Sista dagen som föräldraledig med Gunildo

Vi skulle kunna säga att idag är den sista dagen som jag är föräldraledig med vårt barn G, som inte heter Gunildo - men ibland kallar vi honom det. Han är snart, alldeles strax, två år och han kan vägen till lekplatsen. Han vet var hans plats är vid bordet och idag när han såg en barnstol på en uteservering till en stängd restaurang så utbrast han "platsen, platsen!" flera gånger och verkade vilja att vi skulle "sitta där" och äta, vilket tyvärr inte gick eftersom restaurangen som sagt var stängd så här andra söndagen i lågsäsong.

Det här är sista dagen för mig som helt totalt föräldraledig med G, men ändå inte den allra sista. Jag börjar jobba deltid imorgon och kommer liksom samtidigt vara föräldraledig. M och jag kommer inte hinna ses förutom när vi är trötta och vårt hem kommer förfalla. Ändå känner jag ingen som helst ångest. Det känns faktiskt kul och inspirerande att börja jobba igen imorgon! 

Förra gången när jag skulle börja jobba efter min föräldraledighet kändes det mest hemskt. Jag var på något sätt orolig över att M och G inte skulle klara sig utan mig i flera timmar varje dag, men det visade sig gå utmärkt. M försummade inte alls G, som mina värsta tankar tänkte, utan de fick ett tätare vävt band och M blev den som förstod G bäst och kunde alla hans rutiner. Nu är det återigen jag som vet att G kan klättra upp själv på den lilla gungbrädan med en fjäder i mitten på lekparken men att han inte vill åka själv i rutschkanan utan hellre vill hålla handen. Samtidigt har mammigheten helt släppt och det är pappa M som måste följa med när vi ska gå ut, annars blir G ledsen. 

Det förändras helt enkelt hela tiden med små barn, samtidigt som man ändå lär sig hur de fungerar. Spännande är det, minst sagt, och lika utmanande.

Jag hoppas verkligen nu att vi får ihop det här med att M ska jobba heltid (men är borta mycket längre dagar än 9 timmar eftersom de har en dum paus mitt i dagen - delade turer) och att jag ska jobba halvtid. Kanske kan M komma hem vissa dagar när han har extra lång paus, så att jag hinner göra något vettigt med jobbet? Annars får jag helt enkelt jobba när G sover och de dagar när M är ledig. Ja, detta skrev jag visst om igår, men det är något som jag funderar en del på. Oavsett hur det blir så är det under en begränsad period. I slutet av augusti får vi eventuellt besked om förskoleplats och då hoppas vi såklart på att det blir den närmaste förskolan med tanke på att våra transportmedel heter cykel, alternativt buss. 

Jag tror verkligen att G är mogen för förskola nu. Han vandrar iväg utan mig när vi är på lekplatsen, även om jag alltid följer efter om han går för långt. Han leker självständigt, men även med oss. Han säger flera ord. Han kan äta själv (med händerna mest men även med sked). Han har rutiner för att tvätta händerna innan och efter mat, och han vet att man ska sitta ner när man äter - även om han inte alltid vill göra det. Jo, jag tror absolut han är mogen! Men vi får väl se hur det går med inskolningen ändå...

Nu ska jag koka en kopp te och tända ett ljus. Sedan ska jag fortsätta att läsa i boken som jag började läsa igår: Haruki Murakamis Efter mörkrets inbrott. Hittills verkar den i varje fall bra! Ute faller regnet och imorgon kommer sopbilen. Vi har till och med kommit ihåg att ta ut kärlen, så att de töms! Villalivet. Något nytt och något spännande. Vårt.