Första dagen i fyran

Så börjar vår son plötsligt i fyran. Han som föddes igår? Jag minns när jag satt i en matsal på sjukhuset när han var nyfödd och började gråta för att jag tänkte på honom i mellanstadieåldern, hoppades att han skulle ha det bra då (i framtiden) och ha vänner. Idag vet jag hur det blev.

Igår kväll hade han ett litet prata-av-sig-behov innan han somnade. Helt naturligt eftersom det är en stor dag idag. Första dagen på mellanstadiet. Han pratade om hur första skoldagen skulle vara. De har en rutin som han varit med på några gånger förut vid det här laget. Det går ut på att den första skoldagen är i det närmaste magiskt rolig. Det är popcornvagn, hinderbana och andra stationer som barnen går runt till och har roligt vid. Så fint att det gör en kul grej av denna första dagen på skolåret, tycker jag!

Jag frågade om man går själv eller om man går i grupp på något vis, runt bland stationerna. "Jag ska gå med mina kompisar" sa G och jag vet att han syftade på L och V. De som nu ingår i hans lilla tremannagäng. 

Imorse kom han upp i tid, fick se Fåret Shaun på Barnkanalen (nu är det slut på youtube på morgonen, nu är det barnkanalen som gäller, som alltid under läsårets vardagar). Vid femöverhalvåtta stängde vi av och han skulle klä på sig. Jag fick stötta upp lite. Han behöver det fortfarande. Sedan behövde han gå på toa, och det var väl bra. Det blev pyttelite bråttom men vi hann ändå i god tid cykla till skolan. Inte ett enda skolbarn såg jag på vägen och hann tänka att vi kanske har tagit fel på dag, eller går min klocka helt fel? Samtidigt visste jag att det inte var så. Väl framme hade många redan cyklat till skolan och det var en hel del bilar på parkeringen. G gick in på skolgården och jag smög också dit efter en stund. Han gick en lov. Sedan sken han upp när han såg sin vän V och de gjorde en high five! Det var det jag behövde se, kände jag. Så jag smög mig därifrån och cyklade iväg, efter att jag smsat Vs mamma om vad jag sett, och hur bra det kändes. 

Jag cyklade över parkeringen och fram till skolbussen som min bussförarkompis S kör. Vi brukar vinka när vi cyklar förbi honom där han står parkerad på morgonen, eller hälsa inne på affären där han köper sina två bananer (varje morgon). Men idag cyklade jag fram till hans buss som nu stod vid affären och sa hej. Vi bytte några ord och kunde båda konstatera att nu börjar rutinerna igen. "Det är bra för då får jag träffa dig" sa han. Fint! Det är fint att vara en positiv liten pyttedel i någon annans vardag. Fint att både han och jag tycker att det är roligt att vinka. Den där lilla vardagskontakten som faktiskt betyder något för en, hur kort den än är. 

Sedan cyklade jag vidare till mitt jobb och när jag kom fram hade jag fått två bilder av Ls mamma på alla tre killarna. Det kändes så fint. De såg så glada ut! 

Tack för L och V! Tack för att G har dem. Tack för en bra skola som peppar igång läsåret. Heja alla som börjar i fyran idag!