På en marknad i Pakistan 1966

Mina farföräldrar bodde i närheten av Gujrat i Pakistan i några år i slutet av 1960-talet. Min farfar arbetade på en Sidafinansierad yrkesskola som lärare i finmekanik. Han var instrumentmakare. Så här skriver Utrikesdepartementets revisor om skolan i Revisorers berättelse från 1967

Min farmor var också med och min farbror var mellan ett och fem år när de bodde där. Min pappa kom och gick lite, han var i tjugoårsåldern. Min farfar hade med sig en kamera och har tagit en stor mängd bilder. Dessa bilder har min pappa med hjälp av ett egenbyggt ljusbord digitaliserat under ett stort antal kvällar den senaste tiden. Det var också dessa bilder han satte mig att titta igenom i lördags när jag pustade ut hemma hos mina föräldrar i Göteborg efter en natt på akuten. (Gallstensanfall, tydligen. Inget farligt, men fruktansvärt ont.)

Några av bilderna fångade mitt intresse lite extra. Det var bilder på vägar med stenras i Afghanistan. Bilder på min farbror på en fuxfärgad häst i Indien. Och det var dessa bilder på två till synes mycket fattiga barn och en helt enorm orm. På den första bilden såg jag inte ormen, utan reagerade mer på flickans mycket toviga hår, och deras bara smutsiga fötter. 

Pojken håller i ormen, men den smälter ganska bra ihop med trädet. Flickan håller i en plåtburk. Båda är barfota och leriga. Kläderna smutsiga. Pojkens tunika ser trasig ut på ärmen. Till vänster bakom dem sitter några personer på marken med två korgar med något i. Kanske nötter? Till höger står min farmor och min farbror i ljusblå dräkt och vita skor trots att han kanske knappt kunde gå, mycket rena och hela. Snett bakom dem står tre personer till och tittar på. Den pojken har skor, mannen har sandaler. Kanske är det min farfars skugga vi ser längst ner till vänster?

Bilder som kom innan och efter dessa bilder visar att de är på en marknad. Min farmor tittar på ägg och höns bland annat.

På nästa bild ser man ormen tydligare.

Här har den lilla flickan ormen runt halsen. Pojken håller ormens huvud i sin hand. Farmor lutar sig och min farbror fram för att kunna se bättre. "Titta nu på ormen!" kanske hon sa. Plåtburken står på marken. Den rufsiga flickan skuggar ögonen med handen. Kanske är det kväll, skuggorna är ganska långa. Kanske förväntas de som tittar, särskilt de oklanderligt hela och rena, lägga en slant i plåtburken. Troligtvis var det så. Troligtvis var detta det sätt dessa barn kunde försörja sig på. 

Ormarna var slappa som armen på en relativt otränad 78-åring, berättade pappa och petade på sin egen överarm. De hade tagit ut tänderna på dem, eller gjort något med dem så att de var helt slöa och inte kunde göra någonting. Han hade själv petat på några vid andra liknande tillfällen. Han berättade att var helst de stannade till på sina utflykter runt i Pakistan och Afghanistan dök det upp folk som ville sälja något eller visa något och få betalt. En gång var det en björn, som någon hade i koppel i nosen. När han ville att björnen skulle hoppa drog han kopplet uppåt. Stackars björn. Och stackars ormar. 

Och stackars människor, som inte hade något bättre att försörja sig på. Några fick givetvis hjälp att utbilda sig vid den svenskfinansierade skolan i Gujrat, men det var ju extremt få och säkert inte från samma familj som de ormtjusande barnen med leriga fötter. Hur gick det för barnen sedan? Vem vet? Inte jag. 1965 (ungefär när bilderna togs) var den förväntade levnadsåldern 48 år i Pakistan, enligt data från FN, för barn födda det året. De barnen som föddes 1955 förväntades leva tills de var endast 40 år! Barnen på bilden lär vara födda runt 1955. Kanske är pojken mellan 12 och 15 år och flickan mellan 8 och 12? Eller vad tror ni? Samtidigt är detta en genomsnittlig förväntad livslängd för hela befolkningen. Troligtvis levde de som levde gott lite längre än de som visade upp ormar och vandrade till marknaden med leriga fötter. Så kanske lever dessa barn inte längre. Kanske är de i sjuttioårsåldern ungefär... Kanske lyckades de köpa skor till slut för de av dem och ormen ihoptjänade slantarna, men mer troligt gick väl pengarna till mat, kanske bränsle, eller tyg.

Fattigdomen har många ansikten. Detta är ett, från en marknad i Pakistan 1966.