måndag 1 mars 2021

420 månader

Så fyller jag, och mordet på Olof Palme, 420 månader. Mördaren är utpekad - men var det verkligen han? Och jag har blivit vuxen på riktigt. Eller?

Några tjugoåringar passerade på gatan här utanför i helgen. De hade tittat på solnedgången på en klippa. De hade kameror och stativ och lite för tunna kläder. Vad glada de såg ut! Vilken tur, för glad ska man vara när man är i den åldern, sa jag. Glad och ute på galej med sina vänner, på en klippa vid havet. 

Men hur gammal är jag egentligen? Det var ju nyss jag var tjugo! Det känns åtminstone nyss. Så inser jag att femton år har gått och tycker först det är lite sorgligt men sedan att det är bra. Så mycket bra jag har hunnit göra och vara med om under dessa femton år; bott i Spanien i några omgångar, lärt mig dansa lindy hop, träffat en man som jag tycker om och fortfarande är tillsammans med, fått en underbar son, flyttat till Norrland och flyttat därifrån och verkligen inte minst: utbildat mig i fem år vid ett universitet och även fått en tillsvidareanställning på en arbetsplats där jag trivs. Jag har till och med blivit moster!

Det slår mig hur olika perioder i livet verkligen är olika perioder av livet, på det sätt att de präglas av olika saker och problem, kanske rentav teman. Ett tag är det problem att hitta en lämplig livskamrat, ett tag undrar man om man någon gång ska kunna bli gravid trots extremt oregelbunden ägglossning, ett tag undrar man var man ska bo och sedan plötsligt bor man där, lämnar och hämtar på förskola och har en skäggig typ som kramar en när man ber om det. 

Om olika tider i livet präglas av olika problem eller frågeställningar så kan man också lära sig att tänka att dessa problem kommer lösa sig, på ett eller annat sätt, och livet kommer gå in i nya perioder. På något sätt kommer jag att få veta om jag får ett barn till eller ej, och vi kommer på något sätt hitta ett boende som verkligen är vårt (och som vi äger), ett hem att leva i under många många år, förhoppningsvis. 

De femton åren som passerat sedan jag var tjugo har på många sätt varit bra, och på andra sätt varit tuffa. Men det är väl det som är livet? 

10 kommentarer:

  1. Grattis Tove! Och grattis till din kommande 15 år! Det kommer att bli ännu bättre år än de som redan har passerat! Om 15 år har du bott in dig i ert egna hem och sett era nyplanterade träd blivit stora!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika! Så snällt skrivet. Jag hoppas det blir så...

      Radera
  2. "ett tag undrar man var man ska bo och sedan plötsligt bor man där, lämnar och hämtar på förskola och har en skäggig typ som kramar en när man ber om det." Haha! Så kan det gå!

    Ja, var sak har sin tid och varje ålder sina bekymmer men hur som helst så är du yngre nu än du någonsin mer kommer att vara. Om femton år är du fortfarande inte lika gammal som jag är nu. Herregud vad du är ung! När jag var 35 blev jag äntligen efter sju svåra år gravid och hade precis fyllt 36 när jag blev mamma för första gången och flyttade in på bygget. Sedan dess har mycket hänt!

    Önskar dig en fin födelsedag och förstås att alla dina önskningar slår in!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Åsa! Så sant! Yngre än så här blir jag inte!

      Radera
  3. Gratulerar Tove till dina år och allt du har gjort och varit med om! Och lycka till med framtiden :)! /Annika F

    SvaraRadera
  4. Grattis! Jag visste inte att vi är jämngamla, du ligger bara några månader före mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja du känns mycket vuxnare än mig så jag tycker också det är kostigt! Hihi....

      Radera
  5. Vilket fint inlägg. Jag är väldigt sen på bollen, men grattis i efterskott!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...