Det har onekligen varit fyra intensiva veckor sedan jag kom hem från Stockholm och den skrattiga konferenskvällen. Först var det en vecka att försöka jobba ikapp det man missat under de nästan två dagar jag varit iväg. Eleverna hade hunnit både skriva frågor och lämna in en hel drös med uppgifter. Sedan var det en vecka till och en till och en till. Mina kollegor har haft ännu mer än mig så jag har försökt avlasta även dem litegrann. Det betyder att jag rättat lite åt dem när jag haft tid och energi.
Och efter jobbet börjar som bekant det obetalda arbetet med matlagning, tömma och fylla diskmaskinen, hjälpa G med läxor, ta G till simskolan, gå på bokcirkel (visserligen självvalt) och delta i bostadsrättsföreningens styrelsearbete (också självvalt men lite mer av en förpliktelse än bokcirkeln). Och så behöver jag promenera och prata med folk osv. Se till att det blir städat hemma... med meeera. Så ja, det är kanske därför jag nu blivit lite trött. Trött och stressad, av allt sammantaget.
Förra helgen var jag ju iväg och vandrade hela söndagen och var helt död i kroppen nästan hela måndagen, och så mensvärk på det. Det var en väldigt fin vandring och jag är glad att vi genomförde den, men också den tog energi. Samtidigt är jag dålig på att bara vila. En hel helg av vila har nog aldrig hänt. Kanske behöver det inte heller hända, men jag får nog akta mig lite så jag inte trillar över kanten alldeles.
Jag har börjat identifiera under dessa veckor att framemot torsdagen är jag så trött att jag inte riktigt orkar vara stressad och uppe i varv mer. Då försöker jag ta det lite lugnare på jobbet. Då är också läxorna med G avklarade och mitt veckovisa liveundervisningspass är gjort. Det är ansträngande att hålla låda för 25 personer i två timmar, även om jag tar pauser och låter dem vara i "grupprum" då och då.
Så kom helgen. Denna helg började med Halloweendisco i skolans gympasal. G hade sett fram emot detta mycket ända sedan han såg affischen för ett par veckor sedan. Han och M hade köpt tre masker varav "döden" var hans. Jag hade en mask som täckte runt ögonen och lite ner över näsan. Svart klänning. G hade svarta jeans och svart t-shirt. Det fick duga.
På gympasalsgolvet var det popcorn överallt och det vimlade av sötläskiga lågstadiebarn med knivar genom huvudet och glittringa häxhattar, stora köttsår, blodiga tröjor och så vidare. Sexorna som anordnade discot tyckte nog att ju högre musik man spelar desto roligare blir det. G ville helst inte släppa mig med blicken. Som tur var dök två av hans kompisar upp så han kunde hänga på dem lite, men då och då tittade han åt mitt håll och kom till mig.
Lite fick jag hänga i kapprummet och prata med en av kompisarnas lokförarpappa. Det var trevligt. Jag såg också vår döda kompis kompis och sa hej, men tänkte att om jag börjar prata med honom kommer jag börja gråta, så det undvek jag. Det kändes inte som rätt tillfälle...
Klockan sju hade G tröttnat så vi cyklade hem. Jag var glad att jag tagit med mig termobyxor som jag kunde dra på mig, för nu börjar det bli kyligt.
