Vecka 4: Veckans ord - Prestation

Just nu är naturen i en vilofas och behöver inte prestera särskilt mycket. Åtminstone inte floran. 
Faunan kanske inte riktigt håller med i sin ivriga jakt på mat i det iskalla havsvattnet.

Denna vecka har präglats av ordet prestation, som enligt Svensk ordbok betyder något positivt som åstad­kommits eller full­gjorts, ofta trots svårigheter. Jag har aldrig vetat hur man säger detta ord på spanska, prestación är det ju inte, men nu när jag slår upp det kommer jag fram till att arbetsprestation heter rendimiento de trabajo, och det är den sortens prestation jag främst tänker på här.

Veckan inleddes med en feberhet liten pojke bredvid mig i sängen, natten mellan söndag och måndag. Vi tog tempen mitt i natten och han hade ungefär trettionio grader. Termometern lyste pedagogiskt rött. Men eftersom den lille pojkens pappa, min man, bara skulle jobba från eftermiddagen både måndag och tisdag, bestämde vi oss för att pussla. Pussla innebar att jag cyklade hemifrån så tidigt som möjligt för att jobba och kom hem när jag hade ätit lunch. På måndagen gick det bra. G somnade så fint i sin vagn medan han tittade på när jag torkade rent på alla möjliga ställen i köket. (Jag har nämligen kommit på att han somnar gott i sin vagn, när han ska sova middag, om han ser mig göra något men att jag samtidigt inte tittar på honom särskilt mycket.) När han hade somnat arbetade jag ungefär två timmar till, och fick på så vis gjort tillräckligt mycket den dagen.

På tisdagen var det värre. Han hade vaknat sent och ätit frukost sent och ville inte äta när klockan var tolv. Till sist åt han något, har jag för mig, jo - hallonkräm och havrekuddar, och sedan tog det ungefär tusen år och tre försök innan han somnade i sin vagn. Först bus i vagnen, sedan bus i sängen och sedan somna i vagnen medan jag torkade och torkade i köket och till sist satte en bröddeg, som jag knådade och knådade, tills han somnade. Jag skyndade mig upp för att jobba, men kände mig mest stressad och som om jag inte fick gjort tillräckligt, fast jag nog ändå fick det.

På onsdagen vabbade M och jag fick arbeta i lugn och ro hela dagen. I torsdags var G frisk och på förskolan igen medan jag och pappa monterade ihop ett ordentligt skrivbord, som jag beställt, till mitt kontor samtidigt som jag försökte vara lite stand by på jobbet och åtminstone svara på meddelanden från elever och kollegor ibland. Jag rättade nästan ingenting och det kändes jobbigt. Å andra sidan fixade jag ju ett skrivbord, vilket också skulle göras. Men ändå kändes dagen väldigt ineffektiv. Jag åkte hem vid tre och jobbade det sista hemma, samtidigt som jag körde en vittvätt, och mina föräldrar hämtade på förskolan och kom med barnet vid fem ungefär. Då hade jag jobbat ungefär en och en halv timma, och det kändes som om jag inte hunnit någonting alls. Dagens prestation var ingenting och dagen efter skulle jag ha prestationssamtal med min chef.

Samtalet, som var i fredags förmiddag, gick ändå bra, även om jag hade skattat mina prestationer lite högre än vad chefen hade gjort. Efteråt har jag funderat en del på hur de resonerar när de sätter våra individuella löneökningar, och jag hoppas att jag åtminstone får några hundra i lönerevisionen, men antar att jag kommer bli besviken igen. Jag får väl tänka att får jag bara mer än 150 kronor i påslag får jag vara nöjd, men det kommer jag nog inte vara. Vi får se! Egentligen är jag nöjd med min lön som jag har nu, även om jag vet att det finns många lärare som tjänar mer, vår arbetsgivare ligger tydligen bland de som betalar sämst... men ja, jobbet har många andra fördelar. Jag får tänka på dem och bita ihop, och dra det en vända med facket förstås, särskilt om det känns som om jag får alldeles för lite.

Så kom lördagen, idag, och vi vaknade upp till en snötäckt holme. G trodde att det var smutsigt ute, men det visade sig vara iskristaller som fluffigt placerat sig ovanpå varandra. Jag kände helgstressen, hade bjudit hem mamma och pappa på middag och vi behövde handla, gå ut med G innan lunch, baka bröd och dammsuga. Dessutom hade M ett skriande behov av att måla. Detta är också en sorts prestation, tänkte jag. Är det inte på helgen man ska ta det lugnt? frågade min holmevän när vi var ute och gick efter lunch. Jo, det är väl det... M gjorde det i alla fall när han sov med G i två timmar. Och jag är så glad att jag kom ut en sväng till och fick babbla av mig och åka segelbåt på torra land. Det fick mig lugn och allt ordnade sig. M och G dammsög sekunden innan mina föräldrar kom, och vi hade faktiskt lyckats komma ut innan lunch - vi gick och handlade allihop. G gick nästan hela vägen till affären, men fick åka vagn hem. Både brödet och maten blev goda och vi hade det trevligt med mina föräldrar. Nu är räkningarna godkända för betalning och M nattar G.

Imorgon är det söndag och den så kallade vilodagen. Jag får väl försöka ta dagen på ordet och vila då, om jag kan. Mysa med G, kanske leka i snön, och vila. Ja, så får det nog bli. Jag är ju en ganska driven person som gärna vill göra saker och få dem gjorda. Jag knarkar bekräftelse genom att göra och visa vad jag har gjort. Titta jag kan, jag gör! Men jag vet samtidigt att man inte kan må bra bara av att göra och prestera, utan man måste stanna upp ibland och ibland bara låta sig tas med i dagens egna rytm. Prestation betyder nog olika för olika personer. Vad betyder prestation för er? Är ni prestationsprinsessor eller har ni funnit lugnet?