Det är väldigt mycket oktober. Imorse var det frost, kanske för första gången denna höst. Doftpelargonen, rosenskärorna och sommarrudbeckian brydde sig inte. Jag ställde ut fåglarna i solen och där fick de stå till klockan halv fem. Hela dagen, med andra ord.
Det är vardag i oktober, fast just nu är det helg. Det är en vardag av saker som blir av och saker som inte blir av. Månaden började med att något blev av, nämligen en fyra timmar lång lindyhopkurs i min närmaste bygdegård. Ja, faktiskt där allting började för ungefär ett år sedan. Jag har rott det i hamn, med fem danstillfällen i våras (i en annan hamn) och en heldag som fick inleda oktober. Jag har rott det i hamn och jag fortsätter ro. Nu planerar vi för fullt för tre tillfällen till innan jul! Själv kommer jag bara kunna vara med på två tillfällen, eftersom jag redan är uppbokad under ett av datumen. Min vän A på grannön och jag ska nämligen gå och se en föreställning om häxprocesserna. Det blir spännande! Vi har redan köpt biljett!
På tal om föreställningar så skulle G och jag gå och se dansföreställningen Intension nu i veckan, men bara någon timma eller två innan det skulle börja fick jag veta att den ställts in pga en trasig lastbil. Det var lite av en besvikelse, men samtidigt fick vi en hel kväll ledigt, för vi hade nämligen redan gjort klart veckans läxor dagen innan. Vad gör man av så mycket tid? Jag startade en omröstning i en whatsappgrupp jag har med två vänner. Gå ut och läsa bok röstade de på. Jag gick ut i 20 minuter. Lämnade G ensam hemma, vilket är mycket ovant för honom, och gick sedan in igen. Läste ingen bok, men såg ett avsnitt av dokumentärserien Hövdingen. G spelade på sin dator.
Idag har vi också ställt in. Det vi ställt in är simskolan. Jag har varit förkyld sedan i måndags och igår och imorse hade jag sjukdomskänsla i kroppen. G är också rejält snuvig och det är ju han som ska träna. Så nej, det kändes bättre att bestämma att idag är vi hemma och vilar. Inte för att jag vet vad vila är, men ändå... Men jo, jag har försökt. Till exempel har jag suttit i solen på baksidan och virkat och druckit te. Det räknas väl som vila? Vi låg också i soffan och läste läsläxan.
Det är det bästa med läxläsningen måste jag säga: att vi kan ligga ner och läsa. Det är otroligt hur mycket läxor de har. Det har ökat enormt sedan årskurs 3 då de läste ca 6 sidor per vecka (bok med bilder) och svarade på frågor på en A4 samt räknade några mattetal. Nu är det 24 sidor (utan bilder) som ska läsas, svara på 6 frågor (med fullständig mening), läsa en text på engelska och lära sig 12 glosor. Denna vecka är det också ett biologiprov om växter. Förra veckan var det ett matteprov.
Vi tar oss an detta på samma sätt som tidigare år genom att göra en planering så snart han fått veckans läxa. Vi tittar i kalendern och skriver en lapp med vilka dagar vi har till vårt förfogande. 4-5 dagar brukar det vara, eftersom vi inte orkar eller kan göra läxor alla dagar (torsdag och fredag brukar vara läxfria). Sedan planerar vi upp så att vi gör "lite" varje dag. En dag blir då t ex läsa 7 sidor, lära sig 3 glosor och svara på 2 frågor, eller liknande. Detta tar en timma i anspråk, varje dag! Första två veckorna var jag i chock och funderade på om jag behövde gå ner i tid. Jag skrev till och med till fröken och frågade om det skulle vara såhär. Hon ringde mig och sa att vi kunde göra så att jag skriver svaren på frågorna om texten, men det tyckte inte jag. Jag tänker nämligen att ju fler gånger G skriver något, desto lättare blir det nästa gång. Han behöver mer övning, inte mindre. Men sedan får det vara okej om inte "hela frågan är med i svaret" och sånt skit (ursäkta franskan), men jag kan se till att det blir en huvudsats, oftast.
Glosorna har han lätt för, häftigt nog! Vi tar tre ord per dag och han skriver varje ord 2-3 gånger, sedan skriver han alla ord en gång till och så är det bra med det. Jag tror han fått fler än 6 rätt de flesta förhören. Detta är alltså en klass som aldrig haft rättstavning på svenska ens. Borde de inte börja med det?
Läsa texten på engelska går också finemang. Han har bättre uttal än mig! Och den texten är också mycket kort om man jämför med den vi läser på svenska. Hittills 1-2 sidor.
Att läsa i läseboken går däremot ganska segt. Jag får hålla fingret under varenda ord han läser för att han ska kunna fokusera. Men men, vi får ligga bredvid varandra i soffan så jag ska egentligen inte klaga.
Svara på frågorna går också ganska långsamt och han tappar fokus då och då, men tar vi max 3 frågor samma dag så fungerar det ändå.
Så ja, inte lär det bli mindre läxor i årskurs 5. Och inte färre prov... Vi får la se hur det går. Jag tänker i alla fall fortsätta kämpa för att han ska lära sig så mycket som möjligt och få övning i olika saker, samt rätt stöd i skolan. Jag är bara rädd att kraven ska öka för snabbt och att han ska bli frustrerad. Än är vi inte där, men risken finns att vi kommer dit inom något eller några år. Därför är det väl också viktigt att jag stöttar så mycket det bara går i hemmet, antar jag. Jag minns att jag lärde mig under lärarutbildningen att såväl föräldrarnas utbildningsnivå som hur mycket stöd de kunde ge i hemmet (det hänger la ihop antar jag) tydligt påverkar hur väl barnen lyckas i skolan. Sedan exakt hur jag ska stötta mitt barn, det får jag väl lista ut vecka för vecka... Just nu funkar det med veckoplanering, ibland challeges i form av en pytteliten skål chips eller liknande, och att gå ut och "få luft i hjärnan" innan varje läxpass, samt små pauser i läxläsningen (t ex springtävling inne). Fler tips eller tankar, någon?
Det är oktober och mörkret faller allt snabbare. Jag får ändra timern på Gs jordglob, som är hans nattlampa. Jag byter till vintertäcke i hans säng, i min också snart.
Det finns en viss diskrepans mellan vad jag vill göra och vad jag orkar, samt vad jag hinner med. Jag vill läsa Skogslandet av Lisa Röstlund, och visst har jag kommit mycket långt, men på fredag behöver den lämnas tillbaka, för jag har lånat om den maximalt antal gånger. Jag borde läsa Vi kan inte resa från barnen av Kolbjörn Guwallius till bokcirkeln, men jag har inte riktigt tid och ro känner jag. Jag vill promenera med min vän E i grannbyn, men jag är förkyld och ute är det så kallt, åtminstone på kvällarna, och när man väl kan och orkar blåser det halv storm. Jag vill virka, men garnet drar sig... Jag vill prata i telefon med syrran, och det gör jag väl...
Ja, så är min vardag i oktober 2026. Hur är er?
 |
| Kronblad, ståndare och pistiller på en rosenskära. Ser ni att pistillmärkena är stjärnformade? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Din kommentar kommer granskas innan den publiceras.