En helg i livets tecken

Så sitter jag här i soffan, promenerad och klar. Pjamas, yllekofta, filt, min mans dator. Jag har precis klickat hem en födelsedagspresent till min man och en ljusslinga till baksidan. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igeeen... 

Denna helg har, som planerat, gått i livets tecken. Det har varit grått väder, bara i fredags sken solen lite svagt. Igår skulle sonens hår äntligen klippas och jag skulle påbörja mitt julklappssyprojekt. G och M tog bilen till frisören och jag cyklade till mina föräldrars hus där symaskinen är. Jag hann klippa ut och nåla innan M skrev att de var klara hos frissan. Men ja, jag unnade mig att sy den första sömmen och sedan cyklade jag till kommunens centralort och gick in på bibblan och lånade en reserverad bok och pratade en stund med bibliotekarien. Jag tipsade henne om de två böcker vi läst nu senast: Tistou och pojken med de gröna fingrarna och P-O Enquists De tre grottornas berg (som vi läser nu). Boken jag lånade igår var Nils Holgersson tur och retur av Maria Ulfgard, och nej jag har inte öppnat den än. Den ligger fortfarande på vår lilla blåa hallbyrå och väntar på att få uppmärksamhet. Jag lånade den eftersom jag lyssnade på ett så sött radioprogram häromdagen där författaren intervjuades. Boken är, vad jag förstår, en litteraturvetenskaplig studie av barns brev till Selma Lagerlöf. Jag får se när jag får tid och ro att läsa i den. 

Så kom G och M dit och jag fick slita mig från bibliotekarien. Vi åkte iväg för att käka tapas, men tapasrestaurangen var fullsatt. Så vi åkte till thaien istället. Det är där vi brukar äta och G ville verkligen äta där, mycket hellre än tapas.

Efter detta cyklade jag hemåt och de tog bilen. Jag stannade på halva vägen och fikade på det lokala gårdsfiket. Det var bara jag och en liten familj där så jag fick mig en pratstund med ägaren. Jag berättade om hur det hade gått att ha armerad presenning på växthuset (dåligt) och erbjöd henne att säga Vad var det jag sa, men hon avstod. Sedan berättade jag om mina tankar på lindy hop på ön. Jag visade henne en liten video också, så hon skulle förstå vad det är för dans. Hon lät positiv... Jag tänker att jag sår lite frön här och var så kanske det till slut blir något. Förresten pratade jag i fredags eftermiddags med kvinnan från teaterföreningen. Hon var taggad och hade en del idéer. Hon skulle leta reda på kontaktuppgifter till några personer och sedan höra av sig igen! Hon sa också att om vi ska arrangera en kurs så kan det gå via ett studieförbund. Det låter bra. Då sköter de det administrativa, avtal med lärarna, försäkringar osv. Vi pratade också om möjliga lokaler och utomhusdansgolv/bryggor. Inspirerande!

Efter min fikapaus på fårgården cyklade jag hem genom allt det gråa. Alla löv har ramlat av nu och ja, det har varit mest grått denna helg, men samtidigt inte så dåligt  väder. Det har knappt blåst alls. Knappt regnat. Egentligen inget att klaga på. 

Väl hemma la jag mig på mitt täcke, med vetekudde på knäna och med Ms täcke ovanpå mig och tittade på två avsnitt av Normala Människor. Sedan var jag lagom mosig, men pallrade mig ändå upp och ner till köket för att laga köttfärssås. Efter middagen hade vi lördagsmys vilket bestod av att se ett avsnitt av Nya Saltkråkan. Det hade vi gjort som fredagsmys också förresten. Jag klarar visst inte av att berätta helt kronologiskt idag, men det står ni nog ut med... 

Sedan gick vi, hela lilla familjen, en liten promenad i mörkret. G hade med sig en sparkcykel, och ja han hade reflexväst på sig och lampa på cykeln. Det var skönt att komma ut lite, och inte en käft ute. Alla var inne och tittade på TV, vilket vi också fortsatte med när vi kom tillbaka om jag minns rätt.

