onsdag 16 oktober 2019

Våga vägra vobba!


Hösten är här och med den säsongens första riktigt rejäla förkylning. Min lille treåring började hosta och snora för någon vecka sedan och under helgen, när jag hade tänkt att han skulle få vila upp sig och kurera sig blommade det ut ordentligt. Natten till lördagen fick han feber och helgen gick mest ut på att försöka ta det lugnt så han skulle kunna bli frisk. På måndagen fick G  vara hemma från förskolan eftersom vi kunde pussla med våra arbetstider då M jobbade ett väldigt tidigt pass. Han tyckte dock att G  verkade tillräckligt frisk för att gå till förskolan på tisdagen och kanske tog jag honom lite väl mycket på orden. För på tisdagsmorgonen grät G att han inte ville gå till förskolan, men jag tvingade med honom ändå. Tyckte inte att jag kunde backa när jag väl fått på honom regnjackan. Men det kanske jag borde ha gjort?

För när jag väl hämtade honom, som sista barnet, alltid sista barnet, tyckte fröken att han hade varit på gränsen till att kunna vara på förskolan den dagen. Hon tyckte att vi skulle se hur han sov under natten och  göra en bedömning på morgonen, men jag bestämde mig redan på cykeln hem. Hade han nu fått vara på förskolan en dag när han kanske egentligen inte borde, bara för att jag varit så cabezona att jag genomfört det jag bestämt trots att han gråtit förtvivlat, så tänkte jag minsann vabba dagen därpå. Alltså idag.

Redan igår kväll mailade jag chef och arbetslag och elever och meddelade min frånvaro. Mitt uttag av VAB. Vård av sjukt barn, eller Cuidado de un hijo enfermo som jag översatte det till när jag skrev till mina spanska svägerskor och svågrar, mis cuñados, och förklarade att vi är hemma idag och övar på att säga ordet excavadora. Grävmaskin. Jag skrev det lite för att skryta, och för att ge dem något att kämpa för. I Spanien finns det nämligen ingen VAB direkt. Jo, kanske om du är statsanställd och ditt barn blir inlagt på sjukhus. Då kan du få fem dagar. Åtminstone fick min svåger det när hans barn hamnat på sjukhus på grund av en episk magsjuka, som förresten hela familjen drabbades av, i landet utan VAB. Men annars - ingen VAB.

Och kanske tar vi i Sverige detta med VAB alldeles för givet. Så för givet att folk struntar i att ta ut den och istället jobbar hemifrån samtidigt som deras barn ligger sjukt. Kanske fungerar det, kanske inte. Jag tror det beror på barnets ålder och på hur sjuk den är och vilken typ av uppmärksamhet den kräver. Men samtidigt: om vi har VAB varför tar vi då inte ut den? Vi kan faktiskt få 120 dagar per år för att vara med våra barn när de är sjuka! Ligger svaret i att vi prioriterar våra karriärer och våra löner högre än att ge fullständig uppmärksamhet till våra sjuka telningar? Ligger svaret i att vi vet att arbetsgivaren inte kommer fixa en ersättare och att  vi själva ändå kommer få jobba in dagen eller dagarna vi missat? Då förstår jag att man inte är sugen på att ta ut 80% av sin lön i tillfällig föräldrapenning, om man ändå vet att man måste jobba igen allt inom en snar framtid. Kanske är jag något på spåren, kanske inte. Vad tror ni?

Jag tycker vi ska fira att detta politiska beslut en gång tagits och faktiskt ta ut VAB när vi och våra barn behöver det. För inte vill vi väl tillbaka till ett sådant system som Spanien har där man måste förlita sig på farmor, mormor eller en betald barnflicka så snart ens käraste lillunge är krasslig, eller där man måste skicka barnet till förskola eller skola ändå? Nä, tillbaka dit vill åtminstone inte jag. Våga  vägra vobba och låt arbetsgivaren ta hand om organisation och vikarierekrytering!

4 kommentarer:

  1. Tack för dina intressanta inlägg och jag håller verkligen med dig! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina kommentarer, Annika F! Nu är lille G frisk igen i alla fall! :)

      Radera
  2. Hmm, jo alltså jag håller med egentligen. Men tycker också det är värt att lyfta att alla inte har "möjligheten" att vobba heller. Det är långt ifrån alla yrken som kan skötas framför datorn vid köksbordet. Det är en svår balans att vobba och jag ramlar ofta när jag balanserar där... men gör ändå ofta så att om jag är hemma 3 dagar tar jag kanske bara ut en i VAB, för resten räknar jag att jag har skött genom jobb hemifrån. Jag har noll press från min arbetsgivare att göra så, skulle få fullt stöd i att vabba 100%. Men det är också skönt att det är mitt val.

    SvaraRadera
  3. Jag har ett jobb där vabba innebär att jag måste sitta på kvällen och ta igen det jag missat under dagen. Vobba går inte p.g.a. av små och krävande barn som inte tillåter att jag jobbar samtidigt som de är hemma. Dessutom måste alla vara hemma när en är sjuk så det är ingen picknick att ta hand om friska små barn samtidigt som de som är sjuka. Jag har deadlines att förhålla mig till och de anpassas inte efter vabb. Jag är också den enda som jobbar med det jag gör på mitt jobb så jag har inga kollegor som kan rycka in och täcka upp när jag är sjuk eller måste vabba. Jag har varit borta ca 25% från jobbet i höst. Och då har jag ändå en sambo som delar på ansvaret med mig. Jag är glad att jag inte gick ner i arbetstid som jag tänkt för då hade vi inte haft några pengar alls. De tog tre dagar efter jullovet tills vi fick vabba och jag räknar att det kommer att vara så här fram till april ungefär. Men mina arbetsuppgifter kommer att vara baserade på att jag jobbar heltid.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...