fredag 25 november 2016

Skärmnojan har vaknat!

Vissa dagar är man helt enkelt insnöad och orkar inte gå ut.
Försvinner våra barns barndom framför våra ögon samtidigt som vi bara glor på skärmar? Det är som om jag har börjat bli rädd för det, vad det gäller mig själv och min familj.

Frågeställningen är inte precis ny i debatten men jag är hon som köpte sin första smartphone för två veckor sedan. Innan dess har jag haft olika varianter av billiga knapptelefoner (300-500kr har de kostat). Min man har den mobil han köpte när vi blev tillsammans för sju år sedan - en knapptelefon. Den håller på att falla sönder totalt, fysiskt, men fungerar psykiskt, eller vad det nu heter när det gäller apparater. Därför kommer kanske också han att köpa en smartphone snart (när han har jämfört klart och bestämt sig). Varför har jag inte köpt någon tidigare? Jo, jag har varit anti.

När jag väl köpte denna nya, datorliknande telefon lovade jag mig själv att inte sitta med den "hela tiden" och inte prioritera telefonen framför barnet. Blir det så då får jag sluta använda den, tänkte jag. Nu har det gått ungefär två veckor och det känns bra att ha den. Den är enormt mycket smidigare i sina funktioner än min gamla telefon. Det är kul att ta och framförallt skicka bilder med den: gratis, utomlands, med en gång! Jag kan ringa min svärmor i Spanien gratis från mobilen via en app och hon ser bilderna på sitt nyaste barnbarn direkt och svarar också (även om hon låter sin man sköta det skriftliga). Det blir på så vis en tätare kontakt än de inbokade skypesamtalen en bestämd dag och tid i veckan, som vi haft sedan M flyttade hit 2012. Och det är ju roligt! Också andra familjemedlemmar  får bilder ibland på bebisen och det verkar uppskattas. (Även om jag kvalitetsmässigt föredrar att fota med en av de digitala systemkameror som vi har så har jag nog tagit fler kort med mobilen än med den riktiga kameran sedan den kom i min ägo.)

Det är dock inte främst mobilen som gör att jag får skärmnoja. Jag sitter nämligen inte med den och surfar alls mycket. Jag stänger av wifin/internet till den när jag går ut och jag tycker fortfarande att det är mycket mer bekvämt att surfa på datorn. Kanske är det mest för att jag inte fattar riktigt hur det funkar på telefonen än? (Men: vill jag veta?) Så jag känner mig inte alls beroende, som jag nästan var rädd att bli.

Det är nämligen främst mina datorvanor som oroar mig. Innan jag fick en bebis att förhålla mig till så surfade jag under en ganska stor del av min fritid. Kollade runt, ni vet. (Inte på sociala medier förutom några bloggar, eftersom jag inte är medlem i något.) Nu när lille vännen gärna ligger i min famn och myser så har jag börjat kolla i ganska stora mängder på svtplay. Vissa dagar har det blivit ca 4 timmar när jag varit ensam hemma och ännu en eller två timmar tillsammans med barnets far. Det är bekvämt eftersom man kan amma, eller bara hålla i barnet, och sitta passiv och glo samtidigt som man blir underhållen. Men gör detta att jag svarar senare på barnets signaler? Blir vi segare i våra reaktioner mot honom? Vad gör det i så fall med vår relation till honom? Vad visar vi?

Samtidigt: Är det superviktigt att svara på minsta gny direkt? Händer det så mycket om det tar 1-3 sekunder och inte 0,5? Är det skadligt? Ska jag ha dåligt samvete?

Vare sig det är skadligt eller ej så tror jag att var och en måste fundera på hur man vill leva och ha sin vardag. Vissa dagar känner jag verkligen att det blivit för mycket dataskärm och då brukar det kompenseras av att jag nästa dag inte sätter på datorn förrän framåt kvällen. Då går jag ut och gör något annat. Det känns bättre. Samtidigt tänker jag att jag inte ska ställa för höga krav på mig heller. Vissa dagar är det skitväder och jag har ingen energi. Då kan det få duga att sitta och mysa i soffan och kolla på någon fin serie som får en att bli lite glad. Jag försummar ju på intet sätt min sons behov - han får allt han behöver så som mat, värme, uppmärksamhet, omtanke, bytta blöjor, tröst och närhet (och han ligger alltid vänd från skärmen så att han inte ser något). Därför antar jag att det inte är så farligt. Men det tåls att reflektera över då och då tror jag, så att man inte hamnar i ett beteende som man inte vill ha.

Hur tänker och gör ni med skärmar (och barn)? Dela gärna med er av era erfarenheter till mig!

