Systerhelg i februari

Så blev det februari och dags för årets första systerhelg. Systerhelg är ett koncept som min syster och jag utvecklat och som handlar om att ses själva i lagom dos. Vi kallar det helg men det är snarare ett drygt dygn det brukar röra sig om. Tjugosju timmar blev det denna gång. 

Jag tog första bussen hemifrån på lördagsmorgonen och det var en naturupplevelse att färdas över min ö. Först dimma, sedan morgonsol och flygande svanar, sedan dimma igen, och precis innan bussen körde upp på sista bron till fastlandet glittrade det av iskristaller i luften, och en hel regnbåge skymtade som en portal till helgen. Vid tågstationen var det vitt av frost. Varenda kvist var vit. Solen sken och folk nästan trängdes på den lilla del av perrongen dit solens strålar nådde. Så törstiga var vi efter alla mulna dar.

I Göteborg var det mulet och vi möttes upp på vårt vanliga ställe och gick en sväng i Nordstan. Vi konstaterade två saker: Ett: Det finns väldigt mycket att köpa. Två: Det är väldigt varmt att ha termobyxor i Nordstan. Vi köpte bara det vi tyckte att vi behövde (t ex hårklämma till mig och hårsnoddar som är sköna att ha på handleden till syrran), samt ansiktsmask och fotmask till vår hemmasparitual.. 

Sedan åkte vi hem till henne med överfullt sinne och något kurrande magar. Vid busshållplatsen köpte vi, helt enligt plan, sushi av den trevliga sushitanten att ta med hem. Efter att vi ätit detta och druckit hemmabubblat vatten vid syrrans köksbord la vi oss i soffan och småpratade tills vi båda somnade. Att sova middag ostört i en välstädad barn- och mansfri lägenhet är inte dumt det! Väldigt skönt var det, med andra ord. 

När vi väl vaknat igen hade ljuset fått en eftermiddagston och vi bestämde oss för att gå till återvinningen med våra sushi-lådor och sedan gå en extrasväng innan vi handlade till middagen. Löjromspizza skulle det bli, och en med svamp. Creme fraiche istället för tomatsås. Under vår extrasväng mötte vi syrrans vän och hennes dotter. Samma dotter som jag stickat och virkat till en gång. Nu tre år. Så fort tiden går! Den går så fort att även andras barn växer upp och blir stora helt plötsligt.

Pizzadeg sattes och sedan semmeldeg. Det var viktigt med ordningen, annars skulle pizzan smaka kardemumma sa syrran och ja, det tror jag på och nej, så ville vi ju inte ha det. Pizzan blev hur god som helst men vi orkade inte äta allt. Det kan hända att vi ätit en väldigt god kanelbullesockerkaka som fika där någon gång under dagen också...

Efter middagen var det dags att ta itu med läxan vi fått av vår mamma, nämligen att se filmen Den sista resan. Den har blivit rejält hyllad har jag förstått men jag har hört lite olika åsikter från olika personer i min närhet. Syrran och jag var dock rörande överens om att det var lite väl regisserat och dramaturgiskt upplagt samt framförallt lite väl hårt att de pressade denne gamle man till detta. Den handlade mer om sonens oförmåga att släppa taget om sin pappa och det förflutna, än om att pappan skulle få uppleva något fantastiskt, även om han såklart fick en fin resa på kuppen (inkl lite väl jobbiga upplevelser). Jag förstod inte riktigt hur de kunde låta en man som hemma såg ut att ha hemtjänstlarm sova själv i ett främmande hotellrum. Jag tyckte inte heller det såg ut som om de hade tagit med sig rullatorn i början, den dök ju dock upp senare. Framförallt jobbigt att de inte frågade honom och förankrade resan i honom, motiverade honom, utan det var mer hux flux nu har jag köpt en liten bil i gräll färg, så nu drar vi! Packa nu då! Vi ska åka nu! 

Dock tyckte jag scenen när de rullade över gränsen både var fin och lite väl uttänkt, men scenen när han i slutet fick se en film där hans lärargärning hyllades gick verkligen rakt in i mitt hjärta. Rakt in i mitt lärarhjärta, alltså. Tänk vad vi lärare kan göra ändå! Tänk vad vi gör! Det känns kanske som om vi mest rättar, jagar fuskare och sätter betyg men det vi gör betyder faktiskt något! Inte bara förmedlandet av ämneskunskaper utan också allt det där andra, allt det sociala. Det är kanske extra mycket sånt i klassrumsskola, men även vi på distans kan faktiskt nå fram ibland och betyda något för eleverna, mer än ett "hinder på vägen". Jag vet några exempel där det varit så, i mer eller mindre grad bara under mina drygt tio år i yrket... Ja, det berörde mig. Har ni sett filmen? Vad reflekterade ni över?

Efter att vi sett klart filmen ringde vi upp vår mor och hade utvärdering. Hon höll med oss i våra reflektioner, men det verkade som om både hon och pappa tyckte filmen var bättre än vad vi tyckte, för de har sett den två gånger.

Sedan hade vi spa med fotbad för mig och sedan satt vi i syrrans säng och la på ansikts- och fotmask från Korea. Fötterna var som bebisfötter sedan! Eller åtminstone så nära jag kunde komma med mina snart 39 år. 

Så somnade vi och sussade sött och drömde, sida vid sida. Sedan var det morgon och vi vaknade, så som man gör. Ute var det grådassigt och vi bestämde oss för att börja pussla, efter det att lyxfrukosten med såväl brieost, hembakt bröd som päronmarmelad och grape var uppäten. 

Vi hann inte så långt, men ändå en bit. Sortera bitarna, börja lägga lite kant och ett hus och en bit av en båt och sedan var det dags för lunch.

Syrran gjorde god saffranssås med lök och grädde och spaghetti och stekt laxbit. Det gick ner, kan man säga. (Väldigt gott igen alltså!) Sedan var det dags för årets första, och för mig säkert enda, semlor!

Klockan ett tog vi bussen mot stan. Syrran skulle uträtta lite ärenden och jag skulle åka hem. Redan 15.20 var jag hemma. Påvägen hem hann jag både virka och lyssna på en podd som jag faktiskt både står ut med och gillar. Plan B-podden heter den. Sista avsnittet har visst sänts men jag har inte lyssnat på så många, så jag har dem kvar. Det avsnittet jag lyssnade på idag hette Bonus: Stad vs landsbygd och var från 29 juni 2023. Det handlade om omställning till ett mer hållbart liv i staden jämfört med på landet.

Väl hemma var det stökigt, men M lyckades få det någorlunda fint i hallen medan jag gick ut med återvinningen. Det är alltid stökigt när jag kommer hem från syrran. Dels för att jag inte varit hemma och hållt efter och dels för att syrran har det så himla undanplockat och fint jämfört med oss (även när jag är hemma och håller efter). 

G klagade på ont i huvudet och jag stängde av TV:n. Han låg kvar i soffan. Konstigt. Efter en liten stund visade det sig att han hade feber, och febern tickade uppåt. Han somnade medan M och jag åt middag men vaknade till efter någon timme. Jag läste bok och sedan såg han på lugnt barnprogram en stund. Vid åtta kunde jag lägga honom och nu sover han gott. Han har fått alvedon och saft och festis och glass och lite vindruvor, så vi hoppas på en lugn natt. Imorgon får han vara hemma från skolan, såklart. 

Ja, det var min helg det. En fin helg! Mysigt att hänga med syrran, men tråkigt att G är sjuk igen. Men vi får hoppas att det går över på några dagar...