Kvällsrutiner tre och en halv månad

Här sover han, med dockan och elefanten, under täcket min mormor sytt och med huvudet på den lilla kudden.

Ungefär vid midnatt eller om vi har tur, en timma tidigare, brukar han somna, vår lillkotte. Vissa dagar, som idag och igår sover han ända till kl tio på morgonen, med två nattmål emellan.

Vi börjar med att proppa i honom en massa mat, amning och ersättning. Samtidigt lyssnar vi på en skiva på Spotify: Våra barns godnattsånger. Den tycker han om. Jag har också börjat lära mig några av sångerna, som t ex Nalle nu.

Sedan, eller innan maten, byter vi blöja och tar på pyjamas. Sedan är det dags för sängen. Väl där berättar jag oftast för honom att det är natt och att vi alla ska sova. Att mamma och pappa ska sova så därför måste också du sova, annars skulle ju du vara vaken alldeles ensam och det går ju inte. Sedan brukar jag berätta för honom om alla hans fastrar och farbröder, om hans far- och morföräldrar och om min syster och hennes man, så han får höra att alla i hela familjen ska sova, så därför också han.

Sedan säger jag godnatt och pussar honom, går ut i köket och äter gröt och kanske duschar. När jag sedan lägger mig i min egen säng, bredvid hans, brukar han vara ganska lugn och somna efter ett tag.

Ja, det var väl den ideala bilden. Igår åt han mycket mer än vanligt och bajsade mitt i allt, men till slut somnade vi allihop ändå.

Så här gör vi, just nu. Hur gör ni?

TV-serier med korta avsnitt

Alla snackar om Skam, har jag hört. Och jag är väl inte bättre själv. Nu har jag sett hela första säsongen på svtplay och har letat upp andra och tredje säsongen på nrk. Jag fattar ju att det är en ungdomsserie och den riktar sig säkert främst till en publik som är ungefär hälften så  gamla som jag, men om man räknar ut genomsnittsåldern på mig och han jag kollar med så är vi ju så gamla som man ska vara... femton och ett halvt år, ungefär. Nu kollar ju i och för sig inte bebisen på serien, han ligger mest och kollar på mig. Mysigt.

Det jag gillar mest med Skam är att serien berättas från tjejernas perspektiv. De är skarpa och de visas upp som personer med flera lager på något sätt. De ser igenom killarnas spel samtidigt som de spelar sitt egna. Jag tycker att det visas hur krångligt det kan bli ibland i relationer, på ett realistiskt sätt. Jag minns och känner igen mycket från min egen gymnasietid och det är nog det som gör det extra roligt att följa just den här serien.

Andra serier jag har ramlat över och tittar på ibland är Trettiplus och Juicebaren. Och en sak som slagit mig som är gemensamt för de här tre serierna är att avsnitten är så korta. Mellan 10 och 35 minuter. Det känns som ett nytt format. Varför har det blivit så populärt? har jag frågat mig. Jag vet ju inte varför men det verkar vara en trend. Kanske kan det bero på att vi lever i ett högt tempo och att dessa serier inte ses av familjer som bänkar sig framför TVn. Kanske bänkar vi oss inte framför TVn på samma sätt längre? Dessa serier kanske ska ses mer av folk på språng. Kanske rent av på mobilen på bussen påväg hem från jobbet? Avsnitten är kanske så korta för att folk inte har så mycket surf till sina telefoner och därför inte vill slösa den på en timmes streaming? Kanske är bussresan inte så lång?

Själv ser jag dem hemma, under amning, på datorn. Jag vet inte ens om de går på TV. Jag äger, till Radiotjänsts förvåning, ingen TV och har inte gjort det sedan jag flyttade hemifrån. Inte har jag Netflix heller, som alla pratar om.

Ja, det var mina tankar om detta med TV-serier just nu. Vad ser ni? Har ni något att rekommendera? Eller ska jag kanske ge mig och börja läsa de två böcker jag lånade idag på bibblan, istället?