8 kommentarer:

  1. Jag tänker nog väldigt likt dig. Jag har fortfarande ingen smartphone och är inte så sugen heller mer än för att kunna ta bilder mer spontant. Jag försöker att inte hålla på med annat så mkt när mitt barn är vaket. När hon har somnat brukar jag isåfall kanske titta på TV eller sticka. Min sambo däremot har en smartphone och han tar upp den i tid och otid (tycker jag det känns som). Det blir liksom jobbigt att behöva tjata om det samtidigt som vi faktiskt pratade om det innan barnet föddes och jag var väldigt tydlig med att jag inte tycker det är okej att hålla på med mobilen när barnet är med. (på samma sätt som jag inte tycker det är okej när folk sitter och surfar när man ska umgås. Tycker liksom lite... vad är vitsen med att umgås då..)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, sticka! Jag har inte stickat en maska sen min lille kom ut... Men jag har en kofta på gång som jag borde sticka klart innan han växer ur den. Jag har kollat in din blogg! Den är fin! :) Du verkar vara en kreativ och sympatisk person.

      Din jämförelse med att surfa när man umgås tycker jag är klockren! Ska tänka på det! :)

      Radera
  2. Jo, det är klokt att reflektera över skärmtid. Men ha inte dåligt samvete över att du ser på tv eller kollar datorn! Ditt barn är väldigt litet. Naturligtvis försummar du inte hans behov. Vad kan vara bättre för honom än att ligga i din famn och mysa? Jag vill absolut inte låta pessimistisk, och jag menar det inte heller i negativ bemärkelse, men det kommer snart en tid då du inte komemr att titta på några skärmar, även om du skulle vilja, tänker jag. Eftersom det har varit så för oss. Så passa på när du kan! Jag är nu glad över att jag såg på film, bloggade och läste mycket i början, då när det gick!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tänker också så. Att snart kommer han krypa runt och stoppa allt i munnen och då går det inte att titta bort liksom. Så jag passar på nu! Tack för peppen!

      Radera
  3. Det kommer nog gå i perioder som Casa Annika skriver, tider då du behöver/söker att komma ifrån en kort stund och när du inte ens har möjlighet för livet går nonstop. Jag brukade blogga från dator när min sov - medan jag pumpade. Läsa böcker när jag ammade. I perioder hade jag tv:n på ofta. Men jag hade ingen smartphone när barnet var liten... Jag tänker att det handlar om att prioritera. Så länge jag gör det jag helst vill först som umgås, läsa böcker, laga mat så är det ok att titta på telefon ibland. Jag tänker att väldigt många småbarnsföräldrar endast ha tid för sig själva på toaletten så njut av ha känna att du har tid. Helt plötsligt står ungen och skriker på dig och ja, du slutar du liksom...
    Allt känns nog mycket mer svart eller vitt när barnet är bebis och med tiden finner man en balans som funkar för en själv och barnet. En del barn kan ju vara jättenöjda länge med att titta i taket, andra behöver man få en liten paus ifrån och inse att det finns ett liv utanför hemmet. Sen några år så fotar och publicerar jag bilder på instagram nästan dagligen då jag känner mig ganska ensam och vill kunna dela mina tankar, ställa frågor - få respons. Jag tror jag hade blivit deprimerad om jag inte delar med mig. Nu har jag ju inte skrivit på bloggen på flera veckor för det finns liksom inte tid eller jag prioriterar att se en film, läsa bok etc. Balans!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Bella. Det ligger mycket i det du skriver! Jag gör det som känns rätt och så får jag öva på att inte se ner på mina val utan att i så fall välja annat en annan dag men också acceptera att vissa dagar är det gött att bara glo på tv och amma och inte hitta på så mkt annat vettigt.

      Jag har lånat två böcker från bibblan nu, och den ena läser jag i ibland när jag ammar. Den är dock inte så spännande men det funkar ändå... Jag skulle vilja läsa en bok som är så spännande/bra skriven att man inte vill lägga den ifrån sig. Har du (eller någon annan) något tips?

      Radera
  4. TED talks? Testa lyssnade på de mest/bästa 20 som finns på hemsidan...

    Jag tyckte om Fyren mellan haven, grät floder...
    Simma med de drunknade
    Det vi inte visste var lycka
    Jag heter inte miriam
    Jag har köpt Liv efter Liv till julsemester...
    Chimimanda Ngozi Americanah
    Konsten att höra hjärtslag
    Brene Brown kvinnor och skam och alla hennes andra böcker
    Tusen strålande solar
    Dehlis vackraste händer var komisk
    Fjäril i koppel
    Innan floden tar oss
    Tilde de Paula släktbiografi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för dina tips! :)

      Radera