Dagen efter ytterligare en valdag

Jo, men jag satt uppe igår till klockan elva i alla fall för att försöka utröna hur det skulle gå i årets riksdagsval. När jag gick och la mig var det så otroligt jämnt att den rödgröna sidan enbart hade ett mandats övertag över Tidösidan. Idag mitt på dagen hade de tre mandats övertag. 

Jag känner mig lugnare i år än sist. Jag kände mig lugnare även innan valet. Kanske har jag inte gjort allt jag kan men jag har åtminstone deltagit i en stor klimatdemonstration och jag har varit och lyssnat på vad kommunpolitikerna tänker göra för miljön. Och så har jag såklart röstat. Detta år på samma parti i alla tre valen. Jag kände mig helt enkelt övertygad. 

Jag känner mig lugnare kanske för att SD backat, både nationellt och i mitt valdistrikt. För fyra år sedan röstade 28% av de som bor i och nära min by på SD i riksdagsvalet. I år 24,7%. Det är några stycken färre. Det är mer ungefär var fjärde vuxen person du ser än ungefär var tredje. Jag känner mig stärkt för att MP har ökat, både nationellt och i mitt lilla distrikt. Mer i mitt distrikt än nationellt faktiskt, om än marginellt. 

Annars är det väl lite deppigt att stödet till Socialdemokraterna minskat i min by. Men det kan väl inte jag säga något om, som inte ens röstat på dem. Jag tycker de rört sig för mycket åt "stram invandringspolitik" och kärnkraftspositivitet för min smak. 

Dagen efter valdagen, som var igår, är en lite annorlunda dag för skolan är stängd. Så G och jag cyklar först ner till mitt jobb och vi försöker tända en brasa. Det går lite segt, sådär som det ofta gör i början. Morfar har slängt nästan allt papper som vi brukar använda för att tända, men vi hittar spån i källaren som vi fyller två tomma tekartonger med. Och till slut tar det fyr, ungefär samtidigt som pappa M hämtar G för att åka hem med honom på hans långa rast. Vid två kommer han tillbaka. Jag är trött hela dagen, riktigt märker i kroppen och sinnet att jag suttit uppe någon timma extra än vanligt. Tant börjar bli gammal... typ. Men nästa gång jag röstar är G tonåring och själv är jag också fyra år äldre än nu. Jag minns det från när jag var liten. Mamma brukade säga hur gammal jag skulle vara nästa gång och det var alltid ganska hisnande och overkligt.

Hisnande jämnt var det när jag gick och la mig. Och än kan det ändras, säger de. Kanske hoppar tre mandat över till Tidögänget. I så fall blir det fyra år till av värdelös klimatpolitik och hårdare tag. Självklart tycker jag det är bra att skjutningarna och sprängningarna har minskat såpass mycket, men jag hoppas också att barnen fångas upp tidigt tidigt och att de får växa upp i ett samhälle där de känner mening och hopp om ett etablerat och gott liv, ett liv som de kan använda till att göra samhället bättre! 

Det är först som vuxen jag börjat reflektera över att vi alla fyller en funktion i samhället. Att ingen berättade det för mig som barn! Det förvånar mig. Kanske var det så självklart? Vi jobbar inte bara för att man ska, eller bara för att få lön, utan också för att samhället ska fungera. Ja, självklart är det  väl. Men också därför är det smart att tänka på det: Vad vill jag bidra med i samhället? Vilken kraft vill jag vara?

För mig blev det utbildning, att hjälpa andra på vägen genom sin utbildning. Det är ett bra jobb, ett viktigt jobb, grunden till allt på ett sätt. Samtidigt är mycket grunden till allt. Busschaufförerna behövs för att köra eleverna till skolan. Lärarna behövs för att utbilda eleverna så de en  dag kan bli busschaufförer, läkare, grävmaskinister eller stödassistenter. Alla behövs på någon kant, för någon eller några människor. Ungefär så... Fast alla butiksbiträden, behövs de? Behöver vi köpa så mycket skit? Hade inte de kunnat jobba med något roligare? 

Så många som jobbar i butik! utbrast syrran när hon gjort en dag på stan i jakt på någon parfym och vad det var. Ja, det måste vara en hel drös med folk. Och det är klart att vissa saker behöver man ju, men såå mycket. Behöver vi det? Jag vet inte jag... 

Kan inte låta bli att hålla med ordföranden i Gabna sameby som sa att "Lösningen är återhållsamhet snarare än expansion." som svar på frågorna om det inte är bättre med gruvor i Sverige (i hans sameby) än i Kongo. Man kan också komma att tänka på Hans Roslings fantastiska föreläsning som börjar och slutar med en tvättmaskin. Den ska jag se en annan dag, för den blir jag gråtig av. 

Nu ska jag se Svenska Nyheters valspecial. Det behöver jag!

Så här har förresten mitt valdistrikt röstat i riksdagsvalet i år, 2026.

Hur känner ni er? Lugna? Nervösa? Dela gärna med er, om ni vill! 

Ta hand om er där ute!