Vår ekonomiska plan inför bebisens ankomst

En sak vi pratade en del om innan barnet kom, och innan vi ens började försöka skaffa honom, var ekonomin. Att det är dyrt att ha barn. För det hade min sambo läst någonstans. Och det har väl jag också läst, men jag bryr mig inte!

Det är intressant det där, för han har alltid uttryckt en känsla av att han har ont om pengar medan jag alltid känt att jag har gott om pengar. Därför var nog detta en större sak för honom samtidigt som jag
älskar att planera och ha koll på ekonomin. När jag varit gravid i ungefär tre månader gjorde vi en lista på vad vi behövde och en plan på hur vi skulle få ihop pengarna.

Planen för att få ihop 22000 kr var att lägga undan en femtedel av våra löner i fyra månader. Vi började med detta och efter någon månad köpte vi diskmaskin och tvättmaskin. De kostade ungefär som planerat, bara det att diskmaskinen var dyrare än tvättmaskinen.

Vagnen köpte vi begagnad för 2500 kr om jag minns rätt. Det är en Emmaljunga från 2011. Vi köpte senare till nya hjul för 1200 kr eftersom det kändes som att det behövdes.

Sängen var en svår en. Vi kollade på Blocket hur mycket som helst men kom oss aldrig för att köpa någon. Till slut köpte  vi en ny i en affär, för ca 1200 kr. Då köpte vi även en babysitter för ca 350 kr, som vi inte hade med på listan, men visat sig nödvändig. Det kändes tillräckligt att köpa den billigaste babysittern eftersom bebisen ändå bara kommer att använda den i några få månader.

Tygblöjor har jag hittills lagt ca 1200kr på, inklusive frakt. Jag köpte först 18 prefolds av minsta storleken från Pyrus, två skalbyxor (Thirsties) från Tuvellin, sedan två blöjbyxor, sex inlägg och en snappi från Poops. Slutligen har jag nu köpt sex prefolds av märket Grovia från Lilla eko.

Kläder har vi inte alls köpt mycket av. Några bodies och någon jacka bara. Sedan har vi fått mycket av familj, vänner och bekanta.

Badbalja köpte vi i en affär, inklusive något slags spädbarnsstöd, för ca 500kr. Detta stöd har vi aldrig använt sedan vi lärde oss på sjukhuset hur man kan hålla under barnets nacke för att det ska ligga bra i vattnet och inte kunna krångla sig ur greppet så lätt.

Skötbordet byggde min pappa efter måtten på tvättmaskinen och en ritning på nätet och jag sydde skötbädd av vaxduk och skumplast. Tyget och skumplasten gick nog på några hundra, minns inte riktigt.

Bärsele har vi inte köpt än eftersom vi fått en Babybjörn av en vän, och den funkar bra än så länge. Eventuellt köper vi en bättre längre fram, men då kanske han är för tung för att bära? Vi får se.

Babyskydd till bilen har vi hyrt av NTF för 700 kr istället för att köpa för ungefär det dubbla.

Det jag vill säga med inlägget är att det kändes bra att planera och spara pengar samtidigt som det är svårt att veta vad saker och ting egentligen kommer att kosta. Nu när jag räknar ihop allt jag skrivit om här så blir det ungefär 20000 kr. Det blev alltså ungefär lika dyrt som vi tänkt, även om klädkontot hittills varit väldigt litet, något som antagligen ändrar sig fram över.

Att lägga undan en viss procentsats av lönen har känts bra och rättvist för oss. Det har fungerat som ett sätt att få ihop pengarna lite i taget utan att känna att man blir ruinerad.

Kanske låter det snålt att resonera så här. Vill vi inte unna vårt barn det bästa? Jo, det är klart vi vill, men vi har behövt enas i en bra känsla istället för i irritation över att "det kostar så mycket att skaffa barn".

Hur har ni gjort? Har ni haft någon plan? Behövde ni köpa mycket själva eller fanns det folk runt omkring som hjälpte till?

