Tittut!

Jag vet att det var längesedan nu, men livet går på i ett. Varje dag rullar iväg som en liten glaskula och kommer aldrig igen. Vi har köpt flygresa hem, men ännu inte tågresa till flyget eller från. Vi ska spara på jordens resurser genom att bara flyga mellan Málaga och Köpenhamn och, som sagt, ta tåg resten av resan mot Göteborg. Hur vi sedan ska ta oss därifrån till Umeå är ännu inte bestämt, men det kan nog bli ett flygplan som får transportera oss (om M får bestämma) eller ett tåg (om jag får bestämma), men jag ska nog låta M bestämma den här gången.

Jag har så mycket att skriva om och många bilder att visa. Samtidigt har jag mycket att göra på jobbet och mycket med resten av livet. Olika saker suger energi, så som traditionella andalusiska värderingar som krockar med mina, arbetsrelaterade problem, patriarkatet och regnet. Som det har regnat! Ända sedan vi kom tillbaka från Aracena, i slutet av februari, har det regnat! Några dagar nu den här sista veckan har det varit uppehåll och idag verkar det vara fint väder, men man vågar ju inte hoppas på så mycket.

Tanken var att vi skulle åka till Cádiz i början av mars, men det blåste och regnade så förfärligt att vi ställde in. Det skulle ändå inte gå att vara ute.

G har fyllt ett och ett halvt år och jag har fyllt trettiotvå. Det känns bra. Han går hellre än kryper nu. Han skrattar och busar, leker tittut bakom sina händer, och har lärt sig att slåss. Det sistnämnda känns inte alls bra, men var antagligen oundvikligt efter att han blivit slagen av sin kusin några gånger. Hans namn betyder ju kämpe och krigare, och det är väl det han är. Han säger så många ord nu: ampa (lampa), mamá, papá, uva (druva), luna (måne), tittut, esta/este (den här), aytá (allí está - där är den), dä (där), äh äh (när han vinkar, vilket betyder hejdå). Han gör tecken för kom och tvätta händerna. Han läser själv (på sitt egna språk) och hittar på sånger som han sjunger (på sitt egna språk). Han pratar en hel del som ingen förstår, men det är fint att lyssna till ändå. Han pussas! Äntligen! Ber jag om "besito" så får jag en puss. Det är fint!

Jag tror det blir toppen för honom att börja på förskolan i augusti. Var det nu blir. Umeå, antagligen. Jag har sökt två hela stadsdelar, för jag vet inte vilka förskolor jag ska välja, även om jag vikarierat på flera och har lite, lite insyn. Jag har fått två visningserbjudanden på lägenheter i närheten av Göteborg via Boplats (Jonsered och Kungsbacka). Den i Jonsered var mina föräldrar och tittade på och den var superbra, tydligen, så jag tackade ja, men vi fick den inte. Den i Kungsbacka var för dyr (10500 kr/månad), vilket gjorde att jag tackade nej utan att be någon åka på visningen. Vi får väl se hur det går. Kanske får vi något nytt erbjudande snart, kanske inte. Det är omöjligt att veta. Det känns för osäkert för oss att köpa, även om jag ibland funderar lite åt det hållet. Det är så himla dyrt och vår ekonomiska situation skulle bli ansträngd, tror jag.

Aracena var i alla fall en fin liten minisemester! Vi åkte dit och träffade Annika och hennes familj. Jag var trött under lördagen eftersom jag sovit dåligt natten innan, men vi var ändå och åt lunch på restaurang, Annika och jag promenerade längs en vandringsled med barnen på eftermiddagen, sedan åt vi middag hemma hos dem. Jesús hade lagat en supergod maträtt som jag måste få receptet på igen, men det var ungefär så här: steka ingefära och vitlök i olja. Även chili?? Kanel? Ha i kycklingdelar. Låta puttra länge. Hälla i lite vatten också. Äta tillsammans med cous cous. Vi åt och åkte sedan till hotellet och la oss. Jag sov supergott!

Vägen till Linares de la Sierra. 

Nästa dag åkte M och jag till Linares de la Sierra för att gå på Hammam. Det var trevligt, även om M hade lite svårt att slappna av. När jag kom ut därifrån kände jag mig åtminstone ren och harmonisk! Vi gick runt lite i byn och fotade och sedan åkte vi hem till Annika igen. Hon hade passat G medan vi var i Linares och när vi kom tillbaka tog vi med oss hennes dotter till en hantverksmarknad så att Annika skulle kunna laga lunch. En ljuvlig fisksoppa med saffran! Vi åt den med vitlöksbröd ute i deras patio. Ännu hade inte regnet kommit. Till sist körde vi hem till Almonte genom ett skymningslandskap.

Våra svensk-spanska barn fann varandra och kröp efter varandra inne på hantverksmarknaden.

Efter detta har det som sagt regnat. Jag har haft ryggskott, tappat rösten, fått tillbaka rösten och haft ont i halsen. Jag har varit magsjuk och fått mens. Men snart ska det väl bli bra med det också! Igår var vi vid palacio del Acebrón och vandrade i skogen, fastän det började bli mörkt och nästan läskigt och  ikväll ska vi på konsert med Navajita Plateá, som tydligen är bra och känd. Jag har ingen koll. Jag hoppas det är bra musik!