Fin fredag

Efter en, av olika anledningar, mycket påfrestande vecka är jag så grymt tacksam över denna fina fredag som jag har haft med min gulliga gullunge, i solen, i snön och framför brasan inne. 

Snön vräkte ner natten till måndag men ändå tänkte jag att det var en god idé att cykla till förskolan. Jag kom dock inte längre än till busshållplatsen innan jag gav upp. Det gick helt enkelt inte att cykla med värdighet på en oplogad väg (på den lilla ön där vi bor)  eftersom cykeln slirade och skar igenom det av bilarna något tilltryckta snötäcket längs stora vägen. När jag såg att även bron från ön var vit valde jag att avsluta cykeläventyret där och ta skolbussen istället, till Gs stora förtjusning. Väl framme promenerade vi från busshållplatsen till förskolan och sedan var det bara för mig att promenera tillbaka på saltad bilväg till jobbet. Jag var ganska slut när jag kom fram, och än mer slut när vi kom hem på måndagskvällen efter att ha gått upp till förskolan, väntat, väntat, väntat på bussen, tackat nej till bilskjuts av en förvånad Mala och sedan hjälpt pappa busschauffören att backa sig ur en rondell där han fastnat på grund av att han fick stanna då det kom en hel del bilar, colándose. (Colarse betyder knö sig. Finns det något rikssvenskt? Tränga sig före, ja. Men det är ju tre ord! Colarse är bättre, bara ett ord!) Sicken tur att det var just pappa som körde bussen vi fick åka med! Det tyckte G var extra kul! Och tur för honom att vi kunde hjälpa honom att backa sig ur sliret i rondellen. En buss som backar har nämligen ingen sikt direkt bakom sig. Därför behöver någon hjälpa till att titta!

På tisdagsmorgonen var G snörvlig, och då var det väl bara att vabba. Samtidigt ville jag så gärna till jobbet. Jag hade ett möte på tisdagen och ett liveundervisningstillfälle på tisdagen som jag skulle hålla i. Två timmar grammatik live med elever, första gången. Tisdagen, onsdagen och torsdagen löste vi så att M jobbade sitt morgonpass och sedan byttes vi av. Min tanke var att jag skulle arbeta heltid, fast senare på dagen, men det orkade jag bara en dag. De andra två dagarna jobbade jag halvdag och vabbade halvdag och sedan hade jag väl tänkt lämna G på förskolan idag, men då snoret inte gett med sig fick han vara hemma en dag till. Två symtomfria dagar är det ju som gäller nu i och med covid. Men det är fasen svårt att avgöra tycker jag! Idag var han snorig och gnällig på morgonen men har sedan varit pigg och glad och snorfri! Så nu hoppas jag att han håller sig sådan under helgen så att vi kan lämna honom på förskolan på måndag som vanligt. Ett pussel, alltså!

Men det var inte veckan utan fredagen jag skulle berätta om! Fredagen som är idag. Den började med att jag tände en brasa och sedan försökte hålla liv i denna brasa hela dagen. Varmluftspumpen är på och sakta men säkert stiger temperaturen i villan på den karga, snötäckta ön. M tätade några dörrar igår och idag fick en riktig uppfinnare rycka ut och göra ett lock till köksfläkten där det förekommer kallras. G och jag var inne hela förmiddagen men efter lunchen (linsgryta och matvete) gick vi ut och pulsade i snön. Jag åkte pulka några gånger, och G åkte en gång med mig. (Det är som om han inte riktigt fastnat för pulkaåkning, trots att han hade en riktigt pulkadag på jullovet...) Sedan gick vi ut på en liten miniutflykt över snötäckta klippor och satte oss på en sten och åt en gemensam bit av världens godaste chokladkaka, samt delade på en apelsinfestis. Sedan åkte vi lite mer pulka för att till sist gå hem. 

Barnet gick med på att läsa saga i hans säng och det var så skönt att få sträcka ut sig en stund! Dock tröttnade han innan Mamma Mu ens hunnit sätta upp sin gunga i skogen och jag försökte sova en liten ministund, vilket avbröts av att G bröt sig in i  förrådet och började röja runt, varpå jag bad pappan se efter sitt barn en stund så att jag skulle få vila. Denna vila bestod i att jag låg på min säng och att G hoppade i sängen bredvid. Hej och håååå... Han la sig även att läsa för mig ur min bokcirkelbok, upp och ner. Det var så sött att jag började fnissa! 

När jag kände mig utvilad och G hade hoppat av sig tog jag tag i mitt första så-projekt. De penséfrön jag sparat sedan i somras skulle få hoppa ner i varsin gammal plastförpackning med såjord! Solen sken in så fint där uppe där jag har min frösådd-plats och det kändes himla vårigt och mysigt att få strö ut (säkert alldeles för många) pyttesmå penséfrön över jorden, täcka med ett supertunt lager jord (ev. gjorde jag fel här, läste sedan att de ska vara otäckta) och vattna underifrån (lärt mig på youtube). Tydligen ska penséfrön gro efter 5-15 dagar, så nu är det bara att vänta! Det ska bli så spännande att se om det lyckas! 

När fröna väl var sådda var det dags att bada skumbad tyckte G - och så gjorde han det, medan jag värmde mig framför brasan och åt en portion havregrynsgröt för att få upp energinivån inför matlagningen. Köttfärssås och spaghetti blev det. Utan rotselleri (!) men med skogschampinjoner som jag glömt att jag hade. Det blev faktiskt gott, trots att det kändes främmande att inte ha min kära rotselleri i såsen. G och jag åt så vi storknade och sedan ordnade G en hinderbana och sprang och hoppade runt runt runt. Efter detta: Dans till Gua-gua-sången (Bara vara mig själv av Laleh) och till Brinn-sången (Kärleken väntar, Kent). Sedan var det dags att lugna ner oss lite tyckte jag och G och jag hade fredagsmys i soffan till Bolibompafamiljen tills dess att M kom hem från jobbet igen. 

Ja ni! Denna vabbdag behövde jag verkligen. Jag behövde bara få vara hemma med mitt barn. Ta det lungt, göra trevliga saker och vila upp mig. Samtidigt är jag glad att G verkar vara frisk igen och så hoppas jag att jag nästa vecka kommer ha mer energi och ork att jobba som en liten iller medan G kan vara på förskolan och röja loss i snön och med förskolekompisarna. 

Hoppas ni får en himla fin helg! Ta hand om er!