fredag 26 oktober 2018

Vabbandet

En hel vecka utan vab! skulle jag skriva... och kom på att det är ju inte sant. Den här veckan har M vabbat en halv dag och jag flexat den andra halvan. Det var en sådan dag när M började i ottan och kunde sluta redan på förmiddagen, så jag fick ändå ihop min jobbdag ganska bra. Han i sin tur fick sova middag med G och beskåda när ungen mer eller mindre rev huset. Han rev åtminstone fram så mycket som möjligt och spred ut det på så stor yta som möjligt... Så är det att ha en tvååring, åtminstone för oss.

G hade feber på söndagskvällen, men mådde prima på måndagsmorgonen och fick gå till förskolan ändå. Sedan hade han 39.2 graders feber när vi kom hem på måndagseftermiddagen och bara låg ner och lyssnade på sin musikbok, som han älskar. Han åt ingen middag förrän M kom hem och då slank det ner lite glass och hallonkräm. Min lilla skatt! Jag bestämde att det var bäst att han var hemma på tisdagen och det kändes nästan dumt att jag hade lämnat honom på måndagen, eftersom han fick feber igen sedan, även om fröken sa att han hade haft en bra dag och hade varit frisk.

På tisdagen mådde han såklart bra, och fick gå resten av veckan på förskolan. Det var ju tur, för på onsdagen hade de nallekalas, eftersom det tydligen är nallens dag nu på lördag.

Jag tänker nu på det här med att planera hur man ska vabba. Det som faller sig enklast för familjer i Sverige är tydligen fortfarande att kvinnorna tar ut mest tillfällig föräldrapening (vab), enligt SCBs häfte "På tal om kvinnor och män" från 2018.  Kvinnor tog 2017 ut 62% av dessa dagar och män 38%. Detta är dock mer jämnt än den vanliga föräldrapenningen där kvinnor tar ut 72% och män 28% (2017). De senaste tre åren (sedan 2015) har männens procentandel (för vanlig föräldrapenning) ökat med en procent per år. Fortsätter det så här kommer vi ta ut lika många dagar var först om 22 år, alltså år 2040. Ja, den som lever får se. Kanske tar G ut lika många föräldraledighetsdagar som hans eventuella partner, om han nu får några barn. Eller inte. Det vet vi inte.

Om jag förstår tabellen på sidan 47 rätt, så tas 91% av föräldradagarna  det första året ut av kvinnan och endast 9% av männen. Detta stämmer nog rätt bra på mig och M eftersom jag tog ut alla dagar fram till två veckor innan G fyllde ett år, då M tog över föräldraledigheten. (Nej, vi var ännu "sämre". M fick 3,8% av dagarna och jag resten, det året.)

Men nu gäller det VAB, vård av sjukt barn, eller tillfällig föräldrapenning som det egentligen heter. Det är det vi har framför oss just nu: ett år av vab, minst. Jag har tänkt att för någonslags rättvisas skull, både för oss, G och våra respektive arbetsgivare, borde vi vabba varannan dag var. Det har vi också gjort nu till en början, men också löst några av dagarna så att M jobbar först och jag sedan, om han nu slutar tidigt, eller om hans personalplanerare kan hitta vikarie till hans andra pass (på den delade turen), vilket hände i tisdags. Då kan åtminstone jag vara hemma utan att vabba, men då måste jag ju jobba igen det sedan. Det har, som tur är, fungerat den här veckan, men blir det många sjukdagar per vecka hinner jag aldrig jobba igen och då får jag vabba på riktigt istället.

Skillnaden mellan mitt och Ms jobb är att mitt jobb ackumuleras, men det gör inte hans. De bussar han skulle ha kört, körs ju ändå, fast av någon annan. De prov jag ska rätta rättas inte, om inte jag gör det eller om inte jobbet kallar in en vikarie. Vikarie kan vara bra om det är flera dagar, tänker jag, men om det bara är en dag så kan jag nog lika gärna jobba igen det själv sedan. Jag får se. Detta skulle kunna vara ett argument till att M vabbar lite mer än mig.