Idag hade G och jag som mission att sy färdigt våra projekt. Han började i veckan sy en vetekudde, och jag hade det där topphemliga julklappsprojektet på gång. Så redan efter frukost cyklade vi ner till mina föräldrars hus med symaskin och sydde. G hade bara kvar att hälla i lite mer vetekorn och sy igen öppningen (med maskin). Jag hade lite mer kvar på mitt projekt. Stryka och sy band, samt sy på dem och en ficka... Vi passade också på att elda i kaminen, bara för att det är mysigt och för att det var kallt ute, samt flagga för Fars dag. Efter en liten stund var vi hungriga men det kändes jobbigt att cykla hem eftersom jag fortfarande hade en del kvar på mitt projekt. Således ringde jag M som fick komma ner med köttfärssås och spaghetti från igår. Vi åt alla tre. Sedan cyklade G och M hem och jag sydde vidare. När jag var klar med projektet och hade börjat på nästa (vilket bara var att sy igen en ficka på en tröja) så ringde G och berättade att pappa M ramlat med cykeln. Det visade sig att han var vaken och talbar och till och med duschade, men ändå hade många tankar kring att åka till urgencias/akuten. Jag fick prata med honom efter en stund och uppmanade honom att lägga sig i soffan med det skadade benet i högläge och ringa 1177 om han var orolig. Jag skulle komma hem om en stund. Han gjorde som jag sa. Jag hann sy klart och även städa undan lite (dvs dammsuga upp vetekorn från golvet, tömma och sätta in i diskmaskinen och så). 

När jag väl kom hem höll M som bäst på att prata med sköterskan på 1177. Hon sa att han skulle ligga så med foten i högläge, ta på något kallt (han hade frysta ärter) och söka vård imorgon om det blir sämre. Det var väldigt skönt, tyckte jag, att vi inte behövde rycka ut och köra till någon vårdinrättning! Vad skulle de göra liksom? Han har ett litet sår under knät och en ganska stor svullnad på skenbenet. Han kan gå, men det gör ont. Så satte jag på Lokes hemlighet på UR-play vilket vi båda satt och tittade på, medan G glodde på minecraftvideos i köket. Efter en stund ringde M och sjukanmälde sig från sitt arbetspass imorgon. Lika bra att han vilar. Han måste faktiskt klara av både att köra bussen, hantera besvärliga passagerare samt utrymma bussen ifall det sker en olycka. Då kan han inte vara hur halt och lytt som helst.

Efter att jag pysslat om M en stund var det återigen dags att fixa mat. Rejält hungrig var jag. Kryddig tomatsoppa med kikärter svängde jag ihop och en ugnspannkaka. Det blev gott! 

Efter middagen kände jag en sådan där innepanik och behövde komma ut och lufta mig, varpå jag hörde av mig till min vän E i grannbyn. Hon hade äntligen lagt sig på soffan för att vila efter en socialt intensiv helg, men jag sa att vi behöver ju inte gå så långt. Så okejdå. Jag tvättade av handfatet som jag medan jag pratade med E upptäckt var oerhört o-rent, och cyklade sedan hem till henne genom mörkret. Jag älskar ju att bo så här, lite på landet, men samtidigt är det lyxigt att ha gatubelysning. Ja, faktiskt en förutsättning för att jag ska vilja ge mig ut på kvällarna alls. Så tänker jag åtminstone nu. 

Vi gick en sväng och när jag cyklat hem igen hade jag faktiskt uppnått veckans mål med 50 000 steg. Tjiho! Nästa vecka ska jag nog inte ha något stegmål. Möjligtvis 30 000 men inte mer. 

Och nu har jag också ringt pappa och sagt Grattis på Fars dag. Bättre sent än inte alls. Så blev klockan mycket och det är dags att sova. Så ja, det var en helg i livets tecken. Mycket cykla, grått lugnt väder, god mat, fika, två promenader och en hel del sy med symaskin.