Den uttråkade mamman

Den uttråkade mammans sallad

Det har egentligen varit en bra dag, men ändå känner jag mig uttråkad. Jag har förstått att jag inte är den enda som lägger mycket tid på tv-tittande i början av bebislivet, vilket lättat på det dåliga samvetet något. Ofta när jag tittar på TV så håller jag min son i famnen och han somnar så gott. Han älskar verkligen att mysa!

Idag är det den sjunde eller åttonde dagen i rad som min sambo arbetar. Han började kl 4.42 imorse och slutade kl 14.40. Med andra ord är det inte konstigt att han är helt slut. Nu ligger han och vilar, med bebisen, inför julbordet som han ska på ikväll. För tydligen ska han iväg även ikväll, vilket betyder att jag och minispanjoren ska hänga ensamma hemma ytterligare i några timmar. Vad ska man hitta på? Kolla på TV? Jag har ingen TV. Så det är alltid svtplay som står för underhållningen. Nu är det dock så att min dator laggar något enormt när jag streamar TV. Den har nämligen en nästan full hårddisk och jag har upptäckt att det är windowsmappen som tar alldeles för mycket plats. Som tur är har jag idag, av två oberoende källor, fått veta att jag absolut inte kan flytta windowsmappen från C: till D:. Då skulle datorn bli helskum, tydligen. Tur att jag frågade först!

Att vara ensam hemma, även en kväll, efter åtta ganska ensamma dagar, med min älskade son som behöver lite underhållning och inte bara nöjer sig med gos, men helst vill bli buren nästan hela tiden och med en dator som laggar gjorde mig på lite dåligt humör. Jag kände mig helt enkelt otroligt uttråkad.

Så jag gjorde en sallad att äta till den varmrökta röding jag köpt på mig häromdagen. Quinoa, lätt stekt spenat, paprika, sambal oelek, avocado och keso bestod maten av. Lite salt, olja och citronsaft som smaksättare. Så nu efter att jag fotat, ätit och bloggat om den kan kvällen fortsätta. Kanske med att titta på tv på min nyinköpta smarta telefon, eller genom att sticka några varv på en kofta som kommer bli för liten för lillskrutten om jag inte stickar färdigt den snart!

Nu undrar jag: Vad gör dig uttråkad? Vad brukar du hitta på när du är uttråkad? Blir du lätt uttråkad eller tycker du det är skönt att inte veta vad du ska göra? 

Tack för att ni läste!

Amning eller inte amning?

Den gravida kvinnan: Ammar du honom, inte?

Jag: Jo, hemma, men inte ute. Det är för besvärligt.

Den gravida kvinnan: Men det är ju bara att amma. Det är ju det bästa.

Jag: Jag pallar inte amma ute. Jag har nämligen amningsnapp och det är besvärligt och dessutom ligger han och skriker och slåss ibland när han ska amma, så jag pallar inte.

Den gravida kvinnan verkade ändå inte förstå men där bröt en tredje kvinna in och backade upp mig. Hon sa att jag gör rätt och att jag måste hitta det sätt som fungerar för mig och min bebis, punkt. Så skönt! Tack! Bekräftelse är vad vi borde ge varandra, inte åsikter som säger att vi gör fel.

Själv har jag haft ganska många åsikter om hur folk gör med sina barn. Ofta började jag meningen med: "Jag har själv inga barn, men...". Folk har säkert tänkt att jag inte borde lägga mig i, men ibland har jag inte kunnat låta bli. Även om man inte har barn kan man ha tankar kring olika saker vad gäller dem, och ibland - med nära vänner, har jag känt att jag behövt uttrycka dem. Så jag hoppas att jag inte sårat någon.

Självklart får folk ha åsikter och det kan vara konstruktivt att prata med någon som ser saker från ett annat håll. Kan det vara såhär? Har ni tänkt på detta? Har ni testat detta? Det funkar för mig om det görs med respekt och förståelse. Inte som en tillsägelse: gör så här, det är bäst. Amma, för tusan!