En sak jag inte vill börja med är att "vobba", alltså jobba samtidigt som jag egentligen vabbar, för att få lön istället för vab-ersättning (tillfällig föräldrapenning hette det ju!) från Försäkringskassan. I den ålder G är i nu skulle det aldrig funka att ha honom lite halvsjuk bredvid sig och samtidigt sitta och läsa elevuppgifter koncentrerat. Jag tror att båda skulle bli lidande: G och eleverna. Samtidigt skulle jag känna en så stor stress att jag inte räcker till åt varken den ena eller andra. Då är det nog bättre att vabba ordentligt, eller att M får vabba och jag jobba ordentligt. Ja, vi får nog ihop det på något sätt...

Nu håller vi tummarna för att G ska få vara friskare framöver. Vi har ändrat så att han sover i två timmar i stället för en och en halv på förskolan, och min tanke med det var att han då kanske är mer utvilad och mer motståndskraftig. Än har det bara gått några dagar med denna nya rutin, så vi får väl se...

Nu tänker jag att om ni, som läser här, kanske har erfarenheter av detta med att vabba, vobba och pussla, så kan ni väl skriva några rader om hur ni gör och hur ni tänker? Hade ni en fin teori från början om hur ni skulle dela upp det? Blev det så? Eller hur blev det och varför? Det hade varit intressant att läsa!

3 kommentarer:

  1. Vi turades om ungefär varannan sjukdomsperiod. Ena gången mamma hemma och nästa gång pappa. Det var så vi ville ha det och så blev det också. Vi tyckte att bådas arbetsplats skulle påverkas lika mycket och att sonen fick vara hemma med båda föräldrarna. Vår son är född -94 så det var längesedan men jag tycker det var bra och "rättvist". Vobba kan vi inte göra med våra jobb så det var aldrig något alternativ. Tack för allt du skriver! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju också som ett sätt, istället för att ta varannan dag. Vi får se hur det blir framöver. Vi hittar säkert något sätt att pussla ihop det som passar oss och arbetsgivarna. Tack för din kommentar! :)

      Radera
  2. Nu hann jag inte läsa hela inlägget men vi har inte behövt vabba så mycket eftersom storasyster bara gick på föris ca 3 månader innan lillasyster kom. Min man är student så han är ändå hemma mycket. Vill minnas att jag vabbade 1 eller 2 gånger innan jag gick hem igen. Och han var hemma när han inte hade något obligatoriskt i skolan. Nu har vi 15 timmar förskola i veckan (tis-tors) och sjukdomarna brukar lustigt nog bara komma fre-mån xD så vi har inte missat någon dag på förskolan ännu tack och lov! Men då är ju jag hemma (och min man också om han kan.) Jag tycker det är väldigt svårt att vara ensam med båda så han är hemma så mycket det går. Just nu har han dock 5 veckor praktik så då måste han vara borta. När vi börjar jobba igen utgår jag ifrån att vi ska dela på det. Dock kanske det blir lite svårare eftersom han utbildar sig till sjuksköterska och jag är biståndshandläggare (= fler personer blir lidande om han är hemma). Men jag kan ju inte vara hemma en massa bara för det ändå. Oj vilket svammel du fick nu! Haha :)

    Hoppas du får ett bra samtal om din förlossning (ang det senaste inlägget). Jag har haft 2 bra förlossningar men inser nu när jag kan jämföra att det var rätt crazy att jag födde utan smärtlindring första gången. För det gjorde ju faktiskt jävligt ont, i onödan. Jag höll ut så länge jag kunde (för jag var lite rädd för epidural) och sen när jag kände att jag inte orkade mer så var jag öppen 10 cm... Så då var det bara att köra på. Andra gången mådde jag så dåligt hemma och kände mig jätteorolig och ångestfylld. Jag bad om epidural så fort jag kunde när vi kom till sjukhuset och vilken grej alltså! Det tog bort nästan all smärta men jag fick inga problem med att krysta och inga bristningar heller trots att det gick så snabbt. Så himla fin upplevelse denna gången! Kände mig så mycket piggare efteråt också. Är så glad över hur det blev eftersom vi inte ska ha fler barn :) Så jag får minnas den sista på ett så positivt sätt.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...