lördag 18 augusti 2018

Vi säger hej till västkustlivet


Så har vi landat på den lilla holmen på västkusten, en bit norr om Göteborg. Tack och lov för broförbindelsen, men fy fasen vad jobbig den är att cykla över - bron från den lilla ön vi bor på till den större ön Tjörn. Uppför uppför uppför, platt, nerförnerför, uppför, nerför - framme på Tjörn. Och tillbaka är det samma visa, men när man äntligen kommer ner för bron är det uppför nästan hela vägen hem, förutom en bit då det är platt. Jag måste ha en elcykel, och det nu! Jag kommer aldrig palla att cykla med G till förskolan utan elcykel. Det är helt enkelt för mycket uppför och nerför här! Bil säger min mamma, bil säger Ms mamma. Cykel - säger vi. Vi måste få testa att leva vårt liv såhär, och se hur det funkar. Ingen av oss vill ha bil och hittills har vi klarat oss bra. M tar sig till jobbet och vi lyckas handla då och då, både lite längre bort och i affären här. Dyr affär, men ändå, det går ju att handla där. Bättre utbud än butiken i Dorotea har de åtminstone!

Lastbilen med alla våra saker fick precis plats på gatan. Tjugo centimeter på vardera sida hade de att spela med, och de fick backa ut sedan när de skulle härifrån. Att låta en flyttfirma ta flytten var helt klart värt. Så himla skönt att slippa bära ner tvättmaskinen och sängarna och soffan själva för trappan i Umeå. Vi hade aldrig klarat det! Jag skulle inte orkat fysiskt. Sedan var det såklart också skönt att slippa köra genom hela Sverige med alla saker och lille G. Det hade varit jobbigt! Så - mitt tips till de som ska flytta långt är att anlita en flyttfirma. Skicka efter offerter från flera och jämför. Var ute i ganska god tid!

Vi sov en natt till hemma hos mina föräldrar sedan flyttlasset kommit. M var och packade upp det nödvändigaste och jag stannade med G och pappa i deras hus under tiden. Det var skönt - särskilt som jag hatar att packa upp. Kanske är det även därför jag knappt packat upp någonting sedan vi flyttade in för en dryg vecka sedan. Vi har ju det viktigaste på plats nu, och det känns tråkigt och jobbigt att kika i resterande halvfulla (?) kartonger. Dessutom har jag ingenstans att lägga sakerna än. Vi måste montera upp bokhyllan först och få i ordning i klädkammaren. Det är lite fix och pill kvar helt enkelt, men väldigt lite tid. Och mindre tid blir det nu när jag ska börja jobba på måndag. Bara 50% visserligen men utan någon som helst barnomsorg blir det ett pussel att få ihop vår tid ändå. De två dagarna M är ledig per vecka ska jag arbeta, och sedan sprida ut resten av timmarna på övriga veckan har jag tänkt. Fantastiskt att jag har ett så flexibelt jobb!

Sedan vi flyttade in här har vi fått vara med om mycket växlande väder. En dag var det storm, några dagar har det regnat, idag blåser det 10 meter per sekund, men vi har även haft dagar då solen tittat fram. Jag har badat en gång i havet, från en badstege nära vårt hem, medan G sov i vagnen. Det var ljuvligt. Så stilla och vackert. Ganska klart vatten. Tången som rörde sig sakta i havet. Böljande.

Det känns bra det här! På det stora hela känns det bra. Jag börjar vänja mig vid huset, vid att det finns tre dörrar ut och hur vi ska göra för att ha koll på att G inte rymmer genom någon av dem. Min snickarkunnige far har satt upp en grind för köket (öppen planlösning), så att G inte kan gå dit och sätta på plattorna (ingen barnsäker spis), och det är underbart. Det är så skönt att kunna "stänga in sig" i köket utan att G kommer dit och drar i alla lådor och samtidigt har jag koll på honom i och med att det är så öppet.

De svenska sommargästerna verkar ha gett sig av. Idag var några tillbaka och tittade på Tjörn runt, en stor kappseglingstävling, men i veckan har det varit ganska tomt på snyggt (läs: rikt) klädda människor. De ser så rika ut, så olika mig... Men de som bor här året runt är inte lika uppklädda, och eventuellt inte heller lika rika. De flesta som bor här året runt verkar vara 50 år eller äldre. Det verkar vara få unga och få barn. Jag har inte träffat någon jämnårig riktigt än, inte som jag lärt känna. Det längtar jag efter. Jag antar att det kommer när G börjar i förskolan. Där är ju de andra barnen, och deras föräldrar är väl mer eller mindre i vår ålder. Hoppas vi hittar några vänner där!

Samtidigt: så rik man kan känna sig av att få bo så här. Av att inte behöva åka hem till en bostadsrätt i centrala delarna av en större stad och trängas och lyssna på spårvagnen. Jag känner ett lugn när jag kommit över bron med cykeln och är tillbaka på holmen. Det är vårt hem det här nu. Och det känns fint!

8 kommentarer:

  1. Vad härligt att ni har kommit i ordning med det mesta och vad fint ni verkar ha det på er holme :). Det blir säkert bra det här.
    Välkommen hem! /Annika F

    SvaraRadera
  2. Det verkar bra nu, och det kommer bara att bli bättre och bättre! Du ska få se! Så glad att ni kom till det stället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilka fina ord! Ja, vi hoppas att det blir så! :)

      Radera
  3. Så spännande det ska bli att få följa det här! Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. (Det där var alltså Jenny som bloggar på bloggen Den där om Jenny som skrev.)

      Radera
    2. Tack! Vad roligt att du hittat hit och läser!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...