onsdag 13 oktober 2021

Fem år sedan BF

Idag är det fem år sedan beräknad förlossning och det känns nyss, samtidigt som ett helt liv har förflutit. Ett nytt liv av moderskap och är småbarnsperioden slut nu? Nej, inte riktigt än väl? G behöver mig fortfarande till allt möjligt, även om han själv såklart tycker att han är stor och visst klarar han av både det ena och det andra; duka av sin egen tallrik, ta på sig pjamasen, känna igen några bokstäver och med min hjälp läsa korta ord som DU och NU och OJ. 

Det är fem år sedan och jag tänker inte så mycket på förlossningen eller neonataltiden, men ändå ligger det där djupt inne i min själ som ett sår med svag sårskorpa som lätt går att pilla loss och då börjar det genast blöda igen. Jag märker det när jag lyssnar på den jag röstade på som årets sommarpratare för något år sedan: Johanna Isaksson. Hon berättar så drabbande och fint om deras första tid med sonen Ivar, och om den oerhört dramatiska och farliga förlossningen med moderkaksavlossning. Det är så läskigt att jag frågar mig om någon någonsin kan tänka sig att bli gravid, efter att man hört hennes historia. Det är så drabbande berättat att jag första kvällen bara orkar lyssna på fem minuter innan jag storgråter för mig själv i köket och sedan tar mig upp till M och börjar prata om vår första tid. Kvällen efter lyssnar jag färdigt på del ett och gråter lite mer, men inte bara. Jag känner så väl igen det hon beskriver från neonatal, även om vår son faktiskt mådde bra och vi inte var i närheten av lika oroliga som hon och hennes man måste ha varit. 

Det är fem år sedan beräknad förlossning och jag nattar G genom att läsa två sagor. Båda handlar om Axel och Omar och G tycker att det är lagom spännande. Tidigare på kvällen har vi tittat på Världens natur om lodjuret i Spanien. Så fint program och så mysigt att krypa upp i soffan tillsammans och titta och prata om vad vi ser. G blir nästan ledsen när kaninen äts upp av - vem det nu var... Och han tycker inte kejsarörnen är snäll alls när den tar den stackars oskyldiga rödhönan. Jag förklarar att vissa djur äter varandra, och vi har ju nyss mumsat i oss falukorv... Programmet om Spaniens natur är extra intressant, tycker jag, eftersom Gs farmor och farfar bor alldeles i närheten av nationalparken Doñana, där det iberiska lodjuret faktiskt bor (och kaninerna, och våra svenska flyttfåglar). Kanske kan vi åka på en rundtur i den nästa gång vi åker till Spanien. När det nu blir... kanske i januari eller februari?

Fem år sedan BF ja... Och jag som inte fattade någonting när jag kom in till förlossningen i slutet av augusti. Skulle de hugga av mig huvudet? Ja, varför inte. Det gjorde så fruktansvärt ont. Istället gav de mig magnesiumdropp och en spruta med något i, mot mitt superhöga blodtryck. Min favoritbarnmorska, som hon kom att bli, la sina båda armar på mina ben och försökte lugna dem och mig. De bara skakade... 

Fem år sedan BF och om jag inte fick tillgång till min son och vår bebisbubbla då, på neonatal - en vecka efter att jag skrivits ut, så har jag verkligen det nu. Vi umgås mycket och vi försöker hitta på saker som är roliga för hela familjen, så som olika utflykter men även mysigt hemmafix. G älskar att baka kaka. Och att äta den... 

Det jag lärde mig av min sju veckor förtidiga förlossning var nog att ingenting blir som man har tänkt, och vad det gäller förlossningar så är det bara att hänga med. Mitt förlossningsbrev togs aldrig ens upp ur väskan, men det ordnade sig ändå. M visade sig vara en klippa till pappa när han tog hand om G helt själv, men med hjälp av neonatalsköterskor, den första tiden. Vården visade sig fungera när den verkligen behövde det, och jag kommer aldrig glömma min första fina sköterska på IVA. 

Tack G för att du kom! Och tack för att du är en sån underbart fin femårig pojke! Min pojke!

15 kommentarer:

  1. Jag får tårar i ögonen av dina ord❤

    SvaraRadera
  2. Gratulerar på mamma-dagen!
    Så fint skrivet! Underbart med allt i livet som blir bra trots att det kanske inte känns som att det ska bli det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja, visst är det skönt att vissa saker ändå löser sig - trots allt.

      Radera
  3. Ja, vilken tur att det gick bra!

    SvaraRadera
  4. Så fint skrivet och tänk vilken fantastisk upplevelse det är att bli mamma... Gratulerar på dagen och till sonen :)! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, men i mitt fall kom den fantastiska upplevelsen först efter hemkomst från neo och inte sekunden efter han var född som jag trodde.

      Radera
    2. I mitt fall kom den stora känslan först efter många månader. Jag kände mig så svag i början pga att jag höll på att förblöda och sonen hade ont i magen och skrek ungefär ett år... Men, det är ett under att ha fått ett barn. I mitt fall blev det "bara" ett då ingen visste precis vad allt elände berodde på. Ha en fin söndag! Här skiner solen på en klarblå himmel :)./Annika F

      Radera
  5. Det blev dramatiskt och tufft, det glömmer man inte, men ni klarade er, och nu är du mamma till en fantastisk liten pojke! Grattis till hela familjen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blev det minsann och nej det kommer vi aldrig glömma... men precis som du skriver så gick det ju bra tillslut och jag är tacksam varje dag för att jag har honom - för att han kom till oss. Tack för gratulationen, Annika!

      Radera
  6. Så fint. <3 Och vad skönt att allt gick bra till slut. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Emma! :) Ja, det var väldigt skönt att det gick bra. Jag blev rejält sjuk - men det gick över. Och det bästa var att bebisen inte mådde dåligt egentligen utan mest var liten och omogen.

      Radera
  7. verkligen sant att så mycket inte blir som man tänkt sig. och ändå är det på något sätt inte det som styr upplevelsen, det känns som att man kan hantera mycket av det oväntade om bemötandet är tryggt och man känner att det är hyfsat under kontroll. min mest dramatiska/komplicerade förlossning var i alla fall inte den som kändes mest dramatisk.
    och vad fint att det gick bra med er allihopa, förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant reflektion! Bemötandet var väldigt bra faktiskt. Jag hann träffa nästan all personal på förlossningen kändes det som och väldigt många på neonatalavdelningen plus några stycken på IVA. De på förlossningen var bäst, tyckte jag! Men även de på IVA var bra. På neo var det lite blandat. Både de som var supergulliga och de man inte gick ihop med alls, typ...

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...