Igår lördag var det städdag på vår gård. Jag trodde inte någon mer än styrelsen skulle komma, eftersom vi delat ut inbjudningarna bara några dagar innan (en del av veckans stress handlade om detta) men vi var nog i alla fall åtta hushåll som var ute och röjde så gott vi kunde. M klippte alla häckarna och jag och två grannar till räfsade upp och slängde kvistarna. Efter lite korvgrillning gick vi in och jag kände att jag hade ont i huvudet. Kanske av solen, kanske av all stress och hets de senaste veckorna? Jag la mig och vilade och ringde min vän A på Orust som vi skulle hem till på Halloweenfest på kvällen. Jag tog paracetamol, men det gick inte över. Vilade mer. Tog ibuprofenpulver från Spanien, men inte heller detta hjälpte. Så jag gav upp. Jag frågade G lite trött om han verkligen ville åka på Halloweenfesten och han sa nej, Ms negativa inställning kände jag redan till sedan några dagar tillbaka. Och jag med min huvudvärk orkade verkligen inte dra i dem, denna gång. Annars är det jag som brukar peppa igång och se till att vi genomför sådana här saker trots att de andra något mer introverta familjemedlemmarna spontant känner att det vore skönast att bara stanna hemma. Men nej, nu orkade jag verkligen inte. Så jag ringde A på grannön och grät och sa att jag pallar inte, och hon sa att det var lugnt. Hälsan kommer först, sa hon, och det är ju helt rätt. Jag ägnade kvällen åt att hjälpa M organisera lite i ateljén, laga köttfärssås och sedan titta på Miniagenterna med G och M i soffan. Det var helt lagom, mer hade jag inte orkat. Innan läggdags önskade G att vi idag skulle gå ut i naturen och laga mat på stormköket. Jag sa att vi får se.
Morgonen idag söndag inleddes med sovmorgon till halv åtta och sedan långsam frukost. M åkte till Göteborg för att gå en skulptera-i-lera-kurs och G ville fortfarande gå ut med stormköket. Jag kollade vindriktning och karta och kom fram till att vi kunde gå till skogen, till ett vindskydd som finns här nära och det tyckte G var en bra idé. Jag tänkte att jag ska försöka att aldrig neka honom natur och utevistelser även om jag kanske känner mig för trött. Sagt och gjort. Strax innan klockan tolv begav vi oss av. Vandringen tog ca 20 minuter och det var ganska tungt att bära för lilla mig. G gick långsamt och pratade om allt men tillslut var vi framme. Vi hjälptes åt att koka makaroner och stekta fabriksrullade små kalkonköttbullar. Ketchupen hade vi glömt, men det var ganska gott ändå. Allt blir la goare ute?
Efter maten diskade jag och sedan satt jag där på vindskyddstrappen och virkade medan G lekte runt i skogen. Jag kände hur jag fortfarande hade ont i huvudet men försökte slappna av och tänka att det är bra att vi är ute. För varje minut vi är ute är det en minut mindre skärmtid. Klockan två gick vi hemåt igen. Fem minuter efter det att vi kommit hem slogs TV:n på... suck. JJ och Mikey.. Snark.
Jag hängde tvätt och städade fågelburen och sedan satt jag i solen och virkade, med keps. Oklart om det var bra för huvudvärken, men det var skönt på andra sätt. Tog paracetamol. När det mulnade på gick jag in med fåglarna och tvätten och smygåt en bulle. Sedan gick jag upp och la mig på min säng med filt, vetekudde och serie på mobilen. Jag började se Normala människor igår. Riktigt bra ju!
Till middag blev det köttfärssås från igår och nykokt spaghetti. Sedan la jag mig på sängen igen. Och nu har jag ont i huvudet igen. Det har liksom legat kvar under värktablettseffekten hela eftermiddagen. Det är inte så att det gör jätteont men det är där och stör. M tycker att jag borde söka läkarvård, men det tycker inte jag. Det går nog över. Jag får la försöka ta det lite lugnare veckan som kommer, även om det skulle vara mycket att göra på jobbet.
Men ja, krukväxterna mår bra. Benjaminfikusen bredvid TV:n är stor och frodig, doftpelargonen Dr Westerlund bredvid altandörren är stor och törstig. Jag tror den druckit en liter idag. Porslinsblomman blommar och slingrar iväg längs en tråd i taket. Paraplyaralian har tagit sig riktigt bra. Men jag, jag är trött och har ont i huvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Din kommentar kommer granskas innan den publiceras.