Hemma igen!

Så var vi plötsligt hemma på holmen igen. Jag skriver plötsligt för det gick väldans fort att flyga jämfört med att åka tåg, men gav också mer ångest. Ja - jag är flygrädd. Så är det.

Här har våren både varit och gått tillbaka till något kallt och blåsigt vårvintertillstånd, även om man aldrig talar om vårvinter här på samma sätt som man gör i norr.

Äppelträden blommar och det haglar när jag cyklar hem från förskolan den första dagen. Naturupplevelse tänker jag i uppförsbacken över berget och får extra kraft. G har haft det bra på förskolan och somnat i sin vagn utan napp. Storpojken.

Lökrabatten är överblommad och jag går ut i skymningsljus och iskall vind och knipsar av blomstänglarna. Låter näringen från bladen  få krypa ner i knölen igen. Längtar till nästa vår då jag tänker vara hemma och se alla tulpaner, narcisser och påskliljor blomma och inte bara knoppas och vissna som detta år.

Idag, den andra vardagen, har jag cyklat och kämpat och jobbat och tjatat på M och sedan träffat ponnyhunden och hennes matte. Berättat allt om resan och lyssnat på hennes månad, mattens alltså. Hon har en löjtnantshjärta i sin trädgård. Den blommar i vinden med många rosa små hjärtan. Det tror jag hon behöver.

Jag går hem. Med mig har jag en övervintrad höstblomma som min vän förbarmat sig över och en rosa pelargon.

Vi är hemma igen och det känns bra!