Även om amningen upphöjs enormt i samhället så finns det en annan sida. De som valt att inte amma och nästan propagerar för det. De senaste dagarna har jag fått höra om några olika kvinnor som efter ett tag insett att det inte funkar att amma och därför slutat. Det har varit deras väg. Det rätta för dem. Men för mig, som kämpat och fortfarande kämpar med amningen, är det inte den vägen jag ser framför mig just nu.

Jag har precis, igår, slutat med tilläggsmatning efter varje amning. Han får fortfarande ersättning på natten eftersom det känns smidigast just nu. Jag hoppas därmed att han kommer stimulera igång en ökad bröstmjölksproduktion. Enligt BVC-sköterskan förstår min kropp att ingen mjölk behövs på natten och anpassar sig efter det. Enligt andra (vårdpersonal) så kommer inte produktionen att öka om jag inte ammar på natten. Enligt ännu andra i vården så är sömn minst lika viktigt som något annat för att man ska få tillräckligt med mjölk.

Målet är att amma tills han är sex månader, minst. Men blir det kortare eller längre så är det upp till mig och mitt barn. Tills dess hoppas jag på att kunna stå emot andras kommentarer lite bättre, och kanske inte berätta allt för alla. Det kan väl hon strunta i, varför jag inte ammar just nu och just här? Eller? Hon vet inte hur det är för oss!

Så, konstruktiva tankar kring livet är välkomna! Men åsikter och typ påhopp om att alla borde amma alltid, nej tack. Inte heller råd om att sluta för att det är mycket enklare... Nej. Låt mig finna min väg, och peppa gärna!

Första vaccinationen

Idag har min lille son, som inte är så liten längre, fått sina två första vaccinationssprutor. Det gick till så att efter att han hade fått sockerlösning i munnen, som tydligen ska verka smärtstillande, tog två sköterskor tag i vardera benet, räknade till tre och stack honom samtidigt med varsin spruta  varsitt lår. Varpå lillpojken skrek i högan sky. Han fick lite mer socker och lugnade sig ganska snabbt.

Sedan tog vi bussen till paketutlämningsstället  och hämtade julgardinerna, så nu sitter de uppe.

Den nyvaccinerade sov hela tiden från kl 14 till kl 16.30 då han fick mat på flaska eftersom ha inte orkade hålla sig tillräckligt vaken för att amma. Sedan sov han som en stock fram till kl 20.30 då han väcktes av mig för att amma igen, och den här gången gick det bra. 50 min senare hade han ammat klart och fick ersättning i flaska eftersom han inte var nöjd! Nu försöker vi ha en lugn stund i soffan innan det är dags att sova. Hans far, som ska upp innan ottan, ligger redan och sover. Enligt BVC-sköterskan är det jättebra att bebisen sover mellan kl 23 och 9. Hon sa att vi inte kan begära att han sover längre per natt. Han vaknar dock två gånger under denna period och äter, och det tyckte hon också var bra. Jag måste faktiskt säga att jag trodde sömnen skulle vara sämre. Det känns rätt bra så här ändå. Så jag hoppas att det fortsätter så här, men vad vet man? Jo, man vet väl med ganska stor säkerhet att barn ändrar sig väldigt mycket under sin uppväxt och att det med andra ord inte alls alltid kommer vara så att han sover mellan kl 23 och kl 9, vilket kanske är tur det också.

Nu har han haft en liten stund av ivrigt sparkande men verkar ha lugnat sig... Jag antar att han har en del energi att göra av med efter att ha sovit hela eftermiddagen. Hoppas han sover i natt!

God natt!

Första klädutrensningen

Innan lillkotten föddes fick vi ganska, eller rättare sagt väldigt, mycket bebiskläder av folk. Främst av en vän i Göteborg och av våra föräldrar och syskon. Det mesta begagnat. Vi gick även på loppis någon gång och köpte på oss lite. Jag hade fått för mig att det skulle bli så himlans dyrt annars. Sedan kunde jag såklart inte dra mig från att köpa några fina nya dyrkläder heller. Det är ju ändå vårt första barn!

