Helgen var fin och händelserik. Lille G lärde känna en hund på lördagen och två katter på söndagen. När hunden skällde blev bara mamman rädd, inte lille G. När katten kom fram till den utsträckta lilla handen och nosade så var lille G bara nyfiken och stilla. Fint! Solen sken och fåglarna kvittrade. Livet kändes hoppfullt och innehållsrikt. Energin flödade på ett alldeles speciellt positivt sätt och tankarna om Göteborg kändes bättre och bättre och mer och mer konkreta.
Måndagen följde sedan i trötthetens tecken. Mamman ställde in en lunchträff med en kollega. Kanske var det fullmånen som gjorde sitt, men både G och mamman hade svårt att sova natten till måndagen. Först vaknade hon klockan två, sedan vaknade pappan. Innan de hunnit somna om vaknade till sist G, då var klockan tre. Sedan somnade de alla om innan pappan väcktes av ett sms: Din taxi är här om tre minuter. Då var klockan 04.17. Av någon mystisk anledning hade larmet inte funkat. Typiskt! Med världens adrenalin i kroppen låg mamman kvar i sängen och tänkte att det var bäst så. Bäst att inte gå upp och försöka fixa och hetsa. Bättre att ligga kvar. Tre minuter senare var pappan på väg till jobbet. Lille G sov som ett barn.
Att han sedan vaknade klockan sex på morgonen och väckte sin mor, fick som följd att både modern och sonen var trötta hela dagen. Men lillbebisen var inte tillräckligt trött för att sova tre timmar i följd en enda gång utan det var endast entimmarstupplurar han kunde bjuda sin mor på: i vagnen, i famnen i soffan, inte själv en sekund. Mamman var trött och blev bara tröttare.
Så plötsligt på måndagseftermiddagen kom pappan hem från jobbet. "Nu måste vi skynda oss och äta, jag ska iväg och rita av en naken tant." Iväg? Kroki? Just det. Jag, mamman i denna verklighetsförankrade saga, ville bara gråta mot diskbänken. Bara att bita ihop och klara kvällen också. Och visst gick det bra, ändå. Barnet badades, pjamas på, bibi i sängen och sedan sova.
Tur då att idag var bättre: sol, positiva tankar. Sovmorgon och sedan träning för mig på förmiddagen: benpress/mördarmaskin och lite annat. Sedan föräldragrupp och nu hemmakväll med nästan hela väskan inför morgondagens resa packad. Mormor och morfar, nu kommer vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar