Hemmamamma. Vecka ett, omgång två.

Om detta vore en TV-serie om min föräldraledighet hade vi nu gått in i början av säsong två. Denna säsong skiljer sig markant från den förra - det kan jag säga redan nu. Skillnaden mellan en liten fyraveckorsbebis som mest vill sova och äta och en unge på drygt ett och ett halvt år, kunde inte vara mer påtaglig! Så hur har då den första veckan av andra omgången mammaledighet förlöpt? Här följer en detaljerad redogörelse, som svar på den frågan:

Första dagen i veckan, måndagen, arbetade jag. Det var valborgsmässoafton och jag försökte göra klart och skriva överlämning och så vidare, på ett jobb där man aldrig i livet kan göra klart. Chefen sa dock till mig att gå hem tidigare, och redan vid halv fyra lyckades jag ta mig ut från kontoret och ner på stan för att köpa garn (stängt), penséer och dricka utan alkohol. Jag tog en sväng in på mataffären också och köpte basilika och bröd. Jag tog bussen hem genom ett soligt Umeå och väl hemma försökte jag börja styra upp matlagningen med en intensiv pojke runt fötterna. Till slut kom dock min vän och räddare i nöden, M, och hjälpte till att ömsom underhålla G och ömsom fixa med middagen. Min man gjorde det alla män gör - tände och vaktade grillen. Vi kvinnor höll oss till kvinnosysslorna. (Blä, men så blev det.) Barnet höll sig till barnsysslorna - han lekte och ville vara med oss samtidigt. Maten blev i alla fall god och färdig tillslut och vi åt och hade det trevligt. G upptäckte hur gott det är att äta grillad majs och satt länge och väl och sög på sin majskolv. Sedan gick vi ut. Ute var det kallt.

Väl inne igen åt vi efterrätt som bestod av kärleksmums med vispad grädde på, toppat med inlagda aprikoser i små snygga skivor. Det var gott och snyggt! Vi drack te. Vi pratade. G blev trött och övertrött. Vännen cyklade hem och G somnade tillslut klockan elva. 

Dagen efter var det första maj och vi började med att leka med en kompis till G som är lika gammal. Han hade med sig hink och spade, vilket passade perfekt dels eftersom vi höll till i sandlådan på gården och dels eftersom G ännu inte har någon hink och spade. Vi promenerade runt lite i barnens takt och sedan drog de hem för att käka lunch och sova, och vi gick in för att äta lunch. Denna dag var min första föräldralediga dag, och M arbetade mellan klockan elva på morgonen och sju på kvällen. 

Vi åkte ner till stan och gick med i ett väl valt demonstrationståg. Jag hade inte bestämt träff med någon men som av telepati dök min gamla vän E upp i lila regnkappa med sina två barn i en egenrenoverad syskonvagn. Till slut gick tåget. Majtåget, som barnen sa. "Glass mot glass" ropade vi, vilket var en mycket fin idé. Tänk dig själv att sitta tillsammans, från olika "klasser" och äta glass och delge varandra sina verkligheter och hjälpa varandra vidare åt olika håll. Det känns mycket mer trevligt och konstruktivt än något slags klasskrig, eller vad nu "klass mot klass" syftar på. Så tänkte jag. Barnen tänkte nog mest på glass. G satt med nappen i mun i sin vagn och höll hårt i snutten och var nog mest förundrad över att vi gick bakom en massa människor så länge. 

Väl framme på Rådhustorget träffade jag, helt enligt planen, min vän och fd kollega och studiekamrat K. Vi gick och fikade på Väven, vilket gick ut på att en fikade och den andra sprang efter G, som var mycket mer sugen på att upptäcka precis allt än att sitta och fika några torra gamla smörgåsrån eller samma välling som man får hemma. Ungefär fem halva, oavslutade meningar hann vi säga till varandra, kanske ytterligare fem ensamma bisatser och några få ord och fraser. Tillräckligt för att nå godkänt i moderna språk 1, alltså, vilket i och för sig passade bra eftersom vi båda är utbildade lärare i just moderna språk, men ingen av oss undervisar i det nu. Sedan åkte vi hem, utmattade, åtminstone jag. För sedan minns jag ingenting mer av den dagen. 

