjörn. 

Snön låg kvar hela onsdagen och torsdagen, men natten till igår (fredagen) började det regna, och då var jag (och SMHI) rädd för blixthalka under fredagsmorgonen. Denna halka uteblev här, men slog till lite längre norrut i södra Sverige, kunde jag läsa. Så tacksam jag var för att slippa den! Det är så underbart att ha stabil, halkfri barmark under däcken att ni inte kan tro det! Det är så skönt att kunna cykla och veta att jag har makten över när och hur snabbt vi tar oss fram. Att inte behöva passa några tider (när bussen går en gång i timman, eller en gång per dygn)! Underbart är vad det är. Så igår kväll efter förskola och jobb flyttade vi hem till holmen igen. Och idag har jag beställt fröer, cirka 30 påsar, att dela med syrran. Så nu, nu vintern är jag klar med dig. Nu är jag redo för våren!



Tillägg för den mycket språknördiga:  Jag kom under vår vandring även att tänka på att G är en riktig campeónalltså mästare (champion) och så kom jag att tänka på att ordet "campeón" måste ha ett samband med ordet "kamp", vilket det nog har för så här står det på rae.es (spaniens motsvarighet till svenska.se): "Del it. campione, este del longobardo kamphio 'paladín', este del germ. *kamp 'campo de ejercicios militares', y este del lat. campus 'llanura'." Alltså, om jag förstår RAEs förklaring rätt: campeón kommer från italienskans "campione", vilket kommer från longobardons "kamphio" 'paladín' (och paladín är enligt Real Academia Españolas ordbok en modig riddare som ställde upp frivilligt i krig) "longobardo" verkar vara benämningen på en germansk folkgrupp som år 568 invaderade ett område i Italien vilket efter detta folk fick namnet Lombardiet. Longobardo verkar också vara det spanska ordet för det västgermanska språk som detta folk talade... Och detta longobardianska "kamphio" kommer tydligen från germanska "kamp" vilket betyder militärt exercisfält, vilket i sin tur kommer från latinets "campus" vilket betyder fält/platt landskap (campo på modern spanska). Hängde ni med? Om jag förstått allt rätt borde ordets etymologi kunna skrivas så här:

lat. campus > germ. kamp > longobardiska kamphio > it. campione > sp. campeón 

Och vårt ord "kamp" lär ju ha kommit direkt från det germanska kamp, eftersom svenskan är ett germanskt språk. Ja, men då har vi rett ut det! Pjuh!

fredag 12 februari 2021

Vintercyklingens dag - mina tips

Idag är det tydligen vintercyklingens dag och den kan vi passa på att fira med några vintercyklingstips tycker jag.

Vi har cyklat varje dag sedan sommaren 2018, då vi flyttade hit till västkusten. Just den här vintern har det känts lite extra segt kan jag medge då det varit mörkt (det är det alla vintrar), grått, blåsigt och blött för att sedan bli kallt, snöigt, och halt. 

Mina bästa tips för att vintercykla är: 

Dubbdäck - Jag låter en närliggande cykelverkstad sätta på och ta av dubbdäcken på min cykel för att slippa krångel. Det kostar några hundralappar men det är det värt. Byt till dubbdäck innan det blir halt, kanske i oktober eller så.

Sadelöverdrag - eller vad det heter. Ett fodrat överdrag med ulligull på, så du inte blir så kall.

Reflexväst - Skaffa en bra reflexväst för att synas bättre både i mörker och under dagtid. Särskilt viktigt är det med reflexväst om du, som jag, ibland cyklar på bilvägar. De gula västarna syns bäst på dagen, medan det är det reflekterande materialet som syns bäst i mörker har jag märkt. Det finns en mängd olika nu, t ex en nätt liten sele som bara består av reflekterande band, eller en mer heltäckande väst i endast reflekterande tyg, om man nu inte satser på de vanliga gula. Köp en som du känner för att ha på dig, och ha den på dig!

Belysning - Se till att din cykel har ordentlig belysning både fram och bak. Kontrollera även att du har tillräckligt med reflexer (dvs en vit fram, en röd bak och några gula på ekrarna)

Tunn mössa - När det är minusgrader har jag två tunna mössor. En i något slags vindtätt material och en yllemössa. Det viktiga är att de får plats under hjälmen, och samtidigt värmer. Man får prova sig fram.

Använd hjälm! Skaffa en hjälm du tycker om och som du kommer använda, och som passar dig. Låt försäljaren i en cykelaffär guida dig!

Vantar - tyvärr har jag inte hittat de optimala vantarna än utan kör med tumvantar i älgskinn fodrade med ull + fingervantar under, men det finns säkert bättre lösningar. Fingrarna är de jag fryser mest om nu när det är minusgrader. Tumvantarna stoppar jag i termobyxefickorna när jag måste göra mer pilliga saker, så att de värms upp av mina ben under tiden.

Termobyxor - ha termobyxor eller regnbyxor beroende på om det är kallt eller blött. När det varken är kallt eller blött har jag vindbyxor. Man vill ju inte frysa... 

Bra jacka - beroende på cykel blir man mer eller mindre varm. Jag som cyklar elcykel blir inte särskilt varm alls, då motorn gör en del av jobbet. Därför har jag en riktigt tjock dunjacka på mig, men ylletröja och en del andra lager under. Man får prova sig fram helt enkelt så att man hittar de kläder som passar en för ens cykelvanor.

Cykelvagn - Skjutsar du ofta barn med cykeln rekommenderar jag varmt en cykelvagn, för att skydda barnet mot väder och vind. Vi köpte Thules billigaste och har ett liggunderlag underst, samt fleecefilt i som vår son kan ha över benen. När det är riktigt kallt värmer jag en vetekudde strax innan vi ger oss av på morgonen, som han får sitta och gosa med.

Och sist men inte minst: Ta det lugnt! Tänk på att det kan vara halt var som helst, och sakta alltid in innan du svänger. Tänk också på att du som cyklist varken syns eller hörs särskilt väl, så ha alltid god uppsikt på annan trafik, såväl bilar som fotgängare. Använd ringklockan och sakta in innan du passerar någon gångtrafikant, man vet aldrig om de råkar ta ett litet snett steg ut mitt framför dig just när du tänker cykla om...

Vintercyklar du? Om inte: skulle du kunna tänka dig att prova? Dela gärna med dig av dina tankar och tips så blir jag glad!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...