Nu, drygt tre månader efter födseln behövdes en utrensning göras. Lådan med bodys var liksom full och det kändes meningslöst att trycka i ännu fler bodys av större storlek utan att först rensa ut det allra minsta. Några kläder i storlek 44, som vi fick låna av en kollega till mig, har han inte kunnat ha sedan vi kom hem från sjukhuset! Storlek 50 blev också för litet, plötsligt. Så nu satsar vi allt på storlek 56 och snart 62.

Det jag vill säga är att det känns häftigt att han vuxit så mycket redan att vissa plagg måste rensas ut. Ibland känns det nämligen som om han kommer vara spädbarn för alltid, men det är ju bara att inse att så inte är fallet. Det går framåt, och det känns bra!

Andra advent

Så blev det andra advent och julgardinerna jag spontanköpte i något slags tantrus förra helgen har ännu inte lyckats komma hem till mig. Leveransen med posten är det inget fel på egentligen, förutom att de envisas med att leverera sina paket till ett utlämningsställe alldeles för långt bort istället för till macken som ligger här nära. Det är mig det beror på. Jag som inte orkar ta mig dit.

Igår tänkte jag ta mig dit. Det finns egentligen tre sätt: gå, åka buss, åka bil. Bilen var inte hemma så därför återstod endast två alternativ. Att gå tar enligt kartan 43 minuter om man går genom skogen, och det var jag faktiskt lite sugen på att göra. Solen sken, det var vindstilla och omständigheterna var egentligen goda. Jag skulle bara äta frukost först. Sedan skulle vi bara amma igen. Och det tog ju sin lilla tid. Sedan var klockan 12 och jag skulle väl egentligen ha behövt äta lunch innan jag gav mig ut på en sådan utflykt. Under tiden jag suttit och ammat och funderat över hur jag skulle göra hade jag kommit på en del saker jag behövde köpa nu när jag ändå skulle bege mig till en av Umeås största matvarubutiker, där utlämningsstället där paketet ligger är.

Bussen, då? Kunde jag ta den? Det skulle ta 32 minuter enligt reseplaneraren, medräknat ett bussbyte. Plus den stunden det tar att gå hemifrån till busshållplatserna och vänta lite, plus ha marginal. Plus den tiden det skulle ta att vänta på paketet. Och klockan var redan 12. Och även om jag ännu inte blivit hungrig så insåg jag att det skulle vara en dålig idé att med min blodsockerkänslighet och min bebis ge mig ut på ett sådant uppdrag. Samtidigt skulle det inte heller ha varit bra att äta lunch och sedan gå ut eftersom det då skulle ha hunnit bli mörkt.

Jag försökte därför, för allt i livet, att släppa pakethämtarplanerna och begav mig istället till en annan mataffär för att köpa det jag kommit på att jag behövde. Jag valde alltså att välja det enkla och att inte hetsa iväg för några julgardiners skull. Det kunde jag ju lika gärna göra idag.

Men idag snöar och blåser det från alla håll, vilket gör att både jag och bebisen trivs bäst inne. Därför är gardinhämtarplanerna uppskjutna till imorgon då vi ändå ska till BVC och efter det kan ta rätt buss direkt och sedan åka tillbaka och gå den sista biten hem om jag inte orkar byta buss. Det blir bättre!

Så frågan är vem det hänger på egentligen, att julgardinerna inte kommit upp än, mig eller posten? Kanske båda? Igår kom jag dock på en lösning på problemet inför framtiden. När jag skickar efter något som jag inte är säker på vilken leverantör det skickas med, eller om jag vet att det skickas med PostNord, så ska jag skriva mitt namn men min väns adress som c/o. Eftersom hon bor i samma stadsdel som det näst bästa utlämningsstället, inte macken men på samma ställe som den butik jag besökte igår, så borde paketet hamna där och inte i Tjottaheiti som nu. Ja, det är värt ett försök i alla fall!

Så får vi väl se om julgardinerna är uppe till tredje advent i alla fall. Eller kanske redan imorgon? Det vore ju fint, nu när det har snöat och allt!