Två år!

Så har två år gått sedan jag låg helt förvirrad och utmattad på intensivvårdsavdelningens uppvak och förstod att jag inte var gravid längre, men inte så mycket mer. Det har gått två år sedan M satt nere på Barn 4 med G och sondmatade, hud mot hud. Två år sedan vi blev föräldrar.

Det har varit två omtumlande men också härliga år, och de har gått så fort och så långsamt samtidigt att det är svårt att fatta. G har utvecklats från en liten igelkott med skeptisk min till ett riktigt litet barn med skeptisk min, åtminstone tills han övertygats om att det där nya är bra.

Just nu, G, är du inne i en lite avvaktande period, tror jag. Inte mot världen men mot nya människor. När jag stannar och pratar med någon ny bekantskap här på holmen brukar du ganska snabbt säga hejdå! Du vill vidare mot nya upptäckter men helst inte lära känna någon ny tant. Mormor och morfar är du lite avvaktande till också, fastän du vet vilka de är. Du är mer intresserad av vad morfar gör än vad mormor gör, samma var det med farmor och farfar i Spanien, att det var farfar du höll koll på. Kan det ha med kön att göra? Är man redan medveten om kön i tvåårsåldern? Ingen aning.

Är det vi som fått dig intresserad av traktorer, bussar och bilar, eller vad har hänt? Eller är det så att det är det jag tänker på och ser? Att du luktar på blommor hela tiden och säger gott efteråt kanske inte är sådant jag berättar? Du gör ju massor av saker varje dag, och där ryms även ett intresse för fordon - men det är ju inte allt!

Igår fick du en gammal kassaapparat av mormor och morfar. Den är från nittonhundratalet och både jag och din moster har lekt en hel del med den i våra barndomsår. Den har du lekt med flera gånger idag, både som kassaapparat genom att lägga i pengar och se dem antingen åka rutschkana eller ner i kassalådan, och som trumma. Den fungerar nämligen alldeles utmärkt som trumma om man vänder den upp och ner och trummar på dess botten.

Du älskar också att vara ute. A la calle! säger du så fort jag börjar prata om att ta på kläder på morgonen. Botas, säger du också (utan finalt s), eftersom du gärna vill sätta på dig dina fodrade gummistövlar så fort du vaknar. Och vi går ut minst två gånger per dag om det är okej väder. Vi vandrar iväg oftast på klipporna och ibland till lekplatsen. Du har hittat några "skogar" här som du leker förtjust i. Det är med en vuxens mått mätt på sin höjd en dunge, men för dig fungerar det utmärkt som skog. Jag tror att du längtar lite till skogen du är van vid från norr. Förhoppningsvis kan vi snart få en ledig stund hela familjen tillsammans för att åka och vandra lite i någon lite större skog. Det finns ju här ganska nära men det gäller bara att ta sig dit.

Du pratar mer och mer och härmar mycket av det vi säger. Även om det ibland ser ut som om du inte lyssnar, till exempel när jag och pappa pratar med varandra och inte direkt till dig, så gör du det och härmar något ord du snappat upp. Det är kul att följa hur ditt språk utvecklas! Nu säger du tvåordsmeningar ibland, t ex gunga no (vi ska inte gunga), sitta här och hejdå maten. Det är nämligen väldigt viktigt för dig nu att säga hejdå till allt, inte bara främmande folk på gatan. När vi ätit färdigt säger du alltid hejdå till maten, mackan eller frukosten. Detta använder jag mig också av för att berätta för dig att vi ska avsluta något vi håller på med. Då är det lättare att gå vidare och uppstår inte någon konflikt. Om jag däremot inte förbereder dig på att vi  till exempel ska sluta tvätta händerna nu, blir du arg och vill inte alls. Därför säger vi hejdå till det mesta!

Du är även väldigt fokuserad på vad som är öppet och stängt. Du stänger badrumsdörren när vi går ut därifrån och du kontrollerar gärna folks garageportar, om de är stängda eller ej. Andras brevlådor är också intressanta, även om jag säger till dig att du inte ska titta i dem, eller kanske just därför! Orden öppen och stängt använder du ganska frekvent.

En lek du gillar och har gillat ett tag är tienda. Vi tar en filt och gör ett tält över våra huvuden. Mitt huvud och mina händer agerar tältpinnar. Det tycker du är mysigt. Du tycker även att det är kul att dra ner mina kläder på golvet och säga att du är busig. Eller allmänt att sprida ut alla dina saker överallt... Som tur är tycker du det är ganska roligt att städa också, om jag är med och säger Var ska den här ligga? Då tar du den och lägger den på rätt plats. Du är även duktig på att hämta saker vi ber dig om och ge dem till oss. Då och när du själv får något säger du oftast tack. Vem har lärt dig det? Jag och pappa? Pino?

För det du älskar mest just nu är: snutte, pipo och Pino. Du gillar också dina föräldrar och deras cyklar. Att äta tycker du också om, mest makaroner, som du kallar för kanona. Välling äter du fortfarande tre gånger per dag. Borde vi minska på det? Jag vet inte. Du gillar det och det funkar! Jag ska fråga BVC.

Det är fantastiskt att du hunnit bli två år redan, G! Vår första bebis är inte någon bebis längre, verkligen inte! Du är ett barn som upptäcker allt möjligt och orädd tar dig fram i din lilla värld. Snart utvidgas världen i och med förskolestarten och jag hoppas verkligen att du ska trivas där!

Det ska bli fantastiskt att se dig växa upp och följa din utveckling. Vi älskar dig Gunni och är så glada att du har kommit till oss!