La lista

Som föräldrar gäller det att komma överens om vad som ska göras och när, så att vardagen flyter. Det känns inte riktigt rimligt att ha ett schema på minuten men om alternativen är att tjafsa varje dag om vad som behöver göras och att ingen orkar och att båda vill att den andra ska göra det eller att ha en lista eller ett schema så att saker och ting blir gjorda, väljer jag hellre ett schema. Fast det blev en lista. La lista.

Jag döpte listan till Tareas del hogar (hushållssysslor). Men egentligen hade den kunnat heta kvällslistan eller något liknande, eftersom det som står på listan är sådana sysslor som behöver göras på kvällen, efter ca kl 16.30.

Det är femton punkter på listan, bland annat dessa: laga middag, städa köket, mata G, torka av bordet där G har ätit, ta bort leksakerna från golvet, bada G, lägga G, ta ut soporna. I pedagogikens och samförståndets namn borde väl listan ha skrivits av oss båda två tillsammans under en lugn och harmonisk stund. Så blev det inte. Jag skrev den medan M la G en kväll, för det är alltid han som lägger honom nu för tiden. Sedan visade jag listan och då fick nog M en smärre chock. "Är det så mycket som måste göras?" undrade han. Ja, det tycker jag.

När jag gjort listan räknade jag ut att jag, just den kvällen, genomfört 11 av 15 punkter, att en punkt hade vi hoppat över, en sak hade vi gjort tillsammans och att M själv hade gjort två saker. Och då kommer ju genast tankarna kring jämställdhet. Ska inte listan delas lika, så att det blir rättvist? Jag har kommit fram till följande svar: nej. För mig är det viktigaste att vi har ett samarbete som innebär så lite friktion som möjligt. Det har vi inte riktigt som det ser ut nu, men jag tror att vi kan nå dit, eller åtminstone bli bättre. Jag tror så här: allt är föränderligt, ingenting är statiskt - alltså borde även vi kunna bli bättre på en massa saker, till exempel att samarbeta kring hushållssysslorna.

Jag kan gott och väl tänka mig att byta bort nästan hela listan mot att M är med G på kvällen. Att de leker och gör saker. Då kan jag städa i köket och plocka leksaker. (Jag hör ju själv att detta är den typiska fällan: en ansvarsfull städande kvinna som lever med en lekpappa.) Jag ser på listan som ett sätt att synliggöra allt som jag eller vi gör, allt som behöver ordnas för att hemmet ska vara i det skick vi vill och för att vardagen ska rulla på och fungera. Den är även en hjälp för mig att kunna kontra när M säger att han är innerligt trött och inte orkar t ex lägga G. Då får han som svar att jag också är trött men jag kan tänka mig att tömma diskmaskinen, ta bort tvätten, städa upp i köket och ta upp alla leksaker om han bara lägger G. Och då är valet ganska lätt. Jag vill att han ska förstå att jag också gör en massa saker och inte bara kör med honom. Det är nog lätt att känna så när den ena partnern hela tiden ber om saker. Kanske är det bättre att bara utgå från listan: Här är listan! Detta behöver göras! Vad gör du? Vad gör jag?

Jag vet inte. Hur gör folk egentligen? Tydligen fördelar de hushållsarbetet ganska ojämnt, sett i antal timmar, särskilt när de fått barn. Jag undrar dock vad som räknas som hushållsarbete, om engagemang i barnen ingår i det, t ex leka med dem, byta blöja, mata, packa gympapåse osv.

Livet är föränderligt. Särskilt extra superföränderligt är det när man får barn. Då förändras livet radikalt, det verkar alla föräldrar skriva under på. De olika förväntningarna på den goda modern och den goda fadern påverkar säkert ens handlingar en hel del. Och det känns nästan helt omöjligt att leva i en egen liten värld, när vår omvärld hela tiden lär och lärt oss hur vi ska göra. Mitt mål var att leva i en mer jämställd relation än föregående generation. Det känns inte riktigt möjligt just nu (om man jämför med mina föräldrar, men om man jämför med Ms föräldrar är skillnaden stor). Mitt mål nu är att vi ska ha en fungerande vardag och då får väl den inkludera ett så ofeministiskt förhållningssätt att jag kan ta nästan hela listan om du tar barnet. Eller är det just det som är feminism? Att främja en så god fader-son relation som möjligt medan man själv diskar undan?

Hur gör ni?