Lillspanjoren sex månader

Snart sex månader gammal passade jag på att klä dig i riktigt spanska bebiskläder. De skulle visserligen passa bebisar som bara är en månad gamla, men de passade dig ganska bra ändå. Det beror inte på att du är liten som en enmånadersbebis utan ja, det beror väl på att den som gjorde dem räknade fel. Byxorna är lagom för dig nu, medan tröjan är lite kort och mössan täcker ju inte riktigt hela huvudet.

Du är en renlig liten bebis, måste jag säga. Du kräks nästan aldrig och dreglar väldigt lite. Du kan ha samma body på dig i tre dagar utan att den blir äcklig. Nu kanske detta kommer förändras när du börjar äta annat än mjölk, det är väl då den stora kladdåldern inträder kan jag tänka mig, men hittills har det gått bra.

Amningen håller vi på att avveckla. Nu, sedan ungefär den 18 februari, har du bara blivit erbjuden bröstet en gång per dag. Då ammar du i ungefär fem minuter och sedan är du inte intresserad av att ta bröstet igen utan vill bara titta på gardinen och soffan och annat spännande. Det passar mig bra. Jag hade planerat att sluta amma till din sexmånadersdag och det verkar gå enligt planen. Samtidigt tänker jag att varje droppe bröstmjölk är bra, så hela februari ut tänker jag ändå försöka amma dig en gång per dag, trots att du på intet sätt blir mätt på det.

Flaskmaten, modermjölksersättningen, äter du av med glädje. Det är flera gånger per dag vi värmer en bibi till dig. Jag har tappat räkningen men det är nog 6-8 gånger per dygn som du får mat. Du sover gott på natten. Du somnar mellan klockan tio och halv elva och vaknar mellan klockan sju och åtta på morgonen. Då ligger du och sparkar och låter lite grann. Tack för att du inte gallskriker för att väcka mig, min vän! Du vaknar fortfarande en, eller max två, gånger per natt. Det fungerar bra. Jag eller pappa matar dig och sedan somnar du snabbt om i din säng. Det är så skönt att du somnar och sover så gott i din egen säng. Jag tror att vi alla sover så mycket bättre på det sättet. Men ibland, när du är extra vild och o-sömnig så får du sova hos oss. Jag tror du tycker bäst om att sova hos pappa.

Du jollrar ganska mycket och svarar ibland när vi pratar med dig. Det är trevligt. Du ler ofta och du skrattar till ibland när du tycker att vi är lite roligare än vanligt. Du gillar när pappa säger ajo, hola och välling och när jag hittar på konstiga sånger om olika saker. Mest skrattar du när du står i mitt knä och jag sakta för dig närmre mig samtidigt som jag säger något tokigt. Du svarar på våra leenden.

Jag uppfattar dig som en trygg och nöjd bebis. Det är jag väldigt tacksam för och jag hoppas att det kommer fortsätta att vara så. Det är lätt att trösta dig, du har lätt att somna och du gråter och gnäller inte alls särskilt mycket. Du verkar också tycka att det är okej att vara i andra famnar än mammas och pappas ibland, även om vissa personer kan vara lite läskiga.

Lite läskigt eller spännande tror jag också att du tycker det är att vara i nya miljöer och bland nya människor. Då vill du helst bara sitta i vårt knä och titta dig försiktigt omkring. Det är som om du säger att "Jag sitter bäst här hos dig och tittar, mamma!" Du kastar dig inte ut för att utforska eller lära känna nya människor riktigt än. Det kanske kommer. Samtidigt tycker du att det är okej, som sagt, och till och med trevligt att sitta hos och prata med våra vänner ibland.

Du vill ha mer och mer underhållning har vi märkt, men vi håller fortfarande dig borta från Babblarna och annat digitalt. Vi vill hellre leka med dig själva eller gå runt och titta på olika saker i hemmet. Häromdagen tog jag ut dig i bärselen i skogen och du tittade uppmärksamt på de snötyngda träden runtomkring dig och lyssnade på fåglarna och skogens andra ljud tillsammans med mig. Det var en väldigt fin stund som vi hade tillsammans. Annars sover du mest när vi är ute och går, i din vagn tack och lov. Jag hade aldrig orkat bära runt dig i bärsele i mer än ungefär tio minuter, så stark är jag inte.

Vi försöker vänja dig mer och mer vid att ligga på mage när du är vaken och du accepterar detta läge bättre för varje dag. Du tycker om att ligga och titta på dina händer, leka med en mjuk bok och ta i tyget du har framför dig eller i dina kläder. Ibland läser vi en Max-bok som vi har och jag planerar köpa hem fler böcker till dig, både på svenska och spanska.

Nu väger du knappt sju kilo och är drygt 64 cm lång. Ditt hår är långt och lite lockigt högst upp och de flesta som möter dig tycker du har en häftig frisyr och fina blå ögon. Jag säger till dig varje dag att du för mig är det finaste barnet i hela världen och jag älskar dig mest av allt, precis som du är! Jag kommer alltid vara din mamma och du kommer alltid vara mitt barn, det är den största lyckan jag har!