Denna decembers andra helg

Så har nästan hela tvåtusennitton gått och nästa år är det tjugo-tjugo som alla säger, fast inte jag. Kanske kommer jag börja säga det innan decenniet är slut? Kanske borde jag summera detta? Det blir i ett annat inlägg i så fall.

Nu, helgen. Den andra helgen i december 2019. Väder, vind och humör. Häng med!

Helgen började så smått och så glatt i fredags. Jag hade föreslagit för en ganska ny bekantskap i grannsamhället att vi skulle gå på den lokala pizzerian och fira fredagen med våra söner, men bekantskapen (en annan hemifrånarbetande kvinna med rötter i annan ort), tyckte att det var en bättre idé att bjuda hem mig och min son på hemmalagad pizza hos henne. Klart det var en bättre idé! Hela mitt inre fylldes med en varm känsla när jag läste hennes inbjudan och jag tackade ja med en gång. Tänk att jag hittat henne, hon som bjuder in mig och G på pizza en fredag, lite halvspontant. Tänk vad fantastiskt! Och fantastiskt tyckte även G att det var, eftersom hennes söner hade hur många fina leksaker som helst att leka med. "Jag är jättehungrig" byttes snabbt ut mot lekalekaleka. Han åt nog ingenting, lillpojken. Bara lekte. Så glad han var, så harmonisk. Och värdinnans tvååring fick tillfälle att öva sig ännu lite mer på att dela med sig av sina saker, nu till någon annan än hans storebror.

Vi mammor pratade och åt sallad med koriander, gröna blad och oxfilé. Helt underbart gott med koriander. Sedan satt vi på övervåningen och blickade ut mot det mörka vattnet, medan barnen lekte mer eller mindre helt harmoniskt. Vädret: mörkt, lite regnigt och kanske lite vind. Humöret: helt på topp. Glad och varm inombords var jag.

Så kom lördagen och den underbara solen var framme och sken i vinden. Vi började dagen med att åka på utflykt till en loppis i en lada som ligger här i närheten. Loppis för mig är så svårt. Det finns de som vet exakt vad de ska leta efter, men jag ser mest en massa saker, eller rättare sagt: en massa skräp. Min hjärna tycks inte kunna sortera i all röra, även om de som har loppisen gjort sitt absolut bästa för att strukturera upp det hela. Blå porslin för sig, dockor för sig, stolar för sig och så vidare. Ändå: en hel massa grejer och ganska mycket röra i mitt huvud. Jag tog en paus ute vid lekstugan med G, och jag matade hönsen med lite gräs och sedan in i det igen. G och jag gick till leksaks-, bok- och klädavdelningen. Ett varmt litet rum på ladans loft. Medan G lekte med allehanda grejer lyckades jag titta igenom och välja ut en liten broderad julduk. Sedan hann jag botanisera bland barnböckerna riktigt ordentligt. Jag plockade på mig flera titlar.

Innan vi hann gå därifrån gjorde G en fantastiskt upptäckt. G som i Gitarristen i familjen hittade nämligen en helt stor och riktig gitarr. Den ville han naturligtvis ha. Och den ville M naturligtvis köpa till sin son. Det är en riktigt bra pappa det. Mamman, det vill säga jag, var lite mer avigt inställd till den något avskavda och mycket dammiga tingesten, men okej, den fick följa med hem.

Efter en sväng till den lokala pizzerian, den som inte besöktes i fredags, kom vi hem på tidiga eftermiddagen och ett idogt tvagande av gitarren tog vid. Vid det här laget var familjens moder helt slut och mitt huvud hade börjat göra ont. Jag la mig och sov middag med G men huvudvärken kom sedan tillbaka. Detta resulterade i en mycket tidig lördagskväll. Ovanligt för mig. Ovanligt skönt.

Elva timmars sömn senare var jag som en ny människa och söndagen bjöd på både promenad till affären med G i regn, besök hos min väninna Mala på eftermiddagen med glögg och viktiga samtal. Så mysigt och välbehövligt! På kvällen gjorde jag chokladtryfflar och skurade till och med golvet. Oh så huslig jag kände mig! Det var rent fasligt vad fint och rent det blev, och vilka goda chokladtryfflar sen!

Ja, det här var min helg det. Vädret och humöret var växlande. Sol, regn, blåst. Glädje, värme, trötthet, huvudvärk och glädje igen. En växlande helg. En bra helg. En helg som gick och som inte kommer igen. Den andra helgen i december 2019.