Dagen efter var det den andra maj och helt plötsligt en helt vanlig vardag. M cyklade iväg till jobbet i ottan och G och jag begav oss först till BVC på lite sen ett och ett halvtårskontroll. Han vägde 11,24 kg och var 82,3 cm lång. Huvudet lyckades hon också mäta på en halv sekund, och eftersom hon inte sa något om det, sköterskan, antar jag att det var normalt. Kurvorna börjar gå ihop, sa hon. Det betyder att de två kurvorna man gör när ett barn föds för tidigt nu börjar bli samma linje. Han har alltså snart växt ikapp sin ålder, om jag har förstått det hela rätt. G lyckades även bygga ett torn av två klossar, trots att han aldrig gjort det förut, samt peka ut några kroppsdelar. Han lyckades även gallskrika i protest vid stetoskopundersökningen. Lillvännen! Du är allt en kämpe som säger vad du vill och inte vill! Heja dig! 

Efter BVC åkte vi in till stan för att vara med på Svenska med baby, något jag verkligen kan rekommendera, men kanske inte med ett barn som nästan lärt sig springa och bara vill upptäcka saker. Snark. Han ville bara springa runt och inte alls sitta och vara samlad på någon himla samling. Lite lugnare blev han dock när vi sjöng, men helst av allt ville han bara upptäcka allt. De andras barn var sju månader och satt still och var nöjda. Något barn var ännu yngre och sov, precis som G gjorde första gången vi var där och han bara var nio veckor. Ett helt annat barn! (Från det tillfället minns jag ett barn som var 20 månader och jag tyckte att han var enorm... Tiden går fort, åtminstone så här i efterhand.)

Efter detta satte jag G i vagnen, utan att ge honom lunch eftersom jag ville hem snabbt, men blev sedan spontansällskapad av min kollega S och vi gick för att käka. Då hade G somnat, och sov tills vi kom hem vid halv två. Jag hann, tack vare hans stillsamma sömn, köpa garn för 610 kronor, som jag ska försöka virka en kofta av. 

Sedan blev det den tredje maj och M cyklade ännu en gång iväg i ottan. Jag kände, efter två dagar på stan, att vi var tvungna att vara hemma och ta igen oss lite. Redan klockan nio noll noll kände jag mig uttråkad, och klockan nio trettio gick vi ut. Vi hängde runt här nära och gick till lekplatsen och G gungade själv i en slags korggunga som är där, med utsikt mot skogen och skön. Inte en själ, förutom vi och några fåglar (nää, inte anka, skrattmås!), på hela lekplatsen. Det var lite ruggigt väder och plötsligt började det regna, vilket fick mig att lika plötsligt bryta upp leken och bära hem barnet, under protester från honom, såklart. Vi käkade lunch (fiskbullar och ris, vilket var en hit!) och sedan gick vi ut för att G skulle få sova i vagnen. Det var härligt att komma ut! När jag väl kom hem hade M nyss kommit tillbaka från jobbet och ville vila. Jag passade på att plantera penséerna som jag köpt på valborg, och sedan väckte vi G som fortfarande sov som en prins i vagnen. Efter middagen gick M och G ut och jag lämnades ensam hemma. Det var underbart! Jag la mig i soffan och läste i boken Stål, som jag lånat på bibblan. 

Sedan var det plötsligt fjärde maj, fredag och idag. Jag bestämde mig för att inte dra iväg någonstans idag heller och lyckades till och med lägga G i spjälsängen när han skulle sova middag och fick två timmar i soffan för att börja virka på koftan! Ute blåste det i de fortfarande kala björkarna och det kändes riktigt mysigt att sitta i soffan och virka och dricka te. M kom hem lite tidigare än jag trott och jag lagade middag som vi åt. Dagen avslutades med ett bad av G och lite häng i soffan för oss vuxna. 

Svaret på den inledande frågan om hur den första veckan förlöpt skulle dels kunna vara att den första veckan inte ens är slut, men även att jag fick en smärre chock av hur jobbigt det är att passa ett barn i denna ålder i offentlig miljö. Det är superdupermycket lättare att vara hemma med honom! Därför måste jag varva offentlig miljö med hemmamiljö och hemmamiljö med utemiljö, för att varken bli utmattad eller klättra på väggarna här hemma. G måste få komma ut och upptäcka, även i sammanhang med fler barn så som t ex öppna förskolan, för att sedan vara mer redo för förskolan. Samtidigt måste både han och jag få vara hemma och ta det lite lugnare mellan varven. Läsa bok, mysa i fåtöljen, laga mat, gå i skogen och så vidare. Det blir nog bra det här och jag kommer nog in i det snart!

Imorgon ska vi allihop på en liten utflykt tillsammans med Ms kollega och hans barn. Jag tror det blir trevligt. På söndag vet jag inte vad vi ska göra, men det blir nog bra det med. M är ledig två dagar i rad, vilket är lite av en lyx (sjukt nog) i hans jobb. Så nu är det dags att sova, även för mig! Godnatt och tack för att ni läste, om någon